LOVE OF MY LIFE - chapter 56
Jag avlsutade med att hon är den finaste tjejen som finns i hela världen, och att hon ska komma ihåg det vad som än händer, för mej kommer hon alltid vara den finaste tjejen i hela världen. Och det spelar ingen roll hur många tjejer jag ser eller träffar, så kommer hon alltid vara den finaste. Alltid.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nästa morgon vaknade jag av att dörren smälldes igen däre nere. Någon hade kommit hem och antagligen var det mamma. Jag vände mej om och bredvid Noelle och sov sött. Jag bestämde mej för att inte väcka henne och gick tyst upp från sängen och ner för trapporna. I hallen stod mamma, Kenny och Scooter. När mamma fick syn på mej gav hon mej en hastig kram och kysste mej flera gånger på huvudet, sedan släppte hon mej och gav mej en allvarlig blick.
-Justin.. Vi måste prata. Om det här med Noelle. Sa hon och jag nickade. Hoppas det här skulle gå bra. Vi gick in till köket och satte oss ner vid bordet. Jag berättade hela historien, om hur jag hade fått ute henne och hela köret. Mamma vart alldeles chockad i början men började slappna av efter ett tag.
-Alltså.. Jag förstår att Noelle måste stanna här men.. Det du gjorde var helt sjukt. Det var allt förutom tillåtet! Men gjort är gjort som sagt. Men jag är fortfarande besviken på dej, men om Noelle ska stanna här måste jag först prata med hennes mamma.
-NEJ! Gör inte det. Hon kommer bara skicka tillbaka henne till rehabet fattar du väl? Asså åhhhh! Sa jag frustrerat.
-Men hennes mamma har nog redan fått reda på att Noelle är borta från rehabet, eller kommer nog få reda på det snart. Det förstår du väl själv, och det är ju här hon kommer leta först efter henne, eftersom hon vet att det var du som tog henne därifrån. Så det spelar ingen roll ifall jag säger detta till hennes mamma, Justin.
-Men.. Jag vet att hon kommer skicka tillbaka henne till rehabet och det kan jag inte bara gå med på. Jag har precis fått ut henne och ja..
-Ta det lugnt Justin. Jag ska prata med hennes mamma om det här. Oroa dej inte, men om det inte går som du vill får du lova att inte bli för besviken.
-Vi får väl se. Sa jag tyst och skulle precis gå bort från köket men Scooter stoppade mej.
-Vad är det nu då? Sa jag irriterat.
-Justin, jag är sjukt jäkla besviken på dej men jag accepterar dina val i livet men.. Det här måste du gottgöra. Jag är din manager så jag kan inte tillåta det här. Du måste fixa allt det här med konserterna och fansen. Och pressen, vet du hur mycket snack det har vart om dej?
-Jag ska fixa det. Herregud, det här inte slutet av världen. Jag klarar det här. Oroa er inte. Sa jag och gick sedan upp till mitt rum igen. Där låg Noelle och sov fortfarande. Jag satte mej på sängkanten och böjde mej ner och kysste henne mjukt på halsen. Hon ryckte till och slog upp ögonen och kollade på mej. Hon log och jag log tillbaka.
-Godmorgon söta du. Sa jag glatt.
-Godmorgon Biebs. Sa hon och skrattade.
-Min mamma är här och hon ska snacka med din mamma om det här.
-Men..
-Oroa dej inte, det kommer gå bra.
-Jag hoppas det. Jag vill verkligen inte lämna dej igen.
Jag smekte hennes kind och log försiktigt. Hon ska aldrig få åka bort från mej igen. Aldrig. Jag kysste henne mjukt på munnen och kramade sedan om henne.
-Förresten.. Jag måste fråga dej en sak. Jag vet att det här är känsligt men, jag måste få veta. Skärde du dej verkligen igen? Dina ärr verkar ju vara helt läkta, alltså gamla.
Jag kollade på Noelle och hon skakade snabbt på huvudet.
-Jag lovar, jag skärde mej inte igen. Jag skulle aldrig göra det, även fast jag inte hade dej då så tänkte jag inte ens tanken. För så lågt ville jag inte sjunka igen. Även fast det var svårt men nej. Jag gjorde det aldrig. Det var mamma som trodde att jag hade det, för Denver hade sagt det till henne och mamma tittade på mina gamla ärr och ja.. Det slutade såhär. Det var Denver's fel. Han ville säkert bara ha bort mej därifrån.
Noelle tittade lite sorgset på mej och jag smekte hennes kalla hand tills den blev varm.
-Jag förstår.. Jag vet att du aldrig skulle skära dej igen, men jag ville bara veta. Jag hade brytit ihop ifall du faktiskt hade gjort det. Jag vill aldrig se dej sån igen. Och jag fattar inte hur Denver kunde göra så. Jävla svin. Sa jag surt och kände sådant hat helt plötsligt.
Efter ett tag gick vi ner till köket för att prata lite mer mamma. Hon hade redan ringt Noelles mamma och hon skulle komma över senare mot kvällen för att prata mer. Jag såg att Noelle var riktigt nervös över det, vilket jag också var men jag höll mjukt i Noelles hand för att lugna ner henne. Pattie gav Noelle en lång kram.
-Gumman. Oroa dej inte, här är du alltid välkommen. Sa hon och Noelle nickade tacksamt.
Jag och Noelle gick upp till mitt rum och bestämde oss för att kolla på film. Vi la oss bekvämt i sängen och jag la min arm runt om henne och snosade henne i nacken. Hon luktade så gott, och jag hade verkligen saknat hennes doft. Hon fnissade och vände sej om för att ge mej en kyss. Sedan kollade vi på filmen. När filmen var slut hörde vi hur dörren där nere smälldes igen och folk började prata. Det lät som Noelles mamma, men det var inte bara hon, utan fler personer. Jag och Noelle tittade oroligt på varandra och gick försikigt nerför trappan för att ta reda på vilka det var.....
----------------------------------------------------
VÄRLDENS DÅLIGASTE UPDATERING JAG VET!
Nej jag har inte glömt av bloggen men jag har inte vart inne på den en endaste gång. Jag har inte ens brytt mej ifall jag tappar läsare eller så.. Förlåt :( Men jag orkar inte med bloggen längre och är lite osäker hur jag ska göra. Känner inte för det längre, men fortfarande vill jag skriva lite då och då. Jag skriver mer om det här senare..
KOMMENTERA IFALL NI VILL :)
Nästa morgon vaknade jag av att dörren smälldes igen däre nere. Någon hade kommit hem och antagligen var det mamma. Jag vände mej om och bredvid Noelle och sov sött. Jag bestämde mej för att inte väcka henne och gick tyst upp från sängen och ner för trapporna. I hallen stod mamma, Kenny och Scooter. När mamma fick syn på mej gav hon mej en hastig kram och kysste mej flera gånger på huvudet, sedan släppte hon mej och gav mej en allvarlig blick.
-Justin.. Vi måste prata. Om det här med Noelle. Sa hon och jag nickade. Hoppas det här skulle gå bra. Vi gick in till köket och satte oss ner vid bordet. Jag berättade hela historien, om hur jag hade fått ute henne och hela köret. Mamma vart alldeles chockad i början men började slappna av efter ett tag.
-Alltså.. Jag förstår att Noelle måste stanna här men.. Det du gjorde var helt sjukt. Det var allt förutom tillåtet! Men gjort är gjort som sagt. Men jag är fortfarande besviken på dej, men om Noelle ska stanna här måste jag först prata med hennes mamma.
-NEJ! Gör inte det. Hon kommer bara skicka tillbaka henne till rehabet fattar du väl? Asså åhhhh! Sa jag frustrerat.
-Men hennes mamma har nog redan fått reda på att Noelle är borta från rehabet, eller kommer nog få reda på det snart. Det förstår du väl själv, och det är ju här hon kommer leta först efter henne, eftersom hon vet att det var du som tog henne därifrån. Så det spelar ingen roll ifall jag säger detta till hennes mamma, Justin.
-Men.. Jag vet att hon kommer skicka tillbaka henne till rehabet och det kan jag inte bara gå med på. Jag har precis fått ut henne och ja..
-Ta det lugnt Justin. Jag ska prata med hennes mamma om det här. Oroa dej inte, men om det inte går som du vill får du lova att inte bli för besviken.
-Vi får väl se. Sa jag tyst och skulle precis gå bort från köket men Scooter stoppade mej.
-Vad är det nu då? Sa jag irriterat.
-Justin, jag är sjukt jäkla besviken på dej men jag accepterar dina val i livet men.. Det här måste du gottgöra. Jag är din manager så jag kan inte tillåta det här. Du måste fixa allt det här med konserterna och fansen. Och pressen, vet du hur mycket snack det har vart om dej?
-Jag ska fixa det. Herregud, det här inte slutet av världen. Jag klarar det här. Oroa er inte. Sa jag och gick sedan upp till mitt rum igen. Där låg Noelle och sov fortfarande. Jag satte mej på sängkanten och böjde mej ner och kysste henne mjukt på halsen. Hon ryckte till och slog upp ögonen och kollade på mej. Hon log och jag log tillbaka.
-Godmorgon söta du. Sa jag glatt.
-Godmorgon Biebs. Sa hon och skrattade.
-Min mamma är här och hon ska snacka med din mamma om det här.
-Men..
-Oroa dej inte, det kommer gå bra.
-Jag hoppas det. Jag vill verkligen inte lämna dej igen.
Jag smekte hennes kind och log försiktigt. Hon ska aldrig få åka bort från mej igen. Aldrig. Jag kysste henne mjukt på munnen och kramade sedan om henne.
-Förresten.. Jag måste fråga dej en sak. Jag vet att det här är känsligt men, jag måste få veta. Skärde du dej verkligen igen? Dina ärr verkar ju vara helt läkta, alltså gamla.
Jag kollade på Noelle och hon skakade snabbt på huvudet.
-Jag lovar, jag skärde mej inte igen. Jag skulle aldrig göra det, även fast jag inte hade dej då så tänkte jag inte ens tanken. För så lågt ville jag inte sjunka igen. Även fast det var svårt men nej. Jag gjorde det aldrig. Det var mamma som trodde att jag hade det, för Denver hade sagt det till henne och mamma tittade på mina gamla ärr och ja.. Det slutade såhär. Det var Denver's fel. Han ville säkert bara ha bort mej därifrån.
Noelle tittade lite sorgset på mej och jag smekte hennes kalla hand tills den blev varm.
-Jag förstår.. Jag vet att du aldrig skulle skära dej igen, men jag ville bara veta. Jag hade brytit ihop ifall du faktiskt hade gjort det. Jag vill aldrig se dej sån igen. Och jag fattar inte hur Denver kunde göra så. Jävla svin. Sa jag surt och kände sådant hat helt plötsligt.
Efter ett tag gick vi ner till köket för att prata lite mer mamma. Hon hade redan ringt Noelles mamma och hon skulle komma över senare mot kvällen för att prata mer. Jag såg att Noelle var riktigt nervös över det, vilket jag också var men jag höll mjukt i Noelles hand för att lugna ner henne. Pattie gav Noelle en lång kram.
-Gumman. Oroa dej inte, här är du alltid välkommen. Sa hon och Noelle nickade tacksamt.
Jag och Noelle gick upp till mitt rum och bestämde oss för att kolla på film. Vi la oss bekvämt i sängen och jag la min arm runt om henne och snosade henne i nacken. Hon luktade så gott, och jag hade verkligen saknat hennes doft. Hon fnissade och vände sej om för att ge mej en kyss. Sedan kollade vi på filmen. När filmen var slut hörde vi hur dörren där nere smälldes igen och folk började prata. Det lät som Noelles mamma, men det var inte bara hon, utan fler personer. Jag och Noelle tittade oroligt på varandra och gick försikigt nerför trappan för att ta reda på vilka det var.....
----------------------------------------------------
VÄRLDENS DÅLIGASTE UPDATERING JAG VET!
Nej jag har inte glömt av bloggen men jag har inte vart inne på den en endaste gång. Jag har inte ens brytt mej ifall jag tappar läsare eller så.. Förlåt :( Men jag orkar inte med bloggen längre och är lite osäker hur jag ska göra. Känner inte för det längre, men fortfarande vill jag skriva lite då och då. Jag skriver mer om det här senare..
KOMMENTERA IFALL NI VILL :)
LOVE OF MY LIFE - chapter 55
-Du är mitt allt. Sa jag och la sedan min panna mot hennes. Hon andades mjukt mot mitt ansikte och lekte med ena handen i mitt hår. Jag slöt ögonen och somnade långsamt till hennes mjuka rörelser. Hon är min igen.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kände hur något lös i mitt ansikte och jag öppnade sakta upp mina ögon och möttes av den ljusa solen som sken in genom fönstret. Jag gäspade och gnuggade mej i ögonen och vände mej sedan om mot Justin. Han sov sött med öppen mun och ryckte till lite då och då i ansiktet. Jag log för mej själv och kände hur han fortfarande hade sin arm om mej. Det var hur varmt som helst så jag drog försiktigt bort hans svettiga arm och drog av mej täcket för att få in lite luft.
Jag tog upp min mobil som låg på golvet bredvid sängen och kollade på klockan. Den var redan 4 på dagen, gud vad länge vi hade sovit fast ändå inte. Vi hade ju faktiskt lagt oss på morgonen. Jag kollade ner mot golvet där killarna låg och sov huller om buller. Dom snarkade högljutt och Chaz hade tagit allt täcke för sej själv medans Ryan och Chaz fick dela. Jag skrattade för mej själv och kände hur pigg jag redan hade blivit. Jag smög mej upp från sängen och hoppades verkligen inte att någon av killarna skulle vakna eftersom jag bara hade underkläder på mej. Jag skyndade mej på med kläderna och när jag hade fått på mej med mina mysbyxor hoppade jag till av ett ljud. Jag täckte snabbt min överkropp eftersom jag bara hade BH på mej och kollade bak. Där satt Justin alldeles nyvaken i sängen och fnissade för sej själv.
-Det är bara jag. Sa han och blinkade med ena ögat.
-Haha jo, jag ser det. Sa jag och drog sedan bort armarna från min BH och satte på mej mitt linne.
-Hungrig? Sa Justin efter att jag hade fått på mej kläderna.
-Mjo..
-Vi ringer efter pizza då.
-Låter bra.
Justin gick up ur sängen och satte på sej sina kläder. Jag kunde inte låta bli att titta på hans oerhört snygga kropp och le för mej själv. Justin flinade mot mej och sedan tog han upp mobilen och började ringa. Jag gick så länge till toaletten och kissade och tvättade ansiktet. När jag kom ut igen hade även killarna vaknat och tagit på sej kläder. Några minuter senare fick vi pizzan och då gick vi in till köket och började käka.
Jag kollade på Chaz som hade munnen full med mat och hade lust att gapskratta rakt ut men det hade nog inte sett så fint ut med tanke på hur mycket pizza jag själv hade i munnen.
-Chaz.. HAHA ge dej! Sa jag när Chaz öppnade munnen för att äckla mej. Rätt som det var fick Chaz en klapp över huvudet av Justin och jag kunde inte hålla mej för att skratta rakt ut.
-Jag hatar dej. Sa Chaz surt till Justin och fortsatte sedan äta. Justin skakade på huvudet och började också äta. När vi alla var klara var vi fortfarande hur trötta som helst och bestämde oss för att kolla på TV eftersom det regnade ute. Vi satte oss i soffan och jag kurade mej ihop bredvid Justin. Han la armen om mej men efter ett tag började hans mobil ringa. Han suckade och gick iväg.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag gick ut till köket och svarade. Jag hörde mammas röst i mobilen och jag satte mej ner på en stol.
-Justin, jag har ringt dej hur många gånger som helst. Varför har du inte svarat? Jag har vart jätte orolig för dej men ja, Kenny har ju berättat allt för oss. Men jag förstår ändå inte hur du kunde göra såhär utan att berätta något till mej. Det här är helt sjukt!
-Jag vet mamma. Förlåt men jag kunde inte lämna henne bara sådär.
-Jag förstår, så hur är det med henne nu då? Är hon kvar på rehabet eller vart är hon?
-Hon är.. här.
-VA? Men.. hur kunde hon komma ut därifrån?
-Mamma snälla, vi pratar mer om det här när du kommer hem. Förresten när kommer du hem?
-Jag kommer hem imorn. Du ska bara veta hur galna dina fans blev efter att du bara struntade i alla konserter du hade kvar. Men nu glömmer vi det här men jag är fortfarande väldigt besviken på dej.
-Jag ska gottgöra mina fans, jag lovar. Och.. du mamma. Noelle måste stanna här ett tag, jag berättar mer imorn. Jag älskar dej!
-Ok. Jag älskar dej med Justin!
Jag la på och gick ut till TV-rummet igen där de alla satt. Jag satte mej bredvid Noelle igen och la armen om henne. Hon lutade sitt huvud mot min axel och jag kunde inte låta bli att kyssa henne på huvudet. Hon fnissade och jag hörde hur Chaz suckade, och de andra killarna vred osäkert på sej. Vi båda började skratta och kysste varandra på munnen för att reta dom.
-Slutaaaa! Sa Chaz ängsligt.
-Ey Chaz ta det lugnt, det här är inget jämfört med vad vi brukar göra när ni inte är här. Sa jag och räckte ut tungan mot Chaz.
-Ähh fyfan. Nu får jag en massa äckliga tankar i mitt huvud. Sa Chaz och kollade snabbt bort mot TV:N igen.
Jag och Noelle började skratta igen och sedan kollade vi på TV:N igen. När klockan var ungefär 8 på kvällen bestämde sej killarna för att gå.
-Pappa kommer döda mej. Sa Chaz när han stod vid dörren.
-Samma här. Sa Christian och Ryan nickade.
-Jag ringer er imorn. Sa jag och sedan gick dom ut.
Jag vände mej om not Noelle som stod lutad mot väggen. Hon såg lite orolig ut och jag gick fram till henne, riktigt nära gick jag fram.
-Vad är det? Sa hon och fnissade.
-Vad det är med mej? Jag vill bara kyssa min underbart vackra tjej, men även veta vad hon tänker på.
Jag flyttade mej närmre henne och nu var hennes bröstkorg mot min. Jag kollade in i hennes vackra ögon och hon log sådär sött.
-Det är inget speciellt Justin. Snälla, bara kyss mej nu. Sa hon sedan och jag svarade inte utan kysste henne snabbt på munnen. Jag hade mina händer mot väggen och hon stod mellan mina armar. Hon flyttade upp sina armar mot min rygg och kysste tillbaka. Hårt. Våra tungor lekte även med varandra då och då, men det blev mest bara heta kyssar. Jag kände hur hennes händer lekte runt i mitt hår och kyssarna avslutades sakta, bit för bit. Vi slutade kyssas helt och drog borta våra läppar från varandra och hon andades tungt mot mitt ansikte.
Jag andades tungt tillbaka och hon la sina armar om mej igen och kramade om mej.
Jag kysste henne mjukt på huvudet och sedan släppte vi taget om varandra. Vi sa inget allt utan gick bara och satte oss i soffan och började kolla på TV. Det fanns ju inte så mycket annat att göra vid den här tiden och vi var ju inte speciellt trötta eftersom vi hade sovit hela dagen. Det slutade med att vi somnade vid 3 på natten, tätt emot varandra. Innan vi hade somnat hade jag sjungt lite tyst för henne och berättat hur mycket hon betyder för mej. Jag kunde känna hur hennes hjärta bara dunkade fortare för varenda gång jag sa något fint till henne. Jag avlsutade med att hon är den finaste tjejen som finns i hela världen, och att hon ska komma ihåg det vad som än händer, för mej kommer hon alltid vara den finaste tjejen i hela världen. Och det spelar ingen roll hur många tjejer jag ser eller träffar, så kommer hon alltid vara den finaste. Alltid.
--------------------------------------------------------
:) Aw!
Dålig updatering, jo tack jag vet. Vet inte vad jag ska skriva, eller hur jag ska fortsätta på det här. Ingen aning alls men jag hittar nog på något.
KOMMENTERA!
Jag kände hur något lös i mitt ansikte och jag öppnade sakta upp mina ögon och möttes av den ljusa solen som sken in genom fönstret. Jag gäspade och gnuggade mej i ögonen och vände mej sedan om mot Justin. Han sov sött med öppen mun och ryckte till lite då och då i ansiktet. Jag log för mej själv och kände hur han fortfarande hade sin arm om mej. Det var hur varmt som helst så jag drog försiktigt bort hans svettiga arm och drog av mej täcket för att få in lite luft.
Jag tog upp min mobil som låg på golvet bredvid sängen och kollade på klockan. Den var redan 4 på dagen, gud vad länge vi hade sovit fast ändå inte. Vi hade ju faktiskt lagt oss på morgonen. Jag kollade ner mot golvet där killarna låg och sov huller om buller. Dom snarkade högljutt och Chaz hade tagit allt täcke för sej själv medans Ryan och Chaz fick dela. Jag skrattade för mej själv och kände hur pigg jag redan hade blivit. Jag smög mej upp från sängen och hoppades verkligen inte att någon av killarna skulle vakna eftersom jag bara hade underkläder på mej. Jag skyndade mej på med kläderna och när jag hade fått på mej med mina mysbyxor hoppade jag till av ett ljud. Jag täckte snabbt min överkropp eftersom jag bara hade BH på mej och kollade bak. Där satt Justin alldeles nyvaken i sängen och fnissade för sej själv.
-Det är bara jag. Sa han och blinkade med ena ögat.
-Haha jo, jag ser det. Sa jag och drog sedan bort armarna från min BH och satte på mej mitt linne.
-Hungrig? Sa Justin efter att jag hade fått på mej kläderna.
-Mjo..
-Vi ringer efter pizza då.
-Låter bra.
Justin gick up ur sängen och satte på sej sina kläder. Jag kunde inte låta bli att titta på hans oerhört snygga kropp och le för mej själv. Justin flinade mot mej och sedan tog han upp mobilen och började ringa. Jag gick så länge till toaletten och kissade och tvättade ansiktet. När jag kom ut igen hade även killarna vaknat och tagit på sej kläder. Några minuter senare fick vi pizzan och då gick vi in till köket och började käka.
Jag kollade på Chaz som hade munnen full med mat och hade lust att gapskratta rakt ut men det hade nog inte sett så fint ut med tanke på hur mycket pizza jag själv hade i munnen.
-Chaz.. HAHA ge dej! Sa jag när Chaz öppnade munnen för att äckla mej. Rätt som det var fick Chaz en klapp över huvudet av Justin och jag kunde inte hålla mej för att skratta rakt ut.
-Jag hatar dej. Sa Chaz surt till Justin och fortsatte sedan äta. Justin skakade på huvudet och började också äta. När vi alla var klara var vi fortfarande hur trötta som helst och bestämde oss för att kolla på TV eftersom det regnade ute. Vi satte oss i soffan och jag kurade mej ihop bredvid Justin. Han la armen om mej men efter ett tag började hans mobil ringa. Han suckade och gick iväg.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag gick ut till köket och svarade. Jag hörde mammas röst i mobilen och jag satte mej ner på en stol.
-Justin, jag har ringt dej hur många gånger som helst. Varför har du inte svarat? Jag har vart jätte orolig för dej men ja, Kenny har ju berättat allt för oss. Men jag förstår ändå inte hur du kunde göra såhär utan att berätta något till mej. Det här är helt sjukt!
-Jag vet mamma. Förlåt men jag kunde inte lämna henne bara sådär.
-Jag förstår, så hur är det med henne nu då? Är hon kvar på rehabet eller vart är hon?
-Hon är.. här.
-VA? Men.. hur kunde hon komma ut därifrån?
-Mamma snälla, vi pratar mer om det här när du kommer hem. Förresten när kommer du hem?
-Jag kommer hem imorn. Du ska bara veta hur galna dina fans blev efter att du bara struntade i alla konserter du hade kvar. Men nu glömmer vi det här men jag är fortfarande väldigt besviken på dej.
-Jag ska gottgöra mina fans, jag lovar. Och.. du mamma. Noelle måste stanna här ett tag, jag berättar mer imorn. Jag älskar dej!
-Ok. Jag älskar dej med Justin!
Jag la på och gick ut till TV-rummet igen där de alla satt. Jag satte mej bredvid Noelle igen och la armen om henne. Hon lutade sitt huvud mot min axel och jag kunde inte låta bli att kyssa henne på huvudet. Hon fnissade och jag hörde hur Chaz suckade, och de andra killarna vred osäkert på sej. Vi båda började skratta och kysste varandra på munnen för att reta dom.
-Slutaaaa! Sa Chaz ängsligt.
-Ey Chaz ta det lugnt, det här är inget jämfört med vad vi brukar göra när ni inte är här. Sa jag och räckte ut tungan mot Chaz.
-Ähh fyfan. Nu får jag en massa äckliga tankar i mitt huvud. Sa Chaz och kollade snabbt bort mot TV:N igen.
Jag och Noelle började skratta igen och sedan kollade vi på TV:N igen. När klockan var ungefär 8 på kvällen bestämde sej killarna för att gå.
-Pappa kommer döda mej. Sa Chaz när han stod vid dörren.
-Samma här. Sa Christian och Ryan nickade.
-Jag ringer er imorn. Sa jag och sedan gick dom ut.
Jag vände mej om not Noelle som stod lutad mot väggen. Hon såg lite orolig ut och jag gick fram till henne, riktigt nära gick jag fram.
-Vad är det? Sa hon och fnissade.
-Vad det är med mej? Jag vill bara kyssa min underbart vackra tjej, men även veta vad hon tänker på.
Jag flyttade mej närmre henne och nu var hennes bröstkorg mot min. Jag kollade in i hennes vackra ögon och hon log sådär sött.
-Det är inget speciellt Justin. Snälla, bara kyss mej nu. Sa hon sedan och jag svarade inte utan kysste henne snabbt på munnen. Jag hade mina händer mot väggen och hon stod mellan mina armar. Hon flyttade upp sina armar mot min rygg och kysste tillbaka. Hårt. Våra tungor lekte även med varandra då och då, men det blev mest bara heta kyssar. Jag kände hur hennes händer lekte runt i mitt hår och kyssarna avslutades sakta, bit för bit. Vi slutade kyssas helt och drog borta våra läppar från varandra och hon andades tungt mot mitt ansikte.
Jag andades tungt tillbaka och hon la sina armar om mej igen och kramade om mej.
Jag kysste henne mjukt på huvudet och sedan släppte vi taget om varandra. Vi sa inget allt utan gick bara och satte oss i soffan och började kolla på TV. Det fanns ju inte så mycket annat att göra vid den här tiden och vi var ju inte speciellt trötta eftersom vi hade sovit hela dagen. Det slutade med att vi somnade vid 3 på natten, tätt emot varandra. Innan vi hade somnat hade jag sjungt lite tyst för henne och berättat hur mycket hon betyder för mej. Jag kunde känna hur hennes hjärta bara dunkade fortare för varenda gång jag sa något fint till henne. Jag avlsutade med att hon är den finaste tjejen som finns i hela världen, och att hon ska komma ihåg det vad som än händer, för mej kommer hon alltid vara den finaste tjejen i hela världen. Och det spelar ingen roll hur många tjejer jag ser eller träffar, så kommer hon alltid vara den finaste. Alltid.
--------------------------------------------------------
:) Aw!
Dålig updatering, jo tack jag vet. Vet inte vad jag ska skriva, eller hur jag ska fortsätta på det här. Ingen aning alls men jag hittar nog på något.
KOMMENTERA!
LOVE OF MY LIFE - chapter 54
-Tack så mycket. Sa jag och log. Hon log tillbaka och sedan gick vi tillbaka in till bilen. Jag startade och vi körde iväg igen......
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kollade på Justin medans han fokuserade sej på vägen medans han körde. Jag log för mej själv och hade lust att bara springa runt några varv. Så glad var jag över att se Justin igen, och att få vara hans igen. Jag märkte hur Justin vände sej om mot mej och vi båda började skratta lite. Sedan blev det alldeles tyst och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra.
-Förlåt.. För att jag var så hård mot dej. Jag överdrev nog lite men liksom jag blev bara så sårad. Sa Justin plötsligt med en låg röst.
-Nej Justin. Det är jag som ska säga förlåt. Du gjorde inget fel, inte alls. Men jag vill bara att du ska veta att jag verkligen ångrade mej efter vad jag gjorde. Jag lovar. Sa jag och mötte Justins blick för några sekunder innan han var tvungen att kolla på vägen igen.
-Men nej.. Jag borde ha förlåtit dej tidigare. Och jag vet att du ångrar dej. Jag tror dej. Sa han sedan och jag kunde se att han log för sej själv. Jag började också le och visste inte riktigt vad jag skulle svara, så jag satt alldeles tyst.
-Men.. Jasmine då? Jag trodde ni var.. ihop. Sa jag efter en stund.
-Asså ne, det var vi aldrig men vi kysstes faktiskt typ precis innan jag åkte hit till Atlanta. Jag trodde jag gillade henne och att det var henne jag ville ha, men efter kyssen så fattade jag att det inte var så. Det var du som jag ville ha.. Det är dej jag vill ha. Ingen annan.
Jag log stort. Jag kände det verkligen i mungiporna.
-Jag vill inte ha någon annan än dej heller. Inte Cody, inte någon. Bara dej. Sa jag och Justin vände sej om mot mej och kollade in i mina ögon. Han log sitt gulliga leénde och hans ögon var sådär underbart vackra, som alltid.
-Jag älskar dej. Mest utav allt.
-Jag älskar dej med. Du är den enda för mej.
Justin sträckte ut sin ena hand mot mej och smekte mej på armen, och flyttade sej närmre mej. Han stannade bilen och skrattade lågt. Jag skrattade tillbaka och kände hans varma andedräkt mot mitt ansikte när han var riktigt nära. Jag slöt ögonen och drog min ena hand genom hans hår medans hans läppar mötte mina. Gud vad jag hade saknat det här.
Kyssarna fortsatte och det blev bara intensivare för varje kyss. Jag hade nu båda mina händer i hans hår och hans fingrar lekte över min hals och haka. Jag kände hur han plötsligt lyfte mej lite och jag fattade vinkeln. Jag satte mej försiktigt i hans knä men avslutade inte kyssen. Han höll sina händer om mina höfter och rörde dom hela tiden uppåt. Jag skrattade mot hans läppar och kysste honom sedan igen. Våra tungor möttes och hans händer var över hela min kropp. Jag kände hur jag hade börjat svettas lite och det hade Justin också börjat göra. Vi fortsatte kyssas men avbröts plötsligt av att någon hostade till i bak. Vi slutade genast kyssas och kollade bakåt. Där satt Chaz med en äcklad min.
-Asså ni är verkligen jätte söta och så.. Men det där var bara.. euuuuwwww! Och jag försöker faktiskt sova, men det går inte för man hör ert jäkla SMACK SMACK hela tiden. Så skulle ni kunna vara lite tystare eller kanske lägga av.. helt och hållet?
Jag satt fortfarande kvar i Justins knä och vi kollade på varendra med en besviken min men började sedan gapskratta. Vi båda ville helt klart fortsätta men nu var det riktigt pinsamt. Jag gav Justin en sista kyss och hörde hur Chaz gjorde en kväljning i bakgrunden. Jag skrattade igen och klev sedan av Justins knä och klättrade till mitt säte. Justin blinkade med ena ögat och startade sedan bilen igen.
-Tack! Sa Chaz divigt och lutade sej sedan bakåt för att sova igen. Klockan var redan 8 på morgonen och vi hade inte sovit något än. Jag var verkligen hur trött som helst och lutade mej också bakåt, och slöt mina ögon i några sekunder och somnade.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag märkte hur Noelle hade somnat och jag log lite för mej själv. Hon såg så söt ut medans killarna såg hur efterblivna ut som helst i baksätet. Jag var själv hur trött som helst men var tvungen att hålla mej vaken. Efter ungefär en timme var vi framme i Atlanta och jag märkte hur Noelle och killarna började vakna upp igen.
-Vi är snart framme. Sa jag och gäspade.
-Fan va skönt. Sa Ryan och gäspade också.
-Hej sötnos. Sa jag sedan och kollade åt Noelles håll.
