ME+U - chapter 30
Jag brydde mej inte om honom och fortsatte springa, jag märkte att han började komma ikapp mej. Jag tog nu i allt jag hade och sprang som aldrig förr. Det kändes så bra ända tills jag plötsligt snubblade och ramlade på marken i en vattenpöl. Det blev svart ett litet tag och det ända jag hörde var ett skrik.
-ALICIA!....
Allting gick så snabbt och jag öppnade ögon. Jag såg Justins suddiga ansikte, det såg ut som att han hade tårar i ögonen. Jag hörde hur han sa:
-Alicia, hör du mej? flera gånger om.
Jag hörde honom men det lät som att han var jätte långt borta men i själv verket så var han precis framför mej. Han satt ner med knäna i vattenpölen och han skakade om mej lite lätt. Det var då jag vaknade till på riktigt och det suddiga försvann. Jag försökte sätta mej upp men det högg till i mitt huvud. Justin tog tag i mej och sa:
-Ta det försiktigt!
Jag brydde mej inte om honom, jag satte mej upp och försökte ta bort hans händer ifrån mej, men han hade ett fast grepp om mej. Jag halvskrek:
-Släpp mej! Jag klarar mej själv!
Justin tittade sorgset på mej.
-Nej det gör du inte.
Han hade ett stadigt tag om mej och sen så hjälpte han mej att resa mej upp. Det tog lite tid. Vi båda var genomblöta och hackade tänder. Plötsligt så fick jag kvälvningar och jag dubblevek mej över marken och spydde. Justin höll i mitt hår åt sidan medan jag kräktes. Jag hostade flera gånger om och jag hörde att Justin snyftade lite då och då. Brydde han sej verkligen så mycket om mej? Det dunkade i mitt huvud och jag tog mej om bakhuvudet, jag kollade på min hand förskräckt. Det var blod på den. Justin såg det och sa chockat:
-Alicia, vi måste åka till sjukhuset! Det kanske är farligt!
Jag vände mej mot honom och sa bestämt.
-Nej, det ska vi inte. Jag vill inte, förstår du? Så allvarligt är det inte.
Jag tittade bort från honom och bara stog där medans regnet öste ner. Han tog tag i mej och tvingade mej att kolla in i hans ögon. Jag såg en tår falla ner från hans kind.
-OK. Om du inte vill till sjukhuset så kan jag väl åtminstone få köra hem dej?
Jag lät han hålla kvar i mej, det kändes tryggt på något sätt. Jag kunde inte säga nej nu, det gick bara inte. Jag hade alldeles för ont i huvudet för att stå och tjafsa om en sådan sak. Jag svalde och svarade:
-OK då.
Han svarade mej med ett sorgset leende. Vi började gå mot hans bil, det var en bit att gå. Nu fattade jag hur långt och snabbt jag hade sprungit. Justin höll fortfarande om mej medans vi gick och jag stödde mej emot honom. Jag hade lite ont i foten efter att jag hade ramlat också. Efter ett tag var vi framme vid hans bil och han hjälpte mej att komma in i den. Jag la mej ner i sätet och han startade bilen, vi rullade iväg. Vi var tysta en väldigt lång stund men tillsist kollade Justin på mej och sa:
-Det här kunde gått illa, fattar du inte det? Jag trodde faktiskt att du hade svimmat.
Jag orkade inte bry mej och svarade kort.
-Jag vet men jag bryr mej inte.
-Vadå inte bryr dej? Jag bryr mej, sa han och smekte min hand lite lätt.
Jag lät han göra det, det värmde i hela kroppen...
-ALICIA!....
Allting gick så snabbt och jag öppnade ögon. Jag såg Justins suddiga ansikte, det såg ut som att han hade tårar i ögonen. Jag hörde hur han sa:
-Alicia, hör du mej? flera gånger om.
Jag hörde honom men det lät som att han var jätte långt borta men i själv verket så var han precis framför mej. Han satt ner med knäna i vattenpölen och han skakade om mej lite lätt. Det var då jag vaknade till på riktigt och det suddiga försvann. Jag försökte sätta mej upp men det högg till i mitt huvud. Justin tog tag i mej och sa:
-Ta det försiktigt!
