LOVE OF MY LIFE - chapter 13
Jag log för mej själv, han skickade ett hjärta, vad gulligt. Jag fortsatte springa hemåt och tänkte hela tiden på Justin. Jag är så glad över att han är min vän, eller är han verkligen bara en vän? Ibland känns det som att jag vill vara mer än så, och han verkar känna detsamma.....
När Noelle skrev att hon inte skulle komma tillbaka något mer till skolan idag blev jag lite besviken. Jag vill faktiskt va med henne, och jag känner mej så dum. Det var ju meningen att inget sånt här skulle hända när jag är med henne i skolan. När sista lektionen var slut bestämde jag mej för att gå och snacka med Cloe, för det här måste få ett slut. Jag såg henne stå och prata med sina kompisar, jag gick fram till dom och hon vände sej genast om mot mej.
-Vi måste snacka, Sa jag och kollade på henne med en menande blick.
Hon nickade och schasade iväg sina vänner så länge.
-Så, vad är det du vill prata om, Justin? Frågade hon glatt och slängde med håret.
Jag skakade på huvudet och suckade.
-Låt bara Noelle va, ok? Jag vet att du gjorde det där i matsalen med flit. Varför gör du såhär Cloe?
Hon kollade på mej med stora ögon och försökte se så oskyldig ut som möjligt.
-Vad tror du om mej egentligen? Jag gjorde absolut inte det där med mening!
-Sak samma. Ge dej bara.. Sa jag snabbt och gick därifrån. Jag orkade helt enkelt inte tjafsa med Cloe just nu för jag vet att det bara inte kommer få något slut då..
NOELLE'S PERSPEKTIV
När jag äntligen hade kommit hem duschade jag snabbt och tog sedan på mej nya kläder. När jag gick in i köket för att kolla om det fanns något att äta var diskbänken full med ölburkar och en massa disk. Och vid köksbordet satt Dylan, han var full, jag kunde se det. Jag suckade och gick tyst fram till kylskåpet och kollade efter något att äta men avbröts av Dylan.
-Sluta rota i kylskåpet hela tiden!! Du gör det ju förfan varje minut! Sa han surt och tog sedan en klunk ur sin ölburk. Jag vågade inte säga emot honom utan sprang direkt upp på mitt rum. Det finns inte ord för hur trött jag är på honom, kan inte mamma bara fatta det och dumpa honom?
Som vanligt gick jag hungrig till sängs och utan att ens mamma frågat mej om jag är hungrig. Ska man verkligen kalla henne för en mamma? Skulle inte tro det..
Nästa morgon ringde Justin mej och jag som nyss hade vart morgontrött och sur blev genast glad och pigg av att höra hans röst.
-Hej Noelle! Kom ner nu. Jag är utanför!
-Ok, jag kommer ner nu. Ses!
*KLICK*
När jag kom ner satt han där i sin bil och log sitt speciella, och fina leende. Jag log tillbaka och satte mej bredvid honom i sätet. Vi satte på musik och började köra mot skolan. Idag hoppades jag att skolan skulle gå bra, iallafall bättre än igår. Justin kollade lite extra på mej märkte jag och det gjorde mej nervös. Varför tittade han på mej? Såg jag kanske för jävlig ut? Jag kollade på mej själv lite snabbt i backspegeln men jag såg faktiskt helt okej ut.
-Vad fin du är idag, alltså det är ju annars också men.. ah.. Sa Justin och jag kunde höra att han lät lite nervös. Vad gulligt! Bara för att han är världens kändaste tonåring betyder det inte att han också är nervös, när han pratar med en tjej. Jag vände mej om mot honom och han log generat, jag log tillbaka och visste inte riktigt vad jag skulle säga.
-Tack! Du ser inte så dålig ut du heller, Sa jag och vi båda började skratta.
Efter ett tag var vi framme vid skolan, dagen gick fort och Cloe lät mej faktiskt vara idag.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När skolan var slut körde jag hem Noelle men när jag stannade bilen satt hon alldeles tyst och kollade upp i fönstret till hennes lägenhet. Jag lyfte på ena ögonbrynet och kollade också sedan in i fönstret och då såg jag att hennes mamma och en man skrek på varandra. Mannen kastade något i golvet och Noelles mamma började skrika ännu mera och jag såg att Noelle blev ledsen. Hon kollade istället ner i sitt knä och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
-Ähh, vi åker nånstans. Varför ska du vara tvungen att komma hem till det där bråket liksom? Sa jag och kollade osäkert på Noelle som tittade upp på mej. Hon nickade och jag startade bilen och körde iväg.
-Så.. Var det där din pappa? Frågade jag för att bryta tystnaden.
-Eh.. Ne.. Det var min styvpappa Dylan, Sa hon tyst.
-Aha. Vart bor din pappa då?
-Helt ärligt så vet jag inte, Sa hon och satte på radion och jag fattade att hon inte ville prata om det. Jag nickade och började trumma på ratten i takt med musiken.
-Är du sugen på glass? Frågade jag och skrattade lite.
-Ah, faktiskt. Är du? Svarade Noelle och log halvt.
-Om jag är! Sa jag och började köra mot den lilla kiosken som inte låg så lånt borta.
När vi var framme beställde vi oss varsin glass och började gå längs gatan. Solen lös ganska starkt och jag kände hur jag började svettas. Jag vände mej om not Noelle och kollade på henne, solen lös på henne och hon slickade på sin glass.
-Ska vi byta glass? Jag får din och så får du min, Sa jag och skrattade.
Hon kollade lite konstigt på mej men sen började hon också skratta.
-Visst, här, Sa hon och räckte över sin glass, jag tog emot den och gav min till henne.
Jag slickade på hennes glass och faktiskt helt enkelt njöt över att den var hennes, hahha.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag slickade på hans glass och kunde fortfarande inte sluta le över att han ville byta glass. Hur gulligt är det egentligen inte? Jag märkte hur Justin hela tiden närmade sej mej och våra händer nuddade vid varandra då och då. Det pirrade i min mage och jag kunde inte sluta le, något händer när jag kommer nära honom, när jag får känna hans närhet och värme. Jag är påväg på att bli kär, eller är jag kanske redan det? Jag vet inte riktigt men jag känner att han också känner något för mej.
Vi satte oss på en bänk i skuggan och pustade ut. Solen lös verkligen starkt idag, vilket var skönt men ändå.
Jag slickade lite på min glass och rätt som det var putte Justin till mej så att glassen flög rakt in i mitt ansikte. Han började skratta ihjäl och jag vände mej ilsket om mot honom. Jag gav honom en allvarlig mördarblick och Justin ställde sej genast upp.
-Det är nog dags för mej att dra, Sa han och började springa iväg. Jag sprang det snabbaste jag kunde efter honom men självklart skulle han vara för snabb.
-JUSTIN JAG HATAR DEJ! Skrek jag argt och satte mej ner på gräset av utmattning. Han skrattade och sprang sedan tillbaka till mej, jag låtsades ignorera honom och kollade inte ens på honom.
-Hihi, är du sur? Vad gulligt, Sa han när han var riktigt nära mej. Då ställde jag mej snabbt upp och hann precis få tag i honom innan han tänkte springa iväg igen. Jag tog ett stadigt tag om honom och kletade glass i hela hans ansikte, sedan släppte jag honom och skrattade så mycket att jag inte fick luft. Hans ansikte var priceless!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kollade på Noelle med en sur blick och kände den kalla glassen smälta i mitt ansikte.
-DU ÄR SÅÅÅÅ DÖD! Skrek jag och tog några steg mot henne.
-OH-OH!
Hon sprang snabbaste hon kunde ifrån mej men jag fick nästan tag i henne på direkten. Jag tog tag i henne och försökte klena glass i hennes ansikte igen men hon stretade för så mycket att på något konstigt sätt ramlade vi ner på gräset. Då tog jag min chans, jag satte mej på henne och höll i hennes armar så att hon inte kunde göra något. Nu skulle jag få min hämd..
-JUSTIN NEEEEEJ! SLUUUTAAA! Skrek hon men skrattade samtidigt.
Jag skratta tillbaka och sedan tog jag hennes glass som hade ramlat vid sidan om oss och kletade in den i hennes ansikte.
-AAAAAAAAAAAAAAAAAH! Skrek hon och försökte putta av mej henne men det lyckades hon inte med, haha.
Jag höll fortfarande kvar i hennes armar och vi båda började sedan gapskratta när vi kollade på varandras ansikten. Jag hade ju fullt med glass i mitt ansikte och det hade hon med. Plötsligt tystnade vi båda två och kollade in i varandras ögon. Hennes ögon var så vackra och hennes läppar såg så mjuka och perfekta ut. Jag slickade mej om läpparna och böjde mej sakta ner mot henne, jag såg hur hon slöt sina ögon och det gjorde jag med. Nu, nu skulle jag äntligen få känna hennes läppar mot mina..
Men då kände vi hur vi attackerades av vatten. Jag öppnade mina ögon och då såg jag att vattenspridarna hade satts på. Strålarna sprutade starkt mot oss och Noelle började tjuta av skratt, jag klev av henne och började också skratta. Jag sträckte ut min ena hand och hjälpte henne upp och sedan sprang vi tillsammans hand i hand bort från vattenspridarna....
-------------------------------------------------------
Fan också, kyssen blev förstörd hahahhahaa ;) Men oroa er inte, det kommer fler chanser!
Nu skrev jag en riktigt lång del och det kommer kanske en till senare. KOMMENTERA!!!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När Noelle skrev att hon inte skulle komma tillbaka något mer till skolan idag blev jag lite besviken. Jag vill faktiskt va med henne, och jag känner mej så dum. Det var ju meningen att inget sånt här skulle hända när jag är med henne i skolan. När sista lektionen var slut bestämde jag mej för att gå och snacka med Cloe, för det här måste få ett slut. Jag såg henne stå och prata med sina kompisar, jag gick fram till dom och hon vände sej genast om mot mej.
-Vi måste snacka, Sa jag och kollade på henne med en menande blick.
Hon nickade och schasade iväg sina vänner så länge.
-Så, vad är det du vill prata om, Justin? Frågade hon glatt och slängde med håret.
Jag skakade på huvudet och suckade.
-Låt bara Noelle va, ok? Jag vet att du gjorde det där i matsalen med flit. Varför gör du såhär Cloe?
Hon kollade på mej med stora ögon och försökte se så oskyldig ut som möjligt.
-Vad tror du om mej egentligen? Jag gjorde absolut inte det där med mening!
-Sak samma. Ge dej bara.. Sa jag snabbt och gick därifrån. Jag orkade helt enkelt inte tjafsa med Cloe just nu för jag vet att det bara inte kommer få något slut då..
NOELLE'S PERSPEKTIV
När jag äntligen hade kommit hem duschade jag snabbt och tog sedan på mej nya kläder. När jag gick in i köket för att kolla om det fanns något att äta var diskbänken full med ölburkar och en massa disk. Och vid köksbordet satt Dylan, han var full, jag kunde se det. Jag suckade och gick tyst fram till kylskåpet och kollade efter något att äta men avbröts av Dylan.
-Sluta rota i kylskåpet hela tiden!! Du gör det ju förfan varje minut! Sa han surt och tog sedan en klunk ur sin ölburk. Jag vågade inte säga emot honom utan sprang direkt upp på mitt rum. Det finns inte ord för hur trött jag är på honom, kan inte mamma bara fatta det och dumpa honom?