-Hehhehe hej.. Sa hon och fnissade lite.
Jag fortsatte köra och nu var vi inne i vårat område. Jag såg hur Noelle började se lite nervös och orolig ut.
-Vad är det Noelle?
-Alltså.. Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag går hem så kommer ju mamma skicka tillbaka mej till rehabet, eller så kommer dom komma dit och hämta mej. På något sätt så kommer dom få tillbaka mej om jag går hem.
-Jag vet och fan.. Men du ska stanna hos mej iallafall. Det är helt klart. Ingen är hemma just nu, det kommer bara vara du och jag. Mamma och dom kommer väl hem imorn eller senare. Efter det vet jag inte hur vi ska göra. Mamma kommer ju få reda på det och .. det kommer bara bli problem. Men tänk inte på det. Nu åker vi hem till mej, där kan du känna dej säker. Sa jag och gav Noelle ett leende så att hon skulle lugna ner sej. Hon log tillbaka och nickade.
-Tack Justin.
-Inga problem.
Vi körde vidare mot mitt hus med killarna med oss. Dom ville inte åka hem för dom ville inte ha en massa skäll av deras föräldrar just nu. Jag parkerade bilen i garaget och sedan låste jag upp dörren och släppte in Noelle och killarna. Det första vi gjorde var att äta, det fanns mat i frysen som vi värmde. När vi var klara och mätta gick vi genast upp till mitt sovrum. Killarna hämtade madrasser som dom kunde sova på och la dom på golvet. Jag släckte lampan medans vi alla tog av oss våra kläder. Sedan la jag och Noelle oss i sängen tätt mot varandra. Efter bara några minuter hörde jag hur killarna hade börjat snarka, då la jag armen om Noelle och vände henne mot mej för att kyssa henne på munnen.
-Du är mitt allt. Sa jag och la sedan min panna mot hennes. Hon andades mjukt mot mitt ansikte och lekte med ena handen i mitt hår. Jag slöt ögonen och somnade långsamt till hennes mjuka rörelser. Hon är min igen.
------------------------------------------------
Aww reunited .. typ :)
Argghhhh.. Dålig updatering jag vet! Sorry :( Men nu kom det där suget efter att skriva tillbaka igen haha :) Hoppas det fortsätter så!
KOMMENTERA! :D
Jag kollade på Justin medans han fokuserade sej på vägen medans han körde. Jag log för mej själv och hade lust att bara springa runt några varv. Så glad var jag över att se Justin igen, och att få vara hans igen. Jag märkte hur Justin vände sej om mot mej och vi båda började skratta lite. Sedan blev det alldeles tyst och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra.
-Förlåt.. För att jag var så hård mot dej. Jag överdrev nog lite men liksom jag blev bara så sårad. Sa Justin plötsligt med en låg röst.
-Nej Justin. Det är jag som ska säga förlåt. Du gjorde inget fel, inte alls. Men jag vill bara att du ska veta att jag verkligen ångrade mej efter vad jag gjorde. Jag lovar. Sa jag och mötte Justins blick för några sekunder innan han var tvungen att kolla på vägen igen.
-Men nej.. Jag borde ha förlåtit dej tidigare. Och jag vet att du ångrar dej. Jag tror dej. Sa han sedan och jag kunde se att han log för sej själv. Jag började också le och visste inte riktigt vad jag skulle svara, så jag satt alldeles tyst.
-Men.. Jasmine då? Jag trodde ni var.. ihop. Sa jag efter en stund.
-Asså ne, det var vi aldrig men vi kysstes faktiskt typ precis innan jag åkte hit till Atlanta. Jag trodde jag gillade henne och att det var henne jag ville ha, men efter kyssen så fattade jag att det inte var så. Det var du som jag ville ha.. Det är dej jag vill ha. Ingen annan.
Jag log stort. Jag kände det verkligen i mungiporna.
-Jag vill inte ha någon annan än dej heller. Inte Cody, inte någon. Bara dej. Sa jag och Justin vände sej om mot mej och kollade in i mina ögon. Han log sitt gulliga leénde och hans ögon var sådär underbart vackra, som alltid.
-Jag älskar dej. Mest utav allt.
-Jag älskar dej med. Du är den enda för mej.
Justin sträckte ut sin ena hand mot mej och smekte mej på armen, och flyttade sej närmre mej. Han stannade bilen och skrattade lågt. Jag skrattade tillbaka och kände hans varma andedräkt mot mitt ansikte när han var riktigt nära. Jag slöt ögonen och drog min ena hand genom hans hår medans hans läppar mötte mina. Gud vad jag hade saknat det här.
Kyssarna fortsatte och det blev bara intensivare för varje kyss. Jag hade nu båda mina händer i hans hår och hans fingrar lekte över min hals och haka. Jag kände hur han plötsligt lyfte mej lite och jag fattade vinkeln. Jag satte mej försiktigt i hans knä men avslutade inte kyssen. Han höll sina händer om mina höfter och rörde dom hela tiden uppåt. Jag skrattade mot hans läppar och kysste honom sedan igen. Våra tungor möttes och hans händer var över hela min kropp. Jag kände hur jag hade börjat svettas lite och det hade Justin också börjat göra. Vi fortsatte kyssas men avbröts plötsligt av att någon hostade till i bak. Vi slutade genast kyssas och kollade bakåt. Där satt Chaz med en äcklad min.
-Asså ni är verkligen jätte söta och så.. Men det där var bara.. euuuuwwww! Och jag försöker faktiskt sova, men det går inte för man hör ert jäkla SMACK SMACK hela tiden. Så skulle ni kunna vara lite tystare eller kanske lägga av.. helt och hållet?
Jag satt fortfarande kvar i Justins knä och vi kollade på varendra med en besviken min men började sedan gapskratta. Vi båda ville helt klart fortsätta men nu var det riktigt pinsamt. Jag gav Justin en sista kyss och hörde hur Chaz gjorde en kväljning i bakgrunden. Jag skrattade igen och klev sedan av Justins knä och klättrade till mitt säte. Justin blinkade med ena ögat och startade sedan bilen igen.
-Tack! Sa Chaz divigt och lutade sej sedan bakåt för att sova igen. Klockan var redan 8 på morgonen och vi hade inte sovit något än. Jag var verkligen hur trött som helst och lutade mej också bakåt, och slöt mina ögon i några sekunder och somnade.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag märkte hur Noelle hade somnat och jag log lite för mej själv. Hon såg så söt ut medans killarna såg hur efterblivna ut som helst i baksätet. Jag var själv hur trött som helst men var tvungen att hålla mej vaken. Efter ungefär en timme var vi framme i Atlanta och jag märkte hur Noelle och killarna började vakna upp igen.
-Vi är snart framme. Sa jag och gäspade.
-Fan va skönt. Sa Ryan och gäspade också.
-Hej sötnos. Sa jag sedan och kollade åt Noelles håll.
-Hehhehe hej.. Sa hon och fnissade lite.
Jag fortsatte köra och nu var vi inne i vårat område. Jag såg hur Noelle började se lite nervös och orolig ut.
-Vad är det Noelle?
-Alltså.. Jag vet inte vad jag ska göra. Om jag går hem så kommer ju mamma skicka tillbaka mej till rehabet, eller så kommer dom komma dit och hämta mej. På något sätt så kommer dom få tillbaka mej om jag går hem.
-Jag vet och fan.. Men du ska stanna hos mej iallafall. Det är helt klart. Ingen är hemma just nu, det kommer bara vara du och jag. Mamma och dom kommer väl hem imorn eller senare. Efter det vet jag inte hur vi ska göra. Mamma kommer ju få reda på det och .. det kommer bara bli problem. Men tänk inte på det. Nu åker vi hem till mej, där kan du känna dej säker. Sa jag och gav Noelle ett leende så att hon skulle lugna ner sej. Hon log tillbaka och nickade.
-Tack Justin.
-Inga problem.
Vi körde vidare mot mitt hus med killarna med oss. Dom ville inte åka hem för dom ville inte ha en massa skäll av deras föräldrar just nu. Jag parkerade bilen i garaget och sedan låste jag upp dörren och släppte in Noelle och killarna. Det första vi gjorde var att äta, det fanns mat i frysen som vi värmde. När vi var klara och mätta gick vi genast upp till mitt sovrum. Killarna hämtade madrasser som dom kunde sova på och la dom på golvet. Jag släckte lampan medans vi alla tog av oss våra kläder. Sedan la jag och Noelle oss i sängen tätt mot varandra. Efter bara några minuter hörde jag hur killarna hade börjat snarka, då la jag armen om Noelle och vände henne mot mej för att kyssa henne på munnen.
-Du är mitt allt. Sa jag och la sedan min panna mot hennes. Hon andades mjukt mot mitt ansikte och lekte med ena handen i mitt hår. Jag slöt ögonen och somnade långsamt till hennes mjuka rörelser. Hon är min igen.
------------------------------------------------
Aww reunited .. typ :)
Argghhhh.. Dålig updatering jag vet! Sorry :( Men nu kom det där suget efter att skriva tillbaka igen haha :) Hoppas det fortsätter så!
KOMMENTERA! :D
LOVE OF MY LIFE - chapter 53
-Justin! Sa jag och satte händerna mot den kalla rutan och såg hur han gjorde detsamma....
NOELLE'S PERSPEKTIV
Våra händer låg mot varandra och fast rutan var ivägen kunde jag nästan känna hans hud på något sätt.
-Noelle. Jag är här. Vi ska få ut dej härifrån. Sa Justin tyst mot rutan och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Allt jag kunde göra var att kolla in i Justins ögon som nästan såg ut att lysa i mörkret.
-Få ut mej? Var det enda jag kunde få fram.
-Ja. Eller.. Vadå vill du inte det? Sa Justin oroligt.
-Jo.. ehm jo det är ju klart men.. Det går inte. Justin, du förstår inte. Jag ska vara här ett tag och sen ska jag .. flytta och..
-Jag vet, Noelle. Jag vet allt det dära men jag ska inte låta det hända. Jag ska inte låta dej försvinna nånstans, du ska stanna här med mej.
Jag såg hur Justin log ett sorgset leende och jag drog sakta bort mina händer från rutan. Vad skulle jag göra? Jag kunde knappt fatta att Justin var här och.. Hur skulle jag komma ut? Hur skulle dom få ut mej? Och vad kommer hända efteråt? Det går ju inte bara att smita sådär utan att dom får reda på det här på rehabet. Och jag kunde inte fatta att Justin hade förlåtit mej, att han ville ha mej igen, att han ville ha mej med honom.
-Hallå.. Noelle? Vad är det? Vill du inte göra det här eller vadå? Jag trodde, ehm ja.. Sa Justin sorgset och jag kunde se hur sårad han var. Han drog också bort sina händer från rutan och jag såg hur Chaz, Ryan och Chris plötsligt hade samlat sej bakom Justin och skulle precis säga något men Justin tystnade dom.
-Jo jag vill Justin. Men.. Det funkar inte. Dom kommer komma på oss och hur ska ni få ut mej härifrån? Jag är helt fast. Sa jag och hur Justin sken upp för några sekunder och såg ut att fundera.
-Försök öppna fönstret, men väldigt tyst så att ingen hör dej. Sa Justin och nickade mot fönstret. Jag gjorde som han sa och försökte öppna upp fönstret men det gick inte mer än bara några centimeter, sen tog det stopp. Det var ett sånt där skyddat fönster så att man inte kunde öppna det helt. Jag svärde för mej själv och såg Justin göra detsamma.
-Det funkar inte. Sa jag och försökte ända rycka i fönsterhandtaget. Det öppnade sej några ynka centimeter till och sedan gav jag upp helt.
-Fan! Sa Justin frustrerat. -Jag går ingenstans tills du är här ute med mej. Sa han sedan och gick närmre rutan och jag kunde se hans vackra ögon.
-Jag vet men.. Vad ska vi göra? Sa jag och lutade mej mot fönstret och hade lust att börja gråta. Att bara ett litet jäkla fönster ska skilja mej och Justin åt just nu!
Justin gick runt och runt och killarna tittade nervöst på honom.
-Jag måste hitta på något sätt att få ut dej. Vänta här. Sa Justin och försvann för någon minut. Jag kollade på killarna och dom log till mej. Jag log sorgset tillbaka och satte mej på fönsterkanten för att kolla ut efter Justin. Plötsligt kom han tillbaka med något i handen. Jag kollade chockat på honom och undrade vad han skulle göra.
-Noelle, flytta dej från fönstret nu, stå absolut inte nära. okej? Det här kan bli farligt. Sa Justin och jag gjorde som han sa. Mitt hjärta bankade snabbt medans jag backade bakåt från fönstret och ställde mej mot väggen.
-Oroa dej inte. Du är fri vilken sekund som helst. Sa Justin och sedan såg jag hur han tog sats och slog med en stor skottspade på fönstret. Det blev världens smäll och glasbitarna flög överallt. Jag skrek till och skyddade mitt ansikte för säkerhetskull. Glasbitarna hade äntligen fallit på golvet och jag hörde hur Justin svärde för sej själv. Jag flyttade bort mina händer från mitt ansikte och kollade mot fönstret.
Där stod Justin med killarna runt om sej och kollade på hans hand som blödde läskigt mycket. När han fick syn på mej igen gick han fram till fönstret och sträckte ut sin hand.
-Skynda dej innan några kommer! NU! Sa Justin stressat och jag sprang fram till fönstret och tog tag i hans hand. Sedan klättrade jag försiktigt ner från fönstret som låg typ en meter ovanför marken. Jag hoppade ner och tog sedan Justins hand i min igen. Vi hörde hur någon öppnade dörren till mitt rum och vi alla kollade förskräckt på varandra.
-Men.. VAD HAR HÄNT? Skrek en kvinna och gick fram till fönstret. Vi skyndade oss bort från fönstret och började springa mot Justins bil. Justin öppnade bildörren åt mej och jag hoppade in medans killarna hoppade in i bak. Justin satte sej snabbt vid ratten och gasade på, och körde sedan snabbt därifrån. Jag vände mej om och kollade på Justin som andades andfått och sedan ner mot hans blodiga hand. Blodet hade börjat rinna nerför hans arm och jag klarade inte se det. Jag rös till och vände mej om och kollade ut genom fönstret.
I bak kunde jag hör hur Chaz, Ryan och Chris snackade för sej själva.
-Wow, jag kan inte fatta att Justin gjorde det där.
-Inte jag heller. Hur går det med handen Justin? Frågade Ryan och Justin som verkade glömt av det kollade ner på sin hand med stora ögon.
-Helvete. Sa Justin och kollade sedan på mej. Våra ögon möttes och på något konstigt sätt började min mage pirra, precis som om vi var alldeles nykära. Han log mot mej och jag log tillbaka. Han gjorde en liten pussmun och jag kunde inte låta bli att skratta. Fan vad jag hade saknat honom. Han gjorde ett tecken med händerna att vi skulle prata lite senare. Jag nickade och lutade mej bakåt. Klockan var redan 4 på natten och jag hörde hur killarna i bak nästan hade somnat.
-Innan jag somnar så vill jag bara säga.. Jag är glad att du är här med oss igen, Noelle. Sa Chaz och log sött. Jag vände mej om mot honom och log.
-Detsamma Chazzie. Sov gott. Sa jag och fnissade.
-Chazzie? Hm .. I like that. Sa Chaz och slöt sedan ögonen.
Jag vände mej om igen och kollade ut mot vägen medans Justin körde. Det var alldeles tyst och vi kollade på varandra då och då. Jag kollade ner mot Justins hand igen som fortfarande inte slutat blöda.
-Din hand.. Vi måste göra något. Sa jag oroligt och Justin skrattade bara lite.
-Näe, det är okej. Sa han och jag skakade på huvudet.
-Du vet att det inte är okej. Stanna bilen så fixar jag det här. Sa jag bestämt och Justin kollade på mej. Han gjorde som jag sa och stannade bilen.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kunde bara inte säga nej till Noelles söta ansikte och stannade bilen. Noelle började genast leta runt i bilen och jag satt bara alldeles stilla och kollade ner på min hand som faktiskt var riktigt skadad.
-YES! Sa Noelle glatt för sej själv när hon hittade en vattenflaska på golvet och papper som låg i ett fack.
-Så.. Gå ut ur bilen. Sa Noelle och jag öppnade bildörren och gick ut i den ljumma luften. Det var fortfarande alldeles mörkt ute och Noelle öppnade också sin bildörr och gick fram till mej.
-Så, sträck fram handen. Sa Noelle och jag gjorde det. Hon kollade chockat på min hand och grimaserade.
-Det här kommer säkert göra ont men bit ihop.
Hon tog tog i min hand och tog pappret i sin andra hand och jag kände hur hon började dra ut något från såret. Jag flämtade till och hade lust att skrika rakt ut men bet mej istället i läppen.
-Det är bara några glasbitar som jag ska få ut. Sa Noelle och efter några sekunder var smärtan över. Jag andades ut och kände sedan svalkade vatten rinna över min hand, och blodet skjöldes bort.. Noelle gick ner på knä och började sedan badda såret med pappret. Jag kunde inte låta bli att titta på hennes fina ansikte och le för mej själv. Hon var min igen. Jag fortsatte kolla på henne och min blick kunde inte låta bli att dras till hennes urringning på hennes linne.
Noelle märkte att jag tittade på henne och hon kollade upp.
-Och vad tittar du på? Sa hon och skrattade.
-Det tror jag du vet själv. Sa jag och log generat.
Hon blinkade med ena ögat och virade sedan pappret runt min hand.
-Klar!
-Tack så mycket. Sa jag och log. Hon log tillbaka och sedan gick vi tillbaka in till bilen. Jag startade och vi körde iväg igen......
---------------------------------
yayyy! :D
Hade gärna skrivit en längre del men orkar seriöst inte.
Förlåt för dålig uppdatering, igen! KOMMENTERA :D
Våra händer låg mot varandra och fast rutan var ivägen kunde jag nästan känna hans hud på något sätt.
-Noelle. Jag är här. Vi ska få ut dej härifrån. Sa Justin tyst mot rutan och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Allt jag kunde göra var att kolla in i Justins ögon som nästan såg ut att lysa i mörkret.
-Få ut mej? Var det enda jag kunde få fram.
-Ja. Eller.. Vadå vill du inte det? Sa Justin oroligt.
-Jo.. ehm jo det är ju klart men.. Det går inte. Justin, du förstår inte. Jag ska vara här ett tag och sen ska jag .. flytta och..
-Jag vet, Noelle. Jag vet allt det dära men jag ska inte låta det hända. Jag ska inte låta dej försvinna nånstans, du ska stanna här med mej.
Jag såg hur Justin log ett sorgset leende och jag drog sakta bort mina händer från rutan. Vad skulle jag göra? Jag kunde knappt fatta att Justin var här och.. Hur skulle jag komma ut? Hur skulle dom få ut mej? Och vad kommer hända efteråt? Det går ju inte bara att smita sådär utan att dom får reda på det här på rehabet. Och jag kunde inte fatta att Justin hade förlåtit mej, att han ville ha mej igen, att han ville ha mej med honom.
-Hallå.. Noelle? Vad är det? Vill du inte göra det här eller vadå? Jag trodde, ehm ja.. Sa Justin sorgset och jag kunde se hur sårad han var. Han drog också bort sina händer från rutan och jag såg hur Chaz, Ryan och Chris plötsligt hade samlat sej bakom Justin och skulle precis säga något men Justin tystnade dom.
-Jo jag vill Justin. Men.. Det funkar inte. Dom kommer komma på oss och hur ska ni få ut mej härifrån? Jag är helt fast. Sa jag och hur Justin sken upp för några sekunder och såg ut att fundera.
-Försök öppna fönstret, men väldigt tyst så att ingen hör dej. Sa Justin och nickade mot fönstret. Jag gjorde som han sa och försökte öppna upp fönstret men det gick inte mer än bara några centimeter, sen tog det stopp. Det var ett sånt där skyddat fönster så att man inte kunde öppna det helt. Jag svärde för mej själv och såg Justin göra detsamma.
-Det funkar inte. Sa jag och försökte ända rycka i fönsterhandtaget. Det öppnade sej några ynka centimeter till och sedan gav jag upp helt.
-Fan! Sa Justin frustrerat. -Jag går ingenstans tills du är här ute med mej. Sa han sedan och gick närmre rutan och jag kunde se hans vackra ögon.
-Jag vet men.. Vad ska vi göra? Sa jag och lutade mej mot fönstret och hade lust att börja gråta. Att bara ett litet jäkla fönster ska skilja mej och Justin åt just nu!
Justin gick runt och runt och killarna tittade nervöst på honom.
-Jag måste hitta på något sätt att få ut dej. Vänta här. Sa Justin och försvann för någon minut. Jag kollade på killarna och dom log till mej. Jag log sorgset tillbaka och satte mej på fönsterkanten för att kolla ut efter Justin. Plötsligt kom han tillbaka med något i handen. Jag kollade chockat på honom och undrade vad han skulle göra.
-Noelle, flytta dej från fönstret nu, stå absolut inte nära. okej? Det här kan bli farligt. Sa Justin och jag gjorde som han sa. Mitt hjärta bankade snabbt medans jag backade bakåt från fönstret och ställde mej mot väggen.
-Oroa dej inte. Du är fri vilken sekund som helst. Sa Justin och sedan såg jag hur han tog sats och slog med en stor skottspade på fönstret. Det blev världens smäll och glasbitarna flög överallt. Jag skrek till och skyddade mitt ansikte för säkerhetskull. Glasbitarna hade äntligen fallit på golvet och jag hörde hur Justin svärde för sej själv. Jag flyttade bort mina händer från mitt ansikte och kollade mot fönstret.
Där stod Justin med killarna runt om sej och kollade på hans hand som blödde läskigt mycket. När han fick syn på mej igen gick han fram till fönstret och sträckte ut sin hand.
-Skynda dej innan några kommer! NU! Sa Justin stressat och jag sprang fram till fönstret och tog tag i hans hand. Sedan klättrade jag försiktigt ner från fönstret som låg typ en meter ovanför marken. Jag hoppade ner och tog sedan Justins hand i min igen. Vi hörde hur någon öppnade dörren till mitt rum och vi alla kollade förskräckt på varandra.
-Men.. VAD HAR HÄNT? Skrek en kvinna och gick fram till fönstret. Vi skyndade oss bort från fönstret och började springa mot Justins bil. Justin öppnade bildörren åt mej och jag hoppade in medans killarna hoppade in i bak. Justin satte sej snabbt vid ratten och gasade på, och körde sedan snabbt därifrån. Jag vände mej om och kollade på Justin som andades andfått och sedan ner mot hans blodiga hand. Blodet hade börjat rinna nerför hans arm och jag klarade inte se det. Jag rös till och vände mej om och kollade ut genom fönstret.
I bak kunde jag hör hur Chaz, Ryan och Chris snackade för sej själva.
-Wow, jag kan inte fatta att Justin gjorde det där.
-Inte jag heller. Hur går det med handen Justin? Frågade Ryan och Justin som verkade glömt av det kollade ner på sin hand med stora ögon.
-Helvete. Sa Justin och kollade sedan på mej. Våra ögon möttes och på något konstigt sätt började min mage pirra, precis som om vi var alldeles nykära. Han log mot mej och jag log tillbaka. Han gjorde en liten pussmun och jag kunde inte låta bli att skratta. Fan vad jag hade saknat honom. Han gjorde ett tecken med händerna att vi skulle prata lite senare. Jag nickade och lutade mej bakåt. Klockan var redan 4 på natten och jag hörde hur killarna i bak nästan hade somnat.
-Innan jag somnar så vill jag bara säga.. Jag är glad att du är här med oss igen, Noelle. Sa Chaz och log sött. Jag vände mej om mot honom och log.
-Detsamma Chazzie. Sov gott. Sa jag och fnissade.
-Chazzie? Hm .. I like that. Sa Chaz och slöt sedan ögonen.
Jag vände mej om igen och kollade ut mot vägen medans Justin körde. Det var alldeles tyst och vi kollade på varandra då och då. Jag kollade ner mot Justins hand igen som fortfarande inte slutat blöda.
-Din hand.. Vi måste göra något. Sa jag oroligt och Justin skrattade bara lite.
-Näe, det är okej. Sa han och jag skakade på huvudet.
-Du vet att det inte är okej. Stanna bilen så fixar jag det här. Sa jag bestämt och Justin kollade på mej. Han gjorde som jag sa och stannade bilen.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kunde bara inte säga nej till Noelles söta ansikte och stannade bilen. Noelle började genast leta runt i bilen och jag satt bara alldeles stilla och kollade ner på min hand som faktiskt var riktigt skadad.
-YES! Sa Noelle glatt för sej själv när hon hittade en vattenflaska på golvet och papper som låg i ett fack.
-Så.. Gå ut ur bilen. Sa Noelle och jag öppnade bildörren och gick ut i den ljumma luften. Det var fortfarande alldeles mörkt ute och Noelle öppnade också sin bildörr och gick fram till mej.
-Så, sträck fram handen. Sa Noelle och jag gjorde det. Hon kollade chockat på min hand och grimaserade.
-Det här kommer säkert göra ont men bit ihop.
Hon tog tog i min hand och tog pappret i sin andra hand och jag kände hur hon började dra ut något från såret. Jag flämtade till och hade lust att skrika rakt ut men bet mej istället i läppen.
-Det är bara några glasbitar som jag ska få ut. Sa Noelle och efter några sekunder var smärtan över. Jag andades ut och kände sedan svalkade vatten rinna över min hand, och blodet skjöldes bort.. Noelle gick ner på knä och började sedan badda såret med pappret. Jag kunde inte låta bli att titta på hennes fina ansikte och le för mej själv. Hon var min igen. Jag fortsatte kolla på henne och min blick kunde inte låta bli att dras till hennes urringning på hennes linne.
Noelle märkte att jag tittade på henne och hon kollade upp.
-Och vad tittar du på? Sa hon och skrattade.
-Det tror jag du vet själv. Sa jag och log generat.
Hon blinkade med ena ögat och virade sedan pappret runt min hand.
-Klar!
-Tack så mycket. Sa jag och log. Hon log tillbaka och sedan gick vi tillbaka in till bilen. Jag startade och vi körde iväg igen......
---------------------------------
yayyy! :D
Hade gärna skrivit en längre del men orkar seriöst inte.
Förlåt för dålig uppdatering, igen! KOMMENTERA :D
LOVE OF MY LIFE - chapter 52
Nu saknar jag honom mer än någonsin. Jag kände hur jag började gråta ännu mer och borrade in ansiktet i kudden och slog i sängen. Snälla någon hjälp mej....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag tänkte hela tiden på när Noelles mamma berättade vart rehabet låg och försökte minnas minsta lilla sak hon sa. Som tur behövde jag inte oroa mej så mycket över att åka vilse eftersom jag faktiskt visste vägen, men då och då hände det att jag blev lite förvirrad. Ryan satt bredvid mej i fram och Chris och Chaz i bak. Klockan var redan 2 på natten men jag var inte sömnig alls eftersom jag hade sovit på resan hit. Fast Chaz och Chris låg och halvsov ibak medans jag och Ryan pratade lite smått.
Efter ett tag så blev Ryan också alldeles tyst och somnade. Jag suckade och började tänka, på Noelle. Jag kan knappt vänta att få se henne, om det nu kommer funka, alltså det jag ska göra. Jag hoppas det för jag måste få ut henne därifrån. Efter ett tag så kunde jag se det, jag kunde se rehabet. Jag log för mej själv och kände hur alldeles sprallig jag blev. Jag stannade tyst på parkeringen och väckte upp killarna. Det var alldeles kolsvart ute och det verkade det vara inne i rehabet också, bara några små lampor lyste så antagligen sov dom.
Jag och killarna gick ut ur bilen och började gå fram till rehabet.
-Så.. Nu går vi in då. Och om det inte funkar så vet jag fan inte vad jag gör. Men vi får hoppas på det bästa. Sa jag och sedan gick vi fram till dörren. Vi kollade förvirrat på den och sen fattade vi. Aha, den har kod. Vi tryckte på en massa knappar men det bara började tjuta.
-Men vafan, vi måste ju trycka på den där knappen så att vi kan få prata med någon. Sa jag och började garva. Dumma vi är.
Jag tryckte på knappen och det började ringa. Efter ett par signaler svarade en kvinna.
Jag berättade att jag var Noelles kille, först trodde hon mej inte men efter ett tag gav hon ifrån sej och släppte in oss. Kvinnan öppnade dörren åt oss och vi gick in.
-Så vad vill ni nu då? Egentligen får jag inte ens släppa in er och nej ni kommer inte få träffa Noelle. Det är besöksförbud här. Men om ni vill att jag ska hälsa henne något så..
-Ursäkta mej men jag måste faktiskt träffa henne. Du fattar inte hur viktigt det här är och jag är den enda som förstår henne. Jag kan hjälpa henne, och jag lovar er att det kommer bara bli värre för henne här. Jag känner henne så jag vet. Så snälla.. Kan ni åtminstone släppa ut henne härifrån eller låta mej träffa henne? Det är det enda jag begär.
-Jag kan inte hjälpa dej och om du verkligen bryr dej om henne så mycket så borde du låta henne vara här. Hon kommer få det bra här och efter ett tag kommer hon bli helt frisk och då kanske ni kommer träffas igen. Men just nu.. Kan vi inte låta dej träffa henne eller släppa ut henne.
Jag kände den där klumpen i halsen och min mage hade börjat värka. Jag kände hur jag började darra på rösten och hade lust att bara slå sönder nånting.
-Du fattar verkligen inte grejen eller hur? Du fattar inte att efter att hon har kommit ut härifrån så kommer jag aldrig få träffa henne igen. Hon kommer åka till en ny jävla familj i en annan stad och bo där. Så nej vi kommer inte träffas och jag behöver henne faktiskt mer än ni anar. Jag gör allt för att ni ska låta henne åka härifrån. Jag gör vad ni än ber mej om. Jag kan ge er pengar, jag kan..
-DET RÄCKER! Det funkar inte så och hon stannar här nu. Så nu är det slut diskuterat, ut härifrån! NU! Sa kvinnan argt och pekade mot dörren.
Jag, Ryan, Chris och Chaz stod fortfarande kvar och visade att vi inte tänkte gå.
-Jag går inte nånstans tills jag får träffa henne. Om jag så ska väcka hela det här rehabet.
-Det var droppen! Nu hämtar jag vakterna! Halvskrek kvinnan och bara några sekunder senare kom vakter fram från ingenstans och började gå emot oss.
-Vi tänker inte gå. Sa jag och killarna nickade.
Vakterna drog tag i oss och började släpa ut oss mot dörren. Vi försökte streta emot men dom var för starka.
-SLUTA KÄMPA EMOT ANNARS RINGER VI POLISEN! Sa den ena vakten som höll i mej.
-SLÄPP MEJ! Skrek jag och försökte ta mej ur vaktens grepp men det var ingen ide.
Vakterna var nu framme vid dörren och slängde ut oss på marken. Vi landade hårt och jag kved till.
-Kommer ni en gång till så ringer vi polisen!
Vakten stängde dörren och jag blev så jäkla arg så att jag slog handen i marken.
-HELVETE!!!! Skrek jag och ställde mej sedan upp.
-Uhm det funkade inte så bra och mitt ben gör ont. Och.. min mage kurrar så jag går nog tillbaka till bilen och käkar lite.. Sa Chaz tyst och började tyst som en mus gå tillbaka till bilen. Jag fattade att han hade blivit rädd så jag stannade upp honom.
-Chaz, jag förstår att du är rädd men du går inte nånstans. Vi måste göra det här tillsammans.
-Det är klart Justin. Jag sviker dej iallafall inte, och inte Noelle heller. Sa Ryan och la handen på min axel. Jag log tacksamt.
-Inte jag heller. Kom igen nu försöker vi hitta på något nytt sätt att fixa det här. Sa Chris och log. Chaz gav ifrån sej och nickade.
-Ok jag hjälper också till men.. De där vakterna var faktiskt läskiga.
Vi skrattade lite och sedan försökte vi hitta på något nytt att göra.
