LOVE OF MY LIFE - chapter 9
Jag vände mej om mot henne och kollade in i hennes sorgsna ögon.
-Du kan säga allt till mej. Jag kommer inte berätta det till någon. Du kan lita på mej.....
--------------------------------------------------
Aww.. Vi får väl se om det blir något mellan Justin och Noelle ;)
Och hur kommer det gå när dom kommer tillbaka till skolan?
KOMMENTERA
-Du kan säga allt till mej. Jag kommer inte berätta det till någon. Du kan lita på mej.....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
-Är det säkert?
Noelle kollade sorgset på mej och jag nickade.
-Jag lovar.
Hon tog ett djupt andetag och stirrade ner på sina knän.
-Dylan, han.. våldtog mej, sa hon darrigt och jag kunde se att hon var påväg att gråta när som helst. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag kunde inte fatta att det nästan hade hänt igen, om inte jag hade kommit och hjälpt henne.
-Noelle.. Jag vet inte vad jag ska säga, sa jag och kollade på hennes nersänkta ansikte.
-Jag kommer aldrig glömma den natten. Jag ville verkligen inte, jag skrek och slogs men han gav sej inte. Jag fattar inte hur han kunde, jag trodde han gillade mej på riktigt. Han var ju så snäll mot mej i början och vi var nästan alltid med varandra. Men han sårade mej, mina vänner svek mej, alla svek mej..
Noelle hade börjat darra ännu mer på rösten och hon började snyfta. Tårarna rann ner för hennes kinder och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Allt jag bara ville var att få ha henne i min famn och säga att det kommer bli bra. Men tänk så blir det aldrig det igen för henne?
-Noelle, var inte ledsen. Jag skulle aldrig kunna svika dej, sa jag och med en klump i halsen. Jag klarade inte av att se Noelle såhär ledsen. Hon satt med ansiktet i sina händerna och hennes axlar guppade av hennes höga snyftningar. Jag gick av gungan och satte mej ner på knä framför henne och flyttade sakta bort hennes händer från hennes ansikte. Hon kollade på mej med sina vackra ögon och hennes ansikte var vått av tårar.
-Kom ihåg att jag kommer inte svika dej, sa jag igen och tog hennes händer i mina. Hon höll hårt om mina händer och sedan slängde hon sej i min famn. Och där stod vi, hon hade sitt huvud intryckt i mitt bröst och jag smekte hennes rygg.
-Tack Justin, tack.. hörde jag henne viska inne i mitt bröst.
Jag log för mej själv och sedan släppte vi varandra, hon hade slutat gråta och hon kollade generat på mej.
-Förlåt, jag vet inte varför jag blev så känslig. Det är bara det att jag har inte pratat om det där med någon. Ingen vet om det och jag har hållt det för mej själv i mer än ett år. Det bara blev så att jag började gråta..
Jag satte mitt finger för hennes mun.
-Shh, jag förstår dej. Du ska inte behöva gå igenom allt det där själv. Du kan alltid prata med mej, kom ihåg det, sa jag och log.
Hon log tillbaka och hon såg så vacker ut. Hennes bruna ögon tittade in i mina och hennes söta leende nästan bländade mej kändes det som.
-Du är snäll, Justin. Du är verkligen det, sa hon och kysste mej sedan snabbt på kinden.
Jag log stort, hennes läppar var så lena mot min kind och nu ville jag bara att hon skulle bli min ännu mer.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kunde knappt fatta själv att jag kysste Justin på kinden nyss. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det, det gick bara så snabbt och det bara hände. Det enda jag hann tänka på innan jag gjorde det var hans läppar, det var nog egentligen dom jag ville kyssa. Men vi är ju bara vänner och jag är inte kär i honom. Men om jag inte är kär varför får han det då att pirra i min mage när jag kollar in i hans bruna, varma ögon? Det finns inte ord för hur glad jag är över att han faktiskt bryr sej om mej, lyssnar på mej, tröstar mej och får allt att nästan kännas bra för en stund.
Justin log stort mot mej och jag log generat tillbaka.
-Jag måste nog hem nu. Klockan är ganska mycket, sa jag sedan snabbt och kollade på min mobil.
-Ja, jag måste också hem nu.
Vi gick genom den halvmörka parken och våra händer snuddade vid varandra då och då. Jag log varenda gång jag kände hans hand mot min och jag kunde se att han också log. När vi satt i hans bil började han köra hem mot mej och när vi var framme parkerade han bilen och kollade på mej.
-Tack Justin för att du ville vara med mej idag. Jag har verkligen haft jättekul, sa jag och log.
-Jag med! Vill du kanske göra om det någon gång? frågade han och log flirtigt.
-Absolut!
-Good! Men du.. Du kommer väl till skolan på måndag?
Jag fick en klump i halsen. Just det ja, skolan. Jag ville verkligen fortfarande inte gå men nu hade jag ju vart borta en hel vecka och det var nog dags att komma tillbaka nu. Men jag är rädd, rädd för att träffa Jason och Liam igen.