Som vanligt gick jag hungrig till sängs och utan att ens mamma frågat mej om jag är hungrig. Ska man verkligen kalla henne för en mamma? Skulle inte tro det..
Nästa morgon ringde Justin mej och jag som nyss hade vart morgontrött och sur blev genast glad och pigg av att höra hans röst.
-Hej Noelle! Kom ner nu. Jag är utanför!
-Ok, jag kommer ner nu. Ses!
*KLICK*
När jag kom ner satt han där i sin bil och log sitt speciella, och fina leende. Jag log tillbaka och satte mej bredvid honom i sätet. Vi satte på musik och började köra mot skolan. Idag hoppades jag att skolan skulle gå bra, iallafall bättre än igår. Justin kollade lite extra på mej märkte jag och det gjorde mej nervös. Varför tittade han på mej? Såg jag kanske för jävlig ut? Jag kollade på mej själv lite snabbt i backspegeln men jag såg faktiskt helt okej ut.
-Vad fin du är idag, alltså det är ju annars också men.. ah.. Sa Justin och jag kunde höra att han lät lite nervös. Vad gulligt! Bara för att han är världens kändaste tonåring betyder det inte att han också är nervös, när han pratar med en tjej. Jag vände mej om mot honom och han log generat, jag log tillbaka och visste inte riktigt vad jag skulle säga.
-Tack! Du ser inte så dålig ut du heller, Sa jag och vi båda började skratta.
Efter ett tag var vi framme vid skolan, dagen gick fort och Cloe lät mej faktiskt vara idag.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När skolan var slut körde jag hem Noelle men när jag stannade bilen satt hon alldeles tyst och kollade upp i fönstret till hennes lägenhet. Jag lyfte på ena ögonbrynet och kollade också sedan in i fönstret och då såg jag att hennes mamma och en man skrek på varandra. Mannen kastade något i golvet och Noelles mamma började skrika ännu mera och jag såg att Noelle blev ledsen. Hon kollade istället ner i sitt knä och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra.
-Ähh, vi åker nånstans. Varför ska du vara tvungen att komma hem till det där bråket liksom? Sa jag och kollade osäkert på Noelle som tittade upp på mej. Hon nickade och jag startade bilen och körde iväg.
-Så.. Var det där din pappa? Frågade jag för att bryta tystnaden.
-Eh.. Ne.. Det var min styvpappa Dylan, Sa hon tyst.
-Aha. Vart bor din pappa då?
-Helt ärligt så vet jag inte, Sa hon och satte på radion och jag fattade att hon inte ville prata om det. Jag nickade och började trumma på ratten i takt med musiken.
-Är du sugen på glass? Frågade jag och skrattade lite.
-Ah, faktiskt. Är du? Svarade Noelle och log halvt.
-Om jag är! Sa jag och började köra mot den lilla kiosken som inte låg så lånt borta.
När vi var framme beställde vi oss varsin glass och började gå längs gatan. Solen lös ganska starkt och jag kände hur jag började svettas. Jag vände mej om not Noelle och kollade på henne, solen lös på henne och hon slickade på sin glass.
-Ska vi byta glass? Jag får din och så får du min, Sa jag och skrattade.
Hon kollade lite konstigt på mej men sen började hon också skratta.
-Visst, här, Sa hon och räckte över sin glass, jag tog emot den och gav min till henne.
Jag slickade på hennes glass och faktiskt helt enkelt njöt över att den var hennes, hahha.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag slickade på hans glass och kunde fortfarande inte sluta le över att han ville byta glass. Hur gulligt är det egentligen inte? Jag märkte hur Justin hela tiden närmade sej mej och våra händer nuddade vid varandra då och då. Det pirrade i min mage och jag kunde inte sluta le, något händer när jag kommer nära honom, när jag får känna hans närhet och värme. Jag är påväg på att bli kär, eller är jag kanske redan det? Jag vet inte riktigt men jag känner att han också känner något för mej.
Vi satte oss på en bänk i skuggan och pustade ut. Solen lös verkligen starkt idag, vilket var skönt men ändå.
Jag slickade lite på min glass och rätt som det var putte Justin till mej så att glassen flög rakt in i mitt ansikte. Han började skratta ihjäl och jag vände mej ilsket om mot honom. Jag gav honom en allvarlig mördarblick och Justin ställde sej genast upp.
-Det är nog dags för mej att dra, Sa han och började springa iväg. Jag sprang det snabbaste jag kunde efter honom men självklart skulle han vara för snabb.
-JUSTIN JAG HATAR DEJ! Skrek jag argt och satte mej ner på gräset av utmattning. Han skrattade och sprang sedan tillbaka till mej, jag låtsades ignorera honom och kollade inte ens på honom.
-Hihi, är du sur? Vad gulligt, Sa han när han var riktigt nära mej. Då ställde jag mej snabbt upp och hann precis få tag i honom innan han tänkte springa iväg igen. Jag tog ett stadigt tag om honom och kletade glass i hela hans ansikte, sedan släppte jag honom och skrattade så mycket att jag inte fick luft. Hans ansikte var priceless!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kollade på Noelle med en sur blick och kände den kalla glassen smälta i mitt ansikte.
-DU ÄR SÅÅÅÅ DÖD! Skrek jag och tog några steg mot henne.
-OH-OH!
Hon sprang snabbaste hon kunde ifrån mej men jag fick nästan tag i henne på direkten. Jag tog tag i henne och försökte klena glass i hennes ansikte igen men hon stretade för så mycket att på något konstigt sätt ramlade vi ner på gräset. Då tog jag min chans, jag satte mej på henne och höll i hennes armar så att hon inte kunde göra något. Nu skulle jag få min hämd..
-JUSTIN NEEEEEJ! SLUUUTAAA! Skrek hon men skrattade samtidigt.
Jag skratta tillbaka och sedan tog jag hennes glass som hade ramlat vid sidan om oss och kletade in den i hennes ansikte.
-AAAAAAAAAAAAAAAAAH! Skrek hon och försökte putta av mej henne men det lyckades hon inte med, haha.
Jag höll fortfarande kvar i hennes armar och vi båda började sedan gapskratta när vi kollade på varandras ansikten. Jag hade ju fullt med glass i mitt ansikte och det hade hon med. Plötsligt tystnade vi båda två och kollade in i varandras ögon. Hennes ögon var så vackra och hennes läppar såg så mjuka och perfekta ut. Jag slickade mej om läpparna och böjde mej sakta ner mot henne, jag såg hur hon slöt sina ögon och det gjorde jag med. Nu, nu skulle jag äntligen få känna hennes läppar mot mina..
Men då kände vi hur vi attackerades av vatten. Jag öppnade mina ögon och då såg jag att vattenspridarna hade satts på. Strålarna sprutade starkt mot oss och Noelle började tjuta av skratt, jag klev av henne och började också skratta. Jag sträckte ut min ena hand och hjälpte henne upp och sedan sprang vi tillsammans hand i hand bort från vattenspridarna....
-------------------------------------------------------
Fan också, kyssen blev förstörd hahahhahaa ;) Men oroa er inte, det kommer fler chanser!
Nu skrev jag en riktigt lång del och det kommer kanske en till senare. KOMMENTERA!!!
LOVE OF MY LIFE - chapter 12
Hon kollade surt på mej och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ignorerade henne och öppnade dörren och försvann in i klassrummet. Justin kollade på mej och log sitt fina leende, jag log snabbt tillbaka och satte mej bredvid honom och sket i allas avundsjuka blickar......
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Noelle satte sej snabbt bredvid mej och jag log fortfarande mot henne. Cloe kom in nästan direkt efter och hon satte sej på sin plats och stirrade surt ner i sin bänk och bitchblickade alla som kollade på henne. Jag himlade med ögonen och kollade på Noelle igen.
-Sa Cloe något till dej? Frågade jag sedan snabbt.
Hennes leende dog genast bort men sen log hon igen.
-Nej. Vadårå?
Jag kollade allvarligt in i hennes ögon och lyfte på ena ögonbrynet. Jag kunde inte tyda om hon ljög eller inte. Jag har ganska lätt för det men inte på Noelle, men hon verkade lite osäker när hon sa det.
-Ne inget. Undrade bara.. Sa jag tillsist och hon log till svar och började jobba i sin mattebok.
Jag suckade och började också jobba matte, jag hatar det verkligen så jag kollade lite på Noelle's svar.
Hon vände sej om mot mej och började skratta, jag skrattade generat tillbaka och kollade bort.
-Behöver du hjälp?
-Haha ja.. Jag är inte så bra på matte, Sa jag och skrattade igen.
-Ähh, det är inte jag heller. Jag suger faktiskt på det, men vi kan ju hjälpas åt? Sa Noelle och flyttade sin stol nämre min och jag log till svar och glädjes av att få sitta riktigt nära henne. Och jag kunde redan känna hennes härliga doft, den där doften som ingen annan har.
Jag märkte att alla tittade på oss och dom fnissade och viskade. Jag sket i dom men då kände jag hur små bitar av suddgummin nuddade mej då och då i ena axeln. Även Noelle fick några på sej men hon ignorerade det helt och hållet och fortsatte jobba. Nej, det här tollererar fan inte jag. Jag vände mej om mot dom som kastade och dom 3 killarna kollade genast oskyldigt ner i bänken.
-Kan ni ge er eller? Vi försöker jobba ser ni väll? Sa jag irriterat och bestämt.
-Va? Vad har vi gjort? Sa den ena killen och spärrade upp ögonen.
Jag fnös och skrattade.
-Jag är väll inte dum i huvudet heller? Allvarligt ge er bara. Ok? Sa jag surt och dom nickade till svar.
-Sorry Bieber, sa killen i mitten och jag vände mej om mot Noelle igen.
Hon log mot mej och vi fortsatte jobba och det gick riktigt bra.
NOELLE'S PERSPEKTIV
När lektionen var slut gick jag och Justin tillsammans ut ur klassrummet. Cloe gick bakom oss och jag kände hur hon trampade hårt på min fot med flit.
-Ajj! Stönade jag fram och vände mej ilsket om mot henne.
Hon satte genast oskyldigt händerna framför sin mun och kollade på mej.
-Förlåt! Det var inte meningen! Sa hon med häpen röst och gick sedan därifrån.
Jag suckade och vände mej om mot Justin igen som himlade med ögonen mot Cloe.
-Det där gjorde hon med flit, Sa jag surt när hon var utom synhåll till Justin.
-Ja, det gjorde hon säkert. Men skit i henne, ok?
-Ok..
Vi bestämde oss för att gå till matsalen och äta. Vi tog mat och sedan gick vi och satte oss vid ett bord och började äta. Från ingenstans började jag börja tänka på vad Jason och Liam hade skrivit på Justins skåp och oron spred sej genast i min kropp. Jag klarade inte äta mer och satt och petade i maten vilket Justin märkte för han slutade också att äta. Han tittade oroligt på mej och väntade på att jag skulle säga något men jag satt alldeles tyst.
-Allvarligt Noelle, jag ser att det är något. Vad är det? Frågade han och försökte fånga min blick.
Jag kollade motvilligt in i hans ögon och funderade på om jag verkligen skulle säga vad jag tänkte på.
Justin nickade mot mej och jag tog ett djupt andetag.
-Asså.. Jag tänker på vad Jason och Liam skrev på ditt skåp. Jag är rädd för att dom kommer göra något mot dej och då kommer det vara mitt fel. Det är ju liksom mitt fel att dom håller på mot dej, Sa jag tyst men Justin avbröt mej snabbt.