-Kom vi springer runt rehabet och kollar. Sa jag och killarna hängde efter mej. Precis som jag trodde fans det fönster.
-Kom igen kolla i alla fönstrerna och säg till om ni hittar Noelle! Skrek jag och började springa igen. Jag kollade igenom alla fönstrerna men kunde inte se så mycket eftersom det var alldeles svart i alla fönster. Svetten rann från min panna och stannade rätt som det var vid ett fönster och la ansiktet mot det och kollade in. Jag visste inte om jag inbillade mej men det såg ut som.. NOELLE!!!
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag satt upp i min säng med nattlampan tänd för jag var så rädd för det här rummet. Det var så ensamt, kallt och läskigt. Jag rullade täcket om mej och ryste till. Jag kollade ut genom fönstret och på natthimlen och tänkte på hur det skulle vara att få komma ut.. Just nu eller att få känna hans varma armar runt om mej som kan värma mej och berätta hur mycket hur han älskar mej. Men nu kommer det verkligen ALDRIG bli så igen, förut fanns det åtminstone en liiiiiten chans men nu aboslut ingen.
Jag ska liksom flytta efter jag är klar med det här jävla rehabet och han kommer glömma mej helt eftersom han redan har gått vidare. Men en sak har jag lovat mej själv och det är att efter jag är klar med det här rehabet och flyttar långt bort så ska jag också börja om, inte glömma honom men åtminstone försöka hitta någon annan, åtminstone ge det en chans hur ont det än kommer göra i början. Det är något som jag verkligen behöver göra och.. Jag gör det för min egen skull. Jag måste börja göra saker för min egen skull.. Men just nu så saknar jag honom mer än nånsin och vill inget annat än att bara få se honom innan jag åker.
Helt plötsligt märkte jag hur det stod någon utanför fönstret. Det var hur mörkt som helst ute så jag kunde inte se hur personen såg ut. Jag kollade chockat mot fönstret och personen började knacka på fönstret.
-NOELLE! NOELLE DET ÄR JAG! JUSTIN!
Jag kollade fortfarande alldeles chockat mot fönstret. Hörde jag verkligen rätt eller inbillade jag mej? Det lät precis som Justins röst men jag kunde fortfarande inte se hans ansikte så tydligt. Jag ställde mej snabbt upp och gick fram mot fönstret för att kolla att det var verkligen var honom.
-Noelle! Hörde jag honom säga igen och då såg jag hans ansikte. Det var Justin. Jag hade mina ögon alldeles vidöppna och jag kunde inte tro mina ögon. Hans stora, fina ögon tittade in i mina och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det kändes så overkligt.
-Justin! Sa jag och satte händerna mot den kalla rutan och såg hur han gjorde detsamma....
------------------------------------------------
OMB! NOW WHAT?
KOMMENTERA! :D
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag tänkte hela tiden på när Noelles mamma berättade vart rehabet låg och försökte minnas minsta lilla sak hon sa. Som tur behövde jag inte oroa mej så mycket över att åka vilse eftersom jag faktiskt visste vägen, men då och då hände det att jag blev lite förvirrad. Ryan satt bredvid mej i fram och Chris och Chaz i bak. Klockan var redan 2 på natten men jag var inte sömnig alls eftersom jag hade sovit på resan hit. Fast Chaz och Chris låg och halvsov ibak medans jag och Ryan pratade lite smått.
Efter ett tag så blev Ryan också alldeles tyst och somnade. Jag suckade och började tänka, på Noelle. Jag kan knappt vänta att få se henne, om det nu kommer funka, alltså det jag ska göra. Jag hoppas det för jag måste få ut henne därifrån. Efter ett tag så kunde jag se det, jag kunde se rehabet. Jag log för mej själv och kände hur alldeles sprallig jag blev. Jag stannade tyst på parkeringen och väckte upp killarna. Det var alldeles kolsvart ute och det verkade det vara inne i rehabet också, bara några små lampor lyste så antagligen sov dom.
Jag och killarna gick ut ur bilen och började gå fram till rehabet.
-Så.. Nu går vi in då. Och om det inte funkar så vet jag fan inte vad jag gör. Men vi får hoppas på det bästa. Sa jag och sedan gick vi fram till dörren. Vi kollade förvirrat på den och sen fattade vi. Aha, den har kod. Vi tryckte på en massa knappar men det bara började tjuta.
-Men vafan, vi måste ju trycka på den där knappen så att vi kan få prata med någon. Sa jag och började garva. Dumma vi är.
Jag tryckte på knappen och det började ringa. Efter ett par signaler svarade en kvinna.
Jag berättade att jag var Noelles kille, först trodde hon mej inte men efter ett tag gav hon ifrån sej och släppte in oss. Kvinnan öppnade dörren åt oss och vi gick in.
-Så vad vill ni nu då? Egentligen får jag inte ens släppa in er och nej ni kommer inte få träffa Noelle. Det är besöksförbud här. Men om ni vill att jag ska hälsa henne något så..
-Ursäkta mej men jag måste faktiskt träffa henne. Du fattar inte hur viktigt det här är och jag är den enda som förstår henne. Jag kan hjälpa henne, och jag lovar er att det kommer bara bli värre för henne här. Jag känner henne så jag vet. Så snälla.. Kan ni åtminstone släppa ut henne härifrån eller låta mej träffa henne? Det är det enda jag begär.
-Jag kan inte hjälpa dej och om du verkligen bryr dej om henne så mycket så borde du låta henne vara här. Hon kommer få det bra här och efter ett tag kommer hon bli helt frisk och då kanske ni kommer träffas igen. Men just nu.. Kan vi inte låta dej träffa henne eller släppa ut henne.
Jag kände den där klumpen i halsen och min mage hade börjat värka. Jag kände hur jag började darra på rösten och hade lust att bara slå sönder nånting.
-Du fattar verkligen inte grejen eller hur? Du fattar inte att efter att hon har kommit ut härifrån så kommer jag aldrig få träffa henne igen. Hon kommer åka till en ny jävla familj i en annan stad och bo där. Så nej vi kommer inte träffas och jag behöver henne faktiskt mer än ni anar. Jag gör allt för att ni ska låta henne åka härifrån. Jag gör vad ni än ber mej om. Jag kan ge er pengar, jag kan..
-DET RÄCKER! Det funkar inte så och hon stannar här nu. Så nu är det slut diskuterat, ut härifrån! NU! Sa kvinnan argt och pekade mot dörren.
Jag, Ryan, Chris och Chaz stod fortfarande kvar och visade att vi inte tänkte gå.
-Jag går inte nånstans tills jag får träffa henne. Om jag så ska väcka hela det här rehabet.
-Det var droppen! Nu hämtar jag vakterna! Halvskrek kvinnan och bara några sekunder senare kom vakter fram från ingenstans och började gå emot oss.
-Vi tänker inte gå. Sa jag och killarna nickade.
Vakterna drog tag i oss och började släpa ut oss mot dörren. Vi försökte streta emot men dom var för starka.
-SLUTA KÄMPA EMOT ANNARS RINGER VI POLISEN! Sa den ena vakten som höll i mej.
-SLÄPP MEJ! Skrek jag och försökte ta mej ur vaktens grepp men det var ingen ide.
Vakterna var nu framme vid dörren och slängde ut oss på marken. Vi landade hårt och jag kved till.
-Kommer ni en gång till så ringer vi polisen!
Vakten stängde dörren och jag blev så jäkla arg så att jag slog handen i marken.
-HELVETE!!!! Skrek jag och ställde mej sedan upp.
-Uhm det funkade inte så bra och mitt ben gör ont. Och.. min mage kurrar så jag går nog tillbaka till bilen och käkar lite.. Sa Chaz tyst och började tyst som en mus gå tillbaka till bilen. Jag fattade att han hade blivit rädd så jag stannade upp honom.
-Chaz, jag förstår att du är rädd men du går inte nånstans. Vi måste göra det här tillsammans.
-Det är klart Justin. Jag sviker dej iallafall inte, och inte Noelle heller. Sa Ryan och la handen på min axel. Jag log tacksamt.
-Inte jag heller. Kom igen nu försöker vi hitta på något nytt sätt att fixa det här. Sa Chris och log. Chaz gav ifrån sej och nickade.
-Ok jag hjälper också till men.. De där vakterna var faktiskt läskiga.
Vi skrattade lite och sedan försökte vi hitta på något nytt att göra.
-Kom vi springer runt rehabet och kollar. Sa jag och killarna hängde efter mej. Precis som jag trodde fans det fönster.
-Kom igen kolla i alla fönstrerna och säg till om ni hittar Noelle! Skrek jag och började springa igen. Jag kollade igenom alla fönstrerna men kunde inte se så mycket eftersom det var alldeles svart i alla fönster. Svetten rann från min panna och stannade rätt som det var vid ett fönster och la ansiktet mot det och kollade in. Jag visste inte om jag inbillade mej men det såg ut som.. NOELLE!!!
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag satt upp i min säng med nattlampan tänd för jag var så rädd för det här rummet. Det var så ensamt, kallt och läskigt. Jag rullade täcket om mej och ryste till. Jag kollade ut genom fönstret och på natthimlen och tänkte på hur det skulle vara att få komma ut.. Just nu eller att få känna hans varma armar runt om mej som kan värma mej och berätta hur mycket hur han älskar mej. Men nu kommer det verkligen ALDRIG bli så igen, förut fanns det åtminstone en liiiiiten chans men nu aboslut ingen.
Jag ska liksom flytta efter jag är klar med det här jävla rehabet och han kommer glömma mej helt eftersom han redan har gått vidare. Men en sak har jag lovat mej själv och det är att efter jag är klar med det här rehabet och flyttar långt bort så ska jag också börja om, inte glömma honom men åtminstone försöka hitta någon annan, åtminstone ge det en chans hur ont det än kommer göra i början. Det är något som jag verkligen behöver göra och.. Jag gör det för min egen skull. Jag måste börja göra saker för min egen skull.. Men just nu så saknar jag honom mer än nånsin och vill inget annat än att bara få se honom innan jag åker.
Helt plötsligt märkte jag hur det stod någon utanför fönstret. Det var hur mörkt som helst ute så jag kunde inte se hur personen såg ut. Jag kollade chockat mot fönstret och personen började knacka på fönstret.
-NOELLE! NOELLE DET ÄR JAG! JUSTIN!
Jag kollade fortfarande alldeles chockat mot fönstret. Hörde jag verkligen rätt eller inbillade jag mej? Det lät precis som Justins röst men jag kunde fortfarande inte se hans ansikte så tydligt. Jag ställde mej snabbt upp och gick fram mot fönstret för att kolla att det var verkligen var honom.
-Noelle! Hörde jag honom säga igen och då såg jag hans ansikte. Det var Justin. Jag hade mina ögon alldeles vidöppna och jag kunde inte tro mina ögon. Hans stora, fina ögon tittade in i mina och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Det kändes så overkligt.
-Justin! Sa jag och satte händerna mot den kalla rutan och såg hur han gjorde detsamma....
------------------------------------------------
OMB! NOW WHAT?
KOMMENTERA! :D
LOVE OF MY LIFE - chapter 51
Hon har ju lagt allt det där bakom sej.. Men tänk så har hon gjort det igen pågrund utav att jag lämnade henne? Jag rös av bara tanken att det här kan ha vart mitt fel....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag satte mej på en bänk och la mitt ansikte i mina händer och suckade. Vad fan ska jag göra nu? Nu känns verkligen allt meningslöst på riktigt, värre än det var förut när jag inte ens visste om det här. Det måste bli jag och Noelle igen, det bara måste det, jag klarar mej inte utan henne. Men hur..? Hur ska jag få henne tillbaka igen? Det kommer inte funka genom att vänta på henne i mer än ett jävla år. Visst hon betyder allt för mej men jag själv vet att det inte kommer bli vi igen om jag inte fixar det nu. Det är min ända chans och nu när jag väl har den så går det inte att fixa. Helvete...
Jag drog fingrarna genom håret och tänkte lite till och då helt plötsligt bestämde jag mej. Jag skulle fixa det här på något sätt, jag skulle fixa det nu! Det är inte över än och jag tänker inte sluta kämpa tills jag har henne i mina armar. Jag fick världens idé och ställde mej snabbt upp. Inte världens smartaste men vad gör man inte för den man älskar mest?
Jag började gå mot mitt hus med snabba steg. Det var fortfarande mörkt ute och jag började halvspringa och kände den ljumma luften flyga genom mitt hår. När jag äntligen var framme öppnade jag upp garaget och där stod min bil. Jag kollade efter bilnycklarna i min väska och tog sedan upp och låste upp. Jag satte mej i bilen och körde ut från garaget och började köra mot Ryans hus. Jag stannade utanför hans hus och tog sedan upp mobilen. Jag tror inte han sover än eftersom han typ är beroende av att lana med Chaz och Chris hela nätterna. Jag tog upp mobilen och ringde hans mobil. Han svarade.
-Hallå?
-Hej det är Justin.
-Jasså.. Och vafan vill du helt plötsligt nu då? Du har ju inte snackat med oss på jag vet inte hur länge.
-Jaa jag vet förlåt men asså..
-Jag bryr mej inte, det går inte bara att ringa sådär. Eller hur killar? *JAAA!*
Hörde jag och Chaz och Chris skrika i bakgrunden. Jag suckade och kände mej faktiskt dum över att jag inte hört av mej till dom.
-Snälla jag vet att jag har vart en idiot och inte hört av mej.. Men det har vart lite mycket just nu och jag behöver verkligen hjälp med en sak och ni är dom enda jag har och kan lita på här. Kom igen killar, vi är ju bästa vänner.
Jag väntade nervöst på att Ryan skulle säga något men istället hörde jag hur Chaz satt och tjafsade i bakgrunden.
-Jag bryr mej inte om vad han vill ha hjälp med. Säg åt honom att gå och sjunga baby med en fucking blöja på sej! Passar honom jäkligt bra enligt mej.
Först blev jag lite småsur men sen skrattade jag bara åt det. Jag har verkligen saknat Chaz haha!
-Men okej. Skit i det då.. Men det handlar faktiskt om Noelle. Det har hänt en sak. Sa jag när ingen svarade i luren.
-Noelle? Hörde jag alla tre i luren säga chockat.
-Om det gäller Noelle så hjälper jag gärna till, jag skiter i dej men vafan Noelle hjälper jag genom vårt och tort. Sa Chaz sedan.
-Ah, säg vad som har hänt med Noelle. NU! Sa Ryan sedan.
Jag berättade allt och dom blev alldeles tysta och sedan hörde jag Chaz tjuta hysteriskt.
-Men omg! Vi måste göra nåt åt saken! Dom kommer ju förfan döda henne där borta. Du.. Jag vet allt om sånt där rehab! Dom kommer ge henne mediciner så hon somnar hela tiden och bli helt konstig och hon kommer aldrig få duscha.. Och hon kommer få jätte äcklig mat, fattar ni äcklig MAT? Och sen så kommer det sluta med att hon blir en knarkare och omg .. Sen så...
-CHAZ TA DET LUGNT!!!! Skrek både jag och Ryan och Chris i luren. Chaz blev alldeles tyst och jag kunde inte låta bli att skratta småtyst för mej själv igen. Han är ju verkligen helt dum i huvudet haha.
-Ok men vi är på. Vi hjälper till. Sa Ryan sedan.
-Bra! Ni är bäst.
Jag berättade vad vi skulle göra och vart rehabet låg. 10 minuter senare så sprang Chaz, Ryan och Chris ut och satte sej i min bil. Jag vände mej om och kollade äcklat på Chaz som höll i en kycklingklubba och en glass i ena handen.
-VAD? Sa Chaz surt med mat i munnen.
-Uhm inget. Söla inte ner sätet bara.
-Ingen fara. I got this. Sa Chaz och självklart skulle han tappa glassen på sätet.
-Ooops.. Sa Chaz och tog upp glassen och åt den.
Jag grimaserade och vände mej sedan om och började köra. Jag märkte att killarna fortfarande var lite sura på mej men efter ett tag blev vi som bästa vänner igen. Och snart, snart så skulle allt vara fixat igen. Eller Jag hoppas iallafall det. Never say never, right?
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag låg i den obekväma sängen i det nya rummet jag hade fått. Det var alldeles mörkt och jag kunde inte låta bli att gråta. Det var verkligen läskigt här. Så tyst, så ensamt och konstigt folk. Jag längtar bara tills jag får komma ut härifrån, 4 hela månader kommer det ta. Jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag är helt livrädd faktiskt och det ända jag vill är att få vara i någons trygga armar. I Justins armar. Nu saknar jag honom mer än någonsin. Jag kände hur jag började gråta ännu mer och borrade in ansiktet i kudden och slog i sängen. Snälla någon hjälp mej....
----------------------------
Hm.. Hur kommer detta gå?
BLIR MER IMORN! KOMMENTERA! :D
Jag satte mej på en bänk och la mitt ansikte i mina händer och suckade. Vad fan ska jag göra nu? Nu känns verkligen allt meningslöst på riktigt, värre än det var förut när jag inte ens visste om det här. Det måste bli jag och Noelle igen, det bara måste det, jag klarar mej inte utan henne. Men hur..? Hur ska jag få henne tillbaka igen? Det kommer inte funka genom att vänta på henne i mer än ett jävla år. Visst hon betyder allt för mej men jag själv vet att det inte kommer bli vi igen om jag inte fixar det nu. Det är min ända chans och nu när jag väl har den så går det inte att fixa. Helvete...
Jag drog fingrarna genom håret och tänkte lite till och då helt plötsligt bestämde jag mej. Jag skulle fixa det här på något sätt, jag skulle fixa det nu! Det är inte över än och jag tänker inte sluta kämpa tills jag har henne i mina armar. Jag fick världens idé och ställde mej snabbt upp. Inte världens smartaste men vad gör man inte för den man älskar mest?
Jag började gå mot mitt hus med snabba steg. Det var fortfarande mörkt ute och jag började halvspringa och kände den ljumma luften flyga genom mitt hår. När jag äntligen var framme öppnade jag upp garaget och där stod min bil. Jag kollade efter bilnycklarna i min väska och tog sedan upp och låste upp. Jag satte mej i bilen och körde ut från garaget och började köra mot Ryans hus. Jag stannade utanför hans hus och tog sedan upp mobilen. Jag tror inte han sover än eftersom han typ är beroende av att lana med Chaz och Chris hela nätterna. Jag tog upp mobilen och ringde hans mobil. Han svarade.
-Hallå?
-Hej det är Justin.
-Jasså.. Och vafan vill du helt plötsligt nu då? Du har ju inte snackat med oss på jag vet inte hur länge.
-Jaa jag vet förlåt men asså..
-Jag bryr mej inte, det går inte bara att ringa sådär. Eller hur killar? *JAAA!*
Hörde jag och Chaz och Chris skrika i bakgrunden. Jag suckade och kände mej faktiskt dum över att jag inte hört av mej till dom.
-Snälla jag vet att jag har vart en idiot och inte hört av mej.. Men det har vart lite mycket just nu och jag behöver verkligen hjälp med en sak och ni är dom enda jag har och kan lita på här. Kom igen killar, vi är ju bästa vänner.
Jag väntade nervöst på att Ryan skulle säga något men istället hörde jag hur Chaz satt och tjafsade i bakgrunden.
-Jag bryr mej inte om vad han vill ha hjälp med. Säg åt honom att gå och sjunga baby med en fucking blöja på sej! Passar honom jäkligt bra enligt mej.
Först blev jag lite småsur men sen skrattade jag bara åt det. Jag har verkligen saknat Chaz haha!
-Men okej. Skit i det då.. Men det handlar faktiskt om Noelle. Det har hänt en sak. Sa jag när ingen svarade i luren.
-Noelle? Hörde jag alla tre i luren säga chockat.
-Om det gäller Noelle så hjälper jag gärna till, jag skiter i dej men vafan Noelle hjälper jag genom vårt och tort. Sa Chaz sedan.
-Ah, säg vad som har hänt med Noelle. NU! Sa Ryan sedan.
Jag berättade allt och dom blev alldeles tysta och sedan hörde jag Chaz tjuta hysteriskt.
-Men omg! Vi måste göra nåt åt saken! Dom kommer ju förfan döda henne där borta. Du.. Jag vet allt om sånt där rehab! Dom kommer ge henne mediciner så hon somnar hela tiden och bli helt konstig och hon kommer aldrig få duscha.. Och hon kommer få jätte äcklig mat, fattar ni äcklig MAT? Och sen så kommer det sluta med att hon blir en knarkare och omg .. Sen så...
-CHAZ TA DET LUGNT!!!! Skrek både jag och Ryan och Chris i luren. Chaz blev alldeles tyst och jag kunde inte låta bli att skratta småtyst för mej själv igen. Han är ju verkligen helt dum i huvudet haha.
-Ok men vi är på. Vi hjälper till. Sa Ryan sedan.
-Bra! Ni är bäst.
Jag berättade vad vi skulle göra och vart rehabet låg. 10 minuter senare så sprang Chaz, Ryan och Chris ut och satte sej i min bil. Jag vände mej om och kollade äcklat på Chaz som höll i en kycklingklubba och en glass i ena handen.
-VAD? Sa Chaz surt med mat i munnen.
-Uhm inget. Söla inte ner sätet bara.
-Ingen fara. I got this. Sa Chaz och självklart skulle han tappa glassen på sätet.
-Ooops.. Sa Chaz och tog upp glassen och åt den.
Jag grimaserade och vände mej sedan om och började köra. Jag märkte att killarna fortfarande var lite sura på mej men efter ett tag blev vi som bästa vänner igen. Och snart, snart så skulle allt vara fixat igen. Eller Jag hoppas iallafall det. Never say never, right?
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag låg i den obekväma sängen i det nya rummet jag hade fått. Det var alldeles mörkt och jag kunde inte låta bli att gråta. Det var verkligen läskigt här. Så tyst, så ensamt och konstigt folk. Jag längtar bara tills jag får komma ut härifrån, 4 hela månader kommer det ta. Jag vet inte hur jag ska klara det här. Jag är helt livrädd faktiskt och det ända jag vill är att få vara i någons trygga armar. I Justins armar. Nu saknar jag honom mer än någonsin. Jag kände hur jag började gråta ännu mer och borrade in ansiktet i kudden och slog i sängen. Snälla någon hjälp mej....
----------------------------
Hm.. Hur kommer detta gå?
BLIR MER IMORN! KOMMENTERA! :D
LOVE OF MY LIFE - chapter 50
Planet lyfte och jag andades ut och försökte ta det lugnt. Jag behöver inte oroa mej, snart så är jag hos henne. Jag är nära nu. Efter ett tag somnade jag med ett leende på läpparna.
NOELLE'S PERSPEKTIV
-Så vi ses imorn igen?
Jag, Ryan, Chaz och Chris stod utanför mej efter att ha vart ute och fiskat. Haha, ja det låter sjukt men vi gjorde faktiskt det. Det var sjukt kul iallafall och Chaz ramlade i vattnet. Haha!
-Japp. Ring mej!
Jag gav dom alla ett leende och gick sedan in genom porten. Klockan var inte alls mycket men mamma hade ringt och sagt att jag behövde komma hem, nu. Varför vet jag inte. Hon har verkligen betett sej så himla konstigt dom senaste dagarna. Ringt en massa telefon samtal och gett mej konstiga blickar då och då. Jag förstår inte vad det är med henne just nu.
Jag gick uppför trapporna och grubblade över varför jag helt plötsligt behövde komma hem. Jag suckade och öppnade dörren och steg in. Jag tog av mej skorna och väntade på att mamma skulle komma men det gjorde hon inte.
-Hallå? Sa jag irriterat.
-Noelle, kom in till köket är du snäll. Hörde jag mamma säga.
Jag lyfte på ena ögonbrynet och gick långsamt in till köket och när jag var framme stannade jag plötsligt till. Vafan var det här?
-Uhmm.. Mumlade jag nervöst.
-Sätt dej Noelle. Vi behöver prata om en del saker.
Mamma gav mej en allvarlig blick och jag kollade nervöst på henne och de okända 3 okända personerna som satt vid köksbordet. Vart kom dom ifrån och vad gjorde dom här?
Jag satte mej vid köksbordet och kände verkligen på mej att det här inte kommer sluta bra.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag vaknade plötsligt upp av att planet hade landat. Jag var framme! Jag satte mej snabbt upp i mitt säte och gnuggade mej i ögonen och kollade sedan ut genom fönstret. Det var mörkt ute så jag såg inte så mycket. Jag drog upp mobilen från min ficka, klockan var 1 på natten. Noelle hade fortfarande inte svarat på mina sms eller ringt tillbaka så jag bestämde mej för att ringa igen. Ännu den här gången fick jag inget svar. Jag svärde för mej själv och sjönk ner i sätet igen. Jag kan verkligen inte sluta oroa mej för henne. Tänk så har det hänt något? Eller tänk så.. Vill hon inte ha med mej och göra?
Jag skakade på huvudet och log för mej själv när man äntligen fick gå av planet. Snart så är jag hos henne så jag behöver inte oroa mej. Jag hämtade min väska och började sedan gå iväg från flygplatsen för att hitta en taxi. Det var lätt som en plätt eftersom det var typ taxi's överallt. Jag stannade en och hoppade in i den och vi började köra mot Atlanta, Georgia. Det kommer inte ta så värst långt tid tills jag är där. Typ 40 minuter bara. Eftersom jag fortfarande var trött efter flygresan så somnade jag igen. Vilket var ganska pinsamt men det går ju snabbare för mej att komma dit på ett sätt.
Jag vaknade upp av att taxi mannen pratade med mej. Jag satte mej sömnigt upp och kollade ut genom fönstret. Vi var nästan framme.
-Snart framme.
-Japp.
-Sovit gott?
-Haha jorå. Ursäkta jag var väldigt trött.
-Jo det måste du ju vara, du som jobbar så hårt.
Jag log till svar och lutade sedan huvudet mot den svala bilrutan och tänkte. Jag kände mej lite taskig över att bara ha lämnat mamma och alla dom andra och sådär. Jag hade ju även 4 konserter till att avsluta.. Och Jasmine. Jag kände mej taskig över att bara ha dissat henne sådär men jag gillar henne inte, inte på det sättet. Jag ska prata med henne för jag känner mej verkligen taskig.
-Du kan släppa av mej här. Sa jag när vi nästan var framme vid Ryans hus.
Vi stannade och jag gav honom pengarna. Sedan hoppade jag ut från taxin och började gå mot Noelle. Medans jag gick prövade jag att ringa igen. Jag vet att det är sent och att hon kanske sover men.. Fan jag vet inte. Jag bara måste dit. NU! Jag skyndade mej och efter en stund kunde jag se höghuset där Noelle bor. Jag log för mej själv och nästan halvsprang sista biten.
Jag öppnade porten och kände hur mitt hjärta hade börjat dunka fortare och när jag var framme vid ytterdörren slog det som fortast. Jag fixade till håret snabbt och ringde sedan på. Ingen öppnade. Jag suckade och plingade igen och knackade som en dåre.
Plötsligt rycktes dörren upp och där stod Noelles mamma.
-Uhm hej.. Är Noelle hemma?
-Nej.
-Vart är hon då?
-Det kan jag tyvärr inte säga. Jag är verkligen ledsen Justin.
Jag suckade och kände den där irritationen igen.
-Snälla. Jag måste verkligen få prata med henne.
Jag kollade in i hennes ögon som påmindes om Noelles och hon nickade.
-Okej. Kom in så ska jag förklara för dej hur det ligger till.
Jag nickade och klev in. Vi gick in till köket och satte oss vid köksbordet.
-Så.. Vart är hon nu då? Sa jag när vi suttit oss.
-Justin.. Jag vet inte hur jag ska säga det här men.. Noelle är inne på ett slags rehab.
Jag avbröt Mary snabbt, som hennes mamma heter.
-Va? Varför? Sa jag chockat och kände paniken ta över.
-Jo jag fick nyss reda på att hon.. Skär sej själv och jag var tvungen att göra något åt saken och rehab var ända utvägen. Sa Mary sorgset.
-Men neeej! Noelle skär sej inte! Inte längre! Jag vet det.
-Tyvärr så gör hon det Justin. Hon mår verkligen inte bra, och jag har inte märkt det förrens nu.
-Asså jag vet att hon inte skär sej längre. Hon slutade ju!
Jag kollade chockat på Mary och kunde inte riktigt fatta vad som faktiskt har hänt.
-Justin.. Du har inte träffat henne på 3 månader så hur vet du om hon har börjat igen eller inte?
-Jag är helt säker på att hon inte har det.
Mary skulle precis säga något men jag avbröt henne igen.
-När kommer hon hem? Jag måste verkligen få träffa henne.
-Alltså.. Hon kommer nog vara där ett långt tag. Minst 4 månader och sedan så kommer.. Åh.. Jag kan inte säga det här men hon ska flytta, till en helt ny familj i en annan stad och bo där i kanske ett år tills allt har ordnat sej upp igen för henne. Hon behöver börja om igen.
Jag svalde hårt och kände hur tårarna var nära nu. Hörde jag verkligen rätt? Snälla nej, låt det inte vara sant!! Jag kollade bara chockat på väggen och visste inte vad jag skulle säga.
-Jag är verkligen ledsen Justin. Det är jag men det är för hennes egna bästa. Hennes beetende kan förstöra henne helt om hon fortsätter bo här.
Jag började andas tyngre och bet ihop för att inte börja gråta. Mina ögon fuktades sakta och jag försökte svälja ner klumpen men det gick inte. Jag fick panik.
-Nej! Asså nej! Det får bara inte vara sant. Jag vet inte vad jag ska göra.. Jag.. Jag måste få träffa henne nu! Snälla säg vart hon är! Snälla! Jag kan fixa det här. Bad jag.
-Justin jag kan inte..
-SNÄLLA SÄG! JAG MENAR DET! JAG MÅSTE TRÄFFA HENNE! JAG KAN INTE VARA UTAN HENNE! Halvskrek jag och ställde mej upp så fort att stolen ramlade ner på golvet.
-Ok.. Justin ta det lugnt. Jag ska berätta.. Sätt dej ner och andas ut.
Jag gjorde som hon sa och hon började berätta om vart rehabet låg.
-Fast det går inte att hälsa på henne. Besöksförbud. Jag är ledsen. Sa hon efter att hon var klar.
-Tack ändå. Jag måste verkligen dra nu. Jag har saker att fixa. Sa jag snabbt och ställde mej upp och gick ut från köket. Jag öppnade ytterdörren och sprang sedan ut. Vad fan ska jag göra nu? Det kan inte sluta såhär mellan mej och Noelle. Det går bara inte.. Mitt liv känns förstört nu. Det är förstört. Jag kan inte låta det vara såhär och jag är helt säker på att Noelle inte har skärt sej igen. Hon har ju lagt allt det där bakom sej.. Men tänk så har hon gjort det igen pågrund utav att jag lämnade henne? Jag rös av bara tanken att det här kan ha vart mitt fel....
--------------------------------------------------
:O OMB! Hur ska det här gå? Är det helt över nu eller vadå?
-Så vi ses imorn igen?
Jag, Ryan, Chaz och Chris stod utanför mej efter att ha vart ute och fiskat. Haha, ja det låter sjukt men vi gjorde faktiskt det. Det var sjukt kul iallafall och Chaz ramlade i vattnet. Haha!
-Japp. Ring mej!
Jag gav dom alla ett leende och gick sedan in genom porten. Klockan var inte alls mycket men mamma hade ringt och sagt att jag behövde komma hem, nu. Varför vet jag inte. Hon har verkligen betett sej så himla konstigt dom senaste dagarna. Ringt en massa telefon samtal och gett mej konstiga blickar då och då. Jag förstår inte vad det är med henne just nu.
Jag gick uppför trapporna och grubblade över varför jag helt plötsligt behövde komma hem. Jag suckade och öppnade dörren och steg in. Jag tog av mej skorna och väntade på att mamma skulle komma men det gjorde hon inte.
-Hallå? Sa jag irriterat.
-Noelle, kom in till köket är du snäll. Hörde jag mamma säga.
Jag lyfte på ena ögonbrynet och gick långsamt in till köket och när jag var framme stannade jag plötsligt till. Vafan var det här?