-Jag.. vet inte, sa jag osäkert.
-Är det där för Jason och Liam? frågade Justin och kollade allvarligt på mej.
-Ja, jag är rädd, sa jag och kollade bort.
-Du behöver inte vara rädd. Jag kommer vara med dej hela tiden och om dom gör något så kommer dom få ångra sej, som fan, sa han och jag vände mej om mot honom igen.
-Men.. vad kommer dina vänner säga när dom ser dej med mej?
-Jag skiter i vad dom kommer tycka eller säga. Jag ska inte låta dej få vara ensam, speciellt inte med Jason och Liam i närheten.
Jag kände hur det pirrade i min mage. Hur kan han vara så snäll mot mej? Han ville vara med mej, t.o.m i skolan.
-Ok då. Jag kommer, sa jag och log.
-Bra! Allt kommer gå bra, sa han och log tillbaka.
-Hoppas det. Och du, tack för allt igen. Vi ses, sa jag och öppnade bildörren.
-Hejdå!
Jag gick ur bilen och stängde bildörren och vinkade sedan mot Justin igen som satt kvar i bilen.
Han log mot mej och jag log tillbaka, några minuter senare låg jag i min säng. Jag var hur trött som helst men kunde inte sova, inte än. Allt jag kunde tänka på var Justin.. Justin.. Jag vill verkligen tacka honom för allt han har gjort, han är min hjälte.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och tänkte på Noelle. Hon är den finaste tjejen i hela världen och allt jag vill är att få säga det till henne. Men hur skulle hon reagera? Jag visste ju inte riktigt om hon gillade mej eller vad hon tänkte. Kanske vill hon bara ha mej som vän? Jag vet iallafall att jag är kär i henne, och jag vill att hon ska vara min. Jag skulle behandla henne bättre än någon annan har gjort....
-Är det säkert?
Noelle kollade sorgset på mej och jag nickade.
-Jag lovar.
Hon tog ett djupt andetag och stirrade ner på sina knän.
-Dylan, han.. våldtog mej, sa hon darrigt och jag kunde se att hon var påväg att gråta när som helst. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag kunde inte fatta att det nästan hade hänt igen, om inte jag hade kommit och hjälpt henne.
-Noelle.. Jag vet inte vad jag ska säga, sa jag och kollade på hennes nersänkta ansikte.
-Jag kommer aldrig glömma den natten. Jag ville verkligen inte, jag skrek och slogs men han gav sej inte. Jag fattar inte hur han kunde, jag trodde han gillade mej på riktigt. Han var ju så snäll mot mej i början och vi var nästan alltid med varandra. Men han sårade mej, mina vänner svek mej, alla svek mej..
Noelle hade börjat darra ännu mer på rösten och hon började snyfta. Tårarna rann ner för hennes kinder och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Allt jag bara ville var att få ha henne i min famn och säga att det kommer bli bra. Men tänk så blir det aldrig det igen för henne?
-Noelle, var inte ledsen. Jag skulle aldrig kunna svika dej, sa jag och med en klump i halsen. Jag klarade inte av att se Noelle såhär ledsen. Hon satt med ansiktet i sina händerna och hennes axlar guppade av hennes höga snyftningar. Jag gick av gungan och satte mej ner på knä framför henne och flyttade sakta bort hennes händer från hennes ansikte. Hon kollade på mej med sina vackra ögon och hennes ansikte var vått av tårar.
-Kom ihåg att jag kommer inte svika dej, sa jag igen och tog hennes händer i mina. Hon höll hårt om mina händer och sedan slängde hon sej i min famn. Och där stod vi, hon hade sitt huvud intryckt i mitt bröst och jag smekte hennes rygg.
-Tack Justin, tack.. hörde jag henne viska inne i mitt bröst.
Jag log för mej själv och sedan släppte vi varandra, hon hade slutat gråta och hon kollade generat på mej.
-Förlåt, jag vet inte varför jag blev så känslig. Det är bara det att jag har inte pratat om det där med någon. Ingen vet om det och jag har hållt det för mej själv i mer än ett år. Det bara blev så att jag började gråta..
Jag satte mitt finger för hennes mun.
-Shh, jag förstår dej. Du ska inte behöva gå igenom allt det där själv. Du kan alltid prata med mej, kom ihåg det, sa jag och log.
Hon log tillbaka och hon såg så vacker ut. Hennes bruna ögon tittade in i mina och hennes söta leende nästan bländade mej kändes det som.
-Du är snäll, Justin. Du är verkligen det, sa hon och kysste mej sedan snabbt på kinden.