-Noelle, lyssna på mej. Det är ABSOLUT INTE ditt fel, hur kan du ens tro något sånt? Och oroa dej inte, dom kommer inte göra något mot mej. Tänk inte så mycket på det, det är inte bra för dej, Sa Justin allvarligt och jag kunde inte säga emot den här gången heller. Jag nickade enkelt till svar och vi började äta igen.
När vi var klara så gick vi och lämnade våra tallrickar, plötsligt känner jag hur Cloe springer in i mej, med flit, igen. Mjölken i hennes glas flög ut över hela min tröja och jag tappade min tallrik och bestick på golvet. Jag hörde och såg hur hela matsalen fylldes med skratt och jag ville bara sjunka genom jorden. NU!
-Åh herregud! Det var verkligen inte meningen, jag lovar! Jag kan hjälpa dej, Sa Cloe sarkastiskt och plockade upp min tallrik och bestick från golvet och kastade det i min famn. Jag försökte greppa tag i tallricken och besticken men dom ramlade på golvet igen och dom gick sönder i flera tusen bitar. Då började alla skratta ännu mera och jag visste inte vad jag skulle göra.
-Noelle, jag tar hand om det här, Sa Justin och klappade mej mjukt på axeln och gick iväg för att hämta mattanten. Jag stod fortfarande på samma plats med Cloe framför mej och hennes vänner bakom sej.
-Du hör dåligt va? Jag sa ju att du skulle hålla dej borta från Justin, eller hur? Om du inte gör det så kommer det bara bli ännu värre! Sa hon hotfullt och slängde med håret och gick sedan därifrån med sina vänner efter sej.
Jag kunde inte röra mej och skratten i matsalen blev bara högre och alla pekade på mej. Jag kände hur paniken steg och jag darrade i hela kroppen. Jag måste ut härifrån NU! Jag såg hur Justin började komma mot mej med en mattant med sej men jag sprang snabbt ut från matsalen och in i skolan. Jag tog mina saker och började springa hem det snabbaste jag kunde. Visst skulle det ta lite tid men jag kunde inte göra något annat just nu. Jag måste bara få komma hem och varför var det här tvungen att hända nu?
Jag kände hur mobilen i min ficka vibrerade och jag tog upp den och började läsa smset, det var från Justin.
"Vart är du? Varför sprang du bara iväg? Jag kunde ju ha kört hem dej så du kunde ha bytt kläder!".
Jag satte mej på en bänk och pustade ut och svarade sedan på hans sms.
"Jag är snart hemma. Jag kommer inte tillbaka till skolan något mer idag. Vi ses imorn".
Jag fortsatte att vila mej på bänken och fick tillbaka ett sms på nolltid.
"Men.. Ok, jag förstår. Jag hämtar dej imorn på morgonen! Kram <3".
Jag log för mej själv, han skickade ett hjärta, vad gulligt. Jag fortsatte springa hemåt och tänkte hela tiden på Justin. Jag är så glad över att han är min vän, eller är han verkligen bara en vän? Ibland känns det som att jag vill vara mer än så, och han verkar känna detsamma.....
-----------------------------------------------------------------
FÖRLÅT för dålig uppdatering! Jag vet att jag har uppdaterat hur dåligt som helst, men ni fattar inte hur svårt det är att komma på vad som ska hända. Visst, jag har precis börjat på den här novellen typ och jag borde ha en massa ideér, det har jag men vet inte riktigt när allt ska hända. Men jag gör mitt bästa och det kommer hända mer saker snart! ;)
KOMMENTERA!!
Noelle satte sej snabbt bredvid mej och jag log fortfarande mot henne. Cloe kom in nästan direkt efter och hon satte sej på sin plats och stirrade surt ner i sin bänk och bitchblickade alla som kollade på henne. Jag himlade med ögonen och kollade på Noelle igen.
-Sa Cloe något till dej? Frågade jag sedan snabbt.
Hennes leende dog genast bort men sen log hon igen.
-Nej. Vadårå?
Jag kollade allvarligt in i hennes ögon och lyfte på ena ögonbrynet. Jag kunde inte tyda om hon ljög eller inte. Jag har ganska lätt för det men inte på Noelle, men hon verkade lite osäker när hon sa det.
-Ne inget. Undrade bara.. Sa jag tillsist och hon log till svar och började jobba i sin mattebok.
Jag suckade och började också jobba matte, jag hatar det verkligen så jag kollade lite på Noelle's svar.
Hon vände sej om mot mej och började skratta, jag skrattade generat tillbaka och kollade bort.
-Behöver du hjälp?
-Haha ja.. Jag är inte så bra på matte, Sa jag och skrattade igen.
-Ähh, det är inte jag heller. Jag suger faktiskt på det, men vi kan ju hjälpas åt? Sa Noelle och flyttade sin stol nämre min och jag log till svar och glädjes av att få sitta riktigt nära henne. Och jag kunde redan känna hennes härliga doft, den där doften som ingen annan har.
Jag märkte att alla tittade på oss och dom fnissade och viskade. Jag sket i dom men då kände jag hur små bitar av suddgummin nuddade mej då och då i ena axeln. Även Noelle fick några på sej men hon ignorerade det helt och hållet och fortsatte jobba. Nej, det här tollererar fan inte jag. Jag vände mej om mot dom som kastade och dom 3 killarna kollade genast oskyldigt ner i bänken.
-Kan ni ge er eller? Vi försöker jobba ser ni väll? Sa jag irriterat och bestämt.
-Va? Vad har vi gjort? Sa den ena killen och spärrade upp ögonen.
Jag fnös och skrattade.
-Jag är väll inte dum i huvudet heller? Allvarligt ge er bara. Ok? Sa jag surt och dom nickade till svar.
-Sorry Bieber, sa killen i mitten och jag vände mej om mot Noelle igen.
Hon log mot mej och vi fortsatte jobba och det gick riktigt bra.
NOELLE'S PERSPEKTIV
När lektionen var slut gick jag och Justin tillsammans ut ur klassrummet. Cloe gick bakom oss och jag kände hur hon trampade hårt på min fot med flit.
-Ajj! Stönade jag fram och vände mej ilsket om mot henne.
Hon satte genast oskyldigt händerna framför sin mun och kollade på mej.
-Förlåt! Det var inte meningen! Sa hon med häpen röst och gick sedan därifrån.
Jag suckade och vände mej om mot Justin igen som himlade med ögonen mot Cloe.
-Det där gjorde hon med flit, Sa jag surt när hon var utom synhåll till Justin.
-Ja, det gjorde hon säkert. Men skit i henne, ok?
-Ok..
Vi bestämde oss för att gå till matsalen och äta. Vi tog mat och sedan gick vi och satte oss vid ett bord och började äta. Från ingenstans började jag börja tänka på vad Jason och Liam hade skrivit på Justins skåp och oron spred sej genast i min kropp. Jag klarade inte äta mer och satt och petade i maten vilket Justin märkte för han slutade också att äta. Han tittade oroligt på mej och väntade på att jag skulle säga något men jag satt alldeles tyst.
-Allvarligt Noelle, jag ser att det är något. Vad är det? Frågade han och försökte fånga min blick.
Jag kollade motvilligt in i hans ögon och funderade på om jag verkligen skulle säga vad jag tänkte på.
Justin nickade mot mej och jag tog ett djupt andetag.
-Asså.. Jag tänker på vad Jason och Liam skrev på ditt skåp. Jag är rädd för att dom kommer göra något mot dej och då kommer det vara mitt fel. Det är ju liksom mitt fel att dom håller på mot dej, Sa jag tyst men Justin avbröt mej snabbt.
-Noelle, lyssna på mej. Det är ABSOLUT INTE ditt fel, hur kan du ens tro något sånt? Och oroa dej inte, dom kommer inte göra något mot mej. Tänk inte så mycket på det, det är inte bra för dej, Sa Justin allvarligt och jag kunde inte säga emot den här gången heller. Jag nickade enkelt till svar och vi började äta igen.
När vi var klara så gick vi och lämnade våra tallrickar, plötsligt känner jag hur Cloe springer in i mej, med flit, igen. Mjölken i hennes glas flög ut över hela min tröja och jag tappade min tallrik och bestick på golvet. Jag hörde och såg hur hela matsalen fylldes med skratt och jag ville bara sjunka genom jorden. NU!
-Åh herregud! Det var verkligen inte meningen, jag lovar! Jag kan hjälpa dej, Sa Cloe sarkastiskt och plockade upp min tallrik och bestick från golvet och kastade det i min famn. Jag försökte greppa tag i tallricken och besticken men dom ramlade på golvet igen och dom gick sönder i flera tusen bitar. Då började alla skratta ännu mera och jag visste inte vad jag skulle göra.
-Noelle, jag tar hand om det här, Sa Justin och klappade mej mjukt på axeln och gick iväg för att hämta mattanten. Jag stod fortfarande på samma plats med Cloe framför mej och hennes vänner bakom sej.
-Du hör dåligt va? Jag sa ju att du skulle hålla dej borta från Justin, eller hur? Om du inte gör det så kommer det bara bli ännu värre! Sa hon hotfullt och slängde med håret och gick sedan därifrån med sina vänner efter sej.
Jag kunde inte röra mej och skratten i matsalen blev bara högre och alla pekade på mej. Jag kände hur paniken steg och jag darrade i hela kroppen. Jag måste ut härifrån NU! Jag såg hur Justin började komma mot mej med en mattant med sej men jag sprang snabbt ut från matsalen och in i skolan. Jag tog mina saker och började springa hem det snabbaste jag kunde. Visst skulle det ta lite tid men jag kunde inte göra något annat just nu. Jag måste bara få komma hem och varför var det här tvungen att hända nu?
Jag kände hur mobilen i min ficka vibrerade och jag tog upp den och började läsa smset, det var från Justin.
"Vart är du? Varför sprang du bara iväg? Jag kunde ju ha kört hem dej så du kunde ha bytt kläder!".
Jag satte mej på en bänk och pustade ut och svarade sedan på hans sms.
"Jag är snart hemma. Jag kommer inte tillbaka till skolan något mer idag. Vi ses imorn".
Jag fortsatte att vila mej på bänken och fick tillbaka ett sms på nolltid.
"Men.. Ok, jag förstår. Jag hämtar dej imorn på morgonen! Kram <3".
Jag log för mej själv, han skickade ett hjärta, vad gulligt. Jag fortsatte springa hemåt och tänkte hela tiden på Justin. Jag är så glad över att han är min vän, eller är han verkligen bara en vän? Ibland känns det som att jag vill vara mer än så, och han verkar känna detsamma.....
-----------------------------------------------------------------
FÖRLÅT för dålig uppdatering! Jag vet att jag har uppdaterat hur dåligt som helst, men ni fattar inte hur svårt det är att komma på vad som ska hända. Visst, jag har precis börjat på den här novellen typ och jag borde ha en massa ideér, det har jag men vet inte riktigt när allt ska hända. Men jag gör mitt bästa och det kommer hända mer saker snart! ;)
KOMMENTERA!!
LOVE OF MY LIFE - chapter 11
-DU KAN INTE MENA ALLVAR! JAG ÄR SÅ MYCKET BÄTTRE ÄN ALLA ANDRA TJEJER OCH DET VET DU!! MEN GÅ DU TILL ÄCKLET NOELLE! DU KOMMER ÅNGRA DEJ, DET VET BÅDE DU OCH JAG!! skrek hon men jag bara ignorerade henne och fortsatte gå.....