-Uhmm.. Mumlade jag nervöst.
-Sätt dej Noelle. Vi behöver prata om en del saker.
Mamma gav mej en allvarlig blick och jag kollade nervöst på henne och de okända 3 okända personerna som satt vid köksbordet. Vart kom dom ifrån och vad gjorde dom här?
Jag satte mej vid köksbordet och kände verkligen på mej att det här inte kommer sluta bra.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag vaknade plötsligt upp av att planet hade landat. Jag var framme! Jag satte mej snabbt upp i mitt säte och gnuggade mej i ögonen och kollade sedan ut genom fönstret. Det var mörkt ute så jag såg inte så mycket. Jag drog upp mobilen från min ficka, klockan var 1 på natten. Noelle hade fortfarande inte svarat på mina sms eller ringt tillbaka så jag bestämde mej för att ringa igen. Ännu den här gången fick jag inget svar. Jag svärde för mej själv och sjönk ner i sätet igen. Jag kan verkligen inte sluta oroa mej för henne. Tänk så har det hänt något? Eller tänk så.. Vill hon inte ha med mej och göra?
Jag skakade på huvudet och log för mej själv när man äntligen fick gå av planet. Snart så är jag hos henne så jag behöver inte oroa mej. Jag hämtade min väska och började sedan gå iväg från flygplatsen för att hitta en taxi. Det var lätt som en plätt eftersom det var typ taxi's överallt. Jag stannade en och hoppade in i den och vi började köra mot Atlanta, Georgia. Det kommer inte ta så värst långt tid tills jag är där. Typ 40 minuter bara. Eftersom jag fortfarande var trött efter flygresan så somnade jag igen. Vilket var ganska pinsamt men det går ju snabbare för mej att komma dit på ett sätt.
Jag vaknade upp av att taxi mannen pratade med mej. Jag satte mej sömnigt upp och kollade ut genom fönstret. Vi var nästan framme.
-Snart framme.
-Japp.
-Sovit gott?
-Haha jorå. Ursäkta jag var väldigt trött.
-Jo det måste du ju vara, du som jobbar så hårt.
Jag log till svar och lutade sedan huvudet mot den svala bilrutan och tänkte. Jag kände mej lite taskig över att bara ha lämnat mamma och alla dom andra och sådär. Jag hade ju även 4 konserter till att avsluta.. Och Jasmine. Jag kände mej taskig över att bara ha dissat henne sådär men jag gillar henne inte, inte på det sättet. Jag ska prata med henne för jag känner mej verkligen taskig.
-Du kan släppa av mej här. Sa jag när vi nästan var framme vid Ryans hus.
Vi stannade och jag gav honom pengarna. Sedan hoppade jag ut från taxin och började gå mot Noelle. Medans jag gick prövade jag att ringa igen. Jag vet att det är sent och att hon kanske sover men.. Fan jag vet inte. Jag bara måste dit. NU! Jag skyndade mej och efter en stund kunde jag se höghuset där Noelle bor. Jag log för mej själv och nästan halvsprang sista biten.
Jag öppnade porten och kände hur mitt hjärta hade börjat dunka fortare och när jag var framme vid ytterdörren slog det som fortast. Jag fixade till håret snabbt och ringde sedan på. Ingen öppnade. Jag suckade och plingade igen och knackade som en dåre.
Plötsligt rycktes dörren upp och där stod Noelles mamma.
-Uhm hej.. Är Noelle hemma?
-Nej.
-Vart är hon då?
-Det kan jag tyvärr inte säga. Jag är verkligen ledsen Justin.
Jag suckade och kände den där irritationen igen.
-Snälla. Jag måste verkligen få prata med henne.
Jag kollade in i hennes ögon som påmindes om Noelles och hon nickade.
-Okej. Kom in så ska jag förklara för dej hur det ligger till.
Jag nickade och klev in. Vi gick in till köket och satte oss vid köksbordet.
-Så.. Vart är hon nu då? Sa jag när vi suttit oss.
-Justin.. Jag vet inte hur jag ska säga det här men.. Noelle är inne på ett slags rehab.
Jag avbröt Mary snabbt, som hennes mamma heter.
-Va? Varför? Sa jag chockat och kände paniken ta över.
-Jo jag fick nyss reda på att hon.. Skär sej själv och jag var tvungen att göra något åt saken och rehab var ända utvägen. Sa Mary sorgset.
-Men neeej! Noelle skär sej inte! Inte längre! Jag vet det.
-Tyvärr så gör hon det Justin. Hon mår verkligen inte bra, och jag har inte märkt det förrens nu.
-Asså jag vet att hon inte skär sej längre. Hon slutade ju!
Jag kollade chockat på Mary och kunde inte riktigt fatta vad som faktiskt har hänt.
-Justin.. Du har inte träffat henne på 3 månader så hur vet du om hon har börjat igen eller inte?
-Jag är helt säker på att hon inte har det.
Mary skulle precis säga något men jag avbröt henne igen.
-När kommer hon hem? Jag måste verkligen få träffa henne.
-Alltså.. Hon kommer nog vara där ett långt tag. Minst 4 månader och sedan så kommer.. Åh.. Jag kan inte säga det här men hon ska flytta, till en helt ny familj i en annan stad och bo där i kanske ett år tills allt har ordnat sej upp igen för henne. Hon behöver börja om igen.
Jag svalde hårt och kände hur tårarna var nära nu. Hörde jag verkligen rätt? Snälla nej, låt det inte vara sant!! Jag kollade bara chockat på väggen och visste inte vad jag skulle säga.
-Jag är verkligen ledsen Justin. Det är jag men det är för hennes egna bästa. Hennes beetende kan förstöra henne helt om hon fortsätter bo här.
Jag började andas tyngre och bet ihop för att inte börja gråta. Mina ögon fuktades sakta och jag försökte svälja ner klumpen men det gick inte. Jag fick panik.
-Nej! Asså nej! Det får bara inte vara sant. Jag vet inte vad jag ska göra.. Jag.. Jag måste få träffa henne nu! Snälla säg vart hon är! Snälla! Jag kan fixa det här. Bad jag.
-Justin jag kan inte..
-SNÄLLA SÄG! JAG MENAR DET! JAG MÅSTE TRÄFFA HENNE! JAG KAN INTE VARA UTAN HENNE! Halvskrek jag och ställde mej upp så fort att stolen ramlade ner på golvet.
-Ok.. Justin ta det lugnt. Jag ska berätta.. Sätt dej ner och andas ut.
Jag gjorde som hon sa och hon började berätta om vart rehabet låg.
-Fast det går inte att hälsa på henne. Besöksförbud. Jag är ledsen. Sa hon efter att hon var klar.
-Tack ändå. Jag måste verkligen dra nu. Jag har saker att fixa. Sa jag snabbt och ställde mej upp och gick ut från köket. Jag öppnade ytterdörren och sprang sedan ut. Vad fan ska jag göra nu? Det kan inte sluta såhär mellan mej och Noelle. Det går bara inte.. Mitt liv känns förstört nu. Det är förstört. Jag kan inte låta det vara såhär och jag är helt säker på att Noelle inte har skärt sej igen. Hon har ju lagt allt det där bakom sej.. Men tänk så har hon gjort det igen pågrund utav att jag lämnade henne? Jag rös av bara tanken att det här kan ha vart mitt fel....
--------------------------------------------------
:O OMB! Hur ska det här gå? Är det helt över nu eller vadå?
LOVE OF MY LIFE - chapter 49
Jag vände mej snabbt om och sprang uppför trapporna....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När jag hade kommit upp från källaren sprang jag igenom folkmassan och fram till mamma. Hon kollade på mej och log.
-Har du kul Justin?
Jag harklade mej.
-Mamma jag vet inte hur jag ska säga det här men jag måste åka. NU!
-Vad pratar du om Justin? Du kan ju inte bara åka, och vart ska du? Frågade mamma frågandes.
-Jag måste till Noelle innan det är försent. Förlåt mamma. Sa jag snabbt och vände mej sedan om och började springa igenom folkmassan igen.
Jag hörde hur mamma skrek efter mej men jag ignorerade det. Jag hatar att svika min mamma men den här gången måste jag. Noelle betyder allt för mej och om jag inte tar tillbaka henne nu kanske jag aldrig får henne igen. Jag försökte leta efter Kenny men kunde inte hitta honom nånstans. Äntligen fick jag syn på honom och sprang fram till honom.
-Kenny! Ge mej mitt bankkort! Fort! Sa jag stressat och Kenny skakade på huvudet och skrattade.
-Bieber.. Du vet att jag inte får ge dej det hur som helst. Det har din mamma och Scooter bestämt. Jag kan inte göra något åt det.
Jag suckade och kände hur frustrerad jag började bli.
-Snälla Kenny, lita på mej. Det här är verkligen viktigt! Bara ge mej det. Bad jag och gav Kenny en allvarlig blick. Jag såg hur Kenny suckade och drog upp sin plånbok ur fickan och drog ut mitt bankkort. Jag skrek nästan inombords och jag kunde inte låta bli att le när Kenny gav mej det.
-Fan jag fattar inte hur du kan få mej att ge dej den.. Men jag litar på dej Justin. Lova att du inte gör något dumt bara. Ok?
-Jag lovar Kenny. Men det är en sak till. Kan du göra mej en sjukt stor tjänst?
Kenny suckade.
-Det kan inte vara något bra men okej. Bara för den här gången.
-Du måste skjutsa mej till flygplatsen. NU!
-VA? Ska du flyga? Helt ensam? Nej det går inte Justin. Din mamma kommer döda mej, jag upprepar- Döda mej! Klockan är ju hur mycket som helst och det kan hända något.
Jag suckade och det kändes som att jag skulle börja gråta snart för att jag var så arg.
-Snälla Kenny. Jag ber dej! Jag måste göra det här, du fattar inte, jag måste göra det här för den jag älskar mest i hela världen. Snällaaaaa!
Jag kollade bedjandes på mej Kenny och kände hur tårarna snart skulle spruta fram.
-Okej Justin. Jag gör det för jag förstår hur mycket du faktiskt älskar Noelle. Jag gör det för er två och jag vet att jag kommer ångra det här men.. Okej jag gör det. Men isåfall måste vi dra nu innan din mamma kommer stoppa oss!
Jag log och kramade om Kenny.
-Jag älskar dej Kenny! Sa jag glatt och sedan sprang vi ut från festen. Vi hoppade in i hans bil och började köra mot flygplatsen. Medans jag satt i bilen tog jag fram mobilen och började smsa till Noelle.
"Noelle! Det är dej jag vill ha! Jag har verkligen insett det nu, och jag klarar mej inte utan dej. Det är inte Jasmine jag är kär i, jag var det hela tiden i dej. Och jag har också tänkt på dej hela tiden. Jag har vart helt förkrossad utan dej .. Jag klarar inte det här mer! Jag bara måste få sej, hålla om dej och kyssa dej! Jag är påväg mot flygplatsen nu, jag är snart påväg till dej. Noelle, jag älskar dej verkligen.. Fan.. Jag älskar dej mest utav allt! Vi ses om några timmar, jag ringer när jag är framme."
Jag la ner mobilen och andades ut. Det är nära nu, jag är snart hos henne.
Efter en stund var vi framme vid flygplatsen. Jag kollade på Kenny och han kollade på mej.
-Så du klarar dej nu då? Frågade han mjukt.
-Japp. Tack för hjälpen Kenny.
-Är det säkert? Du kan alltid ringa mej om det blir knas, okej? Sköt om dej och oroa dej inte för din mamma och dom andra. Jag kommer förklara för dom.
-Tack Kenny du är seriöst bäst. Hejdå!
Jag tog på mej min jacka och slängde ryggsäcken över ryggen. Sedan gick jag in i flygplatsen. Det var inte så mycket folk eftersom klockan var så mycket. Jag tog ett djupt andetag och gick fram och beställde min biljett. Mitt plan skulle gå om bara en halvtimme. Jag betalade med mitt kort och gick sedan och satte mej på en bänk för att vänta. Jag väntade även på att Noelle skulle svara på mitt sms. Tillslut bestämde jag mej för att ringa henne men antagligen hade hon stängt av sin mobil. Jag kände hur jag började bli lite orolig över henne. Plötsligt ryckte jag till av att en röst ropade upp att nästa plan åker om 10 minuter. Mitt plan. Jag skyndade mej och några minuter senare satt jag på planet. Jag kurade ihop mej i ett säte och prövade ringa Noelle igen, inget svar.
Planet lyfte och jag andades ut och försökte ta det lugnt. Jag behöver inte oroa mej, snart så är jag hos henne. Jag är nära nu. Efter ett tag somnade jag med ett leende på läpparna.
------------------------------------------
Kort del men ni får mer imorn!
Och hur ska det gå nu då? Varför svarar inte Noelle på sms eller i telefon? Har det kanske hänt något?
KOMMENTERA! :D
-
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När jag hade kommit upp från källaren sprang jag igenom folkmassan och fram till mamma. Hon kollade på mej och log.
-Har du kul Justin?
Jag harklade mej.
-Mamma jag vet inte hur jag ska säga det här men jag måste åka. NU!
-Vad pratar du om Justin? Du kan ju inte bara åka, och vart ska du? Frågade mamma frågandes.
-Jag måste till Noelle innan det är försent. Förlåt mamma. Sa jag snabbt och vände mej sedan om och började springa igenom folkmassan igen.
Jag hörde hur mamma skrek efter mej men jag ignorerade det. Jag hatar att svika min mamma men den här gången måste jag. Noelle betyder allt för mej och om jag inte tar tillbaka henne nu kanske jag aldrig får henne igen. Jag försökte leta efter Kenny men kunde inte hitta honom nånstans. Äntligen fick jag syn på honom och sprang fram till honom.
-Kenny! Ge mej mitt bankkort! Fort! Sa jag stressat och Kenny skakade på huvudet och skrattade.
-Bieber.. Du vet att jag inte får ge dej det hur som helst. Det har din mamma och Scooter bestämt. Jag kan inte göra något åt det.
Jag suckade och kände hur frustrerad jag började bli.
-Snälla Kenny, lita på mej. Det här är verkligen viktigt! Bara ge mej det. Bad jag och gav Kenny en allvarlig blick. Jag såg hur Kenny suckade och drog upp sin plånbok ur fickan och drog ut mitt bankkort. Jag skrek nästan inombords och jag kunde inte låta bli att le när Kenny gav mej det.
-Fan jag fattar inte hur du kan få mej att ge dej den.. Men jag litar på dej Justin. Lova att du inte gör något dumt bara. Ok?
-Jag lovar Kenny. Men det är en sak till. Kan du göra mej en sjukt stor tjänst?
Kenny suckade.
-Det kan inte vara något bra men okej. Bara för den här gången.
-Du måste skjutsa mej till flygplatsen. NU!
-VA? Ska du flyga? Helt ensam? Nej det går inte Justin. Din mamma kommer döda mej, jag upprepar- Döda mej! Klockan är ju hur mycket som helst och det kan hända något.
Jag suckade och det kändes som att jag skulle börja gråta snart för att jag var så arg.
-Snälla Kenny. Jag ber dej! Jag måste göra det här, du fattar inte, jag måste göra det här för den jag älskar mest i hela världen. Snällaaaaa!
Jag kollade bedjandes på mej Kenny och kände hur tårarna snart skulle spruta fram.
-Okej Justin. Jag gör det för jag förstår hur mycket du faktiskt älskar Noelle. Jag gör det för er två och jag vet att jag kommer ångra det här men.. Okej jag gör det. Men isåfall måste vi dra nu innan din mamma kommer stoppa oss!
Jag log och kramade om Kenny.
-Jag älskar dej Kenny! Sa jag glatt och sedan sprang vi ut från festen. Vi hoppade in i hans bil och började köra mot flygplatsen. Medans jag satt i bilen tog jag fram mobilen och började smsa till Noelle.
"Noelle! Det är dej jag vill ha! Jag har verkligen insett det nu, och jag klarar mej inte utan dej. Det är inte Jasmine jag är kär i, jag var det hela tiden i dej. Och jag har också tänkt på dej hela tiden. Jag har vart helt förkrossad utan dej .. Jag klarar inte det här mer! Jag bara måste få sej, hålla om dej och kyssa dej! Jag är påväg mot flygplatsen nu, jag är snart påväg till dej. Noelle, jag älskar dej verkligen.. Fan.. Jag älskar dej mest utav allt! Vi ses om några timmar, jag ringer när jag är framme."
Jag la ner mobilen och andades ut. Det är nära nu, jag är snart hos henne.
Efter en stund var vi framme vid flygplatsen. Jag kollade på Kenny och han kollade på mej.
-Så du klarar dej nu då? Frågade han mjukt.
-Japp. Tack för hjälpen Kenny.
-Är det säkert? Du kan alltid ringa mej om det blir knas, okej? Sköt om dej och oroa dej inte för din mamma och dom andra. Jag kommer förklara för dom.
-Tack Kenny du är seriöst bäst. Hejdå!
Jag tog på mej min jacka och slängde ryggsäcken över ryggen. Sedan gick jag in i flygplatsen. Det var inte så mycket folk eftersom klockan var så mycket. Jag tog ett djupt andetag och gick fram och beställde min biljett. Mitt plan skulle gå om bara en halvtimme. Jag betalade med mitt kort och gick sedan och satte mej på en bänk för att vänta. Jag väntade även på att Noelle skulle svara på mitt sms. Tillslut bestämde jag mej för att ringa henne men antagligen hade hon stängt av sin mobil. Jag kände hur jag började bli lite orolig över henne. Plötsligt ryckte jag till av att en röst ropade upp att nästa plan åker om 10 minuter. Mitt plan. Jag skyndade mej och några minuter senare satt jag på planet. Jag kurade ihop mej i ett säte och prövade ringa Noelle igen, inget svar.
Planet lyfte och jag andades ut och försökte ta det lugnt. Jag behöver inte oroa mej, snart så är jag hos henne. Jag är nära nu. Efter ett tag somnade jag med ett leende på läpparna.
------------------------------------------
Kort del men ni får mer imorn!
Och hur ska det gå nu då? Varför svarar inte Noelle på sms eller i telefon? Har det kanske hänt något?
KOMMENTERA! :D
-
LOVE OF MY LIFE - chapter 48
Jag vet att om jag måste gå vidare kan jag inte hålla på såhär men jag bara måste den här gången. Jag bestämde mej för att köpa tidningen och drog sedan hem......
NOELLE'S PERSPEKTIV
När jag kom hem så sov redan mamma och Denver. Jag passade då på att sätta mej i tv-rummet för att äta min mat och kolla på TV. När jag hade ätit klart tog jag ett djupt andetag och kollade på framsidan av tidningen. Borde jag verkligen läsa? Jag vet att jag kommer bli sårad men jag bara måste. Jag slog upp sidorna som handlade om Justin och kände hur magen redan gjorde ont av oro.
"JUSTIN BIEBER HAR EN NY ROMANS.. IGEN?"
Justin Bieber har länge setts med en tjej som är med och sjunger på hans konserter, men som även reser runt med Justin och hans team. Vem är tjejen? Jo det är ingen mindre än Jasmine Villegas, Justins romans från förra sommaren. Ni kommer väl ihåg bilderna då man hittade tonårsparet hångla i en bil? Dom verkar nu vara förenade igen och hetare än någonsin förr. Kolla in bilderna!
Jag kollade på bilderna och hade lust att bara riva sönder hela tidningen. På flera av bilderna så var Justin och Jasmine alldeles blöta och sprang runt hand i hand. På en annan bild satt dom på en bänk och var hur nära som helst att kyssas, eller det såg ut så iallafall.
Jag läste vidare.
Justin nämnde även Jasmine i en intervju när vi frågade om henne. Han sade då:
"JAG ÄLSKAR JASMINE! HON ÄR EN OTROLIG MÄNNISKA OCH FINNS ALLTID DÄR FÖR MEJ".
Men frågan är nu, vad hände med Justins förra förhållande? Som vi alla vet har Justin haft ett ganska långt uppehåll och fått åka tillbaka till Atlanta för att få gå i skolan och umgås med sina vänner, precis som en vanlig kille. Det sägs då att han träffade en tjej där borta och blev fort förälskad. Om det är sant vet vi inte för nästan ingen har fångat bilder på dom. Men det finns en del bilder på dom på gossip-sajter som en del beliebers har sett. Men Justin verkar vara riktigt över med tjejen och nu är det bara Jasmine Villegas som gäller igen.
Jag hade börjat andas fortare och slog ihop tidningen med ett ryck. Jag kunde inte hålla tillbaka och en tår rann sakta nerför min kind. Jag torkade snabbt bort den och lutade mej bakåt i soffan och tänkte. Det är dags att ge upp nu, på riktigt. Han har gått vidare och det måste jag också göra nu. Jag kan inte kolla bak mer, jag måste ge upp nu och låta Justin få vara glad. Han förtjänar det.
Jag tog upp min mobil och började skriva till Justin.
"Jag ger upp nu Justin. Jag har försökt att förstå att du inte vill ha mej längre men det har svårt. Men nu har jag verkligen insett det och från och med nu ska jag låta dej vara. Men innan det vill jag bara säga att jag fortfarande är ledsen för vad jag har gjort. Jag ångrar mej verkligen men det finns inget att göra åt saken nu. Jag vet att du inte tror mej och att du inte ens vill lyssna men .. Jag tänker på dej varje dag, du är med mej vart jag än går, vad jag än gör. Jag älskar dej verkligen Justin men när jag ser dej såhär glad vill jag inte störa dej mer. Hon verkar vara en bra tjej och du förtjänar att få vara glad, och det är du med henne. Och en sak till, snälla glöm inte bort Ryan, Chaz och Chris, dom är dina vänner, kom ihåg det. Det finns så mycket mer jag vill säga men det går inte att få allt sagt. Hejdå Justin!"
Jag pustade ut och la bort mobilen och kramade om kudden jag hade i min famn. Jag la mej sedan ner i soffan och bet verkligen ihop för att inte börja gråta. Och för första gången funkade det faktiskt. Jag hade släppt taget. Men minnena kommer alltid finnas kvar och jaga mej. Även om dom är fina så gör dom ont. Efter ett tag så somnade jag.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag låg och halvsov i soffan tillsammans med Jasmine. TV:N var fortfarande på och jag kunde svagt höra rösterna. Efter ett tag vaknade jag upp på riktigt utav att Jasmine råkade sparka till mej i sömnen eftersom vi låg skavfötters. Jag satte mej upp i soffan och gnuggade mej i ögonen. Sedan kollade jag på Jasmine som sov sött och log för mej själv. Vi hade somnat i soffan medans vi kollade på TV på natten. Jag tog upp mobilen från min ficka för att kolla hur mycket klockan var. Den var 11 på morgonen och om 5 dagar ska jag åka hem till Atlanta igen. Fan vad jag kommer sakna Jasmine, även om vi håller kontakten så kommer vi inte kunna träffas så ofta. Jag märkte hur jag hade fått ett sms, jag klickade på det. Det var från Noelle och jag tog ett djupt andetag och började läsa.
När jag var klar satt jag bara där alldeles stilla och kollade på smset. Jag drog ena handen genom mitt hår och bet mej i läppen och försökte svälja klumpen i min hals. Jag la bort mobilen och satte ansiktet i mina händer. Det var verkligen längesen jag fick ett sms från Noelle och nu när jag äntligen hade slutat tänka på henne kom allt tillbaka, igen.
Jag ryckte plötsligt till av en röst.
-Justin? Hur mår du?
Jag kollade upp på Jasmine som hade vaknat.
-Um.. Bra.
-Är det säkert? Du har ju tårar i ögonen. Sa Jasmine oroligt och flyttade sej närme mej.
-Har jag? Uhm.. Ok. Men jag mår bra, det är säkert. Sa jag och harklade mej.
Jasmine satt nu jätte nära mej och la armarna om mina axlar.
-Jag hoppas det. Jag gillar inte att se dej ledsen. Viskade hon i mitt öra och jag halvlog.
Idag skulle vi vara helt lediga, inga konserter eller intervjuer. Det skulle bli skönt att bara få umgås med Jasmine. Några timmar senare var det party. Eller typ iallafall. Alla i mitt crew hade hyrt en lokal för att festa och dansa i. Det var hur kul som helst och vi dansade en massa, speciellt jag och Jasmine. Efter ett tag kände vi hur svettiga vi hade blivit och bestämde oss för att ta det lugnt ett tag. Jasmine tog plötsligt tag i min hand och började dra med mej genom allt folk. Jag hängde på och märkte hela tiden hur mamma hade blicken på oss. Till slut kom vi fram till en dörr och Jasmine öppnade den. Vi skrattade och gick in i den. Egentligen fick vi inte gå in hit eftersom den ledde ner under lokalen, som en källare. Vi gick nerför trapporna och jag kände redan hur svalt det var.
Vi satte oss på en kant och pustade ut lite eftersom vi var så svettiga. Sedan satt vi där alldeles tysta och kollade på varandra.
-Jag gillar verkligen dej. Sa Jasmine plötsligt och jag började le.
-Jag gillar dej med. Sa jag och hon log också.
-Jag har verkligen saknat oss två tillsammans.
-Jag med.
Vi kollade in i varandras ögon och båda log. Vi flyttade våra ansikten lite närmre och sedan gick allt som slowmotion. Våra läppar möttes försiktigt och hon la handen på min hals och jag flyttade upp mina händer till hennes ansikte och strök hennes hår. Vi avslutade sakta kyssen och kom tillbaka till verkligheten. Hon kollade på mej och log, men jag log inte tillbaka. Det är inte Jasmine jag vill ha! Jag har insett det nu. Fan! Vad har jag gjort?
-Jag måste dra. Sa jag snabbt och ställde mej upp.
-Va? Vad snackar du om? Sa Jasmine chockat.
-Förlåt Jasmine, jag gillar verkligen dej men jag älskar någon annan. Jag behöver henne.
Jag vände mej snabbt om och sprang uppför trapporna....
-------------------------------------------
:OO Kommer Justin ta tillbaka Noelle nu?
KOM IGEN KOMMENTERA! :DD
När jag kom hem så sov redan mamma och Denver. Jag passade då på att sätta mej i tv-rummet för att äta min mat och kolla på TV. När jag hade ätit klart tog jag ett djupt andetag och kollade på framsidan av tidningen. Borde jag verkligen läsa? Jag vet att jag kommer bli sårad men jag bara måste. Jag slog upp sidorna som handlade om Justin och kände hur magen redan gjorde ont av oro.
"JUSTIN BIEBER HAR EN NY ROMANS.. IGEN?"
Justin Bieber har länge setts med en tjej som är med och sjunger på hans konserter, men som även reser runt med Justin och hans team. Vem är tjejen? Jo det är ingen mindre än Jasmine Villegas, Justins romans från förra sommaren. Ni kommer väl ihåg bilderna då man hittade tonårsparet hångla i en bil? Dom verkar nu vara förenade igen och hetare än någonsin förr. Kolla in bilderna!
Jag kollade på bilderna och hade lust att bara riva sönder hela tidningen. På flera av bilderna så var Justin och Jasmine alldeles blöta och sprang runt hand i hand. På en annan bild satt dom på en bänk och var hur nära som helst att kyssas, eller det såg ut så iallafall.
Jag läste vidare.
Justin nämnde även Jasmine i en intervju när vi frågade om henne. Han sade då:
"JAG ÄLSKAR JASMINE! HON ÄR EN OTROLIG MÄNNISKA OCH FINNS ALLTID DÄR FÖR MEJ".
Men frågan är nu, vad hände med Justins förra förhållande? Som vi alla vet har Justin haft ett ganska långt uppehåll och fått åka tillbaka till Atlanta för att få gå i skolan och umgås med sina vänner, precis som en vanlig kille. Det sägs då att han träffade en tjej där borta och blev fort förälskad. Om det är sant vet vi inte för nästan ingen har fångat bilder på dom. Men det finns en del bilder på dom på gossip-sajter som en del beliebers har sett. Men Justin verkar vara riktigt över med tjejen och nu är det bara Jasmine Villegas som gäller igen.
Jag hade börjat andas fortare och slog ihop tidningen med ett ryck. Jag kunde inte hålla tillbaka och en tår rann sakta nerför min kind. Jag torkade snabbt bort den och lutade mej bakåt i soffan och tänkte. Det är dags att ge upp nu, på riktigt. Han har gått vidare och det måste jag också göra nu. Jag kan inte kolla bak mer, jag måste ge upp nu och låta Justin få vara glad. Han förtjänar det.
Jag tog upp min mobil och började skriva till Justin.
"Jag ger upp nu Justin. Jag har försökt att förstå att du inte vill ha mej längre men det har svårt. Men nu har jag verkligen insett det och från och med nu ska jag låta dej vara. Men innan det vill jag bara säga att jag fortfarande är ledsen för vad jag har gjort. Jag ångrar mej verkligen men det finns inget att göra åt saken nu. Jag vet att du inte tror mej och att du inte ens vill lyssna men .. Jag tänker på dej varje dag, du är med mej vart jag än går, vad jag än gör. Jag älskar dej verkligen Justin men när jag ser dej såhär glad vill jag inte störa dej mer. Hon verkar vara en bra tjej och du förtjänar att få vara glad, och det är du med henne. Och en sak till, snälla glöm inte bort Ryan, Chaz och Chris, dom är dina vänner, kom ihåg det. Det finns så mycket mer jag vill säga men det går inte att få allt sagt. Hejdå Justin!"
Jag pustade ut och la bort mobilen och kramade om kudden jag hade i min famn. Jag la mej sedan ner i soffan och bet verkligen ihop för att inte börja gråta. Och för första gången funkade det faktiskt. Jag hade släppt taget. Men minnena kommer alltid finnas kvar och jaga mej. Även om dom är fina så gör dom ont. Efter ett tag så somnade jag.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag låg och halvsov i soffan tillsammans med Jasmine. TV:N var fortfarande på och jag kunde svagt höra rösterna. Efter ett tag vaknade jag upp på riktigt utav att Jasmine råkade sparka till mej i sömnen eftersom vi låg skavfötters. Jag satte mej upp i soffan och gnuggade mej i ögonen. Sedan kollade jag på Jasmine som sov sött och log för mej själv. Vi hade somnat i soffan medans vi kollade på TV på natten. Jag tog upp mobilen från min ficka för att kolla hur mycket klockan var. Den var 11 på morgonen och om 5 dagar ska jag åka hem till Atlanta igen. Fan vad jag kommer sakna Jasmine, även om vi håller kontakten så kommer vi inte kunna träffas så ofta. Jag märkte hur jag hade fått ett sms, jag klickade på det. Det var från Noelle och jag tog ett djupt andetag och började läsa.
När jag var klar satt jag bara där alldeles stilla och kollade på smset. Jag drog ena handen genom mitt hår och bet mej i läppen och försökte svälja klumpen i min hals. Jag la bort mobilen och satte ansiktet i mina händer. Det var verkligen längesen jag fick ett sms från Noelle och nu när jag äntligen hade slutat tänka på henne kom allt tillbaka, igen.
Jag ryckte plötsligt till av en röst.
-Justin? Hur mår du?
Jag kollade upp på Jasmine som hade vaknat.
-Um.. Bra.
-Är det säkert? Du har ju tårar i ögonen. Sa Jasmine oroligt och flyttade sej närme mej.
-Har jag? Uhm.. Ok. Men jag mår bra, det är säkert. Sa jag och harklade mej.
Jasmine satt nu jätte nära mej och la armarna om mina axlar.
-Jag hoppas det. Jag gillar inte att se dej ledsen. Viskade hon i mitt öra och jag halvlog.
Idag skulle vi vara helt lediga, inga konserter eller intervjuer. Det skulle bli skönt att bara få umgås med Jasmine. Några timmar senare var det party. Eller typ iallafall. Alla i mitt crew hade hyrt en lokal för att festa och dansa i. Det var hur kul som helst och vi dansade en massa, speciellt jag och Jasmine. Efter ett tag kände vi hur svettiga vi hade blivit och bestämde oss för att ta det lugnt ett tag. Jasmine tog plötsligt tag i min hand och började dra med mej genom allt folk. Jag hängde på och märkte hela tiden hur mamma hade blicken på oss. Till slut kom vi fram till en dörr och Jasmine öppnade den. Vi skrattade och gick in i den. Egentligen fick vi inte gå in hit eftersom den ledde ner under lokalen, som en källare. Vi gick nerför trapporna och jag kände redan hur svalt det var.
