LOVE OF MY LIFE - chapter 50
Planet lyfte och jag andades ut och försökte ta det lugnt. Jag behöver inte oroa mej, snart så är jag hos henne. Jag är nära nu. Efter ett tag somnade jag med ett leende på läpparna.
NOELLE'S PERSPEKTIV
-Så vi ses imorn igen?
Jag, Ryan, Chaz och Chris stod utanför mej efter att ha vart ute och fiskat. Haha, ja det låter sjukt men vi gjorde faktiskt det. Det var sjukt kul iallafall och Chaz ramlade i vattnet. Haha!
-Japp. Ring mej!
Jag gav dom alla ett leende och gick sedan in genom porten. Klockan var inte alls mycket men mamma hade ringt och sagt att jag behövde komma hem, nu. Varför vet jag inte. Hon har verkligen betett sej så himla konstigt dom senaste dagarna. Ringt en massa telefon samtal och gett mej konstiga blickar då och då. Jag förstår inte vad det är med henne just nu.
Jag gick uppför trapporna och grubblade över varför jag helt plötsligt behövde komma hem. Jag suckade och öppnade dörren och steg in. Jag tog av mej skorna och väntade på att mamma skulle komma men det gjorde hon inte.
-Hallå? Sa jag irriterat.
-Noelle, kom in till köket är du snäll. Hörde jag mamma säga.
Jag lyfte på ena ögonbrynet och gick långsamt in till köket och när jag var framme stannade jag plötsligt till. Vafan var det här?
-Uhmm.. Mumlade jag nervöst.
-Sätt dej Noelle. Vi behöver prata om en del saker.
Mamma gav mej en allvarlig blick och jag kollade nervöst på henne och de okända 3 okända personerna som satt vid köksbordet. Vart kom dom ifrån och vad gjorde dom här?
Jag satte mej vid köksbordet och kände verkligen på mej att det här inte kommer sluta bra.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag vaknade plötsligt upp av att planet hade landat. Jag var framme! Jag satte mej snabbt upp i mitt säte och gnuggade mej i ögonen och kollade sedan ut genom fönstret. Det var mörkt ute så jag såg inte så mycket. Jag drog upp mobilen från min ficka, klockan var 1 på natten. Noelle hade fortfarande inte svarat på mina sms eller ringt tillbaka så jag bestämde mej för att ringa igen. Ännu den här gången fick jag inget svar. Jag svärde för mej själv och sjönk ner i sätet igen. Jag kan verkligen inte sluta oroa mej för henne. Tänk så har det hänt något? Eller tänk så.. Vill hon inte ha med mej och göra?
Jag skakade på huvudet och log för mej själv när man äntligen fick gå av planet. Snart så är jag hos henne så jag behöver inte oroa mej. Jag hämtade min väska och började sedan gå iväg från flygplatsen för att hitta en taxi. Det var lätt som en plätt eftersom det var typ taxi's överallt. Jag stannade en och hoppade in i den och vi började köra mot Atlanta, Georgia. Det kommer inte ta så värst långt tid tills jag är där. Typ 40 minuter bara. Eftersom jag fortfarande var trött efter flygresan så somnade jag igen. Vilket var ganska pinsamt men det går ju snabbare för mej att komma dit på ett sätt.
Jag vaknade upp av att taxi mannen pratade med mej. Jag satte mej sömnigt upp och kollade ut genom fönstret. Vi var nästan framme.
-Snart framme.
-Japp.
-Sovit gott?
-Haha jorå. Ursäkta jag var väldigt trött.
-Jo det måste du ju vara, du som jobbar så hårt.
Jag log till svar och lutade sedan huvudet mot den svala bilrutan och tänkte. Jag kände mej lite taskig över att bara ha lämnat mamma och alla dom andra och sådär. Jag hade ju även 4 konserter till att avsluta.. Och Jasmine. Jag kände mej taskig över att bara ha dissat henne sådär men jag gillar henne inte, inte på det sättet. Jag ska prata med henne för jag känner mej verkligen taskig.
-Du kan släppa av mej här. Sa jag när vi nästan var framme vid Ryans hus.
Vi stannade och jag gav honom pengarna. Sedan hoppade jag ut från taxin och började gå mot Noelle. Medans jag gick prövade jag att ringa igen. Jag vet att det är sent och att hon kanske sover men.. Fan jag vet inte. Jag bara måste dit. NU! Jag skyndade mej och efter en stund kunde jag se höghuset där Noelle bor. Jag log för mej själv och nästan halvsprang sista biten.
Jag öppnade porten och kände hur mitt hjärta hade börjat dunka fortare och när jag var framme vid ytterdörren slog det som fortast. Jag fixade till håret snabbt och ringde sedan på. Ingen öppnade. Jag suckade och plingade igen och knackade som en dåre.
Plötsligt rycktes dörren upp och där stod Noelles mamma.
-Uhm hej.. Är Noelle hemma?
-Nej.
-Vart är hon då?
-Det kan jag tyvärr inte säga. Jag är verkligen ledsen Justin.
Jag suckade och kände den där irritationen igen.
-Snälla. Jag måste verkligen få prata med henne.
Jag kollade in i hennes ögon som påmindes om Noelles och hon nickade.
-Okej. Kom in så ska jag förklara för dej hur det ligger till.
Jag nickade och klev in. Vi gick in till köket och satte oss vid köksbordet.
-Så.. Vart är hon nu då? Sa jag när vi suttit oss.
-Justin.. Jag vet inte hur jag ska säga det här men.. Noelle är inne på ett slags rehab.
Jag avbröt Mary snabbt, som hennes mamma heter.
-Va? Varför? Sa jag chockat och kände paniken ta över.
-Jo jag fick nyss reda på att hon.. Skär sej själv och jag var tvungen att göra något åt saken och rehab var ända utvägen. Sa Mary sorgset.
-Men neeej! Noelle skär sej inte! Inte längre! Jag vet det.
-Tyvärr så gör hon det Justin. Hon mår verkligen inte bra, och jag har inte märkt det förrens nu.
-Asså jag vet att hon inte skär sej längre. Hon slutade ju!
Jag kollade chockat på Mary och kunde inte riktigt fatta vad som faktiskt har hänt.
-Justin.. Du har inte träffat henne på 3 månader så hur vet du om hon har börjat igen eller inte?
-Jag är helt säker på att hon inte har det.
Mary skulle precis säga något men jag avbröt henne igen.
-När kommer hon hem? Jag måste verkligen få träffa henne.
-Alltså.. Hon kommer nog vara där ett långt tag. Minst 4 månader och sedan så kommer.. Åh.. Jag kan inte säga det här men hon ska flytta, till en helt ny familj i en annan stad och bo där i kanske ett år tills allt har ordnat sej upp igen för henne. Hon behöver börja om igen.
Jag svalde hårt och kände hur tårarna var nära nu. Hörde jag verkligen rätt? Snälla nej, låt det inte vara sant!! Jag kollade bara chockat på väggen och visste inte vad jag skulle säga.
-Jag är verkligen ledsen Justin. Det är jag men det är för hennes egna bästa. Hennes beetende kan förstöra henne helt om hon fortsätter bo här.
Jag började andas tyngre och bet ihop för att inte börja gråta. Mina ögon fuktades sakta och jag försökte svälja ner klumpen men det gick inte. Jag fick panik.
-Nej! Asså nej! Det får bara inte vara sant. Jag vet inte vad jag ska göra.. Jag.. Jag måste få träffa henne nu! Snälla säg vart hon är! Snälla! Jag kan fixa det här. Bad jag.
-Justin jag kan inte..
-SNÄLLA SÄG! JAG MENAR DET! JAG MÅSTE TRÄFFA HENNE! JAG KAN INTE VARA UTAN HENNE! Halvskrek jag och ställde mej upp så fort att stolen ramlade ner på golvet.
-Ok.. Justin ta det lugnt. Jag ska berätta.. Sätt dej ner och andas ut.
Jag gjorde som hon sa och hon började berätta om vart rehabet låg.
-Fast det går inte att hälsa på henne. Besöksförbud. Jag är ledsen. Sa hon efter att hon var klar.
-Tack ändå. Jag måste verkligen dra nu. Jag har saker att fixa. Sa jag snabbt och ställde mej upp och gick ut från köket. Jag öppnade ytterdörren och sprang sedan ut. Vad fan ska jag göra nu? Det kan inte sluta såhär mellan mej och Noelle. Det går bara inte.. Mitt liv känns förstört nu. Det är förstört. Jag kan inte låta det vara såhär och jag är helt säker på att Noelle inte har skärt sej igen. Hon har ju lagt allt det där bakom sej.. Men tänk så har hon gjort det igen pågrund utav att jag lämnade henne? Jag rös av bara tanken att det här kan ha vart mitt fel....
--------------------------------------------------
:O OMB! Hur ska det här gå? Är det helt över nu eller vadå?
-Så vi ses imorn igen?
Jag, Ryan, Chaz och Chris stod utanför mej efter att ha vart ute och fiskat. Haha, ja det låter sjukt men vi gjorde faktiskt det. Det var sjukt kul iallafall och Chaz ramlade i vattnet. Haha!
-Japp. Ring mej!
Jag gav dom alla ett leende och gick sedan in genom porten. Klockan var inte alls mycket men mamma hade ringt och sagt att jag behövde komma hem, nu. Varför vet jag inte. Hon har verkligen betett sej så himla konstigt dom senaste dagarna. Ringt en massa telefon samtal och gett mej konstiga blickar då och då. Jag förstår inte vad det är med henne just nu.
Jag gick uppför trapporna och grubblade över varför jag helt plötsligt behövde komma hem. Jag suckade och öppnade dörren och steg in. Jag tog av mej skorna och väntade på att mamma skulle komma men det gjorde hon inte.
-Hallå? Sa jag irriterat.
-Noelle, kom in till köket är du snäll. Hörde jag mamma säga.
Jag lyfte på ena ögonbrynet och gick långsamt in till köket och när jag var framme stannade jag plötsligt till. Vafan var det här?
-Uhmm.. Mumlade jag nervöst.
-Sätt dej Noelle. Vi behöver prata om en del saker.
Mamma gav mej en allvarlig blick och jag kollade nervöst på henne och de okända 3 okända personerna som satt vid köksbordet. Vart kom dom ifrån och vad gjorde dom här?
Jag satte mej vid köksbordet och kände verkligen på mej att det här inte kommer sluta bra.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag vaknade plötsligt upp av att planet hade landat. Jag var framme! Jag satte mej snabbt upp i mitt säte och gnuggade mej i ögonen och kollade sedan ut genom fönstret. Det var mörkt ute så jag såg inte så mycket. Jag drog upp mobilen från min ficka, klockan var 1 på natten. Noelle hade fortfarande inte svarat på mina sms eller ringt tillbaka så jag bestämde mej för att ringa igen. Ännu den här gången fick jag inget svar. Jag svärde för mej själv och sjönk ner i sätet igen. Jag kan verkligen inte sluta oroa mej för henne. Tänk så har det hänt något? Eller tänk så.. Vill hon inte ha med mej och göra?
Jag skakade på huvudet och log för mej själv när man äntligen fick gå av planet. Snart så är jag hos henne så jag behöver inte oroa mej. Jag hämtade min väska och började sedan gå iväg från flygplatsen för att hitta en taxi. Det var lätt som en plätt eftersom det var typ taxi's överallt. Jag stannade en och hoppade in i den och vi började köra mot Atlanta, Georgia. Det kommer inte ta så värst långt tid tills jag är där. Typ 40 minuter bara. Eftersom jag fortfarande var trött efter flygresan så somnade jag igen. Vilket var ganska pinsamt men det går ju snabbare för mej att komma dit på ett sätt.
Jag vaknade upp av att taxi mannen pratade med mej. Jag satte mej sömnigt upp och kollade ut genom fönstret. Vi var nästan framme.
-Snart framme.
-Japp.
-Sovit gott?
-Haha jorå. Ursäkta jag var väldigt trött.
-Jo det måste du ju vara, du som jobbar så hårt.
Jag log till svar och lutade sedan huvudet mot den svala bilrutan och tänkte. Jag kände mej lite taskig över att bara ha lämnat mamma och alla dom andra och sådär. Jag hade ju även 4 konserter till att avsluta.. Och Jasmine. Jag kände mej taskig över att bara ha dissat henne sådär men jag gillar henne inte, inte på det sättet. Jag ska prata med henne för jag känner mej verkligen taskig.
-Du kan släppa av mej här. Sa jag när vi nästan var framme vid Ryans hus.
Vi stannade och jag gav honom pengarna. Sedan hoppade jag ut från taxin och började gå mot Noelle. Medans jag gick prövade jag att ringa igen. Jag vet att det är sent och att hon kanske sover men.. Fan jag vet inte. Jag bara måste dit. NU! Jag skyndade mej och efter en stund kunde jag se höghuset där Noelle bor. Jag log för mej själv och nästan halvsprang sista biten.
Jag öppnade porten och kände hur mitt hjärta hade börjat dunka fortare och när jag var framme vid ytterdörren slog det som fortast. Jag fixade till håret snabbt och ringde sedan på. Ingen öppnade. Jag suckade och plingade igen och knackade som en dåre.
Plötsligt rycktes dörren upp och där stod Noelles mamma.
-Uhm hej.. Är Noelle hemma?
-Nej.
-Vart är hon då?
-Det kan jag tyvärr inte säga. Jag är verkligen ledsen Justin.
Jag suckade och kände den där irritationen igen.
-Snälla. Jag måste verkligen få prata med henne.
Jag kollade in i hennes ögon som påmindes om Noelles och hon nickade.
-Okej. Kom in så ska jag förklara för dej hur det ligger till.
Jag nickade och klev in. Vi gick in till köket och satte oss vid köksbordet.
-Så.. Vart är hon nu då? Sa jag när vi suttit oss.