NOELLE'S PERSPEKTIV
Chaz, Ryan, Christian, några mer från klassen och andra kom fram till mej där jag satt på bänken och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Skulle jag gå där ifrån och hitta Justin? Jag ville verkligen ha honom hos mej just nu. Jag såg hur dom närmade sej och nu stod dom framför mej.
-Så.. Du är vän med Justin? frågade Ryan, och han lät faktiskt inte elak den här gången.
-Eh.. Ja, svarade jag tyst och kände hur hjärtat dunkade fortare och fortare.
Tänk så skulle dom göra något taskigt?
-Ok.. Men tro inte att du är något bara för det! sa Chaz och flinade elakt.
Alla började fnissa och jag kollade ner i mitt knä. Jag visste att det skulle vara något sånt här. Vad förväntade jag mej ens?
-Du tror att du är speciell nu va? Sa en tjej med långt svart hår som gick i en annan klass.
-Nej, absolut inte, sa jag snabbt och kollade upp.
-Tss.. Du är fortfarande en jävla tönt! Försök inte göra dej märkvärdig! sa tjejen med det svarta håret igen och jag svalde. Jag försökte inte göra mej märkvärdig, inte alls. Jag tror inte jag är speciell och jag vet att jag är en tönt, jag hör det ju förfan varenda dag.
-Ska du inte säga något eller? Sa Maya kaxigt som gick i min klass.
-Ne, hon kan inte. Och vem bryr sej, hon har ändå inget bra att säga. Du är så jävla värdelös, vet du det? Sa en kille som är kompis med Jason och Liam.
Jag kunde inte hålla mej längre, jag skakade i hela fingrarna och mitt hjärta dunkade ännu fortare nu.
-Hållkäften! Jag bryr mej inte om vad ni säger längre. Det är ni som är värdelösa, det är ni som hackar på mej och inte jag på er! Hur fega får man vara? Ni är flera personen medans jag är en, EN!
Jag reste mej snabbt upp och försökte komma förbi allihopa men dom stoppade mej.
-Vad tror du att du är? sa killen igen.
-Ähh, ge er nu. Låt henne gå! sa Ryan och suckade.
-Ja.. Skitsamma, sa Chaz och Christian nickade.
Jason och Liam's kompis släppte förbi mej och jag gick snabbt bort därifrån.
-DU KOMMER ÅNGRA DEJ! skrek killen efter mej men jag brydde mej inte. Jag blev inte rädd!
Det enda jag kunde tänka på var att hitta Justin. Jag måste få se honom igen och få berätta vad jag nyss hade gjort. Jag hade sagt ifrån, jag hade vart stark och modig för första gången! Jag fortsatte gå fram i korridoren och där kom han mot mej. Han log för sej själv och hade fortfarande inte sett mej än. Hans hår rörde lite lätt på sej medans han gick och han såg så söt ut. Plötsligt kollade han upp och då log han ännu mer.
-Noelle! Sa han högt och gick snabbt fram till mej.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag gick i korridoren och log för mej själv. Det kändes ganska bra att ha dissat Cloe bara sådär, hon förtjänade det faktiskt. Plötsligt såg jag Noelle komma gåendes framför mej. Hon såg så självsäker och lycklig ut. Jag log stort mot henne och gick snabbt fram till henne.
-Noelle! halvropade jag och hon log till svar.
-Hej Justin! Sa hon glatt och stannade framför mej.
Jag kunde inte sluta titta in i hennes vackra ögon som såg så glada ut.
Hennes leende var så fint och jag ville bara kyssa henne. NU.
-Varför ser du så glad ut då? Frågade jag.
-Kan vi sätta oss nånstans?
-Visst!
Vi gick till närmsta bänk och satte oss på den.
-Så vad är det nu då? Frågade jag och hon log lurigt.
-Jag försvarade mej, Justin. Jag sa ifrån!! Sa hon glatt och skrattade.
Jag log till svar och hon berättade hela historien.
Jag var hur stolt som helst över henne, det är verkligen ett stort framsteg.
-Men om jag hade vart där så hade dom allt fått se på annat, Sa jag kaxigt och Noelle började skratta.
-Ähh, våld löser inget. Bara ibland, sa hon och slog till mej löst på armen och skrattade.
Hennes skratt var så fint, det är typ som musik till mina öron, haha.
Jag kollade in i hennes ögon och hon slutade skratta.
-Vad? Frågade hon nervöst och jag sträckte ut armarna.
-Jag vill bara ha en kram.. Sa jag och hon flög in i min famn.
Jag slöt mina armar om henne och luktade i hennes hår, jag vet inte varför men så har jag gjort med varenda tjej jag har haft. Hennes hår luktade så gott och jag ville bara ha henne i min famn, föralltid. Tillslut släppte vi varandra och kollade in i varandras ögon. Hon log generat och jag tog hennes händer i mina.
-Jag är stolt över dej och jag är så jäkla glad över att vi är vänner. Du är något extra, Noelle! Sa jag och hennes leende blev bara större och större.
-Tack Justin. Jag vet inte hur jag ska tacka dej. Du har gjort så mycket för mej, alldeles för mycket.
Det såg ut som att hon fick tårar i ögonen och jag höll hårdare i hennes händer, jag ville aldrig släppa men istället drog jag upp henne och tillsammans gick vi till nästa lektion, hand i hand...
NOELLE'S PERSPEKTIV
Justins hand kändes så varm och len i min. Jag vet inte rikigt varför vi höll händer, men det kändes bra iallafall. Vi vände oss mot varandra då och då och gav varenda ett litet, gulligt leende. Vi kollade försiktigt runt i korridoren men alla verkade vara på lektion. Vi fortsatte fram mot vårat klassrum och helt plötsligt dyker Cloe upp från ingenstans, vad är hennes problem? Hon kollade chockat på oss med en rynka i pannan och vi släppte snabbt varandras händer. Jag och Justin kollade snabbt på varandra och sedan på Cloe igen.
Hon skulle precis säga något men Justin gick istället rakt förbi henne och jag hängde efter.
-Öh.. Justin..? Sa hon frågandes och satte händerna på midjan. Justin ignorerade henne och öppnade dörren och gick snabbt in i klassrummet. Jag skulle också precis gå in men stoppades av Cloe.
-Din jävla slampa.. Du tror att du är nåt! Jag säger bara en sak, håll dej borta från min kille annars jävlar!
Hon kollade surt på mej och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ignorerade henne och öppnade dörren och försvann in i klassrummet. Justin kollade på mej och log sitt fina leende, jag log snabbt tillbaka och satte mej bredvid honom och sket i allas avundsjuka blickar......
--------------------------------------------
Förlåt för dålig uppdatering!! Och förlåt för kort och urtråkig del!
Så.. Vad kommer hända nu när Cloe har sett Justin och Noelle hålla händer?
Kommer Jason och Liam's kompis göra något mot Noelle? Kommer Jason och Liam göra något mot Justin?
Man vet aldrig.. ;) KOMMENTERA!!!!!
NOELLE'S PERSPEKTIV
Chaz, Ryan, Christian, några mer från klassen och andra kom fram till mej där jag satt på bänken och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra. Skulle jag gå där ifrån och hitta Justin? Jag ville verkligen ha honom hos mej just nu. Jag såg hur dom närmade sej och nu stod dom framför mej.
-Så.. Du är vän med Justin? frågade Ryan, och han lät faktiskt inte elak den här gången.
-Eh.. Ja, svarade jag tyst och kände hur hjärtat dunkade fortare och fortare.
Tänk så skulle dom göra något taskigt?
-Ok.. Men tro inte att du är något bara för det! sa Chaz och flinade elakt.
Alla började fnissa och jag kollade ner i mitt knä. Jag visste att det skulle vara något sånt här. Vad förväntade jag mej ens?
-Du tror att du är speciell nu va? Sa en tjej med långt svart hår som gick i en annan klass.
-Nej, absolut inte, sa jag snabbt och kollade upp.
-Tss.. Du är fortfarande en jävla tönt! Försök inte göra dej märkvärdig! sa tjejen med det svarta håret igen och jag svalde. Jag försökte inte göra mej märkvärdig, inte alls. Jag tror inte jag är speciell och jag vet att jag är en tönt, jag hör det ju förfan varenda dag.
-Ska du inte säga något eller? Sa Maya kaxigt som gick i min klass.
-Ne, hon kan inte. Och vem bryr sej, hon har ändå inget bra att säga. Du är så jävla värdelös, vet du det? Sa en kille som är kompis med Jason och Liam.
Jag kunde inte hålla mej längre, jag skakade i hela fingrarna och mitt hjärta dunkade ännu fortare nu.
-Hållkäften! Jag bryr mej inte om vad ni säger längre. Det är ni som är värdelösa, det är ni som hackar på mej och inte jag på er! Hur fega får man vara? Ni är flera personen medans jag är en, EN!
Jag reste mej snabbt upp och försökte komma förbi allihopa men dom stoppade mej.
-Vad tror du att du är? sa killen igen.
-Ähh, ge er nu. Låt henne gå! sa Ryan och suckade.
-Ja.. Skitsamma, sa Chaz och Christian nickade.
Jason och Liam's kompis släppte förbi mej och jag gick snabbt bort därifrån.
-DU KOMMER ÅNGRA DEJ! skrek killen efter mej men jag brydde mej inte. Jag blev inte rädd!
Det enda jag kunde tänka på var att hitta Justin. Jag måste få se honom igen och få berätta vad jag nyss hade gjort. Jag hade sagt ifrån, jag hade vart stark och modig för första gången! Jag fortsatte gå fram i korridoren och där kom han mot mej. Han log för sej själv och hade fortfarande inte sett mej än. Hans hår rörde lite lätt på sej medans han gick och han såg så söt ut. Plötsligt kollade han upp och då log han ännu mer.
-Noelle! Sa han högt och gick snabbt fram till mej.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag gick i korridoren och log för mej själv. Det kändes ganska bra att ha dissat Cloe bara sådär, hon förtjänade det faktiskt. Plötsligt såg jag Noelle komma gåendes framför mej. Hon såg så självsäker och lycklig ut. Jag log stort mot henne och gick snabbt fram till henne.
-Noelle! halvropade jag och hon log till svar.
-Hej Justin! Sa hon glatt och stannade framför mej.
Jag kunde inte sluta titta in i hennes vackra ögon som såg så glada ut.
Hennes leende var så fint och jag ville bara kyssa henne. NU.
-Varför ser du så glad ut då? Frågade jag.
-Kan vi sätta oss nånstans?
-Visst!
Vi gick till närmsta bänk och satte oss på den.
-Så vad är det nu då? Frågade jag och hon log lurigt.
-Jag försvarade mej, Justin. Jag sa ifrån!! Sa hon glatt och skrattade.
Jag log till svar och hon berättade hela historien.
Jag var hur stolt som helst över henne, det är verkligen ett stort framsteg.
-Men om jag hade vart där så hade dom allt fått se på annat, Sa jag kaxigt och Noelle började skratta.
-Ähh, våld löser inget. Bara ibland, sa hon och slog till mej löst på armen och skrattade.
Hennes skratt var så fint, det är typ som musik till mina öron, haha.
Jag kollade in i hennes ögon och hon slutade skratta.
-Vad? Frågade hon nervöst och jag sträckte ut armarna.
-Jag vill bara ha en kram.. Sa jag och hon flög in i min famn.