Vi satte oss på en kant och pustade ut lite eftersom vi var så svettiga. Sedan satt vi där alldeles tysta och kollade på varandra.
-Jag gillar verkligen dej. Sa Jasmine plötsligt och jag började le.
-Jag gillar dej med. Sa jag och hon log också.
-Jag har verkligen saknat oss två tillsammans.
-Jag med.
Vi kollade in i varandras ögon och båda log. Vi flyttade våra ansikten lite närmre och sedan gick allt som slowmotion. Våra läppar möttes försiktigt och hon la handen på min hals och jag flyttade upp mina händer till hennes ansikte och strök hennes hår. Vi avslutade sakta kyssen och kom tillbaka till verkligheten. Hon kollade på mej och log, men jag log inte tillbaka. Det är inte Jasmine jag vill ha! Jag har insett det nu. Fan! Vad har jag gjort?
-Jag måste dra. Sa jag snabbt och ställde mej upp.
-Va? Vad snackar du om? Sa Jasmine chockat.
-Förlåt Jasmine, jag gillar verkligen dej men jag älskar någon annan. Jag behöver henne.
Jag vände mej snabbt om och sprang uppför trapporna....
-------------------------------------------
:OO Kommer Justin ta tillbaka Noelle nu?
KOM IGEN KOMMENTERA! :DD
LOVE OF MY LIFE - chapter 47
Åh jag orkar inte ens bry mej men ändå kan jag inte sluta göra det....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag satt i mitt omklädningsrum och andades tungt medans jag log. Wow! Det går liksom inte förklara känslan jag känner när jag och Jasmine sjunger tillsammans. Jag vet att vi redan har gjort det en massa gånger men känslan har aldrig vart såhär stark. Den där kontaken vi har medans vi kollar in i varandras ögon och rör varandra. Det känns bara så otroligt på något sätt. Jag hörde hur det knackade på dörren och jag hoppade till.
-JA? Skrek jag.
-Det är Jasmine. Kom igen skynda dej! Vi ska åka snart.
-Ok, jag kommer. Vänta 5 minuter!
Jag bytte snabbt om till mina vanliga kläder och gick sedan ut till Jasmine och dom andra som väntade på mej. Vi hoppade in i bilen och började köra tillbaka till hotellet för att käka och sånt. Medans vi satt i bilen kunde jag inte sluta le. Jag är så jäkla glad över att Jasmine är här. Det har redan gått 3 veckor och vi har haft hur kul som helst. Och om lite mer än en vecka måste vi skiljas åt igen, men den här gången ska vi hålla kontakten. Jag kände hur Jasmine la sitt huvud på min axel och jag lutade mitt huvud mot hennes och slöt ögonen för några sekunder. Jag var verkligen hur trött som helst nu efter konserten och hade inte fått så mycket sömn på natten.
När vi var framme vid hotellet så åt vi snabbt och sedan bestämde jag och Jasmine för att gå ut, ensamma. Ingen Kenny eller någon skulle hänga med oss. Egentligen får vi inte göra det men den här gången kände vi för att vara ensamma. Vi tog på oss våra skor och smög sedan ut.
-Vi går dit bort! Sa Jasmine glatt och pekade mot en fontän några meter bort.
-Ja! Sa jag och vi sprang dit. En massa folk tittade på oss medans vi gick runt på fontänens kant som två galningar.
-Hahahha! Skrattade Jasmine och rätt som det var ramlade hon i med ena benet. Jag skrattade så mycket att jag nästan tappade andan och tappade balansen och föll ner i vattnet jag med. Jag slutade genast skratta och hörde istället Jasmine börja skratta för fullt.
-HELVETE! Skrek jag surt och ställde mej upp. Det rann en massa vatten från mina kläder och jag hjälpe Jasmine upp. Självklart i detta ögonblicket skulle en massa paparazzis komma fram och ta kort på oss.
Jag och Jasmine kollade chockat på varandra och brast sedan ut i skratt. Vi tog varandra i händerna och sprang snabbt därifrån med paparazzis efter oss. Vi svängde snabbt och paparazzisarna slutade springa efter oss. Vi andades ut och började sedan skratta igen.
-Fan va kul det där va!
-Hahahah! Jag vet!
Vi kollade på in i varandras ögon i några sekunder medans vi log. Sedan kollade vi båda generat bort.
-Ähh vi går och sätter oss där borta. Sa Jasmine och började gå mot en bänk. Jag hängde efter henne och satte mej på bänken. Vi satt alldeles tysta och lät solen torka våra kläder.
-Tänkte du någonsin på mej? Du vet efter touren förra sommaren. Frågade Jasmine plötsligt.
Jag vände mej åt hennes håll och möttes av hennes stora bruna ögon. Hon log generat.
-Ja. Väldigt mycket. Sa jag och log tillbaka.
-Jag med. Jag tänkte på dej alltså. Det var ju synd att vi tappade kontaken men jag fick ju kille och så.
-Jo jag vet. Så är ni fortfarande ihop?
-Nej. Det tog slut för typ två månader sen.
-Aha vad synd.
-Ne inte direkt. Jag bryr mej inte så mycket.
-Ok. Ehm.. Det är slut mellan mej och min tjej också.
Jag kollade på Jasmine och hon höjde på ögonbrynen.
-Jasså hade du tjej? Haha.
-Japp. Men det tog slut för typ snart 3 månader sen.
-Du saknar henne, eller hur?
Jag kollade på Jasmine och hon kollade tillbaka.
-Ja. Det gör jag. Sa jag och sänkte blicken och kände plötsligt hur ledsen jag blev.
Jasmine flyttade sej lite närme mej och jag kollade genast upp igen. Nu var våra ansikten bara några centimeter ifrån varandra och vi båda slöt ögonen. Plötsligt ringde min mobil och jag suckade. Jag svarade och hörde hur mamma skrek i luren. Hon var jätte arg över att vi bara hade gått ut utan att säga något.
-Vi måste tillbaka. Sa jag snabbt efter att jag lagt på. Jasmine nickade och vi gick tillbaka till hotellet.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kollade på pappret med min låt till Justin. Jag läste igenom hela låten och rev sönder det och lät bitarna falla till golvet. Jag kollade på pappersbitarna och skakade på huvudet. Det är dags för mej att gå vidare, hur ont det än gör. Det har gått mer än 3 månader sen det tog slut. Han vill inte ha mej längre och jag bara måste acceptera det. Jag kan inte sitta inne mer pågrund av det. Jag måste ut och göra roliga saker, jag måste leva, utan honom.
Jag hoppade in i duschen och tog sedan på mej kläder. Det var varmt ute så det fick bli shorts och en t-shirt. När jag var klar med kläderna, håret och sminket tog jag fram mobilen och ringde Ryan.
-Noelle! Du ringer mej! Wooow! Jag har inte hört från dej på, uhm jätte länge. Så du känner för att göra något nu eller? Sa Ryan uppspelt i luren.
-Haha jo. Förlåt för det men jag mår bättre nu. Och ja, jag vill göra något. En massa vill jag göra.
-Vad bra! Jag skulle precis dra till affären med Chaz och Chris. Vi ska ha grillkväll med några andra, så du kan ju hänga på om du vill.
-Absolut! Jag hänger med dej till affären förresten. Så vi ses om 10 minuter?
-Japp. Hejdå!
Vi la på och jag gick ut. Jag andades in luften och kollade upp mot den blåa himlen. Det känns verkligen bra, det här med att gå vidare och på något sätt känns det som att det kommer funka, så länge jag hela tiden håller mej sysselsatt med något, träffar människor och roliga saker.
Efter en stund såg jag Ryan, Chaz och Christian och jag vinkade glatt mot dom.
-NOEEELLEE!! Skrek Chaz och åkte mot mej i full fart med sin skateboard och stannade precis när han var framför mej.
-SMIIIILEEE! Skrek han och jag började skratta.
-Fyfan vad jag har saknat det där leéndet. Sa Chaz sedan och log.
Ryan och Chris kom äntligen fram till oss också och Ryan kramade om mej. Några sekunder senare kände jag även Chaz och Chris krama mej om mej.
-GRUPPKRAM! Skrek Chaz och vi alla kramades tillsammans.
Jag skrattade hur mycket som helst och sedan släppte vi varandra. Jag har verkligen världens bästa vänner!
Vi drog till affären och köpte det vi behövde till grillkvällen och några timmar senare var vi igång. Några andra personen kom och vi hade hur kul som helst och jag kom inte hem förrens vid 2 på natten.
Nästa dag var jag med Ryan, Chaz och Chris igen. Vi hade kul hur som helst och dom lärde mej att skejta, inte för att det gick så bra men jag lärde mej en hel del trix. Vid 11 på kvällen var det dags för mej att dra hemåt, på vägen hem gick jag snabbt in på subway för att köpa lite käk hem. När jag stod vid kassan märkte jag plötsligt hur framsidan var på Justin, och rubriken gjorde mej verkligen hur nyfiken som helst. Jag vet att om jag måste gå vidare kan jag inte hålla på såhär men jag bara måste den här gången. Jag bestämde mej för att köpa tidningen och drog sedan hem......
------------------------------------------------------
Hmm.. Vad kan det stå i tidningen? Vi får se ;)
Btw, förlåt förlåt förlåt för min dåliga updatering. Jag vet att den SUGER och jag känner mej fett taskig för att inte ha updaterat på en hel vecka och inte ens skrivit varför. Jag har ingen speciell anledning men jag har inte pallat helt enkelt. Jag har verkligen ingen lust att skriva längre och är ute mest hela dagarna med mina vänner. Det är ju liksom sol och varmt ute så håller mej hellre ute just nu. Jag vet att jag har tid att skriva på kvällarna och så men jag har helt enkelt inte pallat att sätta igång, har försökt flera gånger men har brist på fantasi och suget finns bara inte där. Jag hoppas verkligen det blir bättre snart och jag ska FÖRSÖKA skriva oftare!! LUV TO YA'LL <3
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag satt i mitt omklädningsrum och andades tungt medans jag log. Wow! Det går liksom inte förklara känslan jag känner när jag och Jasmine sjunger tillsammans. Jag vet att vi redan har gjort det en massa gånger men känslan har aldrig vart såhär stark. Den där kontaken vi har medans vi kollar in i varandras ögon och rör varandra. Det känns bara så otroligt på något sätt. Jag hörde hur det knackade på dörren och jag hoppade till.
-JA? Skrek jag.
-Det är Jasmine. Kom igen skynda dej! Vi ska åka snart.
-Ok, jag kommer. Vänta 5 minuter!
Jag bytte snabbt om till mina vanliga kläder och gick sedan ut till Jasmine och dom andra som väntade på mej. Vi hoppade in i bilen och började köra tillbaka till hotellet för att käka och sånt. Medans vi satt i bilen kunde jag inte sluta le. Jag är så jäkla glad över att Jasmine är här. Det har redan gått 3 veckor och vi har haft hur kul som helst. Och om lite mer än en vecka måste vi skiljas åt igen, men den här gången ska vi hålla kontakten. Jag kände hur Jasmine la sitt huvud på min axel och jag lutade mitt huvud mot hennes och slöt ögonen för några sekunder. Jag var verkligen hur trött som helst nu efter konserten och hade inte fått så mycket sömn på natten.
När vi var framme vid hotellet så åt vi snabbt och sedan bestämde jag och Jasmine för att gå ut, ensamma. Ingen Kenny eller någon skulle hänga med oss. Egentligen får vi inte göra det men den här gången kände vi för att vara ensamma. Vi tog på oss våra skor och smög sedan ut.
-Vi går dit bort! Sa Jasmine glatt och pekade mot en fontän några meter bort.
-Ja! Sa jag och vi sprang dit. En massa folk tittade på oss medans vi gick runt på fontänens kant som två galningar.
-Hahahha! Skrattade Jasmine och rätt som det var ramlade hon i med ena benet. Jag skrattade så mycket att jag nästan tappade andan och tappade balansen och föll ner i vattnet jag med. Jag slutade genast skratta och hörde istället Jasmine börja skratta för fullt.
-HELVETE! Skrek jag surt och ställde mej upp. Det rann en massa vatten från mina kläder och jag hjälpe Jasmine upp. Självklart i detta ögonblicket skulle en massa paparazzis komma fram och ta kort på oss.
Jag och Jasmine kollade chockat på varandra och brast sedan ut i skratt. Vi tog varandra i händerna och sprang snabbt därifrån med paparazzis efter oss. Vi svängde snabbt och paparazzisarna slutade springa efter oss. Vi andades ut och började sedan skratta igen.
-Fan va kul det där va!
-Hahahah! Jag vet!
Vi kollade på in i varandras ögon i några sekunder medans vi log. Sedan kollade vi båda generat bort.
-Ähh vi går och sätter oss där borta. Sa Jasmine och började gå mot en bänk. Jag hängde efter henne och satte mej på bänken. Vi satt alldeles tysta och lät solen torka våra kläder.
-Tänkte du någonsin på mej? Du vet efter touren förra sommaren. Frågade Jasmine plötsligt.
Jag vände mej åt hennes håll och möttes av hennes stora bruna ögon. Hon log generat.
-Ja. Väldigt mycket. Sa jag och log tillbaka.
-Jag med. Jag tänkte på dej alltså. Det var ju synd att vi tappade kontaken men jag fick ju kille och så.
-Jo jag vet. Så är ni fortfarande ihop?
-Nej. Det tog slut för typ två månader sen.
-Aha vad synd.
-Ne inte direkt. Jag bryr mej inte så mycket.
-Ok. Ehm.. Det är slut mellan mej och min tjej också.
Jag kollade på Jasmine och hon höjde på ögonbrynen.
-Jasså hade du tjej? Haha.
-Japp. Men det tog slut för typ snart 3 månader sen.
-Du saknar henne, eller hur?
Jag kollade på Jasmine och hon kollade tillbaka.
-Ja. Det gör jag. Sa jag och sänkte blicken och kände plötsligt hur ledsen jag blev.
Jasmine flyttade sej lite närme mej och jag kollade genast upp igen. Nu var våra ansikten bara några centimeter ifrån varandra och vi båda slöt ögonen. Plötsligt ringde min mobil och jag suckade. Jag svarade och hörde hur mamma skrek i luren. Hon var jätte arg över att vi bara hade gått ut utan att säga något.
-Vi måste tillbaka. Sa jag snabbt efter att jag lagt på. Jasmine nickade och vi gick tillbaka till hotellet.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kollade på pappret med min låt till Justin. Jag läste igenom hela låten och rev sönder det och lät bitarna falla till golvet. Jag kollade på pappersbitarna och skakade på huvudet. Det är dags för mej att gå vidare, hur ont det än gör. Det har gått mer än 3 månader sen det tog slut. Han vill inte ha mej längre och jag bara måste acceptera det. Jag kan inte sitta inne mer pågrund av det. Jag måste ut och göra roliga saker, jag måste leva, utan honom.
Jag hoppade in i duschen och tog sedan på mej kläder. Det var varmt ute så det fick bli shorts och en t-shirt. När jag var klar med kläderna, håret och sminket tog jag fram mobilen och ringde Ryan.
-Noelle! Du ringer mej! Wooow! Jag har inte hört från dej på, uhm jätte länge. Så du känner för att göra något nu eller? Sa Ryan uppspelt i luren.
-Haha jo. Förlåt för det men jag mår bättre nu. Och ja, jag vill göra något. En massa vill jag göra.
-Vad bra! Jag skulle precis dra till affären med Chaz och Chris. Vi ska ha grillkväll med några andra, så du kan ju hänga på om du vill.
-Absolut! Jag hänger med dej till affären förresten. Så vi ses om 10 minuter?
-Japp. Hejdå!
Vi la på och jag gick ut. Jag andades in luften och kollade upp mot den blåa himlen. Det känns verkligen bra, det här med att gå vidare och på något sätt känns det som att det kommer funka, så länge jag hela tiden håller mej sysselsatt med något, träffar människor och roliga saker.
Efter en stund såg jag Ryan, Chaz och Christian och jag vinkade glatt mot dom.
-NOEEELLEE!! Skrek Chaz och åkte mot mej i full fart med sin skateboard och stannade precis när han var framför mej.
-SMIIIILEEE! Skrek han och jag började skratta.
-Fyfan vad jag har saknat det där leéndet. Sa Chaz sedan och log.
Ryan och Chris kom äntligen fram till oss också och Ryan kramade om mej. Några sekunder senare kände jag även Chaz och Chris krama mej om mej.
-GRUPPKRAM! Skrek Chaz och vi alla kramades tillsammans.
Jag skrattade hur mycket som helst och sedan släppte vi varandra. Jag har verkligen världens bästa vänner!
Vi drog till affären och köpte det vi behövde till grillkvällen och några timmar senare var vi igång. Några andra personen kom och vi hade hur kul som helst och jag kom inte hem förrens vid 2 på natten.
Nästa dag var jag med Ryan, Chaz och Chris igen. Vi hade kul hur som helst och dom lärde mej att skejta, inte för att det gick så bra men jag lärde mej en hel del trix. Vid 11 på kvällen var det dags för mej att dra hemåt, på vägen hem gick jag snabbt in på subway för att köpa lite käk hem. När jag stod vid kassan märkte jag plötsligt hur framsidan var på Justin, och rubriken gjorde mej verkligen hur nyfiken som helst. Jag vet att om jag måste gå vidare kan jag inte hålla på såhär men jag bara måste den här gången. Jag bestämde mej för att köpa tidningen och drog sedan hem......
------------------------------------------------------
Hmm.. Vad kan det stå i tidningen? Vi får se ;)
Btw, förlåt förlåt förlåt för min dåliga updatering. Jag vet att den SUGER och jag känner mej fett taskig för att inte ha updaterat på en hel vecka och inte ens skrivit varför. Jag har ingen speciell anledning men jag har inte pallat helt enkelt. Jag har verkligen ingen lust att skriva längre och är ute mest hela dagarna med mina vänner. Det är ju liksom sol och varmt ute så håller mej hellre ute just nu. Jag vet att jag har tid att skriva på kvällarna och så men jag har helt enkelt inte pallat att sätta igång, har försökt flera gånger men har brist på fantasi och suget finns bara inte där. Jag hoppas verkligen det blir bättre snart och jag ska FÖRSÖKA skriva oftare!! LUV TO YA'LL <3
LOVE OF MY LIFE - chapter 46
Medans vi satt i bilen kollade jag igenom alla mina sms från Noelle och valde att radera dom hur ont det än gjorde. Innan jag skulle radera det sista smset viskade jag tyst för mej själv.
-I'm never gonna let you go.. But now I have to.
-I'm never gonna let you go.. But now I have to.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nu är det ungefär lite mer än en månad kvar tills jag får åka hem till Atlanta igen. Jag vet inte riktigt om jag vill hem längre. Jag vill inte ens bli påmind om att hon finns någonstans nära mej, i samma stad, i samma kvarter, 10 minuter ifrån varandra. Det känns bara så svårt på något sätt att veta det. Och sen när skolan börjar då? Hur ska jag orka se henne varenda dag? Jag orkar inte med det här, allt känns bara så jäkla meningslöst just nu.
NÅGRA DAGAR SENARE
Jag står framför spegeln med bara en handduk runt midjan medans jag torkar mitt blöta hår med en hårfön. Om en halvtimme ska jag och Kenny till flygplatsen, dom andra stannar här på hotellet. Jag känner hur det pirrar lite i magen medans jag tar på mej mina kläder och skor. Jag är faktiskt ganska nervös över att träffa henne. Jasmine. Det är henne vi ska hämta på flygplatsen. Det var jag och mitt crew som bestämde oss för att hon skulle komma hit. Hon ska vara med och sjunga på mina konserter och ja, umgås med mej och mitt crew helt enkelt. Mamma och mitt crew tyckte att jag behövde umgås med någon i min egen ålder för att få lite kul, och dom vet att hon faktiskt får mej ganska lätt på bra humör, och ja.. Jag har faktiskt saknat henne. Det är snart ett helt år sen jag såg henne, och vi skildes ju åt på ett ganska konstigt sätt.
Vi hade ju en liten "romans" förra sommaren när hon var med på my world tour, men det höll inte länge. Vi kysstes en gång i en bil på slutet av min tour och där tog det slut. Touren tog slut, jag åkte tillbaka till Atlanta, Jasmine till New York, hon skaffade kille och vi tappade kontakten. Helt. Vilket var ganska tråkigt eftersom jag fortfarande HADE lite känslor kvar för henne efter att hon åkte och jag är ganska säker på att hon hade det för mej också, även fast hon skaffade en kille ganska så snabbt.
Så.. Det känns lite konstigt att få träffa henne efter allt det här, men nu lägger jag det bakom mej och vi börjar om på nytt igen, som vänner alltså. Hon blev iallafall jätte glad när jag ringde henne och frågade om hon ville komma till mej, vilket jag också blev glad för.
Jag och Kenny står på flygplatsen med en massa folk omkring oss. Flera fans kommer fram till mej och frågar om autografer och självklart säger jag ja. Aldrig att jag skulle svika mina fans! När det äntligen har lugnat ner sej står jag och Kenny helt tysta och väntar på att Jasmine ska dyka upp. Och då ser jag henne komma, mot oss genom folkmassan och när hon får syn på oss ler hon stort och vinkar. Jag ler stort tillbaka och går snabbt emot henne, och när vi är tillräckligt nära kramar vi om varandra. Jag stänger ögonen och på något konstigt sätt tänker jag på Noelle, det känns som att hålla om Noelle. Jag skakar snabbt på huvudet och sedan släpper vi varandra. Jasmine går fram och kramar Kenny också, och sedan går vi till bilen och börjar köra mot hotellet igen och jag följer med Jasmine in till hennes rum för att hjälpa henne packa upp.
Jag känner att det känns lite spänt mellan oss men vi ler som ingenting och fortsätter packa upp. Jag kan inte låta bli att kolla på henne i smyg och påminns igen av hur vacker hon faktiskt är.
Några timmar senare var det dags att sova. Jag sa godnatt till Jasmine som redan låg i sin säng i sitt rum. Hon log mot mej.
-Godnatt Justin. Sov gott! Sa hon hon mjukt och jag nickade. Sedan gick jag tillbaka till mitt rum och la mej i min säng. Jag är glad över att Jasmine är här, det är jag verkligen. Allt känns redan så mycket bättre även fast vi inte har hunnit prata eller vara så mycket med varandra än. Imorn är det iallafall dags för en ny konsert och den ska Jasmine vara med på, och det kommer bli jätte kul. Vi kommer sjunga overboard tillsammans, precis som förra sommaren. Längre än så hann jag inte tänka innan jag somnade sött.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag har inte träffat Cody en endaste gång efter att vi kysstes, vilket var lite mer än en månad sen. Han har skickat några små sms men jag har inte svarat på några utav dom. Jag vet inte varför men jag vill inte, jag kan inte. Och det får mej att må ännu dåligare än jag gör, det får mej att känna mej dåligare än jag redan är. Att jag ignorerar Cody, som inte ens har gjort nånting, allt han vill är bara att vara snäll, men allt känns så konstigt just nu. Vi kysstes, fast vi inte borde ha gjort det, och nu känner jag helt ärligt att jag inte har några känslor för honom. Men jag vet inte hur jag ska förklara det för honom, jag vet ju att han har det för mej och jag vill verkligen inte förstöra mellan oss. Jag vill inte mista honom! Men jag har kommit fram till att jag känner ingenting för honom och den enda jag vill ha är faktiskt Justin. Men han vill inte ha mej..
Men snart så måste jag faktiskt svara på Codys sms och säga som det är så han förstår. Jag vill bara vara vänner, och det hoppas jag han förstår. Men just nu så vill jag inte oroa mej över det, utan bara vara för mej själv, eller hänga med Ryan, Chaz och Chris. Dom får mej alltid på bra humör, dom får mej att le då jag helst bara vill gråta, dom får mej att tänka på andra saker då jag egentligen bara tänker på Justin.
Justin.. Han pratar knappt med Ryan, Chaz och Christian längre. Jag vet inte varför men han ignorerar dom helt har Ryan berättat för mej. Han borde väl ändå inte bara skita i sina vänner bara för att vi inte är ihop längre..? Eller beror det kanske på något annat?
Åh jag orkar inte ens bry mej men ändå kan jag inte sluta göra det....
--------------------------------------------------
Hm.. Hur kommer det gå nu när Jasmine är med Justin? Och hur kommer det gå mellan Cody och Noelle?
Skittråkig del men har verkligen brist på fantasi just nu. Men jag kommer nog på något!
KOMMENTERA! :)
Nu är det ungefär lite mer än en månad kvar tills jag får åka hem till Atlanta igen. Jag vet inte riktigt om jag vill hem längre. Jag vill inte ens bli påmind om att hon finns någonstans nära mej, i samma stad, i samma kvarter, 10 minuter ifrån varandra. Det känns bara så svårt på något sätt att veta det. Och sen när skolan börjar då? Hur ska jag orka se henne varenda dag? Jag orkar inte med det här, allt känns bara så jäkla meningslöst just nu.
NÅGRA DAGAR SENARE
Jag står framför spegeln med bara en handduk runt midjan medans jag torkar mitt blöta hår med en hårfön. Om en halvtimme ska jag och Kenny till flygplatsen, dom andra stannar här på hotellet. Jag känner hur det pirrar lite i magen medans jag tar på mej mina kläder och skor. Jag är faktiskt ganska nervös över att träffa henne. Jasmine. Det är henne vi ska hämta på flygplatsen. Det var jag och mitt crew som bestämde oss för att hon skulle komma hit. Hon ska vara med och sjunga på mina konserter och ja, umgås med mej och mitt crew helt enkelt. Mamma och mitt crew tyckte att jag behövde umgås med någon i min egen ålder för att få lite kul, och dom vet att hon faktiskt får mej ganska lätt på bra humör, och ja.. Jag har faktiskt saknat henne. Det är snart ett helt år sen jag såg henne, och vi skildes ju åt på ett ganska konstigt sätt.
Vi hade ju en liten "romans" förra sommaren när hon var med på my world tour, men det höll inte länge. Vi kysstes en gång i en bil på slutet av min tour och där tog det slut. Touren tog slut, jag åkte tillbaka till Atlanta, Jasmine till New York, hon skaffade kille och vi tappade kontakten. Helt. Vilket var ganska tråkigt eftersom jag fortfarande HADE lite känslor kvar för henne efter att hon åkte och jag är ganska säker på att hon hade det för mej också, även fast hon skaffade en kille ganska så snabbt.
Så.. Det känns lite konstigt att få träffa henne efter allt det här, men nu lägger jag det bakom mej och vi börjar om på nytt igen, som vänner alltså. Hon blev iallafall jätte glad när jag ringde henne och frågade om hon ville komma till mej, vilket jag också blev glad för.
Jag och Kenny står på flygplatsen med en massa folk omkring oss. Flera fans kommer fram till mej och frågar om autografer och självklart säger jag ja. Aldrig att jag skulle svika mina fans! När det äntligen har lugnat ner sej står jag och Kenny helt tysta och väntar på att Jasmine ska dyka upp. Och då ser jag henne komma, mot oss genom folkmassan och när hon får syn på oss ler hon stort och vinkar. Jag ler stort tillbaka och går snabbt emot henne, och när vi är tillräckligt nära kramar vi om varandra. Jag stänger ögonen och på något konstigt sätt tänker jag på Noelle, det känns som att hålla om Noelle. Jag skakar snabbt på huvudet och sedan släpper vi varandra. Jasmine går fram och kramar Kenny också, och sedan går vi till bilen och börjar köra mot hotellet igen och jag följer med Jasmine in till hennes rum för att hjälpa henne packa upp.
Jag känner att det känns lite spänt mellan oss men vi ler som ingenting och fortsätter packa upp. Jag kan inte låta bli att kolla på henne i smyg och påminns igen av hur vacker hon faktiskt är.
Några timmar senare var det dags att sova. Jag sa godnatt till Jasmine som redan låg i sin säng i sitt rum. Hon log mot mej.
-Godnatt Justin. Sov gott! Sa hon hon mjukt och jag nickade. Sedan gick jag tillbaka till mitt rum och la mej i min säng. Jag är glad över att Jasmine är här, det är jag verkligen. Allt känns redan så mycket bättre även fast vi inte har hunnit prata eller vara så mycket med varandra än. Imorn är det iallafall dags för en ny konsert och den ska Jasmine vara med på, och det kommer bli jätte kul. Vi kommer sjunga overboard tillsammans, precis som förra sommaren. Längre än så hann jag inte tänka innan jag somnade sött.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag har inte träffat Cody en endaste gång efter att vi kysstes, vilket var lite mer än en månad sen. Han har skickat några små sms men jag har inte svarat på några utav dom. Jag vet inte varför men jag vill inte, jag kan inte. Och det får mej att må ännu dåligare än jag gör, det får mej att känna mej dåligare än jag redan är. Att jag ignorerar Cody, som inte ens har gjort nånting, allt han vill är bara att vara snäll, men allt känns så konstigt just nu. Vi kysstes, fast vi inte borde ha gjort det, och nu känner jag helt ärligt att jag inte har några känslor för honom. Men jag vet inte hur jag ska förklara det för honom, jag vet ju att han har det för mej och jag vill verkligen inte förstöra mellan oss. Jag vill inte mista honom! Men jag har kommit fram till att jag känner ingenting för honom och den enda jag vill ha är faktiskt Justin. Men han vill inte ha mej..
Men snart så måste jag faktiskt svara på Codys sms och säga som det är så han förstår. Jag vill bara vara vänner, och det hoppas jag han förstår. Men just nu så vill jag inte oroa mej över det, utan bara vara för mej själv, eller hänga med Ryan, Chaz och Chris. Dom får mej alltid på bra humör, dom får mej att le då jag helst bara vill gråta, dom får mej att tänka på andra saker då jag egentligen bara tänker på Justin.
Justin.. Han pratar knappt med Ryan, Chaz och Christian längre. Jag vet inte varför men han ignorerar dom helt har Ryan berättat för mej. Han borde väl ändå inte bara skita i sina vänner bara för att vi inte är ihop längre..? Eller beror det kanske på något annat?
Åh jag orkar inte ens bry mej men ändå kan jag inte sluta göra det....
--------------------------------------------------
Hm.. Hur kommer det gå nu när Jasmine är med Justin? Och hur kommer det gå mellan Cody och Noelle?
Skittråkig del men har verkligen brist på fantasi just nu. Men jag kommer nog på något!
KOMMENTERA! :)
LOVE OF MY LIFE - chapter 45
En sak ser jag fram emot iallafall, och det är att få umgås med alla mina fans igen. Jag har verkligen saknat dom, dom finns alltid där för mej vad som än händer.
Efter en stund somnade jag. Äntligen....
bild gjord av mej.. hehe :)
NOELLE'S PERSPEKTIV
Nu har det gått snart två veckor sen Justin åkte och det känns riktigt tomt utan honom. Jag oroar mej hela tiden för hur han mår, vad han gör och såna saker. Jag vill bara att han ska veta att jag tänker på honom varje dag, nästan hela tiden även fast jag borde göra annat. Jag har slutat skicka sms för länge sen efter att han sa att det var över, att vi är över. Jag vet att jag borde ge upp men jag vill inte. Jag tänker fortsätta hoppas och önska, vad det nu hjäpler till..?
Ryan, Chaz och Chris märker att något är fel men jag vill inte berätta vad som har hänt. Det verkar Justin inte heller vilja göra för dom har också frågat honom.
Idag ska jag gå och bada med Ryan, Chaz och Chris vilket kommer bli kul eftersom jag inte har vart ute på tre dagar och det har vart hur varmt som helst ute. Jag satte på mej min bikini under mina jeanshorts och t-shirt och gick sedan ut i den varma värmen. Jag var fortfarande alldeles blek eftersom jag inte hade hunnit sola så mycket. Efter 5 minuter såg jag Ryan och dom andra. Jag skyndade mej till dom och sedan gick vi ner till stranden. Eller jag och Chris gick medans Ryan och Chaz åkte Skateboard.