-Justin.. Jag vet inte hur jag ska säga det här men.. Noelle är inne på ett slags rehab.
Jag avbröt Mary snabbt, som hennes mamma heter.
-Va? Varför? Sa jag chockat och kände paniken ta över.
-Jo jag fick nyss reda på att hon.. Skär sej själv och jag var tvungen att göra något åt saken och rehab var ända utvägen. Sa Mary sorgset.
-Men neeej! Noelle skär sej inte! Inte längre! Jag vet det.
-Tyvärr så gör hon det Justin. Hon mår verkligen inte bra, och jag har inte märkt det förrens nu.
-Asså jag vet att hon inte skär sej längre. Hon slutade ju!
Jag kollade chockat på Mary och kunde inte riktigt fatta vad som faktiskt har hänt.
-Justin.. Du har inte träffat henne på 3 månader så hur vet du om hon har börjat igen eller inte?
-Jag är helt säker på att hon inte har det.
Mary skulle precis säga något men jag avbröt henne igen.
-När kommer hon hem? Jag måste verkligen få träffa henne.
-Alltså.. Hon kommer nog vara där ett långt tag. Minst 4 månader och sedan så kommer.. Åh.. Jag kan inte säga det här men hon ska flytta, till en helt ny familj i en annan stad och bo där i kanske ett år tills allt har ordnat sej upp igen för henne. Hon behöver börja om igen.
Jag svalde hårt och kände hur tårarna var nära nu. Hörde jag verkligen rätt? Snälla nej, låt det inte vara sant!! Jag kollade bara chockat på väggen och visste inte vad jag skulle säga.
-Jag är verkligen ledsen Justin. Det är jag men det är för hennes egna bästa. Hennes beetende kan förstöra henne helt om hon fortsätter bo här.
Jag började andas tyngre och bet ihop för att inte börja gråta. Mina ögon fuktades sakta och jag försökte svälja ner klumpen men det gick inte. Jag fick panik.
-Nej! Asså nej! Det får bara inte vara sant. Jag vet inte vad jag ska göra.. Jag.. Jag måste få träffa henne nu! Snälla säg vart hon är! Snälla! Jag kan fixa det här. Bad jag.
-Justin jag kan inte..
-SNÄLLA SÄG! JAG MENAR DET! JAG MÅSTE TRÄFFA HENNE! JAG KAN INTE VARA UTAN HENNE! Halvskrek jag och ställde mej upp så fort att stolen ramlade ner på golvet.
-Ok.. Justin ta det lugnt. Jag ska berätta.. Sätt dej ner och andas ut.
Jag gjorde som hon sa och hon började berätta om vart rehabet låg.
-Fast det går inte att hälsa på henne. Besöksförbud. Jag är ledsen. Sa hon efter att hon var klar.
-Tack ändå. Jag måste verkligen dra nu. Jag har saker att fixa. Sa jag snabbt och ställde mej upp och gick ut från köket. Jag öppnade ytterdörren och sprang sedan ut. Vad fan ska jag göra nu? Det kan inte sluta såhär mellan mej och Noelle. Det går bara inte.. Mitt liv känns förstört nu. Det är förstört. Jag kan inte låta det vara såhär och jag är helt säker på att Noelle inte har skärt sej igen. Hon har ju lagt allt det där bakom sej.. Men tänk så har hon gjort det igen pågrund utav att jag lämnade henne? Jag rös av bara tanken att det här kan ha vart mitt fel....
--------------------------------------------------
:O OMB! Hur ska det här gå? Är det helt över nu eller vadå?
LOVE OF MY LIFE - chapter 49
Jag vände mej snabbt om och sprang uppför trapporna....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När jag hade kommit upp från källaren sprang jag igenom folkmassan och fram till mamma. Hon kollade på mej och log.
-Har du kul Justin?
Jag harklade mej.
-Mamma jag vet inte hur jag ska säga det här men jag måste åka. NU!
-Vad pratar du om Justin? Du kan ju inte bara åka, och vart ska du? Frågade mamma frågandes.
-Jag måste till Noelle innan det är försent. Förlåt mamma. Sa jag snabbt och vände mej sedan om och började springa igenom folkmassan igen.
Jag hörde hur mamma skrek efter mej men jag ignorerade det. Jag hatar att svika min mamma men den här gången måste jag. Noelle betyder allt för mej och om jag inte tar tillbaka henne nu kanske jag aldrig får henne igen. Jag försökte leta efter Kenny men kunde inte hitta honom nånstans. Äntligen fick jag syn på honom och sprang fram till honom.
-Kenny! Ge mej mitt bankkort! Fort! Sa jag stressat och Kenny skakade på huvudet och skrattade.
-Bieber.. Du vet att jag inte får ge dej det hur som helst. Det har din mamma och Scooter bestämt. Jag kan inte göra något åt det.
Jag suckade och kände hur frustrerad jag började bli.
-Snälla Kenny, lita på mej. Det här är verkligen viktigt! Bara ge mej det. Bad jag och gav Kenny en allvarlig blick. Jag såg hur Kenny suckade och drog upp sin plånbok ur fickan och drog ut mitt bankkort. Jag skrek nästan inombords och jag kunde inte låta bli att le när Kenny gav mej det.
-Fan jag fattar inte hur du kan få mej att ge dej den.. Men jag litar på dej Justin. Lova att du inte gör något dumt bara. Ok?
-Jag lovar Kenny. Men det är en sak till. Kan du göra mej en sjukt stor tjänst?
Kenny suckade.
-Det kan inte vara något bra men okej. Bara för den här gången.
-Du måste skjutsa mej till flygplatsen. NU!
-VA? Ska du flyga? Helt ensam? Nej det går inte Justin. Din mamma kommer döda mej, jag upprepar- Döda mej! Klockan är ju hur mycket som helst och det kan hända något.
Jag suckade och det kändes som att jag skulle börja gråta snart för att jag var så arg.
-Snälla Kenny. Jag ber dej! Jag måste göra det här, du fattar inte, jag måste göra det här för den jag älskar mest i hela världen. Snällaaaaa!
Jag kollade bedjandes på mej Kenny och kände hur tårarna snart skulle spruta fram.
-Okej Justin. Jag gör det för jag förstår hur mycket du faktiskt älskar Noelle. Jag gör det för er två och jag vet att jag kommer ångra det här men.. Okej jag gör det. Men isåfall måste vi dra nu innan din mamma kommer stoppa oss!
Jag log och kramade om Kenny.
-Jag älskar dej Kenny! Sa jag glatt och sedan sprang vi ut från festen. Vi hoppade in i hans bil och började köra mot flygplatsen. Medans jag satt i bilen tog jag fram mobilen och började smsa till Noelle.
"Noelle! Det är dej jag vill ha! Jag har verkligen insett det nu, och jag klarar mej inte utan dej. Det är inte Jasmine jag är kär i, jag var det hela tiden i dej. Och jag har också tänkt på dej hela tiden. Jag har vart helt förkrossad utan dej .. Jag klarar inte det här mer! Jag bara måste få sej, hålla om dej och kyssa dej! Jag är påväg mot flygplatsen nu, jag är snart påväg till dej. Noelle, jag älskar dej verkligen.. Fan.. Jag älskar dej mest utav allt! Vi ses om några timmar, jag ringer när jag är framme."
Jag la ner mobilen och andades ut. Det är nära nu, jag är snart hos henne.
Efter en stund var vi framme vid flygplatsen. Jag kollade på Kenny och han kollade på mej.
-Så du klarar dej nu då? Frågade han mjukt.
-Japp. Tack för hjälpen Kenny.
-Är det säkert? Du kan alltid ringa mej om det blir knas, okej? Sköt om dej och oroa dej inte för din mamma och dom andra. Jag kommer förklara för dom.
-Tack Kenny du är seriöst bäst. Hejdå!
Jag tog på mej min jacka och slängde ryggsäcken över ryggen. Sedan gick jag in i flygplatsen. Det var inte så mycket folk eftersom klockan var så mycket. Jag tog ett djupt andetag och gick fram och beställde min biljett. Mitt plan skulle gå om bara en halvtimme. Jag betalade med mitt kort och gick sedan och satte mej på en bänk för att vänta. Jag väntade även på att Noelle skulle svara på mitt sms. Tillslut bestämde jag mej för att ringa henne men antagligen hade hon stängt av sin mobil. Jag kände hur jag började bli lite orolig över henne. Plötsligt ryckte jag till av att en röst ropade upp att nästa plan åker om 10 minuter. Mitt plan. Jag skyndade mej och några minuter senare satt jag på planet. Jag kurade ihop mej i ett säte och prövade ringa Noelle igen, inget svar.
Planet lyfte och jag andades ut och försökte ta det lugnt. Jag behöver inte oroa mej, snart så är jag hos henne. Jag är nära nu. Efter ett tag somnade jag med ett leende på läpparna.
------------------------------------------
Kort del men ni får mer imorn!
Och hur ska det gå nu då? Varför svarar inte Noelle på sms eller i telefon? Har det kanske hänt något?
KOMMENTERA! :D
-
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När jag hade kommit upp från källaren sprang jag igenom folkmassan och fram till mamma. Hon kollade på mej och log.
-Har du kul Justin?
Jag harklade mej.
-Mamma jag vet inte hur jag ska säga det här men jag måste åka. NU!
-Vad pratar du om Justin? Du kan ju inte bara åka, och vart ska du? Frågade mamma frågandes.
-Jag måste till Noelle innan det är försent. Förlåt mamma. Sa jag snabbt och vände mej sedan om och började springa igenom folkmassan igen.
Jag hörde hur mamma skrek efter mej men jag ignorerade det. Jag hatar att svika min mamma men den här gången måste jag. Noelle betyder allt för mej och om jag inte tar tillbaka henne nu kanske jag aldrig får henne igen. Jag försökte leta efter Kenny men kunde inte hitta honom nånstans. Äntligen fick jag syn på honom och sprang fram till honom.
-Kenny! Ge mej mitt bankkort! Fort! Sa jag stressat och Kenny skakade på huvudet och skrattade.
-Bieber.. Du vet att jag inte får ge dej det hur som helst. Det har din mamma och Scooter bestämt. Jag kan inte göra något åt det.
Jag suckade och kände hur frustrerad jag började bli.
-Snälla Kenny, lita på mej. Det här är verkligen viktigt! Bara ge mej det. Bad jag och gav Kenny en allvarlig blick. Jag såg hur Kenny suckade och drog upp sin plånbok ur fickan och drog ut mitt bankkort. Jag skrek nästan inombords och jag kunde inte låta bli att le när Kenny gav mej det.
-Fan jag fattar inte hur du kan få mej att ge dej den.. Men jag litar på dej Justin. Lova att du inte gör något dumt bara. Ok?
-Jag lovar Kenny. Men det är en sak till. Kan du göra mej en sjukt stor tjänst?
Kenny suckade.
-Det kan inte vara något bra men okej. Bara för den här gången.
-Du måste skjutsa mej till flygplatsen. NU!
-VA? Ska du flyga? Helt ensam? Nej det går inte Justin. Din mamma kommer döda mej, jag upprepar- Döda mej! Klockan är ju hur mycket som helst och det kan hända något.
Jag suckade och det kändes som att jag skulle börja gråta snart för att jag var så arg.
-Snälla Kenny. Jag ber dej! Jag måste göra det här, du fattar inte, jag måste göra det här för den jag älskar mest i hela världen. Snällaaaaa!
Jag kollade bedjandes på mej Kenny och kände hur tårarna snart skulle spruta fram.
-Okej Justin. Jag gör det för jag förstår hur mycket du faktiskt älskar Noelle. Jag gör det för er två och jag vet att jag kommer ångra det här men.. Okej jag gör det. Men isåfall måste vi dra nu innan din mamma kommer stoppa oss!
Jag log och kramade om Kenny.
-Jag älskar dej Kenny! Sa jag glatt och sedan sprang vi ut från festen. Vi hoppade in i hans bil och började köra mot flygplatsen. Medans jag satt i bilen tog jag fram mobilen och började smsa till Noelle.
"Noelle! Det är dej jag vill ha! Jag har verkligen insett det nu, och jag klarar mej inte utan dej. Det är inte Jasmine jag är kär i, jag var det hela tiden i dej. Och jag har också tänkt på dej hela tiden. Jag har vart helt förkrossad utan dej .. Jag klarar inte det här mer! Jag bara måste få sej, hålla om dej och kyssa dej! Jag är påväg mot flygplatsen nu, jag är snart påväg till dej. Noelle, jag älskar dej verkligen.. Fan.. Jag älskar dej mest utav allt! Vi ses om några timmar, jag ringer när jag är framme."
Jag la ner mobilen och andades ut. Det är nära nu, jag är snart hos henne.
Efter en stund var vi framme vid flygplatsen. Jag kollade på Kenny och han kollade på mej.
-Så du klarar dej nu då? Frågade han mjukt.
-Japp. Tack för hjälpen Kenny.
-Är det säkert? Du kan alltid ringa mej om det blir knas, okej? Sköt om dej och oroa dej inte för din mamma och dom andra. Jag kommer förklara för dom.
-Tack Kenny du är seriöst bäst. Hejdå!
Jag tog på mej min jacka och slängde ryggsäcken över ryggen. Sedan gick jag in i flygplatsen. Det var inte så mycket folk eftersom klockan var så mycket. Jag tog ett djupt andetag och gick fram och beställde min biljett. Mitt plan skulle gå om bara en halvtimme. Jag betalade med mitt kort och gick sedan och satte mej på en bänk för att vänta. Jag väntade även på att Noelle skulle svara på mitt sms. Tillslut bestämde jag mej för att ringa henne men antagligen hade hon stängt av sin mobil. Jag kände hur jag började bli lite orolig över henne. Plötsligt ryckte jag till av att en röst ropade upp att nästa plan åker om 10 minuter. Mitt plan. Jag skyndade mej och några minuter senare satt jag på planet. Jag kurade ihop mej i ett säte och prövade ringa Noelle igen, inget svar.