Jag slöt mina armar om henne och luktade i hennes hår, jag vet inte varför men så har jag gjort med varenda tjej jag har haft. Hennes hår luktade så gott och jag ville bara ha henne i min famn, föralltid. Tillslut släppte vi varandra och kollade in i varandras ögon. Hon log generat och jag tog hennes händer i mina.
-Jag är stolt över dej och jag är så jäkla glad över att vi är vänner. Du är något extra, Noelle! Sa jag och hennes leende blev bara större och större.
-Tack Justin. Jag vet inte hur jag ska tacka dej. Du har gjort så mycket för mej, alldeles för mycket.
Det såg ut som att hon fick tårar i ögonen och jag höll hårdare i hennes händer, jag ville aldrig släppa men istället drog jag upp henne och tillsammans gick vi till nästa lektion, hand i hand...
NOELLE'S PERSPEKTIV
Justins hand kändes så varm och len i min. Jag vet inte rikigt varför vi höll händer, men det kändes bra iallafall. Vi vände oss mot varandra då och då och gav varenda ett litet, gulligt leende. Vi kollade försiktigt runt i korridoren men alla verkade vara på lektion. Vi fortsatte fram mot vårat klassrum och helt plötsligt dyker Cloe upp från ingenstans, vad är hennes problem? Hon kollade chockat på oss med en rynka i pannan och vi släppte snabbt varandras händer. Jag och Justin kollade snabbt på varandra och sedan på Cloe igen.
Hon skulle precis säga något men Justin gick istället rakt förbi henne och jag hängde efter.
-Öh.. Justin..? Sa hon frågandes och satte händerna på midjan. Justin ignorerade henne och öppnade dörren och gick snabbt in i klassrummet. Jag skulle också precis gå in men stoppades av Cloe.
-Din jävla slampa.. Du tror att du är nåt! Jag säger bara en sak, håll dej borta från min kille annars jävlar!
Hon kollade surt på mej och jag visste inte vad jag skulle säga. Jag ignorerade henne och öppnade dörren och försvann in i klassrummet. Justin kollade på mej och log sitt fina leende, jag log snabbt tillbaka och satte mej bredvid honom och sket i allas avundsjuka blickar......
--------------------------------------------
Förlåt för dålig uppdatering!! Och förlåt för kort och urtråkig del!
Så.. Vad kommer hända nu när Cloe har sett Justin och Noelle hålla händer?
Kommer Jason och Liam's kompis göra något mot Noelle? Kommer Jason och Liam göra något mot Justin?
Man vet aldrig.. ;) KOMMENTERA!!!!!
LOVE OF MY LIFE - chapter 10
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och försökte somna men det gick inte. Jag var alldeles nervös för imorgon då jag ska tillbaka till skolan. Men som tur är har jag Justin vid min sida och då kommer säkert allt gå mycket bättre. Jag är bara rädd för att folk ska hata mej ännu mer för att jag umgås med Justin, eller att dom ska bara börja hata Justin för att han umgås med mej. Jag vill inte att han ska förlora sina vänner för min skull, absolut inte. Men det jag mest är rädd för är Jason och Liam, kommer jag verkligen klara se dom igen? Tillsist somnade jag och då var klockan redan 3 på natten.
Nästa morgon ringde klockan och jag ryckte till. Jag var verkligen hur trött som helst och mina ögon var alldeles svulna. Jag satte på mej kläder och sminkade mej lite snabbt, sedan fick jag ett sms. Det var Justin, vi hade bytt nummer sen sist vi sågs. Jag läste smset.
"Godmorgon! Jag kommer och hämtar dej vid halv 8. Var utanför ditt hus då, See ya."
"Morning! Ok, tack!! Ses!" skrev jag tillbaka och efter ett tag var det dags att åka.
Jag stod och tittade efter Justins bil och någon minut senare kom den. Han stannade och jag hoppade in i sätet bredvid honom. Han log stort mot mej och hans hår låg perfekt över hans huvud. Undrar hur han får det så? Haha.
-Har du sovit bra? Du ser lite trött ut, sa Justin plötsligt när vi hade börjat åka.
-Ne, har typ inte sovit något, sa jag och gnuggade mej i ögonen.
-Aha.. Jag har inte heller sovit så mycket.
När vi var framme vid skolan och Justin parkerade bilen andades jag tungt av både rädsla och nervositet.
Justin tittade noga på mej.
-Noelle, ta det lugnt. Det kommer gå bra, jag är ju med dej som jag har lovat. Kom nu!
-Men.. Ok, vi går. Tack så mycket Justin! sa jag och öppnade bildörren.
-Tacka mej inte, sa han och skrattade.
Tillsammans gick vi in i skolan och jag visste att snart skulle allas blickar dras mot oss.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När jag hade lugnat ner Noelle gick vi tillsammans in i skolan. Inga hade märkt oss än men det skulle dom nog göra snart. Och helt ärligt så skiter jag i vad mina vänner kommer säga. Jag vill vara med Noelle, och det kan dom inte göra något åt. Mina vänner och klass stod utanför klassrummet med ryggarna mot oss än så länge. Jag och Noelle gick fram till våra skåp men när hon såg mitt skåp stannade hon till.
-Justin.. Ditt skåp! sa hon chockat.
-Jag vet. Det hände förra veckan.
-Det måste vara Jason och Liam, eller hur?
-Ja, det är det säkert, sa jag och öppnade mitt skåp.
-Men.. Tänk så kommer dom göra något mot dej?
-Nejdå. Tänk inte på det nu! Kom! sa jag och stängde mitt skåp.
Noelle tänkte precis säga något men gick bara efter mej utan att säga ett ord. När vi kom gåendes så vände sej mina vänner om och kollade underligt på mej och sedan Noelle som gick bredvid mej.
-Eh.. Är du med Noelle? frågade Ryan och höll sej för skratt.
-Ja, vadårå? sa jag kaxigt och lyfte på ena ögonbrynet.
-Men hallå? Det är ju Noelle? sa Chaz som vanligt skulle lägga sej i.
-Och? Vi är vänner, sa jag och kollade på Noelle som kollade ner i golvet.
-HHAHHA! Det var det roligaste jag nånsin har hört! sa en annan kille och då började alla skratta.
-Skaffa liv! Vad är det för fel på Noelle? sa jag surt och hade lust att slå till allihopa som skrattade.
-Listan är för lång, sa Chaz och alla började skratta ännu mera.
-Allvarligt, skaffa liv! Det är förfan fel på er och inte på henne, sa jag argt och alla tystnade.
-Sorry Bieber. Det var inte meningen att du skulle bli så sur.. Men vi trodde att du inte..
Jag avbröt Ryan snabbt.
-Jag bryr mej inte.
-Sak samma. Kom med oss nu förfan, sa Chaz och drog med mej in i klassrummet och jag kollade bak på Noelle som gick efter med blicken nerförd i golvet.
Jag satte mej vid min bänk och några sekunder senare satt Noelle också bredvid mej. Hon målade i sitt block och såg riktigt ledsen ut. Medans läraren skrev på tavlan vände jag mej om mot Noelle.
-Förlåt för det dom sa. Skit bara i dom, ok?
Hon kollade upp på mej med sina sorgsna, vackra ögon och suckade.
-Det är inte så lätt. Dom kommer aldrig acceptera att vi är.. vänner, sa hon och började måla igen.
Jag svarade inte för läraren kollade surt på mej och jag suckade. Varför kan inte bara folk acceptera min och Noelle's vänskap, och varför kan dom inte acceptera henne? Hon är ju precis som alla andra, bara så mycket bättre och finare.
NOELLE'S PERSPEKTIV
När lektionen var slut gick jag snabbt ut från klassrummet med Justin efter mej. Jag gick fram till mitt skåp och lämnade alla mina grejer och gick sedan förbi Justins skåp men stannade fort när han vinkade åt mej att komma.
-Varför tänkte du bara gå förbi? Typ.. diss, hahahhaa, skrattade Justin och jag kunde inte motstå från att le. Hans skratt och leende var bara för fint.
-Jag vet inte, förlåt, sa jag och log blygt.
-Ähh, lugnt! Ska vi sätta oss och snacka nånstans?
-Visst, sa jag och tillsammans gick vi och satte oss på en bänk och började pratade. Han fick mej att skratta nästan hela tiden och allt kändes så bra. Jag hade fått en vän, som vill vara med mej, som bryr sej om mej och skyddar mej. Tack, Justin, tack.
Justin's vänner och alla andra glodde chockat på oss men jag försökte ignorera det. Än så länge hade jag inte sett till Jason och Liam vilket kändes så skönt. Men när dom väl skulle komma, vad skulle hända då? Vad skulle jag göra? Skulle jag springa därifrån och aldrig komma tillbaka? Det var iallafall så jag kände just nu.
-Noelle, vad tänker du på? Jason och Liam? frågade Justin som verkade kunna läsa mina tankar.
-Ja, asså.. Jag tänker liksom på hur det kommer vara när jag träffar dom igen. Jag vet inte om jag kommer klara av det.. Sa jag tyst och kollade ner på mina knän.
-Oroa dej inte. Det kommer gå bra och jag finns här, det vet du, sa han och smekte mej snabbt på benet.
Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Hans hand kändes så skön mot mitt ben och jag log smått för mej själv. Plötsligt kom Cloe fram till oss från ingenstans, hon kollade surt på mej och log sedan mot Justin.
-Kan du komma lite? Vi behöver prata, sa hon och log flirtigt mot Justin.
Jag suckade tyst och kollade åt ett annat håll.
-Eh.. Sure, sa Justin och ställde sej upp. Cloe krokade snabbt arm med honom och innan dom var borta sa Justin:
-Jag kommer snart! Vänta här!
Jag nickade och kollade sedan ner i mitt knä och väntade bara på att Justin's vänner skulle komma fram till mej. Jag hade sett hur dom hela tiden hade pekat på mej och pratat om mej, jag visste att dom skulle komma.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag hängde med Cloe till ett hörn där det inte var några folk. Jag lutade mej mot väggen och hon kollade underligt på mej.
-Justin, vad har hänt med dej? Förra veckan ignorerade du mej helt och nu är du med Noelle! Sa hon och jag kunde se att hon var upprörd, berodde det kanske av avundsjuka?
-Kom igen Cloe. Det är väl inget fel att vara med Noelle? Vi är vänner och jag gillar att vara med henne, sa jag och kollade allvarligt på Cloe som fnös.
-Vänner? Du gillar att vara med Noelle? Jag har aldrig hört något värre! Hon är en nobody som ingen vill ha. Hur kommer det då sej att du vill ha henne? Liksom du, Justin Bieber, du om någon borde inte vilja vara med henne, sa Cloe med en elak ton i rösten och jag kunde inte låta bli att bli sur.
-Ge dej! Hon är speciell och jag vill va med henne för hon är rolig att vara med. Ok? Hon är inte som alla andra, det är ju förfan tråkigt med alla tjejer som är likadana. Jag är trött på alla tjejer som klänger på mej för att jag är Justin Bieber, fattar du? Sa jag argt och jag kunde se att Cloe blev sårad.
-Så du menar att jag är en tjej i mängden? Eller? Sa hon med ledsen röst och jag visste inte vad jag skulle säga.
-Nej det var inte så jag menade. Men jag gillade dej i början när vi träffades men nu har du blivit så himla konstig, precis som alla andra klängiga tjejer. Och är du kanske avundsjuk för jag att jag umgås med Noelle? Det verkar så iallafall, sa jag surt och kollade på Cloes ansikte som direkt ändrades.