Jag brydde mej inte om honom, jag satte mej upp och försökte ta bort hans händer ifrån mej, men han hade ett fast grepp om mej. Jag halvskrek:
-Släpp mej! Jag klarar mej själv!
Justin tittade sorgset på mej.
-Nej det gör du inte.
Han hade ett stadigt tag om mej och sen så hjälpte han mej att resa mej upp. Det tog lite tid. Vi båda var genomblöta och hackade tänder. Plötsligt så fick jag kvälvningar och jag dubblevek mej över marken och spydde. Justin höll i mitt hår åt sidan medan jag kräktes. Jag hostade flera gånger om och jag hörde att Justin snyftade lite då och då. Brydde han sej verkligen så mycket om mej? Det dunkade i mitt huvud och jag tog mej om bakhuvudet, jag kollade på min hand förskräckt. Det var blod på den. Justin såg det och sa chockat:
-Alicia, vi måste åka till sjukhuset! Det kanske är farligt!
Jag vände mej mot honom och sa bestämt.
-Nej, det ska vi inte. Jag vill inte, förstår du? Så allvarligt är det inte.
Jag tittade bort från honom och bara stog där medans regnet öste ner. Han tog tag i mej och tvingade mej att kolla in i hans ögon. Jag såg en tår falla ner från hans kind.
-OK. Om du inte vill till sjukhuset så kan jag väl åtminstone få köra hem dej?
Jag lät han hålla kvar i mej, det kändes tryggt på något sätt. Jag kunde inte säga nej nu, det gick bara inte. Jag hade alldeles för ont i huvudet för att stå och tjafsa om en sådan sak. Jag svalde och svarade:
-OK då.
Han svarade mej med ett sorgset leende. Vi började gå mot hans bil, det var en bit att gå. Nu fattade jag hur långt och snabbt jag hade sprungit. Justin höll fortfarande om mej medans vi gick och jag stödde mej emot honom. Jag hade lite ont i foten efter att jag hade ramlat också. Efter ett tag var vi framme vid hans bil och han hjälpte mej att komma in i den. Jag la mej ner i sätet och han startade bilen, vi rullade iväg. Vi var tysta en väldigt lång stund men tillsist kollade Justin på mej och sa:
-Det här kunde gått illa, fattar du inte det? Jag trodde faktiskt att du hade svimmat.
Jag orkade inte bry mej och svarade kort.
-Jag vet men jag bryr mej inte.
-Vadå inte bryr dej? Jag bryr mej, sa han och smekte min hand lite lätt.
Jag lät han göra det, det värmde i hela kroppen...
Kommentarer
Postat av: Anna
awwwww
Postat av: Mirja
Började fan grina när jag läste den där!
Postat av: Julia
Aaaww man blir en aning tårögd faktis <3 meer :)
Postat av: Thihi
Helt seriöst så är jag beroende av denna novellen! :o
Postat av: Julia ♥
Aww!! Börjar nästan gråta! :'(
Mer!! nu! Låt dom bli sams igen ! ♥
Postat av: Anonym
håller med, man blir beroende av den här novellen, meeer ! :)
Postat av: Julia
s-s-s-sjukt bra novell du skriver (yy'
längtar sjukt mycket tills nästa del kommer ;pp
Postat av: Anonym
DET ÄR SÅÅÅÅ VACKERT <3333
Postat av: Anonym
asso omb!!! jättefint skrivet, älskar det<3<3<3 FORTSÄTT SKRIVA SNÄLLA!!
Postat av: ELMA
Herregud, kan du inte skriva fler varje dag?! jag blir så beroende längtar efter nästa!! ohhhh sluta aldrig skriva!! :DDD
Postat av: Julia
MMEERR den ägde jueh :D
Postat av: SofiesRoom
Hihi jätte bra :D
Postat av: Anonym
Fortsätt! :D Du är jätteduktig!
Besök: www.justinbiebernovell.blogg.se :3
Postat av: Anna
uppdatera!!
Postat av: anna
jag har verkligen blivit beroende av din berättelse! mer mer mer!
Trackback