Planet lyfte och jag andades ut och försökte ta det lugnt. Jag behöver inte oroa mej, snart så är jag hos henne. Jag är nära nu. Efter ett tag somnade jag med ett leende på läpparna.
------------------------------------------
Kort del men ni får mer imorn!
Och hur ska det gå nu då? Varför svarar inte Noelle på sms eller i telefon? Har det kanske hänt något?
KOMMENTERA! :D
-
LOVE OF MY LIFE - chapter 48
Jag vet att om jag måste gå vidare kan jag inte hålla på såhär men jag bara måste den här gången. Jag bestämde mej för att köpa tidningen och drog sedan hem......
NOELLE'S PERSPEKTIV
När jag kom hem så sov redan mamma och Denver. Jag passade då på att sätta mej i tv-rummet för att äta min mat och kolla på TV. När jag hade ätit klart tog jag ett djupt andetag och kollade på framsidan av tidningen. Borde jag verkligen läsa? Jag vet att jag kommer bli sårad men jag bara måste. Jag slog upp sidorna som handlade om Justin och kände hur magen redan gjorde ont av oro.
"JUSTIN BIEBER HAR EN NY ROMANS.. IGEN?"
Justin Bieber har länge setts med en tjej som är med och sjunger på hans konserter, men som även reser runt med Justin och hans team. Vem är tjejen? Jo det är ingen mindre än Jasmine Villegas, Justins romans från förra sommaren. Ni kommer väl ihåg bilderna då man hittade tonårsparet hångla i en bil? Dom verkar nu vara förenade igen och hetare än någonsin förr. Kolla in bilderna!
Jag kollade på bilderna och hade lust att bara riva sönder hela tidningen. På flera av bilderna så var Justin och Jasmine alldeles blöta och sprang runt hand i hand. På en annan bild satt dom på en bänk och var hur nära som helst att kyssas, eller det såg ut så iallafall.
Jag läste vidare.
Justin nämnde även Jasmine i en intervju när vi frågade om henne. Han sade då:
"JAG ÄLSKAR JASMINE! HON ÄR EN OTROLIG MÄNNISKA OCH FINNS ALLTID DÄR FÖR MEJ".
Men frågan är nu, vad hände med Justins förra förhållande? Som vi alla vet har Justin haft ett ganska långt uppehåll och fått åka tillbaka till Atlanta för att få gå i skolan och umgås med sina vänner, precis som en vanlig kille. Det sägs då att han träffade en tjej där borta och blev fort förälskad. Om det är sant vet vi inte för nästan ingen har fångat bilder på dom. Men det finns en del bilder på dom på gossip-sajter som en del beliebers har sett. Men Justin verkar vara riktigt över med tjejen och nu är det bara Jasmine Villegas som gäller igen.
Jag hade börjat andas fortare och slog ihop tidningen med ett ryck. Jag kunde inte hålla tillbaka och en tår rann sakta nerför min kind. Jag torkade snabbt bort den och lutade mej bakåt i soffan och tänkte. Det är dags att ge upp nu, på riktigt. Han har gått vidare och det måste jag också göra nu. Jag kan inte kolla bak mer, jag måste ge upp nu och låta Justin få vara glad. Han förtjänar det.
Jag tog upp min mobil och började skriva till Justin.
"Jag ger upp nu Justin. Jag har försökt att förstå att du inte vill ha mej längre men det har svårt. Men nu har jag verkligen insett det och från och med nu ska jag låta dej vara. Men innan det vill jag bara säga att jag fortfarande är ledsen för vad jag har gjort. Jag ångrar mej verkligen men det finns inget att göra åt saken nu. Jag vet att du inte tror mej och att du inte ens vill lyssna men .. Jag tänker på dej varje dag, du är med mej vart jag än går, vad jag än gör. Jag älskar dej verkligen Justin men när jag ser dej såhär glad vill jag inte störa dej mer. Hon verkar vara en bra tjej och du förtjänar att få vara glad, och det är du med henne. Och en sak till, snälla glöm inte bort Ryan, Chaz och Chris, dom är dina vänner, kom ihåg det. Det finns så mycket mer jag vill säga men det går inte att få allt sagt. Hejdå Justin!"
Jag pustade ut och la bort mobilen och kramade om kudden jag hade i min famn. Jag la mej sedan ner i soffan och bet verkligen ihop för att inte börja gråta. Och för första gången funkade det faktiskt. Jag hade släppt taget. Men minnena kommer alltid finnas kvar och jaga mej. Även om dom är fina så gör dom ont. Efter ett tag så somnade jag.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag låg och halvsov i soffan tillsammans med Jasmine. TV:N var fortfarande på och jag kunde svagt höra rösterna. Efter ett tag vaknade jag upp på riktigt utav att Jasmine råkade sparka till mej i sömnen eftersom vi låg skavfötters. Jag satte mej upp i soffan och gnuggade mej i ögonen. Sedan kollade jag på Jasmine som sov sött och log för mej själv. Vi hade somnat i soffan medans vi kollade på TV på natten. Jag tog upp mobilen från min ficka för att kolla hur mycket klockan var. Den var 11 på morgonen och om 5 dagar ska jag åka hem till Atlanta igen. Fan vad jag kommer sakna Jasmine, även om vi håller kontakten så kommer vi inte kunna träffas så ofta. Jag märkte hur jag hade fått ett sms, jag klickade på det. Det var från Noelle och jag tog ett djupt andetag och började läsa.
När jag var klar satt jag bara där alldeles stilla och kollade på smset. Jag drog ena handen genom mitt hår och bet mej i läppen och försökte svälja klumpen i min hals. Jag la bort mobilen och satte ansiktet i mina händer. Det var verkligen längesen jag fick ett sms från Noelle och nu när jag äntligen hade slutat tänka på henne kom allt tillbaka, igen.
Jag ryckte plötsligt till av en röst.
-Justin? Hur mår du?
Jag kollade upp på Jasmine som hade vaknat.
-Um.. Bra.
-Är det säkert? Du har ju tårar i ögonen. Sa Jasmine oroligt och flyttade sej närme mej.
-Har jag? Uhm.. Ok. Men jag mår bra, det är säkert. Sa jag och harklade mej.
Jasmine satt nu jätte nära mej och la armarna om mina axlar.
-Jag hoppas det. Jag gillar inte att se dej ledsen. Viskade hon i mitt öra och jag halvlog.
Idag skulle vi vara helt lediga, inga konserter eller intervjuer. Det skulle bli skönt att bara få umgås med Jasmine. Några timmar senare var det party. Eller typ iallafall. Alla i mitt crew hade hyrt en lokal för att festa och dansa i. Det var hur kul som helst och vi dansade en massa, speciellt jag och Jasmine. Efter ett tag kände vi hur svettiga vi hade blivit och bestämde oss för att ta det lugnt ett tag. Jasmine tog plötsligt tag i min hand och började dra med mej genom allt folk. Jag hängde på och märkte hela tiden hur mamma hade blicken på oss. Till slut kom vi fram till en dörr och Jasmine öppnade den. Vi skrattade och gick in i den. Egentligen fick vi inte gå in hit eftersom den ledde ner under lokalen, som en källare. Vi gick nerför trapporna och jag kände redan hur svalt det var.
Vi satte oss på en kant och pustade ut lite eftersom vi var så svettiga. Sedan satt vi där alldeles tysta och kollade på varandra.
-Jag gillar verkligen dej. Sa Jasmine plötsligt och jag började le.
-Jag gillar dej med. Sa jag och hon log också.
-Jag har verkligen saknat oss två tillsammans.
-Jag med.
Vi kollade in i varandras ögon och båda log. Vi flyttade våra ansikten lite närmre och sedan gick allt som slowmotion. Våra läppar möttes försiktigt och hon la handen på min hals och jag flyttade upp mina händer till hennes ansikte och strök hennes hår. Vi avslutade sakta kyssen och kom tillbaka till verkligheten. Hon kollade på mej och log, men jag log inte tillbaka. Det är inte Jasmine jag vill ha! Jag har insett det nu. Fan! Vad har jag gjort?
-Jag måste dra. Sa jag snabbt och ställde mej upp.
-Va? Vad snackar du om? Sa Jasmine chockat.
-Förlåt Jasmine, jag gillar verkligen dej men jag älskar någon annan. Jag behöver henne.
Jag vände mej snabbt om och sprang uppför trapporna....
-------------------------------------------
:OO Kommer Justin ta tillbaka Noelle nu?
KOM IGEN KOMMENTERA! :DD
När jag kom hem så sov redan mamma och Denver. Jag passade då på att sätta mej i tv-rummet för att äta min mat och kolla på TV. När jag hade ätit klart tog jag ett djupt andetag och kollade på framsidan av tidningen. Borde jag verkligen läsa? Jag vet att jag kommer bli sårad men jag bara måste. Jag slog upp sidorna som handlade om Justin och kände hur magen redan gjorde ont av oro.
"JUSTIN BIEBER HAR EN NY ROMANS.. IGEN?"
Justin Bieber har länge setts med en tjej som är med och sjunger på hans konserter, men som även reser runt med Justin och hans team. Vem är tjejen? Jo det är ingen mindre än Jasmine Villegas, Justins romans från förra sommaren. Ni kommer väl ihåg bilderna då man hittade tonårsparet hångla i en bil? Dom verkar nu vara förenade igen och hetare än någonsin förr. Kolla in bilderna!
Jag kollade på bilderna och hade lust att bara riva sönder hela tidningen. På flera av bilderna så var Justin och Jasmine alldeles blöta och sprang runt hand i hand. På en annan bild satt dom på en bänk och var hur nära som helst att kyssas, eller det såg ut så iallafall.
Jag läste vidare.
Justin nämnde även Jasmine i en intervju när vi frågade om henne. Han sade då:
"JAG ÄLSKAR JASMINE! HON ÄR EN OTROLIG MÄNNISKA OCH FINNS ALLTID DÄR FÖR MEJ".
Men frågan är nu, vad hände med Justins förra förhållande? Som vi alla vet har Justin haft ett ganska långt uppehåll och fått åka tillbaka till Atlanta för att få gå i skolan och umgås med sina vänner, precis som en vanlig kille. Det sägs då att han träffade en tjej där borta och blev fort förälskad. Om det är sant vet vi inte för nästan ingen har fångat bilder på dom. Men det finns en del bilder på dom på gossip-sajter som en del beliebers har sett. Men Justin verkar vara riktigt över med tjejen och nu är det bara Jasmine Villegas som gäller igen.
Jag hade börjat andas fortare och slog ihop tidningen med ett ryck. Jag kunde inte hålla tillbaka och en tår rann sakta nerför min kind. Jag torkade snabbt bort den och lutade mej bakåt i soffan och tänkte. Det är dags att ge upp nu, på riktigt. Han har gått vidare och det måste jag också göra nu. Jag kan inte kolla bak mer, jag måste ge upp nu och låta Justin få vara glad. Han förtjänar det.
Jag tog upp min mobil och började skriva till Justin.
"Jag ger upp nu Justin. Jag har försökt att förstå att du inte vill ha mej längre men det har svårt. Men nu har jag verkligen insett det och från och med nu ska jag låta dej vara. Men innan det vill jag bara säga att jag fortfarande är ledsen för vad jag har gjort. Jag ångrar mej verkligen men det finns inget att göra åt saken nu. Jag vet att du inte tror mej och att du inte ens vill lyssna men .. Jag tänker på dej varje dag, du är med mej vart jag än går, vad jag än gör. Jag älskar dej verkligen Justin men när jag ser dej såhär glad vill jag inte störa dej mer. Hon verkar vara en bra tjej och du förtjänar att få vara glad, och det är du med henne. Och en sak till, snälla glöm inte bort Ryan, Chaz och Chris, dom är dina vänner, kom ihåg det. Det finns så mycket mer jag vill säga men det går inte att få allt sagt. Hejdå Justin!"
Jag pustade ut och la bort mobilen och kramade om kudden jag hade i min famn. Jag la mej sedan ner i soffan och bet verkligen ihop för att inte börja gråta. Och för första gången funkade det faktiskt. Jag hade släppt taget. Men minnena kommer alltid finnas kvar och jaga mej. Även om dom är fina så gör dom ont. Efter ett tag så somnade jag.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag låg och halvsov i soffan tillsammans med Jasmine. TV:N var fortfarande på och jag kunde svagt höra rösterna. Efter ett tag vaknade jag upp på riktigt utav att Jasmine råkade sparka till mej i sömnen eftersom vi låg skavfötters. Jag satte mej upp i soffan och gnuggade mej i ögonen. Sedan kollade jag på Jasmine som sov sött och log för mej själv. Vi hade somnat i soffan medans vi kollade på TV på natten. Jag tog upp mobilen från min ficka för att kolla hur mycket klockan var. Den var 11 på morgonen och om 5 dagar ska jag åka hem till Atlanta igen. Fan vad jag kommer sakna Jasmine, även om vi håller kontakten så kommer vi inte kunna träffas så ofta. Jag märkte hur jag hade fått ett sms, jag klickade på det. Det var från Noelle och jag tog ett djupt andetag och började läsa.
När jag var klar satt jag bara där alldeles stilla och kollade på smset. Jag drog ena handen genom mitt hår och bet mej i läppen och försökte svälja klumpen i min hals. Jag la bort mobilen och satte ansiktet i mina händer. Det var verkligen längesen jag fick ett sms från Noelle och nu när jag äntligen hade slutat tänka på henne kom allt tillbaka, igen.
Jag ryckte plötsligt till av en röst.
-Justin? Hur mår du?
Jag kollade upp på Jasmine som hade vaknat.
-Um.. Bra.
-Är det säkert? Du har ju tårar i ögonen. Sa Jasmine oroligt och flyttade sej närme mej.