-Är jag klängig? Och fan heller, jag är inte alls avundsjuk på dej och Noelle. Vem fan bryr sej om henne? Hon är ingen, hon är värdelös. Och jag vet att du gillar mej egentligen. Och det är fan du som har blivit annorlunda! Kan du inte bli som förut? sa hon argt och verkade skaka av ilska. Nu var det så jäkla självklart, Cloe är precis som alla andra tjejer, inte ett dugg speciell eller intressant. Hon har bara ett sött ansikte, that's it. Jag öppnade sakta min mun och kollade in i hennes ögon.
-Ähh, kom tillbaka till verkligheten tjejen. Måste dra! Sa jag och log kaxigt mot henne och gick sedan därifrån, hon ropade efter mej med en förtvivlad röst.
-DU KAN INTE MENA ALLVAR! JAG ÄR SÅ MYCKET BÄTTRE ÄN ALLA ANDRA TJEJER OCH DET VET DU!! MEN GÅ DU TILL ÄCKLET NOELLE! DU KOMMER ÅNGRA DEJ, DET VET BÅDE DU OCH JAG!! skrek hon men jag bara ignorerade henne och fortsatte gå.....
-------------------------------------
Sorry för dålig uppdatering men jag har inte orkat. Den här delen blev lite weird men är så sjukt trött och känner mej riktigt sjuk. Skriver mer imorn istället :) KOMMENTERA!!
UPDATE
Snart ska jag åka bort och kommer inte kunna blogga på två dagar, ska åka till mina kusiner och vara där över helgen. Rädda mej någon? Haha nej men jag skriver när jag kommer hem. PUSS OCH KRAM <3
LOVE OF MY LIFE - chapter 9
Jag vände mej om mot henne och kollade in i hennes sorgsna ögon.
-Du kan säga allt till mej. Jag kommer inte berätta det till någon. Du kan lita på mej.....
--------------------------------------------------
Aww.. Vi får väl se om det blir något mellan Justin och Noelle ;)
Och hur kommer det gå när dom kommer tillbaka till skolan?
KOMMENTERA
-Du kan säga allt till mej. Jag kommer inte berätta det till någon. Du kan lita på mej.....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
-Är det säkert?
Noelle kollade sorgset på mej och jag nickade.
-Jag lovar.
Hon tog ett djupt andetag och stirrade ner på sina knän.
-Dylan, han.. våldtog mej, sa hon darrigt och jag kunde se att hon var påväg att gråta när som helst. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag kunde inte fatta att det nästan hade hänt igen, om inte jag hade kommit och hjälpt henne.
-Noelle.. Jag vet inte vad jag ska säga, sa jag och kollade på hennes nersänkta ansikte.
-Jag kommer aldrig glömma den natten. Jag ville verkligen inte, jag skrek och slogs men han gav sej inte. Jag fattar inte hur han kunde, jag trodde han gillade mej på riktigt. Han var ju så snäll mot mej i början och vi var nästan alltid med varandra. Men han sårade mej, mina vänner svek mej, alla svek mej..
Noelle hade börjat darra ännu mer på rösten och hon började snyfta. Tårarna rann ner för hennes kinder och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Allt jag bara ville var att få ha henne i min famn och säga att det kommer bli bra. Men tänk så blir det aldrig det igen för henne?
-Noelle, var inte ledsen. Jag skulle aldrig kunna svika dej, sa jag och med en klump i halsen. Jag klarade inte av att se Noelle såhär ledsen. Hon satt med ansiktet i sina händerna och hennes axlar guppade av hennes höga snyftningar. Jag gick av gungan och satte mej ner på knä framför henne och flyttade sakta bort hennes händer från hennes ansikte. Hon kollade på mej med sina vackra ögon och hennes ansikte var vått av tårar.
-Kom ihåg att jag kommer inte svika dej, sa jag igen och tog hennes händer i mina. Hon höll hårt om mina händer och sedan slängde hon sej i min famn. Och där stod vi, hon hade sitt huvud intryckt i mitt bröst och jag smekte hennes rygg.
-Tack Justin, tack.. hörde jag henne viska inne i mitt bröst.
Jag log för mej själv och sedan släppte vi varandra, hon hade slutat gråta och hon kollade generat på mej.
-Förlåt, jag vet inte varför jag blev så känslig. Det är bara det att jag har inte pratat om det där med någon. Ingen vet om det och jag har hållt det för mej själv i mer än ett år. Det bara blev så att jag började gråta..
Jag satte mitt finger för hennes mun.
-Shh, jag förstår dej. Du ska inte behöva gå igenom allt det där själv. Du kan alltid prata med mej, kom ihåg det, sa jag och log.
Hon log tillbaka och hon såg så vacker ut. Hennes bruna ögon tittade in i mina och hennes söta leende nästan bländade mej kändes det som.
-Du är snäll, Justin. Du är verkligen det, sa hon och kysste mej sedan snabbt på kinden.
Jag log stort, hennes läppar var så lena mot min kind och nu ville jag bara att hon skulle bli min ännu mer.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kunde knappt fatta själv att jag kysste Justin på kinden nyss. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det, det gick bara så snabbt och det bara hände. Det enda jag hann tänka på innan jag gjorde det var hans läppar, det var nog egentligen dom jag ville kyssa. Men vi är ju bara vänner och jag är inte kär i honom. Men om jag inte är kär varför får han det då att pirra i min mage när jag kollar in i hans bruna, varma ögon? Det finns inte ord för hur glad jag är över att han faktiskt bryr sej om mej, lyssnar på mej, tröstar mej och får allt att nästan kännas bra för en stund.
Justin log stort mot mej och jag log generat tillbaka.
-Jag måste nog hem nu. Klockan är ganska mycket, sa jag sedan snabbt och kollade på min mobil.
-Ja, jag måste också hem nu.
Vi gick genom den halvmörka parken och våra händer snuddade vid varandra då och då. Jag log varenda gång jag kände hans hand mot min och jag kunde se att han också log. När vi satt i hans bil började han köra hem mot mej och när vi var framme parkerade han bilen och kollade på mej.
-Tack Justin för att du ville vara med mej idag. Jag har verkligen haft jättekul, sa jag och log.
-Jag med! Vill du kanske göra om det någon gång? frågade han och log flirtigt.
-Absolut!
-Good! Men du.. Du kommer väl till skolan på måndag?
Jag fick en klump i halsen. Just det ja, skolan. Jag ville verkligen fortfarande inte gå men nu hade jag ju vart borta en hel vecka och det var nog dags att komma tillbaka nu. Men jag är rädd, rädd för att träffa Jason och Liam igen.
-Jag.. vet inte, sa jag osäkert.
-Är det där för Jason och Liam? frågade Justin och kollade allvarligt på mej.
-Ja, jag är rädd, sa jag och kollade bort.
-Du behöver inte vara rädd. Jag kommer vara med dej hela tiden och om dom gör något så kommer dom få ångra sej, som fan, sa han och jag vände mej om mot honom igen.
-Men.. vad kommer dina vänner säga när dom ser dej med mej?
-Jag skiter i vad dom kommer tycka eller säga. Jag ska inte låta dej få vara ensam, speciellt inte med Jason och Liam i närheten.
Jag kände hur det pirrade i min mage. Hur kan han vara så snäll mot mej? Han ville vara med mej, t.o.m i skolan.
-Ok då. Jag kommer, sa jag och log.
-Bra! Allt kommer gå bra, sa han och log tillbaka.
-Hoppas det. Och du, tack för allt igen. Vi ses, sa jag och öppnade bildörren.
-Hejdå!
Jag gick ur bilen och stängde bildörren och vinkade sedan mot Justin igen som satt kvar i bilen.
Han log mot mej och jag log tillbaka, några minuter senare låg jag i min säng. Jag var hur trött som helst men kunde inte sova, inte än. Allt jag kunde tänka på var Justin.. Justin.. Jag vill verkligen tacka honom för allt han har gjort, han är min hjälte.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och tänkte på Noelle. Hon är den finaste tjejen i hela världen och allt jag vill är att få säga det till henne. Men hur skulle hon reagera? Jag visste ju inte riktigt om hon gillade mej eller vad hon tänkte. Kanske vill hon bara ha mej som vän? Jag vet iallafall att jag är kär i henne, och jag vill att hon ska vara min. Jag skulle behandla henne bättre än någon annan har gjort....
-Är det säkert?
Noelle kollade sorgset på mej och jag nickade.
-Jag lovar.
Hon tog ett djupt andetag och stirrade ner på sina knän.
-Dylan, han.. våldtog mej, sa hon darrigt och jag kunde se att hon var påväg att gråta när som helst. Jag visste inte vad jag skulle säga, jag kunde inte fatta att det nästan hade hänt igen, om inte jag hade kommit och hjälpt henne.
-Noelle.. Jag vet inte vad jag ska säga, sa jag och kollade på hennes nersänkta ansikte.
-Jag kommer aldrig glömma den natten. Jag ville verkligen inte, jag skrek och slogs men han gav sej inte. Jag fattar inte hur han kunde, jag trodde han gillade mej på riktigt. Han var ju så snäll mot mej i början och vi var nästan alltid med varandra. Men han sårade mej, mina vänner svek mej, alla svek mej..
Noelle hade börjat darra ännu mer på rösten och hon började snyfta. Tårarna rann ner för hennes kinder och jag visste inte vad jag skulle säga eller göra. Allt jag bara ville var att få ha henne i min famn och säga att det kommer bli bra. Men tänk så blir det aldrig det igen för henne?
-Noelle, var inte ledsen. Jag skulle aldrig kunna svika dej, sa jag och med en klump i halsen. Jag klarade inte av att se Noelle såhär ledsen. Hon satt med ansiktet i sina händerna och hennes axlar guppade av hennes höga snyftningar. Jag gick av gungan och satte mej ner på knä framför henne och flyttade sakta bort hennes händer från hennes ansikte. Hon kollade på mej med sina vackra ögon och hennes ansikte var vått av tårar.
-Kom ihåg att jag kommer inte svika dej, sa jag igen och tog hennes händer i mina. Hon höll hårt om mina händer och sedan slängde hon sej i min famn. Och där stod vi, hon hade sitt huvud intryckt i mitt bröst och jag smekte hennes rygg.
-Tack Justin, tack.. hörde jag henne viska inne i mitt bröst.
Jag log för mej själv och sedan släppte vi varandra, hon hade slutat gråta och hon kollade generat på mej.
-Förlåt, jag vet inte varför jag blev så känslig. Det är bara det att jag har inte pratat om det där med någon. Ingen vet om det och jag har hållt det för mej själv i mer än ett år. Det bara blev så att jag började gråta..
Jag satte mitt finger för hennes mun.
-Shh, jag förstår dej. Du ska inte behöva gå igenom allt det där själv. Du kan alltid prata med mej, kom ihåg det, sa jag och log.
Hon log tillbaka och hon såg så vacker ut. Hennes bruna ögon tittade in i mina och hennes söta leende nästan bländade mej kändes det som.
-Du är snäll, Justin. Du är verkligen det, sa hon och kysste mej sedan snabbt på kinden.