När vi var framme tog vi direkt av oss våra kläder och sprang ner till vattnet. Självklart skulle killarna vara taskiga mot mej och tillsammans kasta mej i vattnet och köra vattenkrig, men jag älskar dom verkligen, det gör jag. När vi hade badat klart gick vi upp igen och la oss på våra handdukar och jag passade då på att sola lite också. Jag la mej ner bekvämt på rygg och slöt ögonen.
-Noelle.. Kan du berätta nu vad som har hänt mellan dej och Justin? Vi är verkligen jätte nyfikna. Hörde jag Ryan säga och jag öppnade ögonen och kollade åt killarnas håll.
-Näe.. Sa jag osäkert och slöt ögonen igen.
-Men jo kom igen.. Time for some gossip time! Sa Chaz med en tillgjord töntig, tjejig och snobbig röst medans han viftade med ena handen som en riktig diva.
Jag kunde inte hålla mej och skrattade nästan ihjäl mej. Något sitter verkligen löst hos den där killen haha!
Jag slutade skratta efter ett tag och satte mej upp medans killarna tittade på mej.
-Men ni kommer bara hata mej om jag berättar.. Och jag orkar verkligen inte med det. Det räcker redan med att Justin hatar mej och ni är dom enda jag har kvar just nu. Sa jag osäkert.
-Nej vi kommer inte hata dej, kom igen nu berätta! Sa Chris glatt.
-Ja, bästa vänner berättar allt för varandra. Sa Chaz och blinkade.
Ryan nickade instämmande och jag suckade.
-Ok då.. Jag berättar men ni kommer verkligen hata mej.
Jag berättade hela historien, från början till slut och höll hela tiden tillbaka tårarna. Det kändes verkligen hemskt att tänka tillbaka på allt och nästan uppleva det igen men på samtidigt kändes riktigt bra att få prata ut om det. När jag var klar kollade jag på killarna och kunde nästan inte hålla mej för skratt när jag såg att Chaz hade en liten tår i ögat.
-Wow.. Asså wow. Shit! Det var väl dumt gjort utav dej men vafan jag hatar dej inte! Absolut inte! Och allt var inte ditt fel Noelle och jag är ganska säker på att det kommer ordna sej även fast Justin verkar väldigt sur just nu. Sa Ryan och log mot mej tillsammans med dom andra.
Jag log tillbaka och nickade. Jag har världens bästa vänner! Allvarligt. Och jag har kommit fram till att ha killar som bästa vänner är bättre än att ha tjejer istället. Tjejer är så himla falska och tjafsar för minsta lilla skitsak.
Senare mot kvällen hängde vi mest hemma hos Ryan.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
3 veckor. Det var 3 veckor sen jag åkte från Atlanta, från Noelle och mina vänner. Jag saknar Chaz, Ryan och Chris.. Även Noelle. Det känns så tomt utan henne och jag oroar mej hela tiden för henne fast jag inte borde det. Det är inte mitt problem längre men jag kan verkligen inte låta henne gå hur mycket jag än vill. Mina vänner vet om vad som har hänt för Noelle har berättat för dom och när jag har snackat med dom har dom sagt att Noelle verkar må bra men är lite deppig ibland, men då ska hon bara veta hur jag mår.
Jag vill inte ens vara här, jag vill inte ha några konserter, intervjuer eller paparazzis efter mej hela tiden. Jag är trött och vill bara ligga i min säng utan att göra någonting. Jag vill inte göra någonting längre, jag känner mej bara deppig och det enda jag kan tänka på är henne. Noelle. Men jag vet att jag måste fortsätta alla mina konserter osv för mina fans. Det är faktiskt dom som får mej på bra humör hela tiden, och allt det jag gör, gör jag för dem. Världens bästa fans i hela världen har jag!
Men just nu känns tillochmed det.. meningslöst för mej.
Snart är det dags för ännu en till konsert. Jag är inne i mitt omklädningsrum och tar på mej mina scenkläder och kan höra hur fansen skriker där ute. När jag har fått på mej mina kläder ställer jag mej framför spegeln och granskar dom. Jag kollar sedan upp och kollar på mej själv. Jag känner nästan inte igen mej själv längre. Jag ser så ledsen, svag och liten ut och så är jag inte van vid att se mej själv. Jag tvingar mej själv att le och just då kommer mamma in i rummet. Jag kollar på mamma i spegeln och hon ler också.
-Jasså, här står du och ler för dej själv, det var länge sen man såg dej le. Sa mamma och ställde sej bakom mej.
-Mm.
-Jag vet att du inte mår så bra just nu Justin men du kan väl åtminstone berätta varför? Alla i ditt crew oroar sej för dej och hoppas att du blir bättre snart. Och det hoppas jag med.
-Jag vet mamma men det är bara lite svårt just nu, men jag är okej, jag lovar.
Lögn, lögn, lögn.
-Okej gubben men det är dags nu. Dom väntar på dej. Sa mamma och kysste mej på huvudet. Jag log till henne och sedan gick hon ut igen. Jag suckade för mej själv och nu var det dags att gå ut på scen.
10 minuter senare stod jag på scenen och alla fansen skrek hysteriskt. Jag log stort mot allihopa och välkomnade dom, sedan körde jag igång. Musiken startades och jag började sjunga medans jag dansade runt på scenen.
Efter att jag kört några låtar hörde jag hur melodin till "That should be me" sattes på och ljuset dämpades. Det var verkligen länge sen jag jag sjöng den här låten och aldrig har det känt såhär att sjunga den. Jag började sjunga på låten och gick runt på scenen med huvudet sänkt och började tänka på Noelle, jag kunde inte hålla mej. När jag kom till refrängen kändes det nästan som att jag skulle gå sönder. Jag höll hårt i mikrofonen och tänkte tillbaka på allt vi hade. Det borde vara jag istället, inte Cody...
LOVE OF MY LIFE - chapter 44
"Jag vet inte vad jag ska säga Noelle.. Jag kommer aldrig kunna förlåta dej för det här. Du fattar inte hur jävla sårad jag är just nu. Jag vill inte göra nånting längre och allt kan bara dra åt helvete!! Men nu vet jag iallafall vem du vill ha, jag visste det hela tiden. Det är över nu. VI är så jävla över! Godnatt."
NOELLE'S PERSPEKTIV
Nästa morgon vaknade jag av att väckarklockan ringde. Jag gnuggade mej sömnigt i ögonen och försökte öppna mina ögonlockar men dom kändes så tunga, läskigt tunga. Jag sträckte på mej och låg alldeles stilla och kollade in i väggen och kom på vad som hade hänt igår. Jag suckade tungt och drog täcket över mitt huvud och fick den där känslan att aldrig vilja vakna upp igen. Åh jag hatar det här! Jag vill bara somna om igen och glömma allt för en stund. Den tanken tog verkligen över och jag slöt ögonen igen. Idag är det egentligen skolavslutning, den börjar om exakt en och en halv timme men jag tänker inte gå. Jag har verkligen ingen lust efter allt som har hänt.
Plötsligt vaknade jag till av att mamma kom in i rummet.
-Men Noelle vad håller du på med? Du måste ju gå upp nu om du ska hinna till skolavslutningen.
-Jag tänker inte gå och kan du snälla gå ut ur mitt rum. Jag vill vara ifred.
Mamma gav sej inte och fortsatte tjata och jag drog täcker över mitt huvud. Kan hon bara hålla tyst och gå ut? Varför ska en skolavslutning vara så himla viktig för? Efter ett tag gick äntligen mamma ut från mitt rum och jag kollade på klockan. Om 45 minuter börjar skolavslutningen. Min mobil ringde och jag suckade. Vem kan det vara nu då?
Jag svarade och hörde Ryans röst.
-Noelle! Vi kommer och möter dej om en halvtimme okej?
-Jag ska inte gå. Sa jag snabbt och hörde hur Ryan blev alldeles paff.
-Vad snackar du om? Det är klart du ska gå!
-Nej, aldrig i livet.
-Varför inte då?
-Jag orkar inte och har inte Justin berättat vad som har hänt?
-Va? Nej? Men kom igen nu, häng med!
Plötsligt hörde jag Chaz röst i luren istället.
-Godmorgon sötnos! Du vet att om inte du hänger med så kommer vi hem till dej och drar med dej till skolan. Jag skojar inte! Så.. Vad säger du?
Jag började skratta och tänkte efter. Jag kan väl hänga med då, men om jag ska det så måste jag gå upp NU!
-Ok då. Jag hänger med. Kom och möt mej om en halvtimme. Hejdå!
Chaz gav ifrån sej ett glädetjut och sedan la vi på. Jag skyndade mej upp från sängen och tog fram min blommiga klänning från garderoben. Jag tog snabbt på mej den och kollade mej själv i spegeln. Den passade perfekt! Sedan lockade jag håret och sminkade mej. Äntligen! Jag var klar i precis rätt tid. Jag tog på mej mina skor, vita ballerinaskor och skyndade mej ut för att möta Chaz, Ryan och Chris. Solen sken ute och jag övade för att le för mej själv. Jag vill inte att alla ska se hur ledsen jag faktiskt är egentligen. På en skolavslutning är det ju meningen att man ska vara glad. Eller hur?
-Noelle! Halvskrek Chaz när dom fick syn på mej och jag skyndade mej mot dom. När jag var framför dom stannade plötsligt Chaz till och gapade med munnen, även Ryan och Chris.
Jag började fnissa och kände hur generad jag blev.
-Ursäkta mitt språk.. Men faaan vad snygg du är! Sa Chaz och jag började gapskratta.
Sedan skyndade vi oss till skolbussen för att hinna till skolan.
Skolavslutningen var faktiskt rolig. Alla sjöng och skrattade tillsammans och jag glömde faktiskt av Justin för en stund, vilket var hur skönt som helst. Jag är glad över att jag hängde med och jag är glad över att ha så stöttande vänner som Chaz, Ryan och Christian!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Det är alldeles mörkt inne i tourbussen och jag ligger i min säng för att försöka sova men det går inte. Jag tänker för mycket och något hela tiden trycker och jag vet själv vad det är. Jag kommer sakna henne, det kommer jag även fast hon gjorde såhär mot mej. Hon betyder fortfarande allt för mej, det kommer hon alltid att göra men det är svårt att förlåta henne. Jag vill inte förlåta henne, det går inte och jag vill inte bli sårad igen. Det kommer verkligen ta ett tag att komma över. Att komma över henne.
Solen skiner redan ute fast klockan bara är 5 på morgonen och jag kollar ut genom fönstret från min säng och lyssnar på fåglarna som kvittrar. Jag suckar och sätter in hörlurarna i mina öron och lyssnar på musik. En låt kommer på som påminner om henne och jag sjunger tyst med i refrängen.
"And I'll be your crying shoulder, I'll be love's suicide. I'll be better when I'm older, I'll be the greatest fan of your.. Life."
Jag kände hur tourbussen började röra på sej och jag slöt ögonen. Nu åker vi och jag kommer vara borta ett tag från allt. Jag vet inte, det känns liksom bra på något sätt men ändå inte. Jag vet att jag kommer behöva låtsas vara glad fast jag inte är det och alla intervjuer, konsterter, allt. Jag har inte lust för det just nu! Men jag får väl ta det som det kommer antar jag.. En sak ser jag fram emot iallafall, och det är att få umgås med alla mina fans igen. Jag har verkligen saknat dom, dom finns alltid där för mej vad som än händer.
Efter en stund somnade jag. Äntligen....
----------------------------------------------
Kommer Justin nånsin förlåta Noelle? :/ Och vad kommer hända när han väl kommer hem igen?
KOMMENTERA!! :D
NOELLE'S PERSPEKTIV
Nästa morgon vaknade jag av att väckarklockan ringde. Jag gnuggade mej sömnigt i ögonen och försökte öppna mina ögonlockar men dom kändes så tunga, läskigt tunga. Jag sträckte på mej och låg alldeles stilla och kollade in i väggen och kom på vad som hade hänt igår. Jag suckade tungt och drog täcket över mitt huvud och fick den där känslan att aldrig vilja vakna upp igen. Åh jag hatar det här! Jag vill bara somna om igen och glömma allt för en stund. Den tanken tog verkligen över och jag slöt ögonen igen. Idag är det egentligen skolavslutning, den börjar om exakt en och en halv timme men jag tänker inte gå. Jag har verkligen ingen lust efter allt som har hänt.
Plötsligt vaknade jag till av att mamma kom in i rummet.
-Men Noelle vad håller du på med? Du måste ju gå upp nu om du ska hinna till skolavslutningen.
-Jag tänker inte gå och kan du snälla gå ut ur mitt rum. Jag vill vara ifred.
Mamma gav sej inte och fortsatte tjata och jag drog täcker över mitt huvud. Kan hon bara hålla tyst och gå ut? Varför ska en skolavslutning vara så himla viktig för? Efter ett tag gick äntligen mamma ut från mitt rum och jag kollade på klockan. Om 45 minuter börjar skolavslutningen. Min mobil ringde och jag suckade. Vem kan det vara nu då?
Jag svarade och hörde Ryans röst.
-Noelle! Vi kommer och möter dej om en halvtimme okej?
-Jag ska inte gå. Sa jag snabbt och hörde hur Ryan blev alldeles paff.
-Vad snackar du om? Det är klart du ska gå!
-Nej, aldrig i livet.
-Varför inte då?
-Jag orkar inte och har inte Justin berättat vad som har hänt?
-Va? Nej? Men kom igen nu, häng med!
Plötsligt hörde jag Chaz röst i luren istället.
-Godmorgon sötnos! Du vet att om inte du hänger med så kommer vi hem till dej och drar med dej till skolan. Jag skojar inte! Så.. Vad säger du?
Jag började skratta och tänkte efter. Jag kan väl hänga med då, men om jag ska det så måste jag gå upp NU!
-Ok då. Jag hänger med. Kom och möt mej om en halvtimme. Hejdå!
Chaz gav ifrån sej ett glädetjut och sedan la vi på. Jag skyndade mej upp från sängen och tog fram min blommiga klänning från garderoben. Jag tog snabbt på mej den och kollade mej själv i spegeln. Den passade perfekt! Sedan lockade jag håret och sminkade mej. Äntligen! Jag var klar i precis rätt tid. Jag tog på mej mina skor, vita ballerinaskor och skyndade mej ut för att möta Chaz, Ryan och Chris. Solen sken ute och jag övade för att le för mej själv. Jag vill inte att alla ska se hur ledsen jag faktiskt är egentligen. På en skolavslutning är det ju meningen att man ska vara glad. Eller hur?
-Noelle! Halvskrek Chaz när dom fick syn på mej och jag skyndade mej mot dom. När jag var framför dom stannade plötsligt Chaz till och gapade med munnen, även Ryan och Chris.
Jag började fnissa och kände hur generad jag blev.
-Ursäkta mitt språk.. Men faaan vad snygg du är! Sa Chaz och jag började gapskratta.
Sedan skyndade vi oss till skolbussen för att hinna till skolan.
Skolavslutningen var faktiskt rolig. Alla sjöng och skrattade tillsammans och jag glömde faktiskt av Justin för en stund, vilket var hur skönt som helst. Jag är glad över att jag hängde med och jag är glad över att ha så stöttande vänner som Chaz, Ryan och Christian!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Det är alldeles mörkt inne i tourbussen och jag ligger i min säng för att försöka sova men det går inte. Jag tänker för mycket och något hela tiden trycker och jag vet själv vad det är. Jag kommer sakna henne, det kommer jag även fast hon gjorde såhär mot mej. Hon betyder fortfarande allt för mej, det kommer hon alltid att göra men det är svårt att förlåta henne. Jag vill inte förlåta henne, det går inte och jag vill inte bli sårad igen. Det kommer verkligen ta ett tag att komma över. Att komma över henne.
Solen skiner redan ute fast klockan bara är 5 på morgonen och jag kollar ut genom fönstret från min säng och lyssnar på fåglarna som kvittrar. Jag suckar och sätter in hörlurarna i mina öron och lyssnar på musik. En låt kommer på som påminner om henne och jag sjunger tyst med i refrängen.
"And I'll be your crying shoulder, I'll be love's suicide. I'll be better when I'm older, I'll be the greatest fan of your.. Life."
Jag kände hur tourbussen började röra på sej och jag slöt ögonen. Nu åker vi och jag kommer vara borta ett tag från allt. Jag vet inte, det känns liksom bra på något sätt men ändå inte. Jag vet att jag kommer behöva låtsas vara glad fast jag inte är det och alla intervjuer, konsterter, allt. Jag har inte lust för det just nu! Men jag får väl ta det som det kommer antar jag.. En sak ser jag fram emot iallafall, och det är att få umgås med alla mina fans igen. Jag har verkligen saknat dom, dom finns alltid där för mej vad som än händer.
Efter en stund somnade jag. Äntligen....
----------------------------------------------
Kommer Justin nånsin förlåta Noelle? :/ Och vad kommer hända när han väl kommer hem igen?
KOMMENTERA!! :D
LOVE OF MY LIFE - chapter 43
NOELLE'S PERSPEKTIV
Cody kollade på mej med sina blåa stora ögon och jag log stort.
-Kram? Sa Cody och jag nickade och flög sedan in i hans gosiga famn. Vi kramades en liten stund och sedan tog Cody sitt finger under min haka och kollade in i mina ögon.
-Du är fin, det vet du va?
Jag hann inte ens svara eller le innan jag kände Codys läppar mot mina. Jag blev alldeles chockad först och hade fortfarande mina ögon öppna. Jag ville inte fortsätta, jag ville inte stänga mina ögon och kyssa tillbaka men ändå så gjorde jag det. Det var som om min kropp och hjärna inte ville göra som jag ville och vi fortsatte i kyssas i några ynka små sekunder till. Jag drog snabbt bort mina läppar från hans och kände att det här vara bara så fel, det kändes bara så jäva fel men när jag verkligen insåg det var när jag såg HONOM. Justin!
Han stod bakom några buskar men jag kunde fortfarande se hans ansikte sticka upp. Jag blev alldeles stel och Cody kollade frågandes på mej. Jag fortsatte kolla på Justin som fortfarande stod helt stilla. Han kollade fort ner i marken och skakade på huvudet. När han kollade upp på mej kunde jag se hur en tår föll ner för hans kind, sedan vände han sej om och sprang iväg.
-JUSTIN VÄNTA! Skrek jag förtvivlat och ställde mej upp.
-Noelle vart ska du? Frågade Cody och ställde sej också upp.
Jag svarade inte utan började också springa därifrån. Jag sprang det snabbaste jag kunde och kände hur tårarna bara rann och rann nerför mina kinder. Jag stannade upp när jag var ute ur parken men kunde fortfarande inte se Justin någonstans. Åh vafan har jag gjort? Hur kunde jag vara så dum? Nu kommer Justin aldrig vilja se mej igen, det är jag helt säker på och helt ärligt så förtjänar jag honom inte längre. Jag är värdelös, jag har förstört ALLT!
Jag stod fortfarande alldeles stilla och andades tungt medans jag kollade i tomma intet. Jag kollade sedan ner i marken igen och snyftade till. Jag vände mej sedan om och började långsamt gå hemåt. Vad ska jag göra nu? Vad fan ska jag göra nu? Mitt liv förstört och det är jag själv som har orsakat det här. Hur kunde jag göra såhär mot Justin? Jag vet inte vad jag ska säga eller göra men nu är verkligen allt förstört.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag fattar inte! Hur fan kunde Noelle göra såhär mot mej? Efter allt som har hänt så går hon bara och kysser Cody! Jag trodde hon var sårad exakt som jag men det visade sej tydligen inte att vara så. Fuck Cody, det är också hans fel! Jag vet att han utnyttjade Noelle nu när hon var som svagast men det spelar ingen roll. Noelle kysste honom och jag kan bara inte förlåta henne! Det går inte, jag vill varken se henne eller prata med henne. Allt kan bara dra åt helvete!
Jag slet upp dörren och gick in med skorna och möttes av mamma i hallen.
-Justin vad har jag sagt om att ha på sej skorna inomhus? Ta av dej dom NU!
Mamma kollade surt på mej men sedan förändrades hennes ansikte och hon tog mej om axlarna.
-Men lilla Justin hur är det? Frågade hon mjukt och jag kände hur tårarna hejdlöst åkte ner för mina kinder fast jag försökte kämpa tillbaka dom. Jag tog bort mammas händer, sparkade av mej skorna, sprang in i mitt rum och smällde igen dörren med en smäll. Jag vill inte prata med någon just nu!
Jag satte mitt huvud mot dörren och blundade hårt. Jag kände hur mina händer skakade och jag drog bort mitt huvud från dörren och kollade runt i mitt rum. Jag tog min lampa som stod på nattduksbordet och kastade i golvet med en smäll och kollade på glassbitarna på golvet. Jag spände ihop mina läppar och sparkade sedan ner min stol på golvet och rev ner alla mina sängkläder och föll sedan ner på golvet med ansiktet i mina händer.
Jag kände hur tårarna började rinna igen och min hand värkte oerhört mycket. Varför? Varför var det här tvunget att hända? Jag känner mej så jävla svag och liten, helt värdelös.
Jag hörde hur mamma hastigt ryckte upp dörren och skulle skrika något men när hon såg mej sitta på golvet blev hon alldeles tyst och satte sej ner bredvid mej och la sina armar om mej. Jag vägrade titta upp och bara fortsatte snyfta inne i mina händer.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Klockan var redan 12 på natten och jag låg i min säng. Jag hade äntligen slutat gråta men jag kände fortfarande den där oron i magen som inte ville försvinna och varenda litet andetag jag andades gjorde nästan ont på något sätt. Jag har försökt smsa Justin men han har inte svarat, inte för att jag har skrivit något speciell heller men jag vill verkligen prata med honom. Bara få ett litet svar ifrån honom och veta att han åtminstone är okej!
Jag är verkligen ledsen för vad jag har gjort, jag är verkligen det och jag kommer aldrig förlåta mej själv för det här. Jag vet att Justin aldrig kommer vilja ta tillbaka mej igen.. Och utan honom vet jag inte hur jag ska överleva.
Jag gav det ett sista försök och skrev ett sms till Justin.
"Justin, du behöver inte svara på detta men du fattar inte hur jävla ledsen jag är. Jag vet att du aldrig kommer förlåta mej och jag är inte värd din kärlek. Du är för bra för att vara sann och jag ångrar verkligen vad jag gjorde! Jag fattar inte hur jag kunde göra såhär mot mot dej.. Åh, om jag bara kunde ändra allt så skulle jag det. För det enda jag vill ha just nu hos mej är dej, att få känna dina läppar mot mina och jag skulle berätta hur mycket jag älskar dej. Men nu kommer det nog aldrig bli så igen. Jag vet att du åker snart men innan det vill jag bara att du ska veta att du betyder allt för mej, även om inte jag gör detsamma för dej längre.. Godnatt Justin."
Jag kände hur en tår föll ner för min kind och jag la mej ner på sängen igen. Jag slöt ögonen och tänkte på alla minnen jag och Justin har tillsammans och började skratta för mej själv. Plötsligt plingade min mobil till och jag satte mej upp igen. Kunde det vara han?
Det stod Justin på displayen och jag fick en klump i magen. Jag öppnade smset och läste igenom smset och kände den där känslan i hela kroppen. Den där känslan som jag verkligen hatar och mina tårar började hejdlöst rinna igen.
"Jag vet inte vad jag ska säga Noelle.. Jag kommer aldrig kunna förlåta dej för det här. Du fattar inte hur jävla sårad jag är just nu. Jag vill inte göra nånting längre och allt kan bara dra åt helvete!! Men nu vet jag iallafall vem du vill ha, jag visste det hela tiden. Det är över nu. VI är så jävla över! Godnatt."
---------------------------------------------
OMG :o
KOMMENTERA!
LOVE OF MY LIFE - chapter 42
Jag skrek till och tog mej om handen. Jag blödde och handen hade redan börjat bli svullen och blå. Rätt som det var slängde jag mej ner på golvet och kände mej så svag. Jag satte ansiktet i mina händer och slog med ena handen i golvet...
NOELLE'S PERSPEKTIV
Tårarna rann nerför mina kinder medans jag sprang mot stranden och solen brände i min nacke. Jag snyftade högt och stannade hastigt upp. Nej, jag vill till parken, jag måste dit nu!! Jag bytte håll och började springa mot parken istället. Jag bara måste få sitta på en bänk för mej själv och tänka. Medans jag sprang kunde jag inte sluta tänka på Justin. Vad kommer hända nu? Jag älskar ju han mest utav allt.. Det får inte va slut, det får bara inte det! Jag hatar verkligen honom just nu men jag klarar mej inte utan honom. Varför var det här tvunget att hända just nu? Han åker ju om bara 2 dagar och jag vill inte skiljas åt såhär. Jag som skulle sjunga min låt och allting för honom. Allt det är förstört nu.
Jag började gråta ännu mera och äntligen var jag inne i parken. Det var alldeles tomt och inga människor syntes till. Jag sprang till närmaste bänk som låg lite i skym så att jag kunde få vara ifred om någon skulle komma. Plötsligt kände jag hur någon tog tag i mej och jag skrek till och försökte slita mej loss.
-Ta det lugnt Noelle. Det är bara jag! Hörde jag en röst säga och jag kände igen direkt. Cody.
Jag kollade upp och försökte se genom mina tårar. Cody kollade chockat på mej och höll sina händer på mina axlar. Jag kollade in i hans ögon och kunde inte låta bli att gråta ännu mer.
-Lugna ner dej Noelle. Vad är det som har hänt? Frågade Cody mjukt.
Jag svarade inte utan försvann bara långt in i hans famn och ville aldrig släppa taget. Jag borrade in mitt ansikte i hans famn och snyftade mot hans bröst. Jag kände hur han la sina armar om mej och jag blev genast lugnare.
-Åh Cody.. Viskade jag och han höll hårdare om mej och så stod vi ett ganska långt tag.
Det kändes nästan lite overkligt att vara i hans famn just nu. Liksom vad gjorde han här, just nu? Vi släppte varandra och kollade in i varandras ögon.
-Kom, vi kan prata om det här. Sa Cody och tog upp en gitarr från marken som antagligen var hans. Han gick och satte sej på bänken och jag hängde efter honom.
-Så.. Vad har hänt nu då?
Jag kollade på Cody och skakade på huvudet. Jag visste att om jag skulle berätta allt så skulle jag bara börja gråta ännu mer och tänka på Justin. Och det vill jag inte just nu. Jag är redan ledsen, nej helt förstörd faktiskt och det räcker.
-Jag vill inte prata om det. Sa jag tyst.
-Men det har med Justin och göra, eller hur? Sa Cody misstänksamt och kollade allvarligt på mej.
-Ja.. Sa jag och kollade ner på mina knän.
-Jag visste det. Sa Cody surt precis som om han fattade att Justin hade sårat mej.
-Vad gör du här förresten? Frågade jag och Cody log lite.
-Jo jag var här och spelade lite för mej själv. Jag håller på med en ny låt och jag får mycket bättre ideér när jag är här. Sa Cody och tog fram gitarren som låg i hans knä.
-Jaha. Sa jag och log lite tillbaka.
-Men hur är det mellan dej och Justin nu då?
Jag tog ett djupt andetag och kollade på Cody.
-Jag.. Tror.. Det är slut mellan oss. Eller det verkar Justin vilja iallafall. Sa jag och kände hur jag började darra på rösten och tårarna började rinna igen.
-Noelle. Snälla gråta inte. Här jag ska spela en låt för dej. Bara lyssna .. ok?
Jag nickade medans tårarna bara blev fler och fler och han började dra fingrarna på gitarrsträngarna.
Han började sjunga och kollade hela tiden in i mina ögon och jag kollade in i hans. Texten verkligen flöt fram och jag lyssnade riktigt noga.
Girl don't you cry your heart out,
Let me stop before you start out
Don't need his explanations, NO.
Cause he don't really wanna know about ,
The way your feelin' now
Cause I'm the one that's here for you, NO DOUBT.
So Don't You Cry Your Heart Out
Baby girl I would never tell you lies..
No crocodile tears
To messing with your mind
We could talk forever
Past the end of time
I promise you a love that'll never make you blind
Låten Cody sjöng för Noelle. Lyssna gärna ;)
Cody slutade sjunga och jag märkte hur jag nu log och tårarna hade slutat rinna. Det var så fint, Cody är så fin och det är sant. Justin vill inte veta hur jag känner, han bryr sej inte om jag hur känner och jag borde inte gråta för Cody finns här för mej.
-Cause he don't really wanna know about the way you feelin' now. Cause I'm the one that's here for you, no doubt. So don't you cry your heart out.. Halvsjöng Cody igen medans han log och jag skrattade lite smått. Han torkade bort mina tårar och sedan log vi mot varandra..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nej jag kan inte låta det här hända. Det får inte ta slut här! Om jag inte springer efter nu så förlorar jag henne för gott! Jag torkade snabbt bort tåren som hade runnit ner för min kind och gick in i köket för att hämta bandage till min hand. Jag virade snabbt in den och tog sedan på mej mina skor. Jag öppnade dörren och sprang sedan ut utan att veta vart jag skulle ta vägen för att hitta Noelle. Då kom jag på det. Parken, hon måste vara i parken.
Jag sprang dit det snabbaste jag kunde och när jag var framme smög jag mej in och då såg jag henne. Mitt hjärta dunkade snabbt och det dunkade ännu snabbare när jag såg att hon inte var ensam. Hon var med Cody. Jag kollade på dom från mitt ställe och det kändes som att mitt hjärta gick sönder i tusen bitar. Dom kysstes....
--------------------------------------------------------
SAYYY WHAAAATTT? :o
KOMMENTERA! :D
NOELLE'S PERSPEKTIV
Tårarna rann nerför mina kinder medans jag sprang mot stranden och solen brände i min nacke. Jag snyftade högt och stannade hastigt upp. Nej, jag vill till parken, jag måste dit nu!! Jag bytte håll och började springa mot parken istället. Jag bara måste få sitta på en bänk för mej själv och tänka. Medans jag sprang kunde jag inte sluta tänka på Justin. Vad kommer hända nu? Jag älskar ju han mest utav allt.. Det får inte va slut, det får bara inte det! Jag hatar verkligen honom just nu men jag klarar mej inte utan honom. Varför var det här tvunget att hända just nu? Han åker ju om bara 2 dagar och jag vill inte skiljas åt såhär. Jag som skulle sjunga min låt och allting för honom. Allt det är förstört nu.
Jag började gråta ännu mera och äntligen var jag inne i parken. Det var alldeles tomt och inga människor syntes till. Jag sprang till närmaste bänk som låg lite i skym så att jag kunde få vara ifred om någon skulle komma. Plötsligt kände jag hur någon tog tag i mej och jag skrek till och försökte slita mej loss.
-Ta det lugnt Noelle. Det är bara jag! Hörde jag en röst säga och jag kände igen direkt. Cody.
Jag kollade upp och försökte se genom mina tårar. Cody kollade chockat på mej och höll sina händer på mina axlar. Jag kollade in i hans ögon och kunde inte låta bli att gråta ännu mer.
-Lugna ner dej Noelle. Vad är det som har hänt? Frågade Cody mjukt.
Jag svarade inte utan försvann bara långt in i hans famn och ville aldrig släppa taget. Jag borrade in mitt ansikte i hans famn och snyftade mot hans bröst. Jag kände hur han la sina armar om mej och jag blev genast lugnare.
-Åh Cody.. Viskade jag och han höll hårdare om mej och så stod vi ett ganska långt tag.
Det kändes nästan lite overkligt att vara i hans famn just nu. Liksom vad gjorde han här, just nu? Vi släppte varandra och kollade in i varandras ögon.
-Kom, vi kan prata om det här. Sa Cody och tog upp en gitarr från marken som antagligen var hans. Han gick och satte sej på bänken och jag hängde efter honom.
-Så.. Vad har hänt nu då?