-Har jag? Uhm.. Ok. Men jag mår bra, det är säkert. Sa jag och harklade mej.
Jasmine satt nu jätte nära mej och la armarna om mina axlar.
-Jag hoppas det. Jag gillar inte att se dej ledsen. Viskade hon i mitt öra och jag halvlog.
Idag skulle vi vara helt lediga, inga konserter eller intervjuer. Det skulle bli skönt att bara få umgås med Jasmine. Några timmar senare var det party. Eller typ iallafall. Alla i mitt crew hade hyrt en lokal för att festa och dansa i. Det var hur kul som helst och vi dansade en massa, speciellt jag och Jasmine. Efter ett tag kände vi hur svettiga vi hade blivit och bestämde oss för att ta det lugnt ett tag. Jasmine tog plötsligt tag i min hand och började dra med mej genom allt folk. Jag hängde på och märkte hela tiden hur mamma hade blicken på oss. Till slut kom vi fram till en dörr och Jasmine öppnade den. Vi skrattade och gick in i den. Egentligen fick vi inte gå in hit eftersom den ledde ner under lokalen, som en källare. Vi gick nerför trapporna och jag kände redan hur svalt det var.
Vi satte oss på en kant och pustade ut lite eftersom vi var så svettiga. Sedan satt vi där alldeles tysta och kollade på varandra.
-Jag gillar verkligen dej. Sa Jasmine plötsligt och jag började le.
-Jag gillar dej med. Sa jag och hon log också.
-Jag har verkligen saknat oss två tillsammans.
-Jag med.
Vi kollade in i varandras ögon och båda log. Vi flyttade våra ansikten lite närmre och sedan gick allt som slowmotion. Våra läppar möttes försiktigt och hon la handen på min hals och jag flyttade upp mina händer till hennes ansikte och strök hennes hår. Vi avslutade sakta kyssen och kom tillbaka till verkligheten. Hon kollade på mej och log, men jag log inte tillbaka. Det är inte Jasmine jag vill ha! Jag har insett det nu. Fan! Vad har jag gjort?
-Jag måste dra. Sa jag snabbt och ställde mej upp.
-Va? Vad snackar du om? Sa Jasmine chockat.
-Förlåt Jasmine, jag gillar verkligen dej men jag älskar någon annan. Jag behöver henne.
Jag vände mej snabbt om och sprang uppför trapporna....
-------------------------------------------
:OO Kommer Justin ta tillbaka Noelle nu?
KOM IGEN KOMMENTERA! :DD
LOVE OF MY LIFE - chapter 47
Åh jag orkar inte ens bry mej men ändå kan jag inte sluta göra det....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag satt i mitt omklädningsrum och andades tungt medans jag log. Wow! Det går liksom inte förklara känslan jag känner när jag och Jasmine sjunger tillsammans. Jag vet att vi redan har gjort det en massa gånger men känslan har aldrig vart såhär stark. Den där kontaken vi har medans vi kollar in i varandras ögon och rör varandra. Det känns bara så otroligt på något sätt. Jag hörde hur det knackade på dörren och jag hoppade till.
-JA? Skrek jag.
-Det är Jasmine. Kom igen skynda dej! Vi ska åka snart.
-Ok, jag kommer. Vänta 5 minuter!
Jag bytte snabbt om till mina vanliga kläder och gick sedan ut till Jasmine och dom andra som väntade på mej. Vi hoppade in i bilen och började köra tillbaka till hotellet för att käka och sånt. Medans vi satt i bilen kunde jag inte sluta le. Jag är så jäkla glad över att Jasmine är här. Det har redan gått 3 veckor och vi har haft hur kul som helst. Och om lite mer än en vecka måste vi skiljas åt igen, men den här gången ska vi hålla kontakten. Jag kände hur Jasmine la sitt huvud på min axel och jag lutade mitt huvud mot hennes och slöt ögonen för några sekunder. Jag var verkligen hur trött som helst nu efter konserten och hade inte fått så mycket sömn på natten.
När vi var framme vid hotellet så åt vi snabbt och sedan bestämde jag och Jasmine för att gå ut, ensamma. Ingen Kenny eller någon skulle hänga med oss. Egentligen får vi inte göra det men den här gången kände vi för att vara ensamma. Vi tog på oss våra skor och smög sedan ut.
-Vi går dit bort! Sa Jasmine glatt och pekade mot en fontän några meter bort.
-Ja! Sa jag och vi sprang dit. En massa folk tittade på oss medans vi gick runt på fontänens kant som två galningar.
-Hahahha! Skrattade Jasmine och rätt som det var ramlade hon i med ena benet. Jag skrattade så mycket att jag nästan tappade andan och tappade balansen och föll ner i vattnet jag med. Jag slutade genast skratta och hörde istället Jasmine börja skratta för fullt.
-HELVETE! Skrek jag surt och ställde mej upp. Det rann en massa vatten från mina kläder och jag hjälpe Jasmine upp. Självklart i detta ögonblicket skulle en massa paparazzis komma fram och ta kort på oss.
Jag och Jasmine kollade chockat på varandra och brast sedan ut i skratt. Vi tog varandra i händerna och sprang snabbt därifrån med paparazzis efter oss. Vi svängde snabbt och paparazzisarna slutade springa efter oss. Vi andades ut och började sedan skratta igen.
-Fan va kul det där va!
-Hahahah! Jag vet!
Vi kollade på in i varandras ögon i några sekunder medans vi log. Sedan kollade vi båda generat bort.
-Ähh vi går och sätter oss där borta. Sa Jasmine och började gå mot en bänk. Jag hängde efter henne och satte mej på bänken. Vi satt alldeles tysta och lät solen torka våra kläder.
-Tänkte du någonsin på mej? Du vet efter touren förra sommaren. Frågade Jasmine plötsligt.
Jag vände mej åt hennes håll och möttes av hennes stora bruna ögon. Hon log generat.
-Ja. Väldigt mycket. Sa jag och log tillbaka.
-Jag med. Jag tänkte på dej alltså. Det var ju synd att vi tappade kontaken men jag fick ju kille och så.
-Jo jag vet. Så är ni fortfarande ihop?
-Nej. Det tog slut för typ två månader sen.
-Aha vad synd.
-Ne inte direkt. Jag bryr mej inte så mycket.
-Ok. Ehm.. Det är slut mellan mej och min tjej också.
Jag kollade på Jasmine och hon höjde på ögonbrynen.
-Jasså hade du tjej? Haha.
-Japp. Men det tog slut för typ snart 3 månader sen.
-Du saknar henne, eller hur?
Jag kollade på Jasmine och hon kollade tillbaka.
-Ja. Det gör jag. Sa jag och sänkte blicken och kände plötsligt hur ledsen jag blev.
Jasmine flyttade sej lite närme mej och jag kollade genast upp igen. Nu var våra ansikten bara några centimeter ifrån varandra och vi båda slöt ögonen. Plötsligt ringde min mobil och jag suckade. Jag svarade och hörde hur mamma skrek i luren. Hon var jätte arg över att vi bara hade gått ut utan att säga något.
-Vi måste tillbaka. Sa jag snabbt efter att jag lagt på. Jasmine nickade och vi gick tillbaka till hotellet.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kollade på pappret med min låt till Justin. Jag läste igenom hela låten och rev sönder det och lät bitarna falla till golvet. Jag kollade på pappersbitarna och skakade på huvudet. Det är dags för mej att gå vidare, hur ont det än gör. Det har gått mer än 3 månader sen det tog slut. Han vill inte ha mej längre och jag bara måste acceptera det. Jag kan inte sitta inne mer pågrund av det. Jag måste ut och göra roliga saker, jag måste leva, utan honom.
Jag hoppade in i duschen och tog sedan på mej kläder. Det var varmt ute så det fick bli shorts och en t-shirt. När jag var klar med kläderna, håret och sminket tog jag fram mobilen och ringde Ryan.
-Noelle! Du ringer mej! Wooow! Jag har inte hört från dej på, uhm jätte länge. Så du känner för att göra något nu eller? Sa Ryan uppspelt i luren.
-Haha jo. Förlåt för det men jag mår bättre nu. Och ja, jag vill göra något. En massa vill jag göra.
-Vad bra! Jag skulle precis dra till affären med Chaz och Chris. Vi ska ha grillkväll med några andra, så du kan ju hänga på om du vill.
-Absolut! Jag hänger med dej till affären förresten. Så vi ses om 10 minuter?
-Japp. Hejdå!
Vi la på och jag gick ut. Jag andades in luften och kollade upp mot den blåa himlen. Det känns verkligen bra, det här med att gå vidare och på något sätt känns det som att det kommer funka, så länge jag hela tiden håller mej sysselsatt med något, träffar människor och roliga saker.
Efter en stund såg jag Ryan, Chaz och Christian och jag vinkade glatt mot dom.
-NOEEELLEE!! Skrek Chaz och åkte mot mej i full fart med sin skateboard och stannade precis när han var framför mej.
-SMIIIILEEE! Skrek han och jag började skratta.
-Fyfan vad jag har saknat det där leéndet. Sa Chaz sedan och log.
Ryan och Chris kom äntligen fram till oss också och Ryan kramade om mej. Några sekunder senare kände jag även Chaz och Chris krama mej om mej.
-GRUPPKRAM! Skrek Chaz och vi alla kramades tillsammans.
Jag skrattade hur mycket som helst och sedan släppte vi varandra. Jag har verkligen världens bästa vänner!
Vi drog till affären och köpte det vi behövde till grillkvällen och några timmar senare var vi igång. Några andra personen kom och vi hade hur kul som helst och jag kom inte hem förrens vid 2 på natten.
Nästa dag var jag med Ryan, Chaz och Chris igen. Vi hade kul hur som helst och dom lärde mej att skejta, inte för att det gick så bra men jag lärde mej en hel del trix. Vid 11 på kvällen var det dags för mej att dra hemåt, på vägen hem gick jag snabbt in på subway för att köpa lite käk hem. När jag stod vid kassan märkte jag plötsligt hur framsidan var på Justin, och rubriken gjorde mej verkligen hur nyfiken som helst. Jag vet att om jag måste gå vidare kan jag inte hålla på såhär men jag bara måste den här gången. Jag bestämde mej för att köpa tidningen och drog sedan hem......
------------------------------------------------------
Hmm.. Vad kan det stå i tidningen? Vi får se ;)
Btw, förlåt förlåt förlåt för min dåliga updatering. Jag vet att den SUGER och jag känner mej fett taskig för att inte ha updaterat på en hel vecka och inte ens skrivit varför. Jag har ingen speciell anledning men jag har inte pallat helt enkelt. Jag har verkligen ingen lust att skriva längre och är ute mest hela dagarna med mina vänner. Det är ju liksom sol och varmt ute så håller mej hellre ute just nu. Jag vet att jag har tid att skriva på kvällarna och så men jag har helt enkelt inte pallat att sätta igång, har försökt flera gånger men har brist på fantasi och suget finns bara inte där. Jag hoppas verkligen det blir bättre snart och jag ska FÖRSÖKA skriva oftare!! LUV TO YA'LL <3
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag satt i mitt omklädningsrum och andades tungt medans jag log. Wow! Det går liksom inte förklara känslan jag känner när jag och Jasmine sjunger tillsammans. Jag vet att vi redan har gjort det en massa gånger men känslan har aldrig vart såhär stark. Den där kontaken vi har medans vi kollar in i varandras ögon och rör varandra. Det känns bara så otroligt på något sätt. Jag hörde hur det knackade på dörren och jag hoppade till.
-JA? Skrek jag.
-Det är Jasmine. Kom igen skynda dej! Vi ska åka snart.
-Ok, jag kommer. Vänta 5 minuter!
Jag bytte snabbt om till mina vanliga kläder och gick sedan ut till Jasmine och dom andra som väntade på mej. Vi hoppade in i bilen och började köra tillbaka till hotellet för att käka och sånt. Medans vi satt i bilen kunde jag inte sluta le. Jag är så jäkla glad över att Jasmine är här. Det har redan gått 3 veckor och vi har haft hur kul som helst. Och om lite mer än en vecka måste vi skiljas åt igen, men den här gången ska vi hålla kontakten. Jag kände hur Jasmine la sitt huvud på min axel och jag lutade mitt huvud mot hennes och slöt ögonen för några sekunder. Jag var verkligen hur trött som helst nu efter konserten och hade inte fått så mycket sömn på natten.
När vi var framme vid hotellet så åt vi snabbt och sedan bestämde jag och Jasmine för att gå ut, ensamma. Ingen Kenny eller någon skulle hänga med oss. Egentligen får vi inte göra det men den här gången kände vi för att vara ensamma. Vi tog på oss våra skor och smög sedan ut.
-Vi går dit bort! Sa Jasmine glatt och pekade mot en fontän några meter bort.
-Ja! Sa jag och vi sprang dit. En massa folk tittade på oss medans vi gick runt på fontänens kant som två galningar.
-Hahahha! Skrattade Jasmine och rätt som det var ramlade hon i med ena benet. Jag skrattade så mycket att jag nästan tappade andan och tappade balansen och föll ner i vattnet jag med. Jag slutade genast skratta och hörde istället Jasmine börja skratta för fullt.
-HELVETE! Skrek jag surt och ställde mej upp. Det rann en massa vatten från mina kläder och jag hjälpe Jasmine upp. Självklart i detta ögonblicket skulle en massa paparazzis komma fram och ta kort på oss.
Jag och Jasmine kollade chockat på varandra och brast sedan ut i skratt. Vi tog varandra i händerna och sprang snabbt därifrån med paparazzis efter oss. Vi svängde snabbt och paparazzisarna slutade springa efter oss. Vi andades ut och började sedan skratta igen.
-Fan va kul det där va!
-Hahahah! Jag vet!
Vi kollade på in i varandras ögon i några sekunder medans vi log. Sedan kollade vi båda generat bort.