Jag log stort, hennes läppar var så lena mot min kind och nu ville jag bara att hon skulle bli min ännu mer.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kunde knappt fatta själv att jag kysste Justin på kinden nyss. Jag vet inte riktigt varför jag gjorde det, det gick bara så snabbt och det bara hände. Det enda jag hann tänka på innan jag gjorde det var hans läppar, det var nog egentligen dom jag ville kyssa. Men vi är ju bara vänner och jag är inte kär i honom. Men om jag inte är kär varför får han det då att pirra i min mage när jag kollar in i hans bruna, varma ögon? Det finns inte ord för hur glad jag är över att han faktiskt bryr sej om mej, lyssnar på mej, tröstar mej och får allt att nästan kännas bra för en stund.
Justin log stort mot mej och jag log generat tillbaka.
-Jag måste nog hem nu. Klockan är ganska mycket, sa jag sedan snabbt och kollade på min mobil.
-Ja, jag måste också hem nu.
Vi gick genom den halvmörka parken och våra händer snuddade vid varandra då och då. Jag log varenda gång jag kände hans hand mot min och jag kunde se att han också log. När vi satt i hans bil började han köra hem mot mej och när vi var framme parkerade han bilen och kollade på mej.
-Tack Justin för att du ville vara med mej idag. Jag har verkligen haft jättekul, sa jag och log.
-Jag med! Vill du kanske göra om det någon gång? frågade han och log flirtigt.
-Absolut!
-Good! Men du.. Du kommer väl till skolan på måndag?
Jag fick en klump i halsen. Just det ja, skolan. Jag ville verkligen fortfarande inte gå men nu hade jag ju vart borta en hel vecka och det var nog dags att komma tillbaka nu. Men jag är rädd, rädd för att träffa Jason och Liam igen.
-Jag.. vet inte, sa jag osäkert.
-Är det där för Jason och Liam? frågade Justin och kollade allvarligt på mej.
-Ja, jag är rädd, sa jag och kollade bort.
-Du behöver inte vara rädd. Jag kommer vara med dej hela tiden och om dom gör något så kommer dom få ångra sej, som fan, sa han och jag vände mej om mot honom igen.
-Men.. vad kommer dina vänner säga när dom ser dej med mej?
-Jag skiter i vad dom kommer tycka eller säga. Jag ska inte låta dej få vara ensam, speciellt inte med Jason och Liam i närheten.
Jag kände hur det pirrade i min mage. Hur kan han vara så snäll mot mej? Han ville vara med mej, t.o.m i skolan.
-Ok då. Jag kommer, sa jag och log.
-Bra! Allt kommer gå bra, sa han och log tillbaka.
-Hoppas det. Och du, tack för allt igen. Vi ses, sa jag och öppnade bildörren.
-Hejdå!
Jag gick ur bilen och stängde bildörren och vinkade sedan mot Justin igen som satt kvar i bilen.
Han log mot mej och jag log tillbaka, några minuter senare låg jag i min säng. Jag var hur trött som helst men kunde inte sova, inte än. Allt jag kunde tänka på var Justin.. Justin.. Jag vill verkligen tacka honom för allt han har gjort, han är min hjälte.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och tänkte på Noelle. Hon är den finaste tjejen i hela världen och allt jag vill är att få säga det till henne. Men hur skulle hon reagera? Jag visste ju inte riktigt om hon gillade mej eller vad hon tänkte. Kanske vill hon bara ha mej som vän? Jag vet iallafall att jag är kär i henne, och jag vill att hon ska vara min. Jag skulle behandla henne bättre än någon annan har gjort....
--------------------------------------------------
Aww.. Vi får väl se om det blir något mellan Justin och Noelle ;)
Och hur kommer det gå när dom kommer tillbaka till skolan?
KOMMENTERA
LOVE OF MY LIFE - chapter 8
-Hur gick det? frågade jag direkt.
-Bra, sa Justin och satte sej bredvid mej på bänken.
-Äh, vi gör något annat nu. Bara du och jag, här finns det ju bara idioter, sa han sedan och ställde sej upp.
-Håller med! sa jag och tillsammans gick vi bort från basketplanen.....
Jag visste inte vad jag skulle säga. Vad skulle vi hitta på? Vad skulle vi prata om? Jag vände mej om mot Justin som tittade på mej.
-Vad ska vi hitta på då? frågade han och log.
-Jag vet inte.
-Umm.. Vi kan doppa fötterna i poolen? sa Justin och nickade mot poolen några meter bort.
-Visst, sa jag och vi gick dit.
Vi tog av våra skor och satte oss försiktigt ner på kanten.
Jag kände på vattnet, det var iskallt, vem skulle vilja bada i det här kalla vattnet?
-Shit, det är ju svinkallt, sa Justin som redan hade fötterna i vattnet.
Jag la i mina fötter och rös i hela kroppen.
-Vi kör en tävling och kollar vem som klarar ha fötterna längst i vattnet. Den som vinner får utmana den som förlorade att göra något, och man MÅSTE göra det då. Ok? sa Justin och skrattade.
-Ok, du kommer säkert vinna, sa jag och skrattade.
-Vi får väl se. Vi kör från och med nu!
Det var verkligen hur kallt som helst, men jag skulle vinna över Justin. För jag hade redan planerat vad han skulle göra när han förlorade. Jag kollade på Justin som försökte dölja hur kallt han tyckte det var, jag skrattade tyst för mej själv och tillsist tappade jag känseln i fötterna. Efter några minuter bet sej Justin hårt i läppen och drog upp fötterna.
-Jag ger upp!
-Yes! sa jag och skrattade.
-Jag kan inte fatta att jag förlorade mot en tjej men aja. Vad vill du att jag ska göra då?
-Du ska hoppa i poolen, med både kläder och skor på, sa jag och log elakt.
-VA? NEJ! sa Justin chockat och ställde sej upp.
-Du måste, sa jag och lyfte på ögonbrynet.
-Ok då, sa Justin och tog ett djupt andetag.
Några sekunder senare hoppade in i poolen med kläder och skor på. Jag trodde jag skulle dö av skratt när han kom upp ur vattnet. Hans läppar var alldeles blåa och han darrade.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Vattnet var iskallt och när jag kom upp till ytan stod Noelle och skrattade hysteriskt. Jag hade aldrig hört ett finare skratt och jag glömde genast av hur kallt det var. Det var första gången jag hade sett henne såhär glad och det kändes bra att jag kunde få henne att skratta.
-HAHAHAHAHA! Hur känns det? frågade Noelle.
-Ensamt, du är ju inte här med mej. Jag tror du också behöver bli lite blöt, sa jag och började simma mot kanten där hon stod. Hennes leende försvann snabbt och hon backade bakåt.
-NEJ! GLÖM DET! sa hon bestämt men började skratta lika snabbt igen.
-Kom igen.. Du dör inte, titta på mej, jag är fortfarande hel och fin, sa jag och sträckte ut min hand mot henne.
-JUSTIN NEJ!! var det sista hon hann skrika innan hon också var under vattnet.
När hon kom upp till ytan kollade hon surt på mej och jag började skratta.
-Justin, du är sååååå taskig! sa hon och strök bort några hårslingor ur ansiktet.
Det kändes som att jag skulle svimma av, varför var hon så jäkla fin?
Några vattendroppar föll från hennes läppar och hon kollade generat bort när våra ögon möttes.
-Åh kolla! sa jag och pekade, Noelle vände sej om och när hon vände sej om mot mej igen så skvätte jag vatten på henne i ansiktet. Hon gav mej en sur blick och sedan skvätte hon tillbaka och där var vattenkriget igång. Vi skvätte på för fullt och jag tog ett tag om henne när hon försökte springa iväg.
-JUSTIN SLÄPP MEJ! skrek hon och skrattade hysteriskt och jag flinade bara till svar.
Jag kände hennes blöta kropp mot min och sedan släppte jag henne. Vi bara stod där helt tysta och kollade in i varandras ögon. Jag kollade på hennes läppar och kände mej verkligen tvungen att få känna hennes läppar mot mina nu. Jag kunde inte hålla mej mer, jag tog några steg mot henne och hon kollade hela tiden i mina ögon. Hennes ögon var så otroligt fina och hon fick mej helt ärligt att bli knäsvag. När jag var ganska nära hennes ansikte började hon skratta.
-Justin, du har ketchup runt munnen..
-Ohh, sa jag och svepte handen över munnen.
Var jag tvungen att ha ketchup i fejset just nu? Annars kanske jag kunde ha fått kyssa henne.
Great, Justin, great.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kollade hela tiden in i Justins ögon medans han närmade sej mot mej. Vad tänkte han göra? Kyssa mej? Jag visste inte vad jag skulle göra utan bara stod där i vattnet utan att ens kunna röra mej. Varför fick han mej att bli sån här? Jag var väl ändå inte kär i honom, vi hade bara känt varandra i typ två dagar? När hans ansikte inte var långt ifrån mitt fastnade mina ögon på ketchupen han hade runt munnen och jag kunde inte hålla mej för skratt.
-Justin, du har ketchup runt munnen, sa jag och började skratta ännu mera.
-Ohh, sa Justin och tog sej för munnen, jag kunde se att han blev besviken.
-Umm.. Vi kanske borde gå upp nu? sa jag och vände mej snabbt om och gick upp ur poolen.
Det här kändes så konstigt på något sätt, tänkte han verkligen kyssa mej? Han gillar väl ändå inte mej, jag visste inte riktigt vad jag skulle tro. Gillar jag honom? Nej, det kan jag inte göra. Så funkar det bara inte, iallfall inte för mej, jag vill inte komma för nära en kille än. Åhh, varför ska jag alltid ha så himla svårt att lita på folk?
Justin kom snabbt upp ur poolen efter mej. Jag darrade av kyla och vattnet droppade från mina kläder och hår. Justin skakade på sitt hår och hans tröja satt tight mot hans kropp och jag kunde se rakt igenom den. Jag stirrade på hans mage och jag kunde redan se att han hade sexpack. Jag kollade snabbt bort när han kollade på mej.
-Kallt?
-Mhm, sa jag och tryckte på mitt hår så att det drippade vatten på marken.
Jag märkte att Justin tittade på mej men det var inte på mitt ansikte. Jag kollade nervöst ner på mina bröst och min bh syndes igenom min vita tröja, det var antagligen det han tittade på. Det gjorde mej genast obekväm och jag la fram håret och kollade bort. Justin tittade genast bort och han såg ut att vara lite generad. -Vi behöver torka, och jag vet ett bra sätt att göra det på, sa han sedan och la sej ner på det gröna gräset.
Jag skrattade och la mej sedan ner bredvid honom.
Solen lyste varmt på oss och efter ett tag blev vi faktiskt torra.
Efter ett tag gick vi runt med glass i handen i parken och pratade. Jag var så glad över att Justin faktiskt hade tagit med mej hit idag och jag kunde faktiskt prata med Justin utan att bli nervös. Det kändes hur bra som helst att äntligen få umgås med någon som kan få en att skratta, som bryr sej om en, på riktigt. Sist jag hade känt den känslan var när jag bodde i New York, men den var aldrig på riktigt, dom svek mej.
JUSTINS PERSPEKTIV
Det hade börjat bli lite mörkt ute och vi satt på varsin gunga och gungade sakta. Jag är så glad över att jag träffade Noelle, hon är nog den finaste personen jag nånsin har träffat. Hon är på riktigt, och inte som alla andra tjejer. Det är det jag gillar med henne, hon är annorlunda helt enkelt.
-Hur hade du det när du bodde i New York då? Varför flyttade du hit? frågade jag Noelle som satt och nynnade på någon låt.