Jag kollade på Cody och skakade på huvudet. Jag visste att om jag skulle berätta allt så skulle jag bara börja gråta ännu mer och tänka på Justin. Och det vill jag inte just nu. Jag är redan ledsen, nej helt förstörd faktiskt och det räcker.
-Jag vill inte prata om det. Sa jag tyst.
-Men det har med Justin och göra, eller hur? Sa Cody misstänksamt och kollade allvarligt på mej.
-Ja.. Sa jag och kollade ner på mina knän.
-Jag visste det. Sa Cody surt precis som om han fattade att Justin hade sårat mej.
-Vad gör du här förresten? Frågade jag och Cody log lite.
-Jo jag var här och spelade lite för mej själv. Jag håller på med en ny låt och jag får mycket bättre ideér när jag är här. Sa Cody och tog fram gitarren som låg i hans knä.
-Jaha. Sa jag och log lite tillbaka.
-Men hur är det mellan dej och Justin nu då?
Jag tog ett djupt andetag och kollade på Cody.
-Jag.. Tror.. Det är slut mellan oss. Eller det verkar Justin vilja iallafall. Sa jag och kände hur jag började darra på rösten och tårarna började rinna igen.
-Noelle. Snälla gråta inte. Här jag ska spela en låt för dej. Bara lyssna .. ok?
Jag nickade medans tårarna bara blev fler och fler och han började dra fingrarna på gitarrsträngarna.
Han började sjunga och kollade hela tiden in i mina ögon och jag kollade in i hans. Texten verkligen flöt fram och jag lyssnade riktigt noga.
Girl don't you cry your heart out,
Let me stop before you start out
Don't need his explanations, NO.
Cause he don't really wanna know about ,
The way your feelin' now
Cause I'm the one that's here for you, NO DOUBT.
So Don't You Cry Your Heart Out
Baby girl I would never tell you lies..
No crocodile tears
To messing with your mind
We could talk forever
Past the end of time
I promise you a love that'll never make you blind
Låten Cody sjöng för Noelle. Lyssna gärna ;)
Cody slutade sjunga och jag märkte hur jag nu log och tårarna hade slutat rinna. Det var så fint, Cody är så fin och det är sant. Justin vill inte veta hur jag känner, han bryr sej inte om jag hur känner och jag borde inte gråta för Cody finns här för mej.
-Cause he don't really wanna know about the way you feelin' now. Cause I'm the one that's here for you, no doubt. So don't you cry your heart out.. Halvsjöng Cody igen medans han log och jag skrattade lite smått. Han torkade bort mina tårar och sedan log vi mot varandra..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nej jag kan inte låta det här hända. Det får inte ta slut här! Om jag inte springer efter nu så förlorar jag henne för gott! Jag torkade snabbt bort tåren som hade runnit ner för min kind och gick in i köket för att hämta bandage till min hand. Jag virade snabbt in den och tog sedan på mej mina skor. Jag öppnade dörren och sprang sedan ut utan att veta vart jag skulle ta vägen för att hitta Noelle. Då kom jag på det. Parken, hon måste vara i parken.
Jag sprang dit det snabbaste jag kunde och när jag var framme smög jag mej in och då såg jag henne. Mitt hjärta dunkade snabbt och det dunkade ännu snabbare när jag såg att hon inte var ensam. Hon var med Cody. Jag kollade på dom från mitt ställe och det kändes som att mitt hjärta gick sönder i tusen bitar. Dom kysstes....
--------------------------------------------------------
SAYYY WHAAAATTT? :o
KOMMENTERA! :D
LOVE OF MY LIFE - chapter 41
Hon log stort och skrattade för sej själv. Jag spände mina läppar hårt och kände hur arg jag faktiskt var nu och gick fram till Noelle....
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag var absolut inte beredd på det här. Jag satt fortfarande och smsade med Cody och helt plötsligt ryckte jag till av att Justin skrek.
-Asså vafan! Kan du aldrig sluta prata med honom eller?! Du gillar mej inte ens längre! Skrek Justin och slet mobilen ur mina händer. Jag kollade chockat på honom och skrek sedan tillbaka.
-Vad håller du på med? Ge tillbaka mobilen! Och sluta tjata om att jag inte gillar dej. Det vet du att jag gör!
Jag gick up ur sängen och försökte rycka mobilen ur Justins händer men han vägrade ge mej den och skakade på huvudet.
-Du gillar inte alls mej! Allt du bryr dej om är Cody, Cody, Cody! Jag är trött på det här fattar du inte det? Skrek Justin i mitt ansikte och jag nästan kokade av ilska vid det här lagret. Vad tror han inte att jag är då? Jag är trött på att han alltid ska börja tjafsa om det här!
-Är du trött på det här? Vad tror du inte att jag är då? Jag är trött på dej Justin! Varför är så du sån här? Skrek jag tillbaka och kände att när som helst skulle jag börja gråta.
-Men vad tror du? Ska jag låtsas vara glad när jag vet att du snart inte kommer vara min längre? Fattar du inte att Cody vill ha dej? Och jag märker att du också vill ha honom! Om det är han du vill ha.. STICK DÅ! Skit i mej, gör det du, för det är jag van vid!
Jag kollade på Justin med tårar i ögonen och gav honom en allvarlig blick.
-Kan du aldrig sluta eller? Jag är så jävla trött på dej Justin så det finns inte! Jag vet inte hur jag ska bevisa att det är dej jag vill ha! Det borde du väl fatta själv? Kan du ge mej mobilen nu?
Justin skakade på huvudet och gav mej mobilen. Jag tog den i mina händer och sedan var bråket igång igen.
-Jag vet inte vad jag ska göra Noelle! Du vill inte ha mej längre, jag är trött på det här. Fattar du det? Nu får du välja.. Mej eller honom! För även om ni är vänner kommer ni inte vara det så länge till, han vill ha dej. Du får inte ens träffa honom. Så vem väljer du?
Jag kände hur tårarna började rinna nerför mina kinder. Hur kan Justin göra såhär mot mej? Jag kan bara inte välja sådär. Cody är ju min vän och jag vill verkligen inte förlora honom! Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Tårarna blev bara fler och fler och jag kunde knappt se Justin som stod framför mej. Jag kände hur jag knappt kunde andas längre och jag snyftade högt. Jag gick med snabba steg mot Justin och puttade iväg honom.
-Du är helt dum i huvudet! Du kan dra åt helvete! Skrek jag med darrande röst medans jag puttade bak honom hela tiden mot dörren. Justin ansikte förändrades snabbt och han såg nästan lite chockad ut. Jag ryckte snyftandes upp hans dörr och hörde hur Justin skrek efter mej.
-AH STICK DÅ! NU VET JAG VEM DU VILL HA! JAG SKITER I DEJ NU!!
Jag sprang nerför trapporna och jag kunde knappt se något för tårarna. Jag öppnade snabbt upp dörren och sprang ut längs gatan. Jag kippade efter andan och fortsatte springa ner mot stranden. Varför blir det såhär? Varför? Allt är förstört nu!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kollade mot dörren där Noelle nyss hade sprungit ut från. Jag kände hur det ryckte till lite i ögonvrån och en tår letade sej fram. Jag började andas tyngre och satte händerna i fickorna och kollade ner i golvet. Vad fan har jag gjort? Nu har jag förstört allt! Jag drog snabbt ur händerna ur mina fickor och boxade hårt till i väggen med min ena knytnäve. Det blev en hög smäll och väggen fick ett märke.
Jag skrek till och tog mej om handen. Jag blödde och handen hade redan börjat bli svullen och blå. Rätt som det var slängde jag mej ner på golvet och kände mej så svag. Jag satte ansiktet i mina händer och slog med ena handen i golvet....
---------------------------------------------
NEEEJJJJJ! ;o
KOMMENTERA!!
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag var absolut inte beredd på det här. Jag satt fortfarande och smsade med Cody och helt plötsligt ryckte jag till av att Justin skrek.
-Asså vafan! Kan du aldrig sluta prata med honom eller?! Du gillar mej inte ens längre! Skrek Justin och slet mobilen ur mina händer. Jag kollade chockat på honom och skrek sedan tillbaka.
-Vad håller du på med? Ge tillbaka mobilen! Och sluta tjata om att jag inte gillar dej. Det vet du att jag gör!
Jag gick up ur sängen och försökte rycka mobilen ur Justins händer men han vägrade ge mej den och skakade på huvudet.
-Du gillar inte alls mej! Allt du bryr dej om är Cody, Cody, Cody! Jag är trött på det här fattar du inte det? Skrek Justin i mitt ansikte och jag nästan kokade av ilska vid det här lagret. Vad tror han inte att jag är då? Jag är trött på att han alltid ska börja tjafsa om det här!
-Är du trött på det här? Vad tror du inte att jag är då? Jag är trött på dej Justin! Varför är så du sån här? Skrek jag tillbaka och kände att när som helst skulle jag börja gråta.
-Men vad tror du? Ska jag låtsas vara glad när jag vet att du snart inte kommer vara min längre? Fattar du inte att Cody vill ha dej? Och jag märker att du också vill ha honom! Om det är han du vill ha.. STICK DÅ! Skit i mej, gör det du, för det är jag van vid!
Jag kollade på Justin med tårar i ögonen och gav honom en allvarlig blick.
-Kan du aldrig sluta eller? Jag är så jävla trött på dej Justin så det finns inte! Jag vet inte hur jag ska bevisa att det är dej jag vill ha! Det borde du väl fatta själv? Kan du ge mej mobilen nu?
Justin skakade på huvudet och gav mej mobilen. Jag tog den i mina händer och sedan var bråket igång igen.
-Jag vet inte vad jag ska göra Noelle! Du vill inte ha mej längre, jag är trött på det här. Fattar du det? Nu får du välja.. Mej eller honom! För även om ni är vänner kommer ni inte vara det så länge till, han vill ha dej. Du får inte ens träffa honom. Så vem väljer du?
Jag kände hur tårarna började rinna nerför mina kinder. Hur kan Justin göra såhär mot mej? Jag kan bara inte välja sådär. Cody är ju min vän och jag vill verkligen inte förlora honom! Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Tårarna blev bara fler och fler och jag kunde knappt se Justin som stod framför mej. Jag kände hur jag knappt kunde andas längre och jag snyftade högt. Jag gick med snabba steg mot Justin och puttade iväg honom.
-Du är helt dum i huvudet! Du kan dra åt helvete! Skrek jag med darrande röst medans jag puttade bak honom hela tiden mot dörren. Justin ansikte förändrades snabbt och han såg nästan lite chockad ut. Jag ryckte snyftandes upp hans dörr och hörde hur Justin skrek efter mej.
-AH STICK DÅ! NU VET JAG VEM DU VILL HA! JAG SKITER I DEJ NU!!
Jag sprang nerför trapporna och jag kunde knappt se något för tårarna. Jag öppnade snabbt upp dörren och sprang ut längs gatan. Jag kippade efter andan och fortsatte springa ner mot stranden. Varför blir det såhär? Varför? Allt är förstört nu!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kollade mot dörren där Noelle nyss hade sprungit ut från. Jag kände hur det ryckte till lite i ögonvrån och en tår letade sej fram. Jag började andas tyngre och satte händerna i fickorna och kollade ner i golvet. Vad fan har jag gjort? Nu har jag förstört allt! Jag drog snabbt ur händerna ur mina fickor och boxade hårt till i väggen med min ena knytnäve. Det blev en hög smäll och väggen fick ett märke.
Jag skrek till och tog mej om handen. Jag blödde och handen hade redan börjat bli svullen och blå. Rätt som det var slängde jag mej ner på golvet och kände mej så svag. Jag satte ansiktet i mina händer och slog med ena handen i golvet....
---------------------------------------------
NEEEJJJJJ! ;o
KOMMENTERA!!
LOVE OF MY LIFE - chapter 40
Han kysste mej mjukt på huvudet och sedan kollade vi in i varandras ögon. Jag kysste han på munnen och han kysste kärleksfullt tillbaka....
NOELLE'S PERSPEKTIV
Veckorna rullade på riktigt snabbt och jag och Cody träffades väldigt ofta. Nästan varje dag och självklart har vi kul tillsammans. Jag kan verkligen säga allt till honom och han får mej att skratta hela tiden. Jag är verkligen glad över att han har kommit in i mitt liv. Men det dåliga är att jag och Justin har tjafsat hela veckorna ut och ja, det är för att jag träffar Cody. Justin vägrar acceptera att jag och Cody är vänner och ska alltid börja tjafsa om det. Jag orkar verkligen inte med Justin just nu, jag vill inte att vi ska bråka, och speciellt inte nu innan han åker iväg.
Han verkar inte fatta hur sårad jag faktiskt blir av allt tjafs. Han ser inte att varenda gång han vänder ryggen så kan jag inte låta bli att gråta. Kanske har han bara blivit lite stressad nu när han ska åka iväg. Det verkar iallafall så eftersom att han hela tiden måste göra saker och planera. Jag har försökt prata med honom om att han stressar för mycket men han vill inte lyssna. Han vill inte lyssna något alls på mej längre, men jag hoppas det blir bättre för om två dagar så åker han, han åker kanske iväg 3 månader.
Men innan han åker så ska jag iallafall sjunga och spela min låt för honom. Jag är äntligen klar med den och jag hoppas han kommer gilla den. Jag gillar den för den betyder verkligen mycket för mej. Den handlar ju om mej och Justin...
Jag ligger i Justins säng medans han går runt framför mej i rummet. Han packar hysteriskt ner saker som han ska ha med sej när han åker iväg och hela tiden ringer hans mobil medans han letar efter något. Jag kollar sorgset på honom och suckar medans han fiskar upp mobilen ur fickan och slänger ner den tunga väskan på golvet.
-JAAA? Tjuter han irriterat fram och fortsätter sedan i samma irriterande ton i rösten.
-Ja.. Nej jag ska inte glömma det. Men jaaaa! Jag har packat. Jag kommer senare Scooter. Hejdå!
Han la på och la ner mobilen i fickan igen och gav mej en blick.
-Justin, stressa inte så mycket. Sa jag försikigt.
-Det gör jag inte. Svarade han drygt.
-Jo, det gör du. Ta det lugnt, det är inte bra att du..
Jag avbröts snabbt av att Justin suckade när hans mobil ringde igen. Han svarade och försvann sedan ut ur rummet. Jag suckade och tog fram min mobil, jag hade fått ett sms från Cody. Jag log stort medans jag smsade tillbaka, och smsen blev bara fler och fler eftersom jag hade ganska tråkigt medans Justin gick runt och fixade en massa saker i sitt rum och i huset. Jag var alldeles inne i min mobil och Codys söta sms att jag knappt hörde Justin som frågade mej efter hans bilnyckel...
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Åhh jag är så himla irriterad på allt och alla, det har jag vart dom senaste veckorna, men jag blir stressad, helt ärligt så blir jag stressad över att veta att jag snart åker iväg. Alla konserter, intervjuer, paparazzis, allt det dära gör mej stressad och nervös. Jag vet att jag borde vara van vid allt det dära, jag är van men nu när jag har vart ledig så länge så börjar jag bli nervös och stressad igen. Det var just därför jag fick en paus, för jag behövde det, jag stressade för mycket och var hela tiden tvungen att göra något, jag var ALDRIG ledig. Och tillsist orkade jag inte mer och både jag, mamma och alla i mitt crew tyckte jag behövde få ett litet uppehåll. Att få ett uppehåll för att bara få vara vanlig kille som går i skolan, som får vara med sina vänner och inte behöva arbeta som någon slags maskin.
Men det jag mest oroar mej för är att lämna Noelle. Jag vill verkligen inte lämna henne men jag måste. Jag kommer sakna henne mest utav allt.
Jag letade hysteriskt efter min bilnyckel som var spårlust försvunnen och just nu behövde jag den. Jag behövde gå ner och hämta några saker i bilen och hade ganska bråttom. Jag kollade på Noelle som låg i sängen leendes med mobilen i händerna och störde mej riktigt på henne just nu. Jag vet att hon smsar med Cody och det känns som att hon skiter i mej, helt och hållet. Jag fortsatte leta efter min bilnyckel och tillsist frågade jag Noelle efter den.
-Noelle! Har du sett min bilnyckel? Frågade jag medans jag kollade under sängen.
Inget svar. Nu blev jag verkligen riktigt irriterad. Svara kan hon väl åtminstone?
-Hallå? Har du sett min bilnyckel?
-Mm.. Hörde jag Noelle mumla och då fick jag nog. Jag reste mej snabbt upp och självklart skulle jag slå i mitt huvud i sängkanten. Jag skrek till och tog mej för huvudet och kollade sedan upp på Noelle som fortfarande satt och smsade. Hon log stort och skrattade för sej själv. Jag spände mina läppar hårt och kände hur arg jag faktiskt var nu och gick fram till Noelle....
-------------------------------------------
:( Vad kommer hända nu? Kommentera! :)
Det kommer en till del lite senare ikväll!
NOELLE'S PERSPEKTIV
Veckorna rullade på riktigt snabbt och jag och Cody träffades väldigt ofta. Nästan varje dag och självklart har vi kul tillsammans. Jag kan verkligen säga allt till honom och han får mej att skratta hela tiden. Jag är verkligen glad över att han har kommit in i mitt liv. Men det dåliga är att jag och Justin har tjafsat hela veckorna ut och ja, det är för att jag träffar Cody. Justin vägrar acceptera att jag och Cody är vänner och ska alltid börja tjafsa om det. Jag orkar verkligen inte med Justin just nu, jag vill inte att vi ska bråka, och speciellt inte nu innan han åker iväg.
Han verkar inte fatta hur sårad jag faktiskt blir av allt tjafs. Han ser inte att varenda gång han vänder ryggen så kan jag inte låta bli att gråta. Kanske har han bara blivit lite stressad nu när han ska åka iväg. Det verkar iallafall så eftersom att han hela tiden måste göra saker och planera. Jag har försökt prata med honom om att han stressar för mycket men han vill inte lyssna. Han vill inte lyssna något alls på mej längre, men jag hoppas det blir bättre för om två dagar så åker han, han åker kanske iväg 3 månader.
Men innan han åker så ska jag iallafall sjunga och spela min låt för honom. Jag är äntligen klar med den och jag hoppas han kommer gilla den. Jag gillar den för den betyder verkligen mycket för mej. Den handlar ju om mej och Justin...
Jag ligger i Justins säng medans han går runt framför mej i rummet. Han packar hysteriskt ner saker som han ska ha med sej när han åker iväg och hela tiden ringer hans mobil medans han letar efter något. Jag kollar sorgset på honom och suckar medans han fiskar upp mobilen ur fickan och slänger ner den tunga väskan på golvet.
-JAAA? Tjuter han irriterat fram och fortsätter sedan i samma irriterande ton i rösten.
-Ja.. Nej jag ska inte glömma det. Men jaaaa! Jag har packat. Jag kommer senare Scooter. Hejdå!
Han la på och la ner mobilen i fickan igen och gav mej en blick.
-Justin, stressa inte så mycket. Sa jag försikigt.
-Det gör jag inte. Svarade han drygt.
-Jo, det gör du. Ta det lugnt, det är inte bra att du..
Jag avbröts snabbt av att Justin suckade när hans mobil ringde igen. Han svarade och försvann sedan ut ur rummet. Jag suckade och tog fram min mobil, jag hade fått ett sms från Cody. Jag log stort medans jag smsade tillbaka, och smsen blev bara fler och fler eftersom jag hade ganska tråkigt medans Justin gick runt och fixade en massa saker i sitt rum och i huset. Jag var alldeles inne i min mobil och Codys söta sms att jag knappt hörde Justin som frågade mej efter hans bilnyckel...
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Åhh jag är så himla irriterad på allt och alla, det har jag vart dom senaste veckorna, men jag blir stressad, helt ärligt så blir jag stressad över att veta att jag snart åker iväg. Alla konserter, intervjuer, paparazzis, allt det dära gör mej stressad och nervös. Jag vet att jag borde vara van vid allt det dära, jag är van men nu när jag har vart ledig så länge så börjar jag bli nervös och stressad igen. Det var just därför jag fick en paus, för jag behövde det, jag stressade för mycket och var hela tiden tvungen att göra något, jag var ALDRIG ledig. Och tillsist orkade jag inte mer och både jag, mamma och alla i mitt crew tyckte jag behövde få ett litet uppehåll. Att få ett uppehåll för att bara få vara vanlig kille som går i skolan, som får vara med sina vänner och inte behöva arbeta som någon slags maskin.
Men det jag mest oroar mej för är att lämna Noelle. Jag vill verkligen inte lämna henne men jag måste. Jag kommer sakna henne mest utav allt.
Jag letade hysteriskt efter min bilnyckel som var spårlust försvunnen och just nu behövde jag den. Jag behövde gå ner och hämta några saker i bilen och hade ganska bråttom. Jag kollade på Noelle som låg i sängen leendes med mobilen i händerna och störde mej riktigt på henne just nu. Jag vet att hon smsar med Cody och det känns som att hon skiter i mej, helt och hållet. Jag fortsatte leta efter min bilnyckel och tillsist frågade jag Noelle efter den.
-Noelle! Har du sett min bilnyckel? Frågade jag medans jag kollade under sängen.
Inget svar. Nu blev jag verkligen riktigt irriterad. Svara kan hon väl åtminstone?
-Hallå? Har du sett min bilnyckel?
-Mm.. Hörde jag Noelle mumla och då fick jag nog. Jag reste mej snabbt upp och självklart skulle jag slå i mitt huvud i sängkanten. Jag skrek till och tog mej för huvudet och kollade sedan upp på Noelle som fortfarande satt och smsade. Hon log stort och skrattade för sej själv. Jag spände mina läppar hårt och kände hur arg jag faktiskt var nu och gick fram till Noelle....
-------------------------------------------
:( Vad kommer hända nu? Kommentera! :)
Det kommer en till del lite senare ikväll!
LOVE OF MY LIFE - chapter 39
Jag suckade och satte på mej min svarta keps. Jag kände för att vara lite anynom idag så en svart keps blir bra. Jag gick ner till bilen och satte mej i den och började köra mot skolan, utan Noelle...
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Noelle kom aldrig till skolan vilket var lika bra. Hela skoldagen gick jag runt och surade och orkade egentligen inte prata med någon men Chaz och dom fick mej på lite bättre humör. Jag orkade inte berätta varför jag var ledsen och sur för jag ville helst bara sluta tänka på det men det gick inte. När skolan var slut satte jag mej i min bil och började köra hemåt. När jag kom in stod mamma och lagade mat inne i köket och när hon såg mej gav hon mej ett varmt leende.
-Hej gubben!
-Hej.. Muttrade jag surt tillbaka och gick sedan upp till mitt rum och la mej ner i sängen. Efter bara några minuter hörde jag steg i trappan och in kom mamma. Hon gav mej en orolig blick och jag vände direkt ryggen mot henne och kollade in i väggen.
-Justin, hur är det? Frågade hon och satte sej på sängen.
-Bra. Sa jag snabbt.
-Är det säkert? Frågade mamma igen och smekte mej på axeln.
-Ja.
-Du vet att du kan säga allt till mej.
Jag svalde hårt och vände mej om mot henne. Hon log mot mej och jag log svagt tillbaka.
-Det är inget speciellt mamma. Jag och Noelle har bara tjafsat lite.
-Jaha, vad tråkigt.
Jag svarade inte utan låg bara där alldeles tyst.
-Kanske borde du prata med henne? Liksom prata ut om det ni har tjafsat om? Sa mamma mjukt och jag tänkte efter. Det var ju det Noelle också ville så nu hänger det på mej.
-Jo, du har rätt. Jag ska prata med henne lite senare idag. Sa jag bestämt.
-Vad bra. Det kommer gå bra men nu måste jag fortsätta med maten. Sa mamma och kysste mej mjukt på huvudet. Jag nickade och när hon var ute ur rummet så tog jag fram mobilen och skickade ett sms till Noelle.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och tittade på TV och tänkte samtidigt på Justin. Hur länge kommer han vara sur på mej egentligen? Jag har ju sagt att jag vill prata om det men det verkar inte han vilja göra. Jag suckade högt för mej själv och tryckte in ansiktet i kudden. Jag vill bara ha Justin hos mej just nu så att vi kan kramas och mysa, som vanligt. Plötsligt tjöt min mobil till och jag nästan hoppade ur sängen. Jag kollade på displayen. Justin.
Jag öppnade snabbt hans sms och mitt hjärta började dunka fort.
"Ok då.. Vi kan väl prata om det. Möt mej vid den där bänken, du vet nästan vid stranden, om 20 minuter."
Jag svarade snabbt på hans sms.
"Ok. Vi ses!".
Jag skyndade att sätta på mej kläder, borsta håret och tänderna, idag struntade jag i sminket. När ungefär 10 minuter hade gått tog jag på mej mina skor och en munkjacka och öppnade ytterdörren och började gå ner mot stranden, vilket tar bara ungefär 10 minuter. Jag kände fortfarande den där oroliga känslan i magen och mina händer darrade. Jag var verkligen nervös.. Vad skulle Justin säga? Jag hoppas iallafall att han förlåter mej.
När jag var framme såg jag Justin sitta på bänken där vi skulle träffas. Han hade en svart keps på sej som döljde nästan hela hans ansikte men jag kunde se att han kollade ner i marken. Jag skyndade mej dit och när han fick syn på mej kollade han upp och jag kunde se hans vackra ögon. Jag tog ett djupt andetag och satte mej bredvid mej honom på bänken.
-Förlåt Justin. Jag borde inte ha ljugit för dej.. Började jag och han kollade mot mitt håll i några sekunder och sedan bort igen.
-Men jag orkade verkligen inte med att vi skulle börja bråka igen eller något sånt. Jag vet att du inte gillar Cody och efter allt som hände på festen, så visste jag att du inte skulle gilla att jag träffar Cody. Men jag lovar att vi bara träffas som vänner, inget annat. Du vet att du är den enda jag vill ha.. Sa jag försiktigt och han kollade in i mina ögon.
-Men tror du att det blir bättre när du ljuger för mej? Det blir ju bara värre då! Och ja jag gillar inte Cody men självklart får du träffa honom om du vill men du ska bara veta hur ont det gjorde att behöva se er två träffas i smyg. Sa Justin sorgset och surt.
-Jag förstår det men kom ihåg att du faktiskt också gjorde såhär mot mej med Cloe. Fast jag borde ju inte göra samma sak tillbaka.. Snälla Justin förlåt. Jag vill inte att du ska vara sur på mej mer. Sa jag och kände en stor klump i halsen.
Justin kollade hela tiden in i mina ögon och efter en stund nickade han.
-Jag förlåter dej Noelle. Nu vet jag själv hur jävlig jag var faktiskt var mot dej också. Sa han och jag log försiktigt. Han log tillbaka och sedan sträckte han ut armarna mot mej och jag försvann in hans mysiga famn. Jag borrade in mitt ansikte i hans bröst och andades in hans speciella doft, den där doften som ingen annan har. Han kysste mej mjukt på huvudet och sedan kollade vi in i varandras ögon. Jag kysste han på munnen och han kysste kärleksfullt tillbaka....
------------------------------
Hinner inte mer! Ska åka iväg nu. PUSSSS :D
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Noelle kom aldrig till skolan vilket var lika bra. Hela skoldagen gick jag runt och surade och orkade egentligen inte prata med någon men Chaz och dom fick mej på lite bättre humör. Jag orkade inte berätta varför jag var ledsen och sur för jag ville helst bara sluta tänka på det men det gick inte. När skolan var slut satte jag mej i min bil och började köra hemåt. När jag kom in stod mamma och lagade mat inne i köket och när hon såg mej gav hon mej ett varmt leende.
-Hej gubben!
-Hej.. Muttrade jag surt tillbaka och gick sedan upp till mitt rum och la mej ner i sängen. Efter bara några minuter hörde jag steg i trappan och in kom mamma. Hon gav mej en orolig blick och jag vände direkt ryggen mot henne och kollade in i väggen.
-Justin, hur är det? Frågade hon och satte sej på sängen.
-Bra. Sa jag snabbt.
-Är det säkert? Frågade mamma igen och smekte mej på axeln.
-Ja.
-Du vet att du kan säga allt till mej.
Jag svalde hårt och vände mej om mot henne. Hon log mot mej och jag log svagt tillbaka.
-Det är inget speciellt mamma. Jag och Noelle har bara tjafsat lite.
-Jaha, vad tråkigt.
Jag svarade inte utan låg bara där alldeles tyst.
-Kanske borde du prata med henne? Liksom prata ut om det ni har tjafsat om? Sa mamma mjukt och jag tänkte efter. Det var ju det Noelle också ville så nu hänger det på mej.
-Jo, du har rätt. Jag ska prata med henne lite senare idag. Sa jag bestämt.
-Vad bra. Det kommer gå bra men nu måste jag fortsätta med maten. Sa mamma och kysste mej mjukt på huvudet. Jag nickade och när hon var ute ur rummet så tog jag fram mobilen och skickade ett sms till Noelle.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och tittade på TV och tänkte samtidigt på Justin. Hur länge kommer han vara sur på mej egentligen? Jag har ju sagt att jag vill prata om det men det verkar inte han vilja göra. Jag suckade högt för mej själv och tryckte in ansiktet i kudden. Jag vill bara ha Justin hos mej just nu så att vi kan kramas och mysa, som vanligt. Plötsligt tjöt min mobil till och jag nästan hoppade ur sängen. Jag kollade på displayen. Justin.
Jag öppnade snabbt hans sms och mitt hjärta började dunka fort.
"Ok då.. Vi kan väl prata om det. Möt mej vid den där bänken, du vet nästan vid stranden, om 20 minuter."
Jag svarade snabbt på hans sms.
"Ok. Vi ses!".
Jag skyndade att sätta på mej kläder, borsta håret och tänderna, idag struntade jag i sminket. När ungefär 10 minuter hade gått tog jag på mej mina skor och en munkjacka och öppnade ytterdörren och började gå ner mot stranden, vilket tar bara ungefär 10 minuter. Jag kände fortfarande den där oroliga känslan i magen och mina händer darrade. Jag var verkligen nervös.. Vad skulle Justin säga? Jag hoppas iallafall att han förlåter mej.
När jag var framme såg jag Justin sitta på bänken där vi skulle träffas. Han hade en svart keps på sej som döljde nästan hela hans ansikte men jag kunde se att han kollade ner i marken. Jag skyndade mej dit och när han fick syn på mej kollade han upp och jag kunde se hans vackra ögon. Jag tog ett djupt andetag och satte mej bredvid mej honom på bänken.
-Förlåt Justin. Jag borde inte ha ljugit för dej.. Började jag och han kollade mot mitt håll i några sekunder och sedan bort igen.
-Men jag orkade verkligen inte med att vi skulle börja bråka igen eller något sånt. Jag vet att du inte gillar Cody och efter allt som hände på festen, så visste jag att du inte skulle gilla att jag träffar Cody. Men jag lovar att vi bara träffas som vänner, inget annat. Du vet att du är den enda jag vill ha.. Sa jag försiktigt och han kollade in i mina ögon.
-Men tror du att det blir bättre när du ljuger för mej? Det blir ju bara värre då! Och ja jag gillar inte Cody men självklart får du träffa honom om du vill men du ska bara veta hur ont det gjorde att behöva se er två träffas i smyg. Sa Justin sorgset och surt.
-Jag förstår det men kom ihåg att du faktiskt också gjorde såhär mot mej med Cloe. Fast jag borde ju inte göra samma sak tillbaka.. Snälla Justin förlåt. Jag vill inte att du ska vara sur på mej mer. Sa jag och kände en stor klump i halsen.
Justin kollade hela tiden in i mina ögon och efter en stund nickade han.
-Jag förlåter dej Noelle. Nu vet jag själv hur jävlig jag var faktiskt var mot dej också. Sa han och jag log försiktigt. Han log tillbaka och sedan sträckte han ut armarna mot mej och jag försvann in hans mysiga famn. Jag borrade in mitt ansikte i hans bröst och andades in hans speciella doft, den där doften som ingen annan har. Han kysste mej mjukt på huvudet och sedan kollade vi in i varandras ögon. Jag kysste han på munnen och han kysste kärleksfullt tillbaka....