-Ähh vi går och sätter oss där borta. Sa Jasmine och började gå mot en bänk. Jag hängde efter henne och satte mej på bänken. Vi satt alldeles tysta och lät solen torka våra kläder.
-Tänkte du någonsin på mej? Du vet efter touren förra sommaren. Frågade Jasmine plötsligt.
Jag vände mej åt hennes håll och möttes av hennes stora bruna ögon. Hon log generat.
-Ja. Väldigt mycket. Sa jag och log tillbaka.
-Jag med. Jag tänkte på dej alltså. Det var ju synd att vi tappade kontaken men jag fick ju kille och så.
-Jo jag vet. Så är ni fortfarande ihop?
-Nej. Det tog slut för typ två månader sen.
-Aha vad synd.
-Ne inte direkt. Jag bryr mej inte så mycket.
-Ok. Ehm.. Det är slut mellan mej och min tjej också.
Jag kollade på Jasmine och hon höjde på ögonbrynen.
-Jasså hade du tjej? Haha.
-Japp. Men det tog slut för typ snart 3 månader sen.
-Du saknar henne, eller hur?
Jag kollade på Jasmine och hon kollade tillbaka.
-Ja. Det gör jag. Sa jag och sänkte blicken och kände plötsligt hur ledsen jag blev.
Jasmine flyttade sej lite närme mej och jag kollade genast upp igen. Nu var våra ansikten bara några centimeter ifrån varandra och vi båda slöt ögonen. Plötsligt ringde min mobil och jag suckade. Jag svarade och hörde hur mamma skrek i luren. Hon var jätte arg över att vi bara hade gått ut utan att säga något.
-Vi måste tillbaka. Sa jag snabbt efter att jag lagt på. Jasmine nickade och vi gick tillbaka till hotellet.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kollade på pappret med min låt till Justin. Jag läste igenom hela låten och rev sönder det och lät bitarna falla till golvet. Jag kollade på pappersbitarna och skakade på huvudet. Det är dags för mej att gå vidare, hur ont det än gör. Det har gått mer än 3 månader sen det tog slut. Han vill inte ha mej längre och jag bara måste acceptera det. Jag kan inte sitta inne mer pågrund av det. Jag måste ut och göra roliga saker, jag måste leva, utan honom.
Jag hoppade in i duschen och tog sedan på mej kläder. Det var varmt ute så det fick bli shorts och en t-shirt. När jag var klar med kläderna, håret och sminket tog jag fram mobilen och ringde Ryan.
-Noelle! Du ringer mej! Wooow! Jag har inte hört från dej på, uhm jätte länge. Så du känner för att göra något nu eller? Sa Ryan uppspelt i luren.
-Haha jo. Förlåt för det men jag mår bättre nu. Och ja, jag vill göra något. En massa vill jag göra.
-Vad bra! Jag skulle precis dra till affären med Chaz och Chris. Vi ska ha grillkväll med några andra, så du kan ju hänga på om du vill.
-Absolut! Jag hänger med dej till affären förresten. Så vi ses om 10 minuter?
-Japp. Hejdå!
Vi la på och jag gick ut. Jag andades in luften och kollade upp mot den blåa himlen. Det känns verkligen bra, det här med att gå vidare och på något sätt känns det som att det kommer funka, så länge jag hela tiden håller mej sysselsatt med något, träffar människor och roliga saker.
Efter en stund såg jag Ryan, Chaz och Christian och jag vinkade glatt mot dom.
-NOEEELLEE!! Skrek Chaz och åkte mot mej i full fart med sin skateboard och stannade precis när han var framför mej.
-SMIIIILEEE! Skrek han och jag började skratta.
-Fyfan vad jag har saknat det där leéndet. Sa Chaz sedan och log.
Ryan och Chris kom äntligen fram till oss också och Ryan kramade om mej. Några sekunder senare kände jag även Chaz och Chris krama mej om mej.
-GRUPPKRAM! Skrek Chaz och vi alla kramades tillsammans.
Jag skrattade hur mycket som helst och sedan släppte vi varandra. Jag har verkligen världens bästa vänner!
Vi drog till affären och köpte det vi behövde till grillkvällen och några timmar senare var vi igång. Några andra personen kom och vi hade hur kul som helst och jag kom inte hem förrens vid 2 på natten.
Nästa dag var jag med Ryan, Chaz och Chris igen. Vi hade kul hur som helst och dom lärde mej att skejta, inte för att det gick så bra men jag lärde mej en hel del trix. Vid 11 på kvällen var det dags för mej att dra hemåt, på vägen hem gick jag snabbt in på subway för att köpa lite käk hem. När jag stod vid kassan märkte jag plötsligt hur framsidan var på Justin, och rubriken gjorde mej verkligen hur nyfiken som helst. Jag vet att om jag måste gå vidare kan jag inte hålla på såhär men jag bara måste den här gången. Jag bestämde mej för att köpa tidningen och drog sedan hem......
------------------------------------------------------
Hmm.. Vad kan det stå i tidningen? Vi får se ;)
Btw, förlåt förlåt förlåt för min dåliga updatering. Jag vet att den SUGER och jag känner mej fett taskig för att inte ha updaterat på en hel vecka och inte ens skrivit varför. Jag har ingen speciell anledning men jag har inte pallat helt enkelt. Jag har verkligen ingen lust att skriva längre och är ute mest hela dagarna med mina vänner. Det är ju liksom sol och varmt ute så håller mej hellre ute just nu. Jag vet att jag har tid att skriva på kvällarna och så men jag har helt enkelt inte pallat att sätta igång, har försökt flera gånger men har brist på fantasi och suget finns bara inte där. Jag hoppas verkligen det blir bättre snart och jag ska FÖRSÖKA skriva oftare!! LUV TO YA'LL <3
LOVE OF MY LIFE - chapter 46
Medans vi satt i bilen kollade jag igenom alla mina sms från Noelle och valde att radera dom hur ont det än gjorde. Innan jag skulle radera det sista smset viskade jag tyst för mej själv.
-I'm never gonna let you go.. But now I have to.
-I'm never gonna let you go.. But now I have to.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nu är det ungefär lite mer än en månad kvar tills jag får åka hem till Atlanta igen. Jag vet inte riktigt om jag vill hem längre. Jag vill inte ens bli påmind om att hon finns någonstans nära mej, i samma stad, i samma kvarter, 10 minuter ifrån varandra. Det känns bara så svårt på något sätt att veta det. Och sen när skolan börjar då? Hur ska jag orka se henne varenda dag? Jag orkar inte med det här, allt känns bara så jäkla meningslöst just nu.
NÅGRA DAGAR SENARE
Jag står framför spegeln med bara en handduk runt midjan medans jag torkar mitt blöta hår med en hårfön. Om en halvtimme ska jag och Kenny till flygplatsen, dom andra stannar här på hotellet. Jag känner hur det pirrar lite i magen medans jag tar på mej mina kläder och skor. Jag är faktiskt ganska nervös över att träffa henne. Jasmine. Det är henne vi ska hämta på flygplatsen. Det var jag och mitt crew som bestämde oss för att hon skulle komma hit. Hon ska vara med och sjunga på mina konserter och ja, umgås med mej och mitt crew helt enkelt. Mamma och mitt crew tyckte att jag behövde umgås med någon i min egen ålder för att få lite kul, och dom vet att hon faktiskt får mej ganska lätt på bra humör, och ja.. Jag har faktiskt saknat henne. Det är snart ett helt år sen jag såg henne, och vi skildes ju åt på ett ganska konstigt sätt.
Vi hade ju en liten "romans" förra sommaren när hon var med på my world tour, men det höll inte länge. Vi kysstes en gång i en bil på slutet av min tour och där tog det slut. Touren tog slut, jag åkte tillbaka till Atlanta, Jasmine till New York, hon skaffade kille och vi tappade kontakten. Helt. Vilket var ganska tråkigt eftersom jag fortfarande HADE lite känslor kvar för henne efter att hon åkte och jag är ganska säker på att hon hade det för mej också, även fast hon skaffade en kille ganska så snabbt.
Så.. Det känns lite konstigt att få träffa henne efter allt det här, men nu lägger jag det bakom mej och vi börjar om på nytt igen, som vänner alltså. Hon blev iallafall jätte glad när jag ringde henne och frågade om hon ville komma till mej, vilket jag också blev glad för.
Jag och Kenny står på flygplatsen med en massa folk omkring oss. Flera fans kommer fram till mej och frågar om autografer och självklart säger jag ja. Aldrig att jag skulle svika mina fans! När det äntligen har lugnat ner sej står jag och Kenny helt tysta och väntar på att Jasmine ska dyka upp. Och då ser jag henne komma, mot oss genom folkmassan och när hon får syn på oss ler hon stort och vinkar. Jag ler stort tillbaka och går snabbt emot henne, och när vi är tillräckligt nära kramar vi om varandra. Jag stänger ögonen och på något konstigt sätt tänker jag på Noelle, det känns som att hålla om Noelle. Jag skakar snabbt på huvudet och sedan släpper vi varandra. Jasmine går fram och kramar Kenny också, och sedan går vi till bilen och börjar köra mot hotellet igen och jag följer med Jasmine in till hennes rum för att hjälpa henne packa upp.
Jag känner att det känns lite spänt mellan oss men vi ler som ingenting och fortsätter packa upp. Jag kan inte låta bli att kolla på henne i smyg och påminns igen av hur vacker hon faktiskt är.
Några timmar senare var det dags att sova. Jag sa godnatt till Jasmine som redan låg i sin säng i sitt rum. Hon log mot mej.
-Godnatt Justin. Sov gott! Sa hon hon mjukt och jag nickade. Sedan gick jag tillbaka till mitt rum och la mej i min säng. Jag är glad över att Jasmine är här, det är jag verkligen. Allt känns redan så mycket bättre även fast vi inte har hunnit prata eller vara så mycket med varandra än. Imorn är det iallafall dags för en ny konsert och den ska Jasmine vara med på, och det kommer bli jätte kul. Vi kommer sjunga overboard tillsammans, precis som förra sommaren. Längre än så hann jag inte tänka innan jag somnade sött.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag har inte träffat Cody en endaste gång efter att vi kysstes, vilket var lite mer än en månad sen. Han har skickat några små sms men jag har inte svarat på några utav dom. Jag vet inte varför men jag vill inte, jag kan inte. Och det får mej att må ännu dåligare än jag gör, det får mej att känna mej dåligare än jag redan är. Att jag ignorerar Cody, som inte ens har gjort nånting, allt han vill är bara att vara snäll, men allt känns så konstigt just nu. Vi kysstes, fast vi inte borde ha gjort det, och nu känner jag helt ärligt att jag inte har några känslor för honom. Men jag vet inte hur jag ska förklara det för honom, jag vet ju att han har det för mej och jag vill verkligen inte förstöra mellan oss. Jag vill inte mista honom! Men jag har kommit fram till att jag känner ingenting för honom och den enda jag vill ha är faktiskt Justin. Men han vill inte ha mej..
Men snart så måste jag faktiskt svara på Codys sms och säga som det är så han förstår. Jag vill bara vara vänner, och det hoppas jag han förstår. Men just nu så vill jag inte oroa mej över det, utan bara vara för mej själv, eller hänga med Ryan, Chaz och Chris. Dom får mej alltid på bra humör, dom får mej att le då jag helst bara vill gråta, dom får mej att tänka på andra saker då jag egentligen bara tänker på Justin.
Justin.. Han pratar knappt med Ryan, Chaz och Christian längre. Jag vet inte varför men han ignorerar dom helt har Ryan berättat för mej. Han borde väl ändå inte bara skita i sina vänner bara för att vi inte är ihop längre..? Eller beror det kanske på något annat?
Åh jag orkar inte ens bry mej men ändå kan jag inte sluta göra det....
--------------------------------------------------
Hm.. Hur kommer det gå nu när Jasmine är med Justin? Och hur kommer det gå mellan Cody och Noelle?
Skittråkig del men har verkligen brist på fantasi just nu. Men jag kommer nog på något!
KOMMENTERA! :)
Nu är det ungefär lite mer än en månad kvar tills jag får åka hem till Atlanta igen. Jag vet inte riktigt om jag vill hem längre. Jag vill inte ens bli påmind om att hon finns någonstans nära mej, i samma stad, i samma kvarter, 10 minuter ifrån varandra. Det känns bara så svårt på något sätt att veta det. Och sen när skolan börjar då? Hur ska jag orka se henne varenda dag? Jag orkar inte med det här, allt känns bara så jäkla meningslöst just nu.
NÅGRA DAGAR SENARE
Jag står framför spegeln med bara en handduk runt midjan medans jag torkar mitt blöta hår med en hårfön. Om en halvtimme ska jag och Kenny till flygplatsen, dom andra stannar här på hotellet. Jag känner hur det pirrar lite i magen medans jag tar på mej mina kläder och skor. Jag är faktiskt ganska nervös över att träffa henne. Jasmine. Det är henne vi ska hämta på flygplatsen. Det var jag och mitt crew som bestämde oss för att hon skulle komma hit. Hon ska vara med och sjunga på mina konserter och ja, umgås med mej och mitt crew helt enkelt. Mamma och mitt crew tyckte att jag behövde umgås med någon i min egen ålder för att få lite kul, och dom vet att hon faktiskt får mej ganska lätt på bra humör, och ja.. Jag har faktiskt saknat henne. Det är snart ett helt år sen jag såg henne, och vi skildes ju åt på ett ganska konstigt sätt.
Vi hade ju en liten "romans" förra sommaren när hon var med på my world tour, men det höll inte länge. Vi kysstes en gång i en bil på slutet av min tour och där tog det slut. Touren tog slut, jag åkte tillbaka till Atlanta, Jasmine till New York, hon skaffade kille och vi tappade kontakten. Helt. Vilket var ganska tråkigt eftersom jag fortfarande HADE lite känslor kvar för henne efter att hon åkte och jag är ganska säker på att hon hade det för mej också, även fast hon skaffade en kille ganska så snabbt.