Jag log stort, hennes läppar var så lena mot min kind och nu ville jag bara att hon skulle bli min ännu mer.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kunde knappt fatta själv att jag kysste Justin på kinden nyss. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det, det gick bara så snabbt och det bara hände. Det enda jag hann tänka på innan jag gjorde det var hans läppar, det var nog egentligen dom jag ville kyssa. Men vi är ju bara vänner och jag är inte kär i honom. Men om jag inte är kär varför får han det då att pirra i min mage när jag kollar in i hans bruna, varma ögon? Det finns inte ord för hur glad jag är över att han faktiskt bryr sej om mej, lyssnar på mej, tröstar mej och får allt att nästan kännas bra för en stund.
Justin log stort mot mej och jag log generat tillbaka.
-Jag måste nog hem nu. Klockan är ganska mycket, sa jag sedan snabbt och kollade på min mobil.
-Ja, jag måste också hem nu.
Vi gick genom den halvmörka parken och våra händer snuddade vid varandra då och då. Jag log varenda gång jag kände hans hand mot min och jag kunde se att han också log. När vi satt i hans bil började han köra hem mot mej och när vi var framme parkerade han bilen och kollade på mej.
-Tack Justin för att du ville vara med mej idag. Jag har verkligen haft jättekul, sa jag och log.
-Jag med! Vill du kanske göra om det någon gång? frågade han och log flirtigt.
-Absolut!
-Good! Men du.. Du kommer väl till skolan på måndag?
Jag fick en klump i halsen. Just det ja, skolan. Jag ville verkligen fortfarande inte gå men nu hade jag ju vart borta en hel vecka och det var nog dags att komma tillbaka nu. Men jag är rädd, rädd för att träffa Jason och Liam igen.
-Jag.. vet inte, sa jag osäkert.
-Är det där för Jason och Liam? frågade Justin och kollade allvarligt på mej.
-Ja, jag är rädd, sa jag och kollade bort.
-Du behöver inte vara rädd. Jag kommer vara med dej hela tiden och om dom gör något så kommer dom få ångra sej, som fan, sa han och jag vände mej om mot honom igen.
-Men.. vad kommer dina vänner säga när dom ser dej med mej?
-Jag skiter i vad dom kommer tycka eller säga. Jag ska inte låta dej få vara ensam, speciellt inte med Jason och Liam i närheten.
Jag kände hur det pirrade i min mage. Hur kan han vara så snäll mot mej? Han ville vara med mej, t.o.m i skolan.
-Ok då. Jag kommer, sa jag och log.
-Bra! Allt kommer gå bra, sa han och log tillbaka.
-Hoppas det. Och du, tack för allt igen. Vi ses, sa jag och öppnade bildörren.
-Hejdå!
Jag gick ur bilen och stängde bildörren och vinkade sedan mot Justin igen som satt kvar i bilen.
Han log mot mej och jag log tillbaka, några minuter senare låg jag i min säng. Jag var hur trött som helst men kunde inte sova, inte än. Allt jag kunde tänka på var Justin.. Justin.. Jag vill verkligen tacka honom för allt han har gjort, han är min hjälte.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och tänkte på Noelle. Hon är den finaste tjejen i hela världen och allt jag vill är att få säga det till henne. Men hur skulle hon reagera? Jag visste ju inte riktigt om hon gillade mej eller vad hon tänkte. Kanske vill hon bara ha mej som vän? Jag vet iallafall att jag är kär i henne, och jag vill att hon ska vara min. Jag skulle behandla henne bättre än någon annan har gjort....
--------------------------------------------------
Aww.. Vi får väl se om det blir något mellan Justin och Noelle ;)
Och hur kommer det gå när dom kommer tillbaka till skolan?
KOMMENTERA
Kommentarer
Postat av: Bieberfan
O-M-G, VERKLIGEN den bästa novellen NÅNSIN!
kan verkligen INTE vänta tills näste 'del' kommer ut.
Jag är så sjukt beroende att det knappt är sant!
Meeeeeeeer! :D <3
Postat av: annaa
Måste säga att detta är min favorit novell! Dom är så sjukt söta och allt jag vill är att dom ska kyssa varandra :D du är så jäkla duktig!
Postat av: Anonym
MEEEEER dö bra ja älskar den!!!!!!! <33333
Postat av: Julia ♥
AAAWWW !! ♥ bästa novellen jag NÅGONSIN har läst, serilöst !! :D det är bara dina noveller som jag blir såhär glad över när du skriver ! du är bäst på att skriva och jag älskar när du säger vad dom tycker och känner! ^^ MEEER :D <3
Postat av: Anna
:o mer!!!! :D
Postat av: Ida
ett ord... BÄST!!!
Postat av: frida
meeer!! den är helt awesome!:)<3
Postat av: Anonym
MER NUUUUUUUU!!!!!!!!!!!!!
omg nästa blir värsta bra, noelle öppnar sig, dom kysser varandra, och aww <3
vill ha mer nu!!!
Postat av: Vanni
Gud så bra!
Postat av: Anonym
Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeer !!!!! <3
Postat av: Carro
omg överdrivet braa! Shit fortsätt så!
Trackback