------------------------------
Hinner inte mer! Ska åka iväg nu. PUSSSS :D
LOVE OF MY LIFE - chapter 38
"Hey Noelle. Hur mår du? Jag hoppas du mår bra och ja, det blev ju lite knasigt på festen, men vi hade ju kul i början :) Därför vill jag gärna träffa dej igen. Om du vill såklart? Och så vill jag att du ska veta att jag har tänkt på dej, väldigt mycket.. Puss."
Cody och Noelle
NOELLE'S PERSPEKTIV
Nästa dag i skolan var som vanligt. Jag var med Justin, Chaz, Ryan och Christian och vi slutade redan vid 2 och som vanligt skjutsade Justin hem mej.
-Vill du göra något lite senare? Frågade Justin när vi var utanför mej.
Shit också.. Det är ju idag jag och Cody ska träffas. Borde jag berätta det för Justin eller inte? Jag är rädd att han kanske kommer bli sur, jag menar allt har ju precis ordnat upp sej sen festen, och jag orkar verkligen inte med tjafs igen. Men jag vill ju heller inte ljuga för Justin, jag och Cody träffas ju bara som vänner, inget annat.
-Eh nej, jag kan inte. Jag måste verkligen plugga ikapp allt jag har missat i skolan. Sa jag snabbt och Justin ryckte på ena ögonbrynet.
-Aha ok. Jag kan hjälpa dej om du vill? Sa han sedan men jag skakade bara på huvudet.
-Nej, det behövs inte men tack ändå Justin.
-Ok.. Men vi ses väl imorn då. Sa han med en besviken ton i rösten och kysste mej sedan snabbt och mjukt på munnen. Han gav mej sitt underbara leende och jag svalde hårt. Varför ljög jag för?
-Hejdå Justin. Sa jag snabbt och öppnade sedan dörren och försvann in genom porten. Jag kände mej verkligen dum nu när jag hade ljugit för Justin. Jag hatar att ljuga men jag kunde verkligen inte bara säga det. När jag hade kommit in på mitt rum ringde min mobil och det var såklart Cody. Jag svarade snabbt medans jag satte mej ner på sängen.
-Hej Cody! Sa jag snabbt när jag svarade.
-Hej! Kom och möt mej utanför Starbucks nu. Ok?
-Ok, jag kommer nu.
-Bra, vi ses!
Vi la på och jag kollade mej lite snabbt i spegeln innan jag gick ut. Sedan skyndade jag mej ut med raska steg mot Starbucks. Jag kunde inte låta bli att le för mej själv, jag skulle äntligen få träffa Cody igen, jag hade faktiskt saknat honom och vi kom ju så bra överens. När jag var framme så stod han där, hur söt som helst, och när han fick syn på mej log han stort och gick emot mej.
-Noelle! Sa han glatt och la armarna om mej.
-Jag har saknat dej. Ploppade det ur mej och jag började fnissa hysteriskt inne i hans famn.
-Jag har saknat dej med. Sa han och skrattade mot mitt huvud. Sedan släppte vi varandra och log blygt.
-Så.. Ska vi gå in eller? Sa Cody efter någon minuts tystnad. Jag nickade och vi gick in på Starbucks och gick fram för att köpa det vi ville ha. Jag tog en milkshake och Cody gjorde detsamma. När jag skulle betala så räckte istället Cody fram sin hand och gav pengar till tjejen i kassan.
-Jag betalar. Sa han och blinkade med ena ögat och jag kunde inte säga emot.
-Tack så mycket Cody. Sa jag glatt och sedan satte vi oss vid ett bord.
Först var jag lite småblyg men efter bara några minuter blev jag riktigt bekväm och pratade på som bara den. Med Cody kan jag prata med om allt, han förstår och dömmer mej inte, han är verkligen en bra vän. Efter mycket skratt, prat och några rundor runt om i stan bestämde vi oss för att gå hem igen och självklart ville Cody följa mej hem. Jag log för mej själv medans vi var påväg mot mej. Jag är verkligen glad över att ha en vän som Cody, det är jag verkligen. När vi var framme utanför min port stannade vi båda och kollade på varandra. Cody log sitt speciella leende och jag log tillbaka.
-Jag har verkligen haft kul idag.
-Jag med.
-Så.. Du vill träffas igen?
Cody kollade på mej medans han väntade på mitt svar. Jag nickade glatt.
-Det är klart!
Han log en gång till och kramade om mej, jag kramade tillbaka och sedan släppte vi varandra.
-Jag ringer dej! Sa Cody snabbt innan han gick sin väg.
Jag nickade för mej själv och gick sedan in genom porten, uppför trapporna och in genom ytterdörren. Jag kollade in i TV-rummet och där satt mamma och Denver och tittade på TV. Jag suckade för mej själv och tog av mej skorna och gick in på mitt rum. Direkt när jag hade stängt min dörr la jag mej ner i sängen och kollade upp i taket med ett leende på läpparna. Cody gör mej verkligen glad men några sekunder senare dog mitt leende bort. Jag har ljugit för Justin, för den som betyder mest för mej. Men Justin gjorde faktiskt det mot mej också när han träffade Cloe.. Men att jag gör samma sak känns bara.. så jävla dumt.
Efter en timme bestämde jag mej för att skicka ett litet sms till Justin.
"Hej Justin! Vad gör du? Jag ska sova snart iallafall, ville bara säga godnatt och att jag älskar dej..<3".
Jag la mej ner i sängen och väntade på att han skulle svara men det kom aldrig ett svar. Vad konstigt.. Han brukar ALLTID svara på mina sms, hur tråkiga dom än är. Kanske sover han redan? Jag la mej till rätta i sängen och kände hur tröttheten började ta över även fast klockan bara var 11 på kvällen. Jag brukar aldrig lägga mej såhär tidigt men nu var jag verkligen trött. På bara några minuter somnade jag in men ryckte plötsligt till av ett sms. Justin?
Jag satte mej snabbt upp och tog upp mobilen från nattduksbordet. Det stod Justin på displayen och jag öppnade sömnigt upp smset och jag blev riktigt förvånad av vad han hade skrivit.
"Hur gick pluggandet? Kom kanske en viss Cody Simpson och hälsade på? Vafan Noelle, ljug inte för mej."
Jag svalde hårt och la ner mobilen. Hade han sett oss? Åhh, varför ljög jag för? Nu är han säkert jätte sur på mej. Jag tog upp mobilen igen och funderade. Liksom hur ska jag säga förklara detta?
"Snälla förlåt Justin.. Jag vet att jag inte borde ha ljugit men jag ville inte att vi skulle börja tjafsa igen. Kan vi prata mer om det imorn? Jag behöver verkligen sova, och kom ihåg att jag älskar dej vad som än händer..".
Jag höll hårt i mobilen och väntade på att han skulle svara. Att han åtminstone skulle säga att han älskar mej också. Det var hopplöst, jag suckade och la ner mobilen på nattduksbordet och la mej ner i sängen igen. Jag orkar inte med det här.. Varför ljög jag för? Efter ett tag somnade jag om igen med den där oroliga känseln i magen.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nästa morgon vaknade jag vid 7 och som vanligt duschade jag och gjorde mej sedan ordning för skolan. Jag har fortfarande inte riktigt kommit över att Noelle ljög för mej och jag har helt ignorerat hennes sms. Det sårar mej verkligen att hon gjorde såhär. Jag klarar inte att se Noelle och Cody tillsammans, glada och lyckliga. När jag såg dom igår när jag gick förbi Starbucks så dog jag lite inombords. Att se dom genom fönstret, skratta och prata medans dom kollar in i varandras ögon. Det sårar mej så mycket..
Jag suckade och satte på mej min svarta keps. Jag kände för att vara lite anynom idag så en svart keps blir bra. Jag gick ner till bilen och satte mej i den och började köra mot skolan, utan Noelle...
------------------------------------------------------
Bahhaa vilken sugig del men ni för nöja er med detta :)
Och så vill jag verkligen säga förlåt för min kassa uppdatering.
Den har verkligen vart URDÅLIG men allvarligt så har jag inte haft tid för att skriva.
Jag har mycket att göra i skolan, läxor och allt detdära, och hela dagarna så är jag med mina vänner och somnar ganska tidigt på kvällen. Jag hinner liksom aldrig skriva längre känns det som :/ Men jag ska verkligen försöka att skriva mer! Så ni vet kommer ni inte få så mycket uppdatering i helgen för jag ska åka bort med vänner :) Men vi får se, kanska skriver ändå! Ni får iallafall en del innan jag åker imorn. Puss
Cody och Noelle
NOELLE'S PERSPEKTIV
Nästa dag i skolan var som vanligt. Jag var med Justin, Chaz, Ryan och Christian och vi slutade redan vid 2 och som vanligt skjutsade Justin hem mej.
-Vill du göra något lite senare? Frågade Justin när vi var utanför mej.
Shit också.. Det är ju idag jag och Cody ska träffas. Borde jag berätta det för Justin eller inte? Jag är rädd att han kanske kommer bli sur, jag menar allt har ju precis ordnat upp sej sen festen, och jag orkar verkligen inte med tjafs igen. Men jag vill ju heller inte ljuga för Justin, jag och Cody träffas ju bara som vänner, inget annat.
-Eh nej, jag kan inte. Jag måste verkligen plugga ikapp allt jag har missat i skolan. Sa jag snabbt och Justin ryckte på ena ögonbrynet.
-Aha ok. Jag kan hjälpa dej om du vill? Sa han sedan men jag skakade bara på huvudet.
-Nej, det behövs inte men tack ändå Justin.
-Ok.. Men vi ses väl imorn då. Sa han med en besviken ton i rösten och kysste mej sedan snabbt och mjukt på munnen. Han gav mej sitt underbara leende och jag svalde hårt. Varför ljög jag för?
-Hejdå Justin. Sa jag snabbt och öppnade sedan dörren och försvann in genom porten. Jag kände mej verkligen dum nu när jag hade ljugit för Justin. Jag hatar att ljuga men jag kunde verkligen inte bara säga det. När jag hade kommit in på mitt rum ringde min mobil och det var såklart Cody. Jag svarade snabbt medans jag satte mej ner på sängen.
-Hej Cody! Sa jag snabbt när jag svarade.
-Hej! Kom och möt mej utanför Starbucks nu. Ok?
-Ok, jag kommer nu.
-Bra, vi ses!
Vi la på och jag kollade mej lite snabbt i spegeln innan jag gick ut. Sedan skyndade jag mej ut med raska steg mot Starbucks. Jag kunde inte låta bli att le för mej själv, jag skulle äntligen få träffa Cody igen, jag hade faktiskt saknat honom och vi kom ju så bra överens. När jag var framme så stod han där, hur söt som helst, och när han fick syn på mej log han stort och gick emot mej.
-Noelle! Sa han glatt och la armarna om mej.
-Jag har saknat dej. Ploppade det ur mej och jag började fnissa hysteriskt inne i hans famn.
-Jag har saknat dej med. Sa han och skrattade mot mitt huvud. Sedan släppte vi varandra och log blygt.
-Så.. Ska vi gå in eller? Sa Cody efter någon minuts tystnad. Jag nickade och vi gick in på Starbucks och gick fram för att köpa det vi ville ha. Jag tog en milkshake och Cody gjorde detsamma. När jag skulle betala så räckte istället Cody fram sin hand och gav pengar till tjejen i kassan.
-Jag betalar. Sa han och blinkade med ena ögat och jag kunde inte säga emot.
-Tack så mycket Cody. Sa jag glatt och sedan satte vi oss vid ett bord.
Först var jag lite småblyg men efter bara några minuter blev jag riktigt bekväm och pratade på som bara den. Med Cody kan jag prata med om allt, han förstår och dömmer mej inte, han är verkligen en bra vän. Efter mycket skratt, prat och några rundor runt om i stan bestämde vi oss för att gå hem igen och självklart ville Cody följa mej hem. Jag log för mej själv medans vi var påväg mot mej. Jag är verkligen glad över att ha en vän som Cody, det är jag verkligen. När vi var framme utanför min port stannade vi båda och kollade på varandra. Cody log sitt speciella leende och jag log tillbaka.
-Jag har verkligen haft kul idag.
-Jag med.
-Så.. Du vill träffas igen?
Cody kollade på mej medans han väntade på mitt svar. Jag nickade glatt.
-Det är klart!
Han log en gång till och kramade om mej, jag kramade tillbaka och sedan släppte vi varandra.
-Jag ringer dej! Sa Cody snabbt innan han gick sin väg.
Jag nickade för mej själv och gick sedan in genom porten, uppför trapporna och in genom ytterdörren. Jag kollade in i TV-rummet och där satt mamma och Denver och tittade på TV. Jag suckade för mej själv och tog av mej skorna och gick in på mitt rum. Direkt när jag hade stängt min dörr la jag mej ner i sängen och kollade upp i taket med ett leende på läpparna. Cody gör mej verkligen glad men några sekunder senare dog mitt leende bort. Jag har ljugit för Justin, för den som betyder mest för mej. Men Justin gjorde faktiskt det mot mej också när han träffade Cloe.. Men att jag gör samma sak känns bara.. så jävla dumt.
Efter en timme bestämde jag mej för att skicka ett litet sms till Justin.
"Hej Justin! Vad gör du? Jag ska sova snart iallafall, ville bara säga godnatt och att jag älskar dej..<3".
Jag la mej ner i sängen och väntade på att han skulle svara men det kom aldrig ett svar. Vad konstigt.. Han brukar ALLTID svara på mina sms, hur tråkiga dom än är. Kanske sover han redan? Jag la mej till rätta i sängen och kände hur tröttheten började ta över även fast klockan bara var 11 på kvällen. Jag brukar aldrig lägga mej såhär tidigt men nu var jag verkligen trött. På bara några minuter somnade jag in men ryckte plötsligt till av ett sms. Justin?
Jag satte mej snabbt upp och tog upp mobilen från nattduksbordet. Det stod Justin på displayen och jag öppnade sömnigt upp smset och jag blev riktigt förvånad av vad han hade skrivit.
"Hur gick pluggandet? Kom kanske en viss Cody Simpson och hälsade på? Vafan Noelle, ljug inte för mej."
Jag svalde hårt och la ner mobilen. Hade han sett oss? Åhh, varför ljög jag för? Nu är han säkert jätte sur på mej. Jag tog upp mobilen igen och funderade. Liksom hur ska jag säga förklara detta?
"Snälla förlåt Justin.. Jag vet att jag inte borde ha ljugit men jag ville inte att vi skulle börja tjafsa igen. Kan vi prata mer om det imorn? Jag behöver verkligen sova, och kom ihåg att jag älskar dej vad som än händer..".
Jag höll hårt i mobilen och väntade på att han skulle svara. Att han åtminstone skulle säga att han älskar mej också. Det var hopplöst, jag suckade och la ner mobilen på nattduksbordet och la mej ner i sängen igen. Jag orkar inte med det här.. Varför ljög jag för? Efter ett tag somnade jag om igen med den där oroliga känseln i magen.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nästa morgon vaknade jag vid 7 och som vanligt duschade jag och gjorde mej sedan ordning för skolan. Jag har fortfarande inte riktigt kommit över att Noelle ljög för mej och jag har helt ignorerat hennes sms. Det sårar mej verkligen att hon gjorde såhär. Jag klarar inte att se Noelle och Cody tillsammans, glada och lyckliga. När jag såg dom igår när jag gick förbi Starbucks så dog jag lite inombords. Att se dom genom fönstret, skratta och prata medans dom kollar in i varandras ögon. Det sårar mej så mycket..
Jag suckade och satte på mej min svarta keps. Jag kände för att vara lite anynom idag så en svart keps blir bra. Jag gick ner till bilen och satte mej i den och började köra mot skolan, utan Noelle...
------------------------------------------------------
Bahhaa vilken sugig del men ni för nöja er med detta :)
Och så vill jag verkligen säga förlåt för min kassa uppdatering.
Den har verkligen vart URDÅLIG men allvarligt så har jag inte haft tid för att skriva.
Jag har mycket att göra i skolan, läxor och allt detdära, och hela dagarna så är jag med mina vänner och somnar ganska tidigt på kvällen. Jag hinner liksom aldrig skriva längre känns det som :/ Men jag ska verkligen försöka att skriva mer! Så ni vet kommer ni inte få så mycket uppdatering i helgen för jag ska åka bort med vänner :) Men vi får se, kanska skriver ändå! Ni får iallafall en del innan jag åker imorn. Puss
LOVE OF MY LIFE - chapter 37
-Jag ringer dej imorn. Sa jag när vi hade slutat kyssas och hon nickade och öppnade porten och gick in.....
NOELLE'S PERSPEKTIV
Nästa morgon vaknade jag vid 12 på dagen. Gud, vad trött jag var efter igår men fan vad vi hade kul! Jag är glad över att ha fått så bra vänner som Chaz, Ryan och Christian. Aldrig någonsin hade jag tänkt mej att vi skulle bli vänner men ja, allt kan ju hända. Likaså om Justin, aldrig trodde jag att jag skulle bli ihop med honom, att jag aldrig ens skulle hitta någon så bra som honom. Åh det finns inte ord för hur mycket jag älskar honom!
Jag gick gäspandes upp och in i köket. Ingen var hemma, och som vanligt hade dom inte ens skrivit en lapp men det gör inget. Jag är van. Jag kollade i kylskåpet och bestämde mej för att laga lite mat för jag var verkligen hungrig. Då kom jag på att jag kunde bjuda Justin över också så vi kunde äta tillsammans. Jag satte igång med maten och när jag var halvklar ringde jag Justin och sa att han kunde komma och självklart ville han det.
Jag log för mej själv medans jag dukade upp maten på bordet. 10 minuter efter allt var klart så plingade det på dörren och jag sprang och öppnade. Justin mötte mej med ett leende och jag tog med honom till köket.
-Va? Har du lagat mat? Wow det ser jätte gott ut. Sa han medans han slog sej ner vid bordet. Jag log till svar och sedan tog vi för oss.
-Vad tycker du då? Frågade jag medans Justin hade munnen full med mat.
-Jätte gott! Mumlade han och visade tummen upp.
Jag skrattade lite och när vi var klara hjälpte Justin mej att ställa alla saker i diskmaskinen. Medans jag la in några glas kände jag hur Justin kom upp bakom mej och kysste mej försiktigt på sidan av min hals och viskade.
-Tack älskling..
-Varsågod. Fnissade jag fram och vände mej om mot honom så att vi kollade in i varandras ögon. Han log sitt flirtiga leende och jag kunde inte motstå från att lägga mina armar om hans nacke och kyssa hans mjuka läppar. Efter ett tag gick vi in tv-rummet och bestämde oss för att kolla på film, haha det gör vi nästan alltid men det är ju så mysigt.
Vi la oss bekvämt i soffan och jag la mitt huvud på hans bröstkorg och han kysste mej på huvudet. När filmen var slut sträckte Justin lite på sej och sedan låg vi bara där, utan att ens röra på oss eller prata. Det behövs inte, bara jag får ha honom nära och veta att han är min, bara min. Jag smekte honom försiktigt på magen och kunde inte låta bli att dra upp hans t-shirt så att hans sexiga mage blottades. Jag drog min hand över hans varma mage och han rös till. Jag lekte med min hand över hans tatuering som är längst ner på hans vänstra höft. Den är så fin och jag gillar den verkligen. Plötsligt harklade Justin sej lite och smekte mitt hår.
-Du.. Jag måste berätta en grej..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Noelle tittade upp på mej och vände sej om så att vi kollade in i varandras ögon.
-Ok, vadå?
-Jo det är så att jag måste åka iväg ett tag när sommarlovet börjar.
-Vadå åka iväg? På en tour?
-Ja typ. Eller inte på en tour för så länge kommer jag inte vara borta. Men jag ska vara borta i kanske mer eller mindre än 2 månader iallafall. Jag har ju haft ett väldigt långt uppehåll och nu måste jag börja ha konsterter igen, signeringar, presskonferensar och allt det dära. Jag kommer behöva åka runt väldigt mycket och så.. Sa jag och kollade hela tiden in i Noelles ögon. Jag kunde inte riktigt tyda om hon var ledsen eller inte, det har jag aldrig riktigt kunna göra.
-Jaha.. Jag föstår.. Men kommer du inte ens vara med på skolavslutningen? Sa hon med en tyst röst.
-Nej, jag måste åka innan den börjar.. Sa jag tyst tillbaka och hon nickade. Sedan låg vi bara där alldeles tysta. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och Noelle smekte fortfarande min mage med sin hand. Fan.. Jag vill inte lämna henne, jag vill verkligen inte men vi träffas ju snart igen, det är ju inte över bara för att jag ska åka iväg. Men jag vill verkligen spendera sommarlovet med henne, bara med henne. Men jag kommer iallafall få vara med henne några veckor på sommarlovet innan skolan börjar igen för då har jag kommit hem.
-Justin.. Sa Noelle tyst och med nästan en sprucken röst.
-Ja..? Sa jag och kollade på hennes ansikte som vilade på min bröskorg.
-Jag vill inte att du ska åka. Jag vet att du måste men jag kommer sakna dej så mycket.
-Jag vill inte heller åka, Noelle. Jag vill inte lämna dej, men jag kommer ju tillbaka. Och när jag kommer tillbaka så har vi ju fortfarande några veckor för oss själva innan skolan börjar. Sa jag och trängde fram ett leende för att få henne le. Jag ville inte se Noelle såhär ledsen, det gör så ont, så mycket mer ont än det redan gör.
-Ja, jag vet att du kommer tillbaka, men tänk så..
-Tänk vadå? Avbröt jag henne snabbt med.
-Men.. Du kanske hittar någon annan tjej eller så har du inga känslor för mej längre när du kommer tillbaka.. Svarade Noelle snabbt och jag tog tag i hennes ansikte så att hon kollade in i mina ögon.
-Noelle, snälla, jag kommer inte vara borta hela livet. Och jag lovar, jag kommer inte hitta någon annan och mina känslor för dej kommer ALDRIG försvinna. Förstår du det?
Jag kollade allvarligt in i hennes ögon och hon nickade sakta.
-Du har rätt. Jag oroar mej för mycket. Men det är bara det att jag älskar dej så mycket..
Jag svarade inte utan kysste henne direkt på munnen. Hon kysste tillbaka och det blev mer intensivt för varje sekund och nu log hon över mej. Jag smekte mina händer över hela hennes kropp och hon strök sina fingrar genom mitt hår. Vi slutade sedan kyssa varandra och kollade in i varandras ögon istället. Hon hade fortfarande sina händer i mitt hår och jag log stort. Hon log stort tillbaka och kysste mej sedan en gång till på munnen.
-Nu får vi verkligen utnyttja tiden vi har kvar tillsammans och ha kul. Okej älskling? Sa jag och hon log till svar och jag kysste henne på munnen. Sedan klev hon av mej och vi bestämde oss för att kolla på ännu en till film.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Efter ett tag så gick Justin hem för klockan blev mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om att Justin ska åka iväg ett tag, visst blev jag ledsen men han kommer ju tillbaka och nu när vi har pratat om det känns det mycket bättre. Jag vet ju att jag kan lita på Justin så jag har ingen anledning att oroa mej. Men jag gillar inte förändringar, nu när jag är så van vid att vara med Justin varje dag så blir jag rädd, rädd för att han ska åka. Jag vet att det är konstigt men sån är jag.
Vid 12 på natten så la jag mej i min säng för att sova. Imorgon är det skola igen, tråkigt men så mycket roligare nu när man har vänner och.. Justin, världens finaste. Plötsligt plingade min mobil till och jag tog upp den från nattduksbordet. Det stod Cody på displayen, han hade skickat ett sms. Vi hade bytt nummer på festen, vilket jag nästan hade glömt av. Visst hade jag tänkt på Cody, väldigt mycket men han hörde ju aldrig av sej efter festen. Jag log medans jag läste smset.
"Hey Noelle. Hur mår du? Jag hoppas du mår bra och ja, det blev ju lite knasigt på festen, men vi hade ju kul i början :) Därför vill jag gärna träffa dej igen. Om du vill såklart? Och så vill jag att du ska veta att jag har tänkt på dej, väldigt mycket.. Puss."
----------------------------------------------------------------------------
dålig uppdatering jag vet! men jag har haft fullt upp med skolan, vänner, allt!!
men jag ska försöka bättra på mej :)
Vad kommer hända nu då? KOMMENTERA! :D
NOELLE'S PERSPEKTIV
Nästa morgon vaknade jag vid 12 på dagen. Gud, vad trött jag var efter igår men fan vad vi hade kul! Jag är glad över att ha fått så bra vänner som Chaz, Ryan och Christian. Aldrig någonsin hade jag tänkt mej att vi skulle bli vänner men ja, allt kan ju hända. Likaså om Justin, aldrig trodde jag att jag skulle bli ihop med honom, att jag aldrig ens skulle hitta någon så bra som honom. Åh det finns inte ord för hur mycket jag älskar honom!
Jag gick gäspandes upp och in i köket. Ingen var hemma, och som vanligt hade dom inte ens skrivit en lapp men det gör inget. Jag är van. Jag kollade i kylskåpet och bestämde mej för att laga lite mat för jag var verkligen hungrig. Då kom jag på att jag kunde bjuda Justin över också så vi kunde äta tillsammans. Jag satte igång med maten och när jag var halvklar ringde jag Justin och sa att han kunde komma och självklart ville han det.
Jag log för mej själv medans jag dukade upp maten på bordet. 10 minuter efter allt var klart så plingade det på dörren och jag sprang och öppnade. Justin mötte mej med ett leende och jag tog med honom till köket.
-Va? Har du lagat mat? Wow det ser jätte gott ut. Sa han medans han slog sej ner vid bordet. Jag log till svar och sedan tog vi för oss.
-Vad tycker du då? Frågade jag medans Justin hade munnen full med mat.
-Jätte gott! Mumlade han och visade tummen upp.
Jag skrattade lite och när vi var klara hjälpte Justin mej att ställa alla saker i diskmaskinen. Medans jag la in några glas kände jag hur Justin kom upp bakom mej och kysste mej försiktigt på sidan av min hals och viskade.
-Tack älskling..
-Varsågod. Fnissade jag fram och vände mej om mot honom så att vi kollade in i varandras ögon. Han log sitt flirtiga leende och jag kunde inte motstå från att lägga mina armar om hans nacke och kyssa hans mjuka läppar. Efter ett tag gick vi in tv-rummet och bestämde oss för att kolla på film, haha det gör vi nästan alltid men det är ju så mysigt.
Vi la oss bekvämt i soffan och jag la mitt huvud på hans bröstkorg och han kysste mej på huvudet. När filmen var slut sträckte Justin lite på sej och sedan låg vi bara där, utan att ens röra på oss eller prata. Det behövs inte, bara jag får ha honom nära och veta att han är min, bara min. Jag smekte honom försiktigt på magen och kunde inte låta bli att dra upp hans t-shirt så att hans sexiga mage blottades. Jag drog min hand över hans varma mage och han rös till. Jag lekte med min hand över hans tatuering som är längst ner på hans vänstra höft. Den är så fin och jag gillar den verkligen. Plötsligt harklade Justin sej lite och smekte mitt hår.
-Du.. Jag måste berätta en grej..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Noelle tittade upp på mej och vände sej om så att vi kollade in i varandras ögon.
-Ok, vadå?
-Jo det är så att jag måste åka iväg ett tag när sommarlovet börjar.
-Vadå åka iväg? På en tour?
-Ja typ. Eller inte på en tour för så länge kommer jag inte vara borta. Men jag ska vara borta i kanske mer eller mindre än 2 månader iallafall. Jag har ju haft ett väldigt långt uppehåll och nu måste jag börja ha konsterter igen, signeringar, presskonferensar och allt det dära. Jag kommer behöva åka runt väldigt mycket och så.. Sa jag och kollade hela tiden in i Noelles ögon. Jag kunde inte riktigt tyda om hon var ledsen eller inte, det har jag aldrig riktigt kunna göra.
-Jaha.. Jag föstår.. Men kommer du inte ens vara med på skolavslutningen? Sa hon med en tyst röst.
-Nej, jag måste åka innan den börjar.. Sa jag tyst tillbaka och hon nickade. Sedan låg vi bara där alldeles tysta. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga och Noelle smekte fortfarande min mage med sin hand. Fan.. Jag vill inte lämna henne, jag vill verkligen inte men vi träffas ju snart igen, det är ju inte över bara för att jag ska åka iväg. Men jag vill verkligen spendera sommarlovet med henne, bara med henne. Men jag kommer iallafall få vara med henne några veckor på sommarlovet innan skolan börjar igen för då har jag kommit hem.
-Justin.. Sa Noelle tyst och med nästan en sprucken röst.
-Ja..? Sa jag och kollade på hennes ansikte som vilade på min bröskorg.
-Jag vill inte att du ska åka. Jag vet att du måste men jag kommer sakna dej så mycket.
-Jag vill inte heller åka, Noelle. Jag vill inte lämna dej, men jag kommer ju tillbaka. Och när jag kommer tillbaka så har vi ju fortfarande några veckor för oss själva innan skolan börjar. Sa jag och trängde fram ett leende för att få henne le. Jag ville inte se Noelle såhär ledsen, det gör så ont, så mycket mer ont än det redan gör.
-Ja, jag vet att du kommer tillbaka, men tänk så..
-Tänk vadå? Avbröt jag henne snabbt med.
-Men.. Du kanske hittar någon annan tjej eller så har du inga känslor för mej längre när du kommer tillbaka.. Svarade Noelle snabbt och jag tog tag i hennes ansikte så att hon kollade in i mina ögon.
-Noelle, snälla, jag kommer inte vara borta hela livet. Och jag lovar, jag kommer inte hitta någon annan och mina känslor för dej kommer ALDRIG försvinna. Förstår du det?
Jag kollade allvarligt in i hennes ögon och hon nickade sakta.
-Du har rätt. Jag oroar mej för mycket. Men det är bara det att jag älskar dej så mycket..
Jag svarade inte utan kysste henne direkt på munnen. Hon kysste tillbaka och det blev mer intensivt för varje sekund och nu log hon över mej. Jag smekte mina händer över hela hennes kropp och hon strök sina fingrar genom mitt hår. Vi slutade sedan kyssa varandra och kollade in i varandras ögon istället. Hon hade fortfarande sina händer i mitt hår och jag log stort. Hon log stort tillbaka och kysste mej sedan en gång till på munnen.
-Nu får vi verkligen utnyttja tiden vi har kvar tillsammans och ha kul. Okej älskling? Sa jag och hon log till svar och jag kysste henne på munnen. Sedan klev hon av mej och vi bestämde oss för att kolla på ännu en till film.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Efter ett tag så gick Justin hem för klockan blev mycket. Jag vet inte riktigt vad jag ska säga om att Justin ska åka iväg ett tag, visst blev jag ledsen men han kommer ju tillbaka och nu när vi har pratat om det känns det mycket bättre. Jag vet ju att jag kan lita på Justin så jag har ingen anledning att oroa mej. Men jag gillar inte förändringar, nu när jag är så van vid att vara med Justin varje dag så blir jag rädd, rädd för att han ska åka. Jag vet att det är konstigt men sån är jag.
Vid 12 på natten så la jag mej i min säng för att sova. Imorgon är det skola igen, tråkigt men så mycket roligare nu när man har vänner och.. Justin, världens finaste. Plötsligt plingade min mobil till och jag tog upp den från nattduksbordet. Det stod Cody på displayen, han hade skickat ett sms. Vi hade bytt nummer på festen, vilket jag nästan hade glömt av. Visst hade jag tänkt på Cody, väldigt mycket men han hörde ju aldrig av sej efter festen. Jag log medans jag läste smset.
"Hey Noelle. Hur mår du? Jag hoppas du mår bra och ja, det blev ju lite knasigt på festen, men vi hade ju kul i början :) Därför vill jag gärna träffa dej igen. Om du vill såklart? Och så vill jag att du ska veta att jag har tänkt på dej, väldigt mycket.. Puss."
----------------------------------------------------------------------------
dålig uppdatering jag vet! men jag har haft fullt upp med skolan, vänner, allt!!
men jag ska försöka bättra på mej :)
Vad kommer hända nu då? KOMMENTERA! :D