Så.. Det känns lite konstigt att få träffa henne efter allt det här, men nu lägger jag det bakom mej och vi börjar om på nytt igen, som vänner alltså. Hon blev iallafall jätte glad när jag ringde henne och frågade om hon ville komma till mej, vilket jag också blev glad för.
Jag och Kenny står på flygplatsen med en massa folk omkring oss. Flera fans kommer fram till mej och frågar om autografer och självklart säger jag ja. Aldrig att jag skulle svika mina fans! När det äntligen har lugnat ner sej står jag och Kenny helt tysta och väntar på att Jasmine ska dyka upp. Och då ser jag henne komma, mot oss genom folkmassan och när hon får syn på oss ler hon stort och vinkar. Jag ler stort tillbaka och går snabbt emot henne, och när vi är tillräckligt nära kramar vi om varandra. Jag stänger ögonen och på något konstigt sätt tänker jag på Noelle, det känns som att hålla om Noelle. Jag skakar snabbt på huvudet och sedan släpper vi varandra. Jasmine går fram och kramar Kenny också, och sedan går vi till bilen och börjar köra mot hotellet igen och jag följer med Jasmine in till hennes rum för att hjälpa henne packa upp.
Jag känner att det känns lite spänt mellan oss men vi ler som ingenting och fortsätter packa upp. Jag kan inte låta bli att kolla på henne i smyg och påminns igen av hur vacker hon faktiskt är.
Några timmar senare var det dags att sova. Jag sa godnatt till Jasmine som redan låg i sin säng i sitt rum. Hon log mot mej.
-Godnatt Justin. Sov gott! Sa hon hon mjukt och jag nickade. Sedan gick jag tillbaka till mitt rum och la mej i min säng. Jag är glad över att Jasmine är här, det är jag verkligen. Allt känns redan så mycket bättre även fast vi inte har hunnit prata eller vara så mycket med varandra än. Imorn är det iallafall dags för en ny konsert och den ska Jasmine vara med på, och det kommer bli jätte kul. Vi kommer sjunga overboard tillsammans, precis som förra sommaren. Längre än så hann jag inte tänka innan jag somnade sött.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag har inte träffat Cody en endaste gång efter att vi kysstes, vilket var lite mer än en månad sen. Han har skickat några små sms men jag har inte svarat på några utav dom. Jag vet inte varför men jag vill inte, jag kan inte. Och det får mej att må ännu dåligare än jag gör, det får mej att känna mej dåligare än jag redan är. Att jag ignorerar Cody, som inte ens har gjort nånting, allt han vill är bara att vara snäll, men allt känns så konstigt just nu. Vi kysstes, fast vi inte borde ha gjort det, och nu känner jag helt ärligt att jag inte har några känslor för honom. Men jag vet inte hur jag ska förklara det för honom, jag vet ju att han har det för mej och jag vill verkligen inte förstöra mellan oss. Jag vill inte mista honom! Men jag har kommit fram till att jag känner ingenting för honom och den enda jag vill ha är faktiskt Justin. Men han vill inte ha mej..
Men snart så måste jag faktiskt svara på Codys sms och säga som det är så han förstår. Jag vill bara vara vänner, och det hoppas jag han förstår. Men just nu så vill jag inte oroa mej över det, utan bara vara för mej själv, eller hänga med Ryan, Chaz och Chris. Dom får mej alltid på bra humör, dom får mej att le då jag helst bara vill gråta, dom får mej att tänka på andra saker då jag egentligen bara tänker på Justin.
Justin.. Han pratar knappt med Ryan, Chaz och Christian längre. Jag vet inte varför men han ignorerar dom helt har Ryan berättat för mej. Han borde väl ändå inte bara skita i sina vänner bara för att vi inte är ihop längre..? Eller beror det kanske på något annat?
Åh jag orkar inte ens bry mej men ändå kan jag inte sluta göra det....
--------------------------------------------------
Hm.. Hur kommer det gå nu när Jasmine är med Justin? Och hur kommer det gå mellan Cody och Noelle?
Skittråkig del men har verkligen brist på fantasi just nu. Men jag kommer nog på något!
KOMMENTERA! :)
LOVE OF MY LIFE - chapter 45
En sak ser jag fram emot iallafall, och det är att få umgås med alla mina fans igen. Jag har verkligen saknat dom, dom finns alltid där för mej vad som än händer.
Efter en stund somnade jag. Äntligen....
bild gjord av mej.. hehe :)
NOELLE'S PERSPEKTIV
Nu har det gått snart två veckor sen Justin åkte och det känns riktigt tomt utan honom. Jag oroar mej hela tiden för hur han mår, vad han gör och såna saker. Jag vill bara att han ska veta att jag tänker på honom varje dag, nästan hela tiden även fast jag borde göra annat. Jag har slutat skicka sms för länge sen efter att han sa att det var över, att vi är över. Jag vet att jag borde ge upp men jag vill inte. Jag tänker fortsätta hoppas och önska, vad det nu hjäpler till..?
Ryan, Chaz och Chris märker att något är fel men jag vill inte berätta vad som har hänt. Det verkar Justin inte heller vilja göra för dom har också frågat honom.
Idag ska jag gå och bada med Ryan, Chaz och Chris vilket kommer bli kul eftersom jag inte har vart ute på tre dagar och det har vart hur varmt som helst ute. Jag satte på mej min bikini under mina jeanshorts och t-shirt och gick sedan ut i den varma värmen. Jag var fortfarande alldeles blek eftersom jag inte hade hunnit sola så mycket. Efter 5 minuter såg jag Ryan och dom andra. Jag skyndade mej till dom och sedan gick vi ner till stranden. Eller jag och Chris gick medans Ryan och Chaz åkte Skateboard.
När vi var framme tog vi direkt av oss våra kläder och sprang ner till vattnet. Självklart skulle killarna vara taskiga mot mej och tillsammans kasta mej i vattnet och köra vattenkrig, men jag älskar dom verkligen, det gör jag. När vi hade badat klart gick vi upp igen och la oss på våra handdukar och jag passade då på att sola lite också. Jag la mej ner bekvämt på rygg och slöt ögonen.
-Noelle.. Kan du berätta nu vad som har hänt mellan dej och Justin? Vi är verkligen jätte nyfikna. Hörde jag Ryan säga och jag öppnade ögonen och kollade åt killarnas håll.
-Näe.. Sa jag osäkert och slöt ögonen igen.
-Men jo kom igen.. Time for some gossip time! Sa Chaz med en tillgjord töntig, tjejig och snobbig röst medans han viftade med ena handen som en riktig diva.
Jag kunde inte hålla mej och skrattade nästan ihjäl mej. Något sitter verkligen löst hos den där killen haha!
Jag slutade skratta efter ett tag och satte mej upp medans killarna tittade på mej.
-Men ni kommer bara hata mej om jag berättar.. Och jag orkar verkligen inte med det. Det räcker redan med att Justin hatar mej och ni är dom enda jag har kvar just nu. Sa jag osäkert.
-Nej vi kommer inte hata dej, kom igen nu berätta! Sa Chris glatt.
-Ja, bästa vänner berättar allt för varandra. Sa Chaz och blinkade.
Ryan nickade instämmande och jag suckade.
-Ok då.. Jag berättar men ni kommer verkligen hata mej.
Jag berättade hela historien, från början till slut och höll hela tiden tillbaka tårarna. Det kändes verkligen hemskt att tänka tillbaka på allt och nästan uppleva det igen men på samtidigt kändes riktigt bra att få prata ut om det. När jag var klar kollade jag på killarna och kunde nästan inte hålla mej för skratt när jag såg att Chaz hade en liten tår i ögat.
-Wow.. Asså wow. Shit! Det var väl dumt gjort utav dej men vafan jag hatar dej inte! Absolut inte! Och allt var inte ditt fel Noelle och jag är ganska säker på att det kommer ordna sej även fast Justin verkar väldigt sur just nu. Sa Ryan och log mot mej tillsammans med dom andra.
Jag log tillbaka och nickade. Jag har världens bästa vänner! Allvarligt. Och jag har kommit fram till att ha killar som bästa vänner är bättre än att ha tjejer istället. Tjejer är så himla falska och tjafsar för minsta lilla skitsak.
Senare mot kvällen hängde vi mest hemma hos Ryan.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
3 veckor. Det var 3 veckor sen jag åkte från Atlanta, från Noelle och mina vänner. Jag saknar Chaz, Ryan och Chris.. Även Noelle. Det känns så tomt utan henne och jag oroar mej hela tiden för henne fast jag inte borde det. Det är inte mitt problem längre men jag kan verkligen inte låta henne gå hur mycket jag än vill. Mina vänner vet om vad som har hänt för Noelle har berättat för dom och när jag har snackat med dom har dom sagt att Noelle verkar må bra men är lite deppig ibland, men då ska hon bara veta hur jag mår.
Jag vill inte ens vara här, jag vill inte ha några konserter, intervjuer eller paparazzis efter mej hela tiden. Jag är trött och vill bara ligga i min säng utan att göra någonting. Jag vill inte göra någonting längre, jag känner mej bara deppig och det enda jag kan tänka på är henne. Noelle. Men jag vet att jag måste fortsätta alla mina konserter osv för mina fans. Det är faktiskt dom som får mej på bra humör hela tiden, och allt det jag gör, gör jag för dem. Världens bästa fans i hela världen har jag!
Men just nu känns tillochmed det.. meningslöst för mej.
Snart är det dags för ännu en till konsert. Jag är inne i mitt omklädningsrum och tar på mej mina scenkläder och kan höra hur fansen skriker där ute. När jag har fått på mej mina kläder ställer jag mej framför spegeln och granskar dom. Jag kollar sedan upp och kollar på mej själv. Jag känner nästan inte igen mej själv längre. Jag ser så ledsen, svag och liten ut och så är jag inte van vid att se mej själv. Jag tvingar mej själv att le och just då kommer mamma in i rummet. Jag kollar på mamma i spegeln och hon ler också.
-Jasså, här står du och ler för dej själv, det var länge sen man såg dej le. Sa mamma och ställde sej bakom mej.
-Mm.
-Jag vet att du inte mår så bra just nu Justin men du kan väl åtminstone berätta varför? Alla i ditt crew oroar sej för dej och hoppas att du blir bättre snart. Och det hoppas jag med.
-Jag vet mamma men det är bara lite svårt just nu, men jag är okej, jag lovar.
Lögn, lögn, lögn.
-Okej gubben men det är dags nu. Dom väntar på dej. Sa mamma och kysste mej på huvudet. Jag log till henne och sedan gick hon ut igen. Jag suckade för mej själv och nu var det dags att gå ut på scen.
10 minuter senare stod jag på scenen och alla fansen skrek hysteriskt. Jag log stort mot allihopa och välkomnade dom, sedan körde jag igång. Musiken startades och jag började sjunga medans jag dansade runt på scenen.
Efter att jag kört några låtar hörde jag hur melodin till "That should be me" sattes på och ljuset dämpades. Det var verkligen länge sen jag jag sjöng den här låten och aldrig har det känt såhär att sjunga den. Jag började sjunga på låten och gick runt på scenen med huvudet sänkt och började tänka på Noelle, jag kunde inte hålla mej. När jag kom till refrängen kändes det nästan som att jag skulle gå sönder. Jag höll hårt i mikrofonen och tänkte tillbaka på allt vi hade. Det borde vara jag istället, inte Cody...
LOVE OF MY LIFE - chapter 44
"Jag vet inte vad jag ska säga Noelle.. Jag kommer aldrig kunna förlåta dej för det här. Du fattar inte hur jävla sårad jag är just nu. Jag vill inte göra nånting längre och allt kan bara dra åt helvete!! Men nu vet jag iallafall vem du vill ha, jag visste det hela tiden. Det är över nu. VI är så jävla över! Godnatt."
NOELLE'S PERSPEKTIV
Nästa morgon vaknade jag av att väckarklockan ringde. Jag gnuggade mej sömnigt i ögonen och försökte öppna mina ögonlockar men dom kändes så tunga, läskigt tunga. Jag sträckte på mej och låg alldeles stilla och kollade in i väggen och kom på vad som hade hänt igår. Jag suckade tungt och drog täcket över mitt huvud och fick den där känslan att aldrig vilja vakna upp igen. Åh jag hatar det här! Jag vill bara somna om igen och glömma allt för en stund. Den tanken tog verkligen över och jag slöt ögonen igen. Idag är det egentligen skolavslutning, den börjar om exakt en och en halv timme men jag tänker inte gå. Jag har verkligen ingen lust efter allt som har hänt.
Plötsligt vaknade jag till av att mamma kom in i rummet.
-Men Noelle vad håller du på med? Du måste ju gå upp nu om du ska hinna till skolavslutningen.
-Jag tänker inte gå och kan du snälla gå ut ur mitt rum. Jag vill vara ifred.
Mamma gav sej inte och fortsatte tjata och jag drog täcker över mitt huvud. Kan hon bara hålla tyst och gå ut? Varför ska en skolavslutning vara så himla viktig för? Efter ett tag gick äntligen mamma ut från mitt rum och jag kollade på klockan. Om 45 minuter börjar skolavslutningen. Min mobil ringde och jag suckade. Vem kan det vara nu då?
Jag svarade och hörde Ryans röst.
-Noelle! Vi kommer och möter dej om en halvtimme okej?
-Jag ska inte gå. Sa jag snabbt och hörde hur Ryan blev alldeles paff.
-Vad snackar du om? Det är klart du ska gå!
-Nej, aldrig i livet.
-Varför inte då?
-Jag orkar inte och har inte Justin berättat vad som har hänt?
-Va? Nej? Men kom igen nu, häng med!
Plötsligt hörde jag Chaz röst i luren istället.
-Godmorgon sötnos! Du vet att om inte du hänger med så kommer vi hem till dej och drar med dej till skolan. Jag skojar inte! Så.. Vad säger du?
Jag började skratta och tänkte efter. Jag kan väl hänga med då, men om jag ska det så måste jag gå upp NU!
-Ok då. Jag hänger med. Kom och möt mej om en halvtimme. Hejdå!
Chaz gav ifrån sej ett glädetjut och sedan la vi på. Jag skyndade mej upp från sängen och tog fram min blommiga klänning från garderoben. Jag tog snabbt på mej den och kollade mej själv i spegeln. Den passade perfekt! Sedan lockade jag håret och sminkade mej. Äntligen! Jag var klar i precis rätt tid. Jag tog på mej mina skor, vita ballerinaskor och skyndade mej ut för att möta Chaz, Ryan och Chris. Solen sken ute och jag övade för att le för mej själv. Jag vill inte att alla ska se hur ledsen jag faktiskt är egentligen. På en skolavslutning är det ju meningen att man ska vara glad. Eller hur?
-Noelle! Halvskrek Chaz när dom fick syn på mej och jag skyndade mej mot dom. När jag var framför dom stannade plötsligt Chaz till och gapade med munnen, även Ryan och Chris.
Jag började fnissa och kände hur generad jag blev.
-Ursäkta mitt språk.. Men faaan vad snygg du är! Sa Chaz och jag började gapskratta.
Sedan skyndade vi oss till skolbussen för att hinna till skolan.
Skolavslutningen var faktiskt rolig. Alla sjöng och skrattade tillsammans och jag glömde faktiskt av Justin för en stund, vilket var hur skönt som helst. Jag är glad över att jag hängde med och jag är glad över att ha så stöttande vänner som Chaz, Ryan och Christian!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Det är alldeles mörkt inne i tourbussen och jag ligger i min säng för att försöka sova men det går inte. Jag tänker för mycket och något hela tiden trycker och jag vet själv vad det är. Jag kommer sakna henne, det kommer jag även fast hon gjorde såhär mot mej. Hon betyder fortfarande allt för mej, det kommer hon alltid att göra men det är svårt att förlåta henne. Jag vill inte förlåta henne, det går inte och jag vill inte bli sårad igen. Det kommer verkligen ta ett tag att komma över. Att komma över henne.
Solen skiner redan ute fast klockan bara är 5 på morgonen och jag kollar ut genom fönstret från min säng och lyssnar på fåglarna som kvittrar. Jag suckar och sätter in hörlurarna i mina öron och lyssnar på musik. En låt kommer på som påminner om henne och jag sjunger tyst med i refrängen.
"And I'll be your crying shoulder, I'll be love's suicide. I'll be better when I'm older, I'll be the greatest fan of your.. Life."
Jag kände hur tourbussen började röra på sej och jag slöt ögonen. Nu åker vi och jag kommer vara borta ett tag från allt. Jag vet inte, det känns liksom bra på något sätt men ändå inte. Jag vet att jag kommer behöva låtsas vara glad fast jag inte är det och alla intervjuer, konsterter, allt. Jag har inte lust för det just nu! Men jag får väl ta det som det kommer antar jag.. En sak ser jag fram emot iallafall, och det är att få umgås med alla mina fans igen. Jag har verkligen saknat dom, dom finns alltid där för mej vad som än händer.
Efter en stund somnade jag. Äntligen....
----------------------------------------------
Kommer Justin nånsin förlåta Noelle? :/ Och vad kommer hända när han väl kommer hem igen?
KOMMENTERA!! :D
NOELLE'S PERSPEKTIV
Nästa morgon vaknade jag av att väckarklockan ringde. Jag gnuggade mej sömnigt i ögonen och försökte öppna mina ögonlockar men dom kändes så tunga, läskigt tunga. Jag sträckte på mej och låg alldeles stilla och kollade in i väggen och kom på vad som hade hänt igår. Jag suckade tungt och drog täcket över mitt huvud och fick den där känslan att aldrig vilja vakna upp igen. Åh jag hatar det här! Jag vill bara somna om igen och glömma allt för en stund. Den tanken tog verkligen över och jag slöt ögonen igen. Idag är det egentligen skolavslutning, den börjar om exakt en och en halv timme men jag tänker inte gå. Jag har verkligen ingen lust efter allt som har hänt.
Plötsligt vaknade jag till av att mamma kom in i rummet.
-Men Noelle vad håller du på med? Du måste ju gå upp nu om du ska hinna till skolavslutningen.
-Jag tänker inte gå och kan du snälla gå ut ur mitt rum. Jag vill vara ifred.
Mamma gav sej inte och fortsatte tjata och jag drog täcker över mitt huvud. Kan hon bara hålla tyst och gå ut? Varför ska en skolavslutning vara så himla viktig för? Efter ett tag gick äntligen mamma ut från mitt rum och jag kollade på klockan. Om 45 minuter börjar skolavslutningen. Min mobil ringde och jag suckade. Vem kan det vara nu då?
Jag svarade och hörde Ryans röst.
-Noelle! Vi kommer och möter dej om en halvtimme okej?
-Jag ska inte gå. Sa jag snabbt och hörde hur Ryan blev alldeles paff.
-Vad snackar du om? Det är klart du ska gå!
-Nej, aldrig i livet.
-Varför inte då?
-Jag orkar inte och har inte Justin berättat vad som har hänt?
-Va? Nej? Men kom igen nu, häng med!
Plötsligt hörde jag Chaz röst i luren istället.
-Godmorgon sötnos! Du vet att om inte du hänger med så kommer vi hem till dej och drar med dej till skolan. Jag skojar inte! Så.. Vad säger du?
Jag började skratta och tänkte efter. Jag kan väl hänga med då, men om jag ska det så måste jag gå upp NU!
-Ok då. Jag hänger med. Kom och möt mej om en halvtimme. Hejdå!
Chaz gav ifrån sej ett glädetjut och sedan la vi på. Jag skyndade mej upp från sängen och tog fram min blommiga klänning från garderoben. Jag tog snabbt på mej den och kollade mej själv i spegeln. Den passade perfekt! Sedan lockade jag håret och sminkade mej. Äntligen! Jag var klar i precis rätt tid. Jag tog på mej mina skor, vita ballerinaskor och skyndade mej ut för att möta Chaz, Ryan och Chris. Solen sken ute och jag övade för att le för mej själv. Jag vill inte att alla ska se hur ledsen jag faktiskt är egentligen. På en skolavslutning är det ju meningen att man ska vara glad. Eller hur?
-Noelle! Halvskrek Chaz när dom fick syn på mej och jag skyndade mej mot dom. När jag var framför dom stannade plötsligt Chaz till och gapade med munnen, även Ryan och Chris.
Jag började fnissa och kände hur generad jag blev.
-Ursäkta mitt språk.. Men faaan vad snygg du är! Sa Chaz och jag började gapskratta.
Sedan skyndade vi oss till skolbussen för att hinna till skolan.
Skolavslutningen var faktiskt rolig. Alla sjöng och skrattade tillsammans och jag glömde faktiskt av Justin för en stund, vilket var hur skönt som helst. Jag är glad över att jag hängde med och jag är glad över att ha så stöttande vänner som Chaz, Ryan och Christian!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Det är alldeles mörkt inne i tourbussen och jag ligger i min säng för att försöka sova men det går inte. Jag tänker för mycket och något hela tiden trycker och jag vet själv vad det är. Jag kommer sakna henne, det kommer jag även fast hon gjorde såhär mot mej. Hon betyder fortfarande allt för mej, det kommer hon alltid att göra men det är svårt att förlåta henne. Jag vill inte förlåta henne, det går inte och jag vill inte bli sårad igen. Det kommer verkligen ta ett tag att komma över. Att komma över henne.
Solen skiner redan ute fast klockan bara är 5 på morgonen och jag kollar ut genom fönstret från min säng och lyssnar på fåglarna som kvittrar. Jag suckar och sätter in hörlurarna i mina öron och lyssnar på musik. En låt kommer på som påminner om henne och jag sjunger tyst med i refrängen.
"And I'll be your crying shoulder, I'll be love's suicide. I'll be better when I'm older, I'll be the greatest fan of your.. Life."
Jag kände hur tourbussen började röra på sej och jag slöt ögonen. Nu åker vi och jag kommer vara borta ett tag från allt. Jag vet inte, det känns liksom bra på något sätt men ändå inte. Jag vet att jag kommer behöva låtsas vara glad fast jag inte är det och alla intervjuer, konsterter, allt. Jag har inte lust för det just nu! Men jag får väl ta det som det kommer antar jag.. En sak ser jag fram emot iallafall, och det är att få umgås med alla mina fans igen. Jag har verkligen saknat dom, dom finns alltid där för mej vad som än händer.
Efter en stund somnade jag. Äntligen....
----------------------------------------------
Kommer Justin nånsin förlåta Noelle? :/ Och vad kommer hända när han väl kommer hem igen?
KOMMENTERA!! :D
LOVE OF MY LIFE - chapter 43
NOELLE'S PERSPEKTIV
Cody kollade på mej med sina blåa stora ögon och jag log stort.
-Kram? Sa Cody och jag nickade och flög sedan in i hans gosiga famn. Vi kramades en liten stund och sedan tog Cody sitt finger under min haka och kollade in i mina ögon.
-Du är fin, det vet du va?
Jag hann inte ens svara eller le innan jag kände Codys läppar mot mina. Jag blev alldeles chockad först och hade fortfarande mina ögon öppna. Jag ville inte fortsätta, jag ville inte stänga mina ögon och kyssa tillbaka men ändå så gjorde jag det. Det var som om min kropp och hjärna inte ville göra som jag ville och vi fortsatte i kyssas i några ynka små sekunder till. Jag drog snabbt bort mina läppar från hans och kände att det här vara bara så fel, det kändes bara så jäva fel men när jag verkligen insåg det var när jag såg HONOM. Justin!
Han stod bakom några buskar men jag kunde fortfarande se hans ansikte sticka upp. Jag blev alldeles stel och Cody kollade frågandes på mej. Jag fortsatte kolla på Justin som fortfarande stod helt stilla. Han kollade fort ner i marken och skakade på huvudet. När han kollade upp på mej kunde jag se hur en tår föll ner för hans kind, sedan vände han sej om och sprang iväg.
-JUSTIN VÄNTA! Skrek jag förtvivlat och ställde mej upp.
-Noelle vart ska du? Frågade Cody och ställde sej också upp.
Jag svarade inte utan började också springa därifrån. Jag sprang det snabbaste jag kunde och kände hur tårarna bara rann och rann nerför mina kinder. Jag stannade upp när jag var ute ur parken men kunde fortfarande inte se Justin någonstans. Åh vafan har jag gjort? Hur kunde jag vara så dum? Nu kommer Justin aldrig vilja se mej igen, det är jag helt säker på och helt ärligt så förtjänar jag honom inte längre. Jag är värdelös, jag har förstört ALLT!
Jag stod fortfarande alldeles stilla och andades tungt medans jag kollade i tomma intet. Jag kollade sedan ner i marken igen och snyftade till. Jag vände mej sedan om och började långsamt gå hemåt. Vad ska jag göra nu? Vad fan ska jag göra nu? Mitt liv förstört och det är jag själv som har orsakat det här. Hur kunde jag göra såhär mot Justin? Jag vet inte vad jag ska säga eller göra men nu är verkligen allt förstört.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag fattar inte! Hur fan kunde Noelle göra såhär mot mej? Efter allt som har hänt så går hon bara och kysser Cody! Jag trodde hon var sårad exakt som jag men det visade sej tydligen inte att vara så. Fuck Cody, det är också hans fel! Jag vet att han utnyttjade Noelle nu när hon var som svagast men det spelar ingen roll. Noelle kysste honom och jag kan bara inte förlåta henne! Det går inte, jag vill varken se henne eller prata med henne. Allt kan bara dra åt helvete!
Jag slet upp dörren och gick in med skorna och möttes av mamma i hallen.
-Justin vad har jag sagt om att ha på sej skorna inomhus? Ta av dej dom NU!
Mamma kollade surt på mej men sedan förändrades hennes ansikte och hon tog mej om axlarna.
-Men lilla Justin hur är det? Frågade hon mjukt och jag kände hur tårarna hejdlöst åkte ner för mina kinder fast jag försökte kämpa tillbaka dom. Jag tog bort mammas händer, sparkade av mej skorna, sprang in i mitt rum och smällde igen dörren med en smäll. Jag vill inte prata med någon just nu!
Jag satte mitt huvud mot dörren och blundade hårt. Jag kände hur mina händer skakade och jag drog bort mitt huvud från dörren och kollade runt i mitt rum. Jag tog min lampa som stod på nattduksbordet och kastade i golvet med en smäll och kollade på glassbitarna på golvet. Jag spände ihop mina läppar och sparkade sedan ner min stol på golvet och rev ner alla mina sängkläder och föll sedan ner på golvet med ansiktet i mina händer.
Jag kände hur tårarna började rinna igen och min hand värkte oerhört mycket. Varför? Varför var det här tvunget att hända? Jag känner mej så jävla svag och liten, helt värdelös.
Jag hörde hur mamma hastigt ryckte upp dörren och skulle skrika något men när hon såg mej sitta på golvet blev hon alldeles tyst och satte sej ner bredvid mej och la sina armar om mej. Jag vägrade titta upp och bara fortsatte snyfta inne i mina händer.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Klockan var redan 12 på natten och jag låg i min säng. Jag hade äntligen slutat gråta men jag kände fortfarande den där oron i magen som inte ville försvinna och varenda litet andetag jag andades gjorde nästan ont på något sätt. Jag har försökt smsa Justin men han har inte svarat, inte för att jag har skrivit något speciell heller men jag vill verkligen prata med honom. Bara få ett litet svar ifrån honom och veta att han åtminstone är okej!
Jag är verkligen ledsen för vad jag har gjort, jag är verkligen det och jag kommer aldrig förlåta mej själv för det här. Jag vet att Justin aldrig kommer vilja ta tillbaka mej igen.. Och utan honom vet jag inte hur jag ska överleva.
Jag gav det ett sista försök och skrev ett sms till Justin.
"Justin, du behöver inte svara på detta men du fattar inte hur jävla ledsen jag är. Jag vet att du aldrig kommer förlåta mej och jag är inte värd din kärlek. Du är för bra för att vara sann och jag ångrar verkligen vad jag gjorde! Jag fattar inte hur jag kunde göra såhär mot mot dej.. Åh, om jag bara kunde ändra allt så skulle jag det. För det enda jag vill ha just nu hos mej är dej, att få känna dina läppar mot mina och jag skulle berätta hur mycket jag älskar dej. Men nu kommer det nog aldrig bli så igen. Jag vet att du åker snart men innan det vill jag bara att du ska veta att du betyder allt för mej, även om inte jag gör detsamma för dej längre.. Godnatt Justin."
Jag kände hur en tår föll ner för min kind och jag la mej ner på sängen igen. Jag slöt ögonen och tänkte på alla minnen jag och Justin har tillsammans och började skratta för mej själv. Plötsligt plingade min mobil till och jag satte mej upp igen. Kunde det vara han?
Det stod Justin på displayen och jag fick en klump i magen. Jag öppnade smset och läste igenom smset och kände den där känslan i hela kroppen. Den där känslan som jag verkligen hatar och mina tårar började hejdlöst rinna igen.
"Jag vet inte vad jag ska säga Noelle.. Jag kommer aldrig kunna förlåta dej för det här. Du fattar inte hur jävla sårad jag är just nu. Jag vill inte göra nånting längre och allt kan bara dra åt helvete!! Men nu vet jag iallafall vem du vill ha, jag visste det hela tiden. Det är över nu. VI är så jävla över! Godnatt."
---------------------------------------------
OMG :o
KOMMENTERA!
blir ingen uppdatering idag!
Grattis till Justins mamma Pattie förresten. Hon fyller år idag! :D
Blir ingen uppdatering idag men imorn ska ni få uppdatering igen! Puss
LOVE OF MY LIFE - chapter 42
Jag skrek till och tog mej om handen. Jag blödde och handen hade redan börjat bli svullen och blå. Rätt som det var slängde jag mej ner på golvet och kände mej så svag. Jag satte ansiktet i mina händer och slog med ena handen i golvet...
NOELLE'S PERSPEKTIV
Tårarna rann nerför mina kinder medans jag sprang mot stranden och solen brände i min nacke. Jag snyftade högt och stannade hastigt upp. Nej, jag vill till parken, jag måste dit nu!! Jag bytte håll och började springa mot parken istället. Jag bara måste få sitta på en bänk för mej själv och tänka. Medans jag sprang kunde jag inte sluta tänka på Justin. Vad kommer hända nu? Jag älskar ju han mest utav allt.. Det får inte va slut, det får bara inte det! Jag hatar verkligen honom just nu men jag klarar mej inte utan honom. Varför var det här tvunget att hända just nu? Han åker ju om bara 2 dagar och jag vill inte skiljas åt såhär. Jag som skulle sjunga min låt och allting för honom. Allt det är förstört nu.
Jag började gråta ännu mera och äntligen var jag inne i parken. Det var alldeles tomt och inga människor syntes till. Jag sprang till närmaste bänk som låg lite i skym så att jag kunde få vara ifred om någon skulle komma. Plötsligt kände jag hur någon tog tag i mej och jag skrek till och försökte slita mej loss.
-Ta det lugnt Noelle. Det är bara jag! Hörde jag en röst säga och jag kände igen direkt. Cody.
Jag kollade upp och försökte se genom mina tårar. Cody kollade chockat på mej och höll sina händer på mina axlar. Jag kollade in i hans ögon och kunde inte låta bli att gråta ännu mer.
-Lugna ner dej Noelle. Vad är det som har hänt? Frågade Cody mjukt.
Jag svarade inte utan försvann bara långt in i hans famn och ville aldrig släppa taget. Jag borrade in mitt ansikte i hans famn och snyftade mot hans bröst. Jag kände hur han la sina armar om mej och jag blev genast lugnare.
-Åh Cody.. Viskade jag och han höll hårdare om mej och så stod vi ett ganska långt tag.
Det kändes nästan lite overkligt att vara i hans famn just nu. Liksom vad gjorde han här, just nu? Vi släppte varandra och kollade in i varandras ögon.
-Kom, vi kan prata om det här. Sa Cody och tog upp en gitarr från marken som antagligen var hans. Han gick och satte sej på bänken och jag hängde efter honom.
-Så.. Vad har hänt nu då?
Jag kollade på Cody och skakade på huvudet. Jag visste att om jag skulle berätta allt så skulle jag bara börja gråta ännu mer och tänka på Justin. Och det vill jag inte just nu. Jag är redan ledsen, nej helt förstörd faktiskt och det räcker.
-Jag vill inte prata om det. Sa jag tyst.
-Men det har med Justin och göra, eller hur? Sa Cody misstänksamt och kollade allvarligt på mej.
-Ja.. Sa jag och kollade ner på mina knän.
-Jag visste det. Sa Cody surt precis som om han fattade att Justin hade sårat mej.
-Vad gör du här förresten? Frågade jag och Cody log lite.
-Jo jag var här och spelade lite för mej själv. Jag håller på med en ny låt och jag får mycket bättre ideér när jag är här. Sa Cody och tog fram gitarren som låg i hans knä.
-Jaha. Sa jag och log lite tillbaka.
-Men hur är det mellan dej och Justin nu då?
Jag tog ett djupt andetag och kollade på Cody.
-Jag.. Tror.. Det är slut mellan oss. Eller det verkar Justin vilja iallafall. Sa jag och kände hur jag började darra på rösten och tårarna började rinna igen.
-Noelle. Snälla gråta inte. Här jag ska spela en låt för dej. Bara lyssna .. ok?
Jag nickade medans tårarna bara blev fler och fler och han började dra fingrarna på gitarrsträngarna.
Han började sjunga och kollade hela tiden in i mina ögon och jag kollade in i hans. Texten verkligen flöt fram och jag lyssnade riktigt noga.
Girl don't you cry your heart out,
Let me stop before you start out
Don't need his explanations, NO.
Cause he don't really wanna know about ,
The way your feelin' now
Cause I'm the one that's here for you, NO DOUBT.
So Don't You Cry Your Heart Out
Baby girl I would never tell you lies..
No crocodile tears
To messing with your mind
We could talk forever
Past the end of time
I promise you a love that'll never make you blind
Låten Cody sjöng för Noelle. Lyssna gärna ;)
Cody slutade sjunga och jag märkte hur jag nu log och tårarna hade slutat rinna. Det var så fint, Cody är så fin och det är sant. Justin vill inte veta hur jag känner, han bryr sej inte om jag hur känner och jag borde inte gråta för Cody finns här för mej.
-Cause he don't really wanna know about the way you feelin' now. Cause I'm the one that's here for you, no doubt. So don't you cry your heart out.. Halvsjöng Cody igen medans han log och jag skrattade lite smått. Han torkade bort mina tårar och sedan log vi mot varandra..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nej jag kan inte låta det här hända. Det får inte ta slut här! Om jag inte springer efter nu så förlorar jag henne för gott! Jag torkade snabbt bort tåren som hade runnit ner för min kind och gick in i köket för att hämta bandage till min hand. Jag virade snabbt in den och tog sedan på mej mina skor. Jag öppnade dörren och sprang sedan ut utan att veta vart jag skulle ta vägen för att hitta Noelle. Då kom jag på det. Parken, hon måste vara i parken.
Jag sprang dit det snabbaste jag kunde och när jag var framme smög jag mej in och då såg jag henne. Mitt hjärta dunkade snabbt och det dunkade ännu snabbare när jag såg att hon inte var ensam. Hon var med Cody. Jag kollade på dom från mitt ställe och det kändes som att mitt hjärta gick sönder i tusen bitar. Dom kysstes....
--------------------------------------------------------
SAYYY WHAAAATTT? :o
KOMMENTERA! :D
NOELLE'S PERSPEKTIV
Tårarna rann nerför mina kinder medans jag sprang mot stranden och solen brände i min nacke. Jag snyftade högt och stannade hastigt upp. Nej, jag vill till parken, jag måste dit nu!! Jag bytte håll och började springa mot parken istället. Jag bara måste få sitta på en bänk för mej själv och tänka. Medans jag sprang kunde jag inte sluta tänka på Justin. Vad kommer hända nu? Jag älskar ju han mest utav allt.. Det får inte va slut, det får bara inte det! Jag hatar verkligen honom just nu men jag klarar mej inte utan honom. Varför var det här tvunget att hända just nu? Han åker ju om bara 2 dagar och jag vill inte skiljas åt såhär. Jag som skulle sjunga min låt och allting för honom. Allt det är förstört nu.
Jag började gråta ännu mera och äntligen var jag inne i parken. Det var alldeles tomt och inga människor syntes till. Jag sprang till närmaste bänk som låg lite i skym så att jag kunde få vara ifred om någon skulle komma. Plötsligt kände jag hur någon tog tag i mej och jag skrek till och försökte slita mej loss.
-Ta det lugnt Noelle. Det är bara jag! Hörde jag en röst säga och jag kände igen direkt. Cody.
Jag kollade upp och försökte se genom mina tårar. Cody kollade chockat på mej och höll sina händer på mina axlar. Jag kollade in i hans ögon och kunde inte låta bli att gråta ännu mer.
-Lugna ner dej Noelle. Vad är det som har hänt? Frågade Cody mjukt.
Jag svarade inte utan försvann bara långt in i hans famn och ville aldrig släppa taget. Jag borrade in mitt ansikte i hans famn och snyftade mot hans bröst. Jag kände hur han la sina armar om mej och jag blev genast lugnare.
-Åh Cody.. Viskade jag och han höll hårdare om mej och så stod vi ett ganska långt tag.
Det kändes nästan lite overkligt att vara i hans famn just nu. Liksom vad gjorde han här, just nu? Vi släppte varandra och kollade in i varandras ögon.
-Kom, vi kan prata om det här. Sa Cody och tog upp en gitarr från marken som antagligen var hans. Han gick och satte sej på bänken och jag hängde efter honom.
-Så.. Vad har hänt nu då?
Jag kollade på Cody och skakade på huvudet. Jag visste att om jag skulle berätta allt så skulle jag bara börja gråta ännu mer och tänka på Justin. Och det vill jag inte just nu. Jag är redan ledsen, nej helt förstörd faktiskt och det räcker.
-Jag vill inte prata om det. Sa jag tyst.
-Men det har med Justin och göra, eller hur? Sa Cody misstänksamt och kollade allvarligt på mej.
-Ja.. Sa jag och kollade ner på mina knän.
-Jag visste det. Sa Cody surt precis som om han fattade att Justin hade sårat mej.
-Vad gör du här förresten? Frågade jag och Cody log lite.
-Jo jag var här och spelade lite för mej själv. Jag håller på med en ny låt och jag får mycket bättre ideér när jag är här. Sa Cody och tog fram gitarren som låg i hans knä.
-Jaha. Sa jag och log lite tillbaka.
-Men hur är det mellan dej och Justin nu då?
Jag tog ett djupt andetag och kollade på Cody.
-Jag.. Tror.. Det är slut mellan oss. Eller det verkar Justin vilja iallafall. Sa jag och kände hur jag började darra på rösten och tårarna började rinna igen.
-Noelle. Snälla gråta inte. Här jag ska spela en låt för dej. Bara lyssna .. ok?
Jag nickade medans tårarna bara blev fler och fler och han började dra fingrarna på gitarrsträngarna.
Han började sjunga och kollade hela tiden in i mina ögon och jag kollade in i hans. Texten verkligen flöt fram och jag lyssnade riktigt noga.
Girl don't you cry your heart out,
Let me stop before you start out
Don't need his explanations, NO.
Cause he don't really wanna know about ,
The way your feelin' now
Cause I'm the one that's here for you, NO DOUBT.
So Don't You Cry Your Heart Out
Baby girl I would never tell you lies..
No crocodile tears
To messing with your mind
We could talk forever
Past the end of time
I promise you a love that'll never make you blind
Låten Cody sjöng för Noelle. Lyssna gärna ;)
Cody slutade sjunga och jag märkte hur jag nu log och tårarna hade slutat rinna. Det var så fint, Cody är så fin och det är sant. Justin vill inte veta hur jag känner, han bryr sej inte om jag hur känner och jag borde inte gråta för Cody finns här för mej.
-Cause he don't really wanna know about the way you feelin' now. Cause I'm the one that's here for you, no doubt. So don't you cry your heart out.. Halvsjöng Cody igen medans han log och jag skrattade lite smått. Han torkade bort mina tårar och sedan log vi mot varandra..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nej jag kan inte låta det här hända. Det får inte ta slut här! Om jag inte springer efter nu så förlorar jag henne för gott! Jag torkade snabbt bort tåren som hade runnit ner för min kind och gick in i köket för att hämta bandage till min hand. Jag virade snabbt in den och tog sedan på mej mina skor. Jag öppnade dörren och sprang sedan ut utan att veta vart jag skulle ta vägen för att hitta Noelle. Då kom jag på det. Parken, hon måste vara i parken.
Jag sprang dit det snabbaste jag kunde och när jag var framme smög jag mej in och då såg jag henne. Mitt hjärta dunkade snabbt och det dunkade ännu snabbare när jag såg att hon inte var ensam. Hon var med Cody. Jag kollade på dom från mitt ställe och det kändes som att mitt hjärta gick sönder i tusen bitar. Dom kysstes....
--------------------------------------------------------
SAYYY WHAAAATTT? :o
KOMMENTERA! :D