-Hmm.. I New York.. Det var likadant där, alla hatade mej och min mamma trodde det skulle bli bättre om vi flyttade hit. Snacka om fel, sa hon och suckade.
-Men varför hatade alla dej? Hur kan man ens hata dej? Jag fattar inte.
Jag kollade på Noelle som tittade ner i marken.
-Det hela började med att det hände en sak mellan mej och min pojkvän Dylan. Han och mina vänner började sprida falska rykten om mej och gjorde så att alla började hata mej.. sa hon tyst och jag kunde höra på hennes röst att hon var ledsen.
-Hade du en kille? var det enda jag kunde få fram.
-Ja, han var en idiot. Han var snäll i början men sen så..
Noelle blev alldeles tyst och det såg ut som att en tår rann ner för hennes kind.
-Vad hände? frågade jag mjukt.
-Jag kan inte säga, det går bara inte, sa hon och darrade på rösten.
Jag vände mej om mot henne och kollade in i hennes sorgsna ögon.
-Du kan säga allt till mej. Jag kommer inte berätta det till någon. Du kan lita på mej.....
------------------------------------
Oj oj, börjar Justin och Noelle bli kära? ;)
KOMMENTERA!!!
-Bra, sa Justin och satte sej bredvid mej på bänken.
-Äh, vi gör något annat nu. Bara du och jag, här finns det ju bara idioter, sa han sedan och ställde sej upp.
-Håller med! sa jag och tillsammans gick vi bort från basketplanen.....
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag visste inte vad jag skulle säga. Vad skulle vi hitta på? Vad skulle vi prata om? Jag vände mej om mot Justin som tittade på mej.
-Vad ska vi hitta på då? frågade han och log.
-Jag vet inte.
-Umm.. Vi kan doppa fötterna i poolen? sa Justin och nickade mot poolen några meter bort.
-Visst, sa jag och vi gick dit.
Vi tog av våra skor och satte oss försiktigt ner på kanten.
Jag kände på vattnet, det var iskallt, vem skulle vilja bada i det här kalla vattnet?
-Shit, det är ju svinkallt, sa Justin som redan hade fötterna i vattnet.
Jag la i mina fötter och rös i hela kroppen.
-Vi kör en tävling och kollar vem som klarar ha fötterna längst i vattnet. Den som vinner får utmana den som förlorade att göra något, och man MÅSTE göra det då. Ok? sa Justin och skrattade.
-Ok, du kommer säkert vinna, sa jag och skrattade.
-Vi får väl se. Vi kör från och med nu!
Det var verkligen hur kallt som helst, men jag skulle vinna över Justin. För jag hade redan planerat vad han skulle göra när han förlorade. Jag kollade på Justin som försökte dölja hur kallt han tyckte det var, jag skrattade tyst för mej själv och tillsist tappade jag känseln i fötterna. Efter några minuter bet sej Justin hårt i läppen och drog upp fötterna.
-Jag ger upp!
-Yes! sa jag och skrattade.
-Jag kan inte fatta att jag förlorade mot en tjej men aja. Vad vill du att jag ska göra då?
-Du ska hoppa i poolen, med både kläder och skor på, sa jag och log elakt.
-VA? NEJ! sa Justin chockat och ställde sej upp.
-Du måste, sa jag och lyfte på ögonbrynet.
-Ok då, sa Justin och tog ett djupt andetag.
Några sekunder senare hoppade in i poolen med kläder och skor på. Jag trodde jag skulle dö av skratt när han kom upp ur vattnet. Hans läppar var alldeles blåa och han darrade.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Vattnet var iskallt och när jag kom upp till ytan stod Noelle och skrattade hysteriskt. Jag hade aldrig hört ett finare skratt och jag glömde genast av hur kallt det var. Det var första gången jag hade sett henne såhär glad och det kändes bra att jag kunde få henne att skratta.
-HAHAHAHAHA! Hur känns det? frågade Noelle.
-Ensamt, du är ju inte här med mej. Jag tror du också behöver bli lite blöt, sa jag och började simma mot kanten där hon stod. Hennes leende försvann snabbt och hon backade bakåt.
-NEJ! GLÖM DET! sa hon bestämt men började skratta lika snabbt igen.
-Kom igen.. Du dör inte, titta på mej, jag är fortfarande hel och fin, sa jag och sträckte ut min hand mot henne.
-JUSTIN NEJ!! var det sista hon hann skrika innan hon också var under vattnet.
När hon kom upp till ytan kollade hon surt på mej och jag började skratta.
-Justin, du är sååååå taskig! sa hon och strök bort några hårslingor ur ansiktet.
Det kändes som att jag skulle svimma av, varför var hon så jäkla fin?
Några vattendroppar föll från hennes läppar och hon kollade generat bort när våra ögon möttes.
-Åh kolla! sa jag och pekade, Noelle vände sej om och när hon vände sej om mot mej igen så skvätte jag vatten på henne i ansiktet. Hon gav mej en sur blick och sedan skvätte hon tillbaka och där var vattenkriget igång. Vi skvätte på för fullt och jag tog ett tag om henne när hon försökte springa iväg.
-JUSTIN SLÄPP MEJ! skrek hon och skrattade hysteriskt och jag flinade bara till svar.
Jag kände hennes blöta kropp mot min och sedan släppte jag henne. Vi bara stod där helt tysta och kollade in i varandras ögon. Jag kollade på hennes läppar och kände mej verkligen tvungen att få känna hennes läppar mot mina nu. Jag kunde inte hålla mej mer, jag tog några steg mot henne och hon kollade hela tiden i mina ögon. Hennes ögon var så otroligt fina och hon fick mej helt ärligt att bli knäsvag. När jag var ganska nära hennes ansikte började hon skratta.
-Justin, du har ketchup runt munnen..
-Ohh, sa jag och svepte handen över munnen.
Var jag tvungen att ha ketchup i fejset just nu? Annars kanske jag kunde ha fått kyssa henne.
Great, Justin, great.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kollade hela tiden in i Justins ögon medans han närmade sej mot mej. Vad tänkte han göra? Kyssa mej? Jag visste inte vad jag skulle göra utan bara stod där i vattnet utan att ens kunna röra mej. Varför fick han mej att bli sån här? Jag var väl ändå inte kär i honom, vi hade bara känt varandra i typ två dagar? När hans ansikte inte var långt ifrån mitt fastnade mina ögon på ketchupen han hade runt munnen och jag kunde inte hålla mej för skratt.
-Justin, du har ketchup runt munnen, sa jag och började skratta ännu mera.
-Ohh, sa Justin och tog sej för munnen, jag kunde se att han blev besviken.
-Umm.. Vi kanske borde gå upp nu? sa jag och vände mej snabbt om och gick upp ur poolen.
Det här kändes så konstigt på något sätt, tänkte han verkligen kyssa mej? Han gillar väl ändå inte mej, jag visste inte riktigt vad jag skulle tro. Gillar jag honom? Nej, det kan jag inte göra. Så funkar det bara inte, iallfall inte för mej, jag vill inte komma för nära en kille än. Åhh, varför ska jag alltid ha så himla svårt att lita på folk?
Justin kom snabbt upp ur poolen efter mej. Jag darrade av kyla och vattnet droppade från mina kläder och hår. Justin skakade på sitt hår och hans tröja satt tight mot hans kropp och jag kunde se rakt igenom den. Jag stirrade på hans mage och jag kunde redan se att han hade sexpack. Jag kollade snabbt bort när han kollade på mej.
-Kallt?
-Mhm, sa jag och tryckte på mitt hår så att det drippade vatten på marken.
Jag märkte att Justin tittade på mej men det var inte på mitt ansikte. Jag kollade nervöst ner på mina bröst och min bh syndes igenom min vita tröja, det var antagligen det han tittade på. Det gjorde mej genast obekväm och jag la fram håret och kollade bort. Justin tittade genast bort och han såg ut att vara lite generad. -Vi behöver torka, och jag vet ett bra sätt att göra det på, sa han sedan och la sej ner på det gröna gräset.
Jag skrattade och la mej sedan ner bredvid honom.
Solen lyste varmt på oss och efter ett tag blev vi faktiskt torra.
Efter ett tag gick vi runt med glass i handen i parken och pratade. Jag var så glad över att Justin faktiskt hade tagit med mej hit idag och jag kunde faktiskt prata med Justin utan att bli nervös. Det kändes hur bra som helst att äntligen få umgås med någon som kan få en att skratta, som bryr sej om en, på riktigt. Sist jag hade känt den känslan var när jag bodde i New York, men den var aldrig på riktigt, dom svek mej.
JUSTINS PERSPEKTIV
Det hade börjat bli lite mörkt ute och vi satt på varsin gunga och gungade sakta. Jag är så glad över att jag träffade Noelle, hon är nog den finaste personen jag nånsin har träffat. Hon är på riktigt, och inte som alla andra tjejer. Det är det jag gillar med henne, hon är annorlunda helt enkelt.
-Hur hade du det när du bodde i New York då? Varför flyttade du hit? frågade jag Noelle som satt och nynnade på någon låt.
-Hmm.. I New York.. Det var likadant där, alla hatade mej och min mamma trodde det skulle bli bättre om vi flyttade hit. Snacka om fel, sa hon och suckade.
-Men varför hatade alla dej? Hur kan man ens hata dej? Jag fattar inte.
Jag kollade på Noelle som tittade ner i marken.
-Det hela började med att det hände en sak mellan mej och min pojkvän Dylan. Han och mina vänner började sprida falska rykten om mej och gjorde så att alla började hata mej.. sa hon tyst och jag kunde höra på hennes röst att hon var ledsen.
-Hade du en kille? var det enda jag kunde få fram.
-Ja, han var en idiot. Han var snäll i början men sen så..
Noelle blev alldeles tyst och det såg ut som att en tår rann ner för hennes kind.
-Vad hände? frågade jag mjukt.
-Jag kan inte säga, det går bara inte, sa hon och darrade på rösten.
Jag vände mej om mot henne och kollade in i hennes sorgsna ögon.
-Du kan säga allt till mej. Jag kommer inte berätta det till någon. Du kan lita på mej.....
------------------------------------
Oj oj, börjar Justin och Noelle bli kära? ;)
KOMMENTERA!!!
LOVE OF MY LIFE - chapter 7
Äntligen! Det är fredag och nu är skolan slut! Jag skyndade mej fram till mitt skåp med mina vänner bakom mej men så stannade jag hastigt och kollade på dom svarta bokstäverna.
"VÄNTA DU BARA BEAVER! DET ÄR INTE ÖVER ÄN!".....
---------------------------------------------
Hmm.. Vad kommer dom hitta på? Är Justin och Noelle bara vänner eller börjar dom kanske bli kära?
Vi får se.. ;) Ni får den andra delen lite senare ikväll :) KOMMENTERA
"VÄNTA DU BARA BEAVER! DET ÄR INTE ÖVER ÄN!".....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Mina vänner stannade bakom mej och kollade stort på mitt skåp.
-Asså.. Vad är det här? Först din bil och nu det här? sa Christian chockat.
Jag svarade inte utan kände hur hela jag skakade av ilska. När jag får tag på Jason och Liam kommer det sluta illa.
-Justin.. Har du bråkat med någon? Det står ju att det inte är "över än", frågade Ryan och kollade allvarligt på mej.
-Nej, jag har inte bråkat med någon. Det är väl bara några idioter som hatar mej.. sa jag och ryckte på axlarna.
Jag ville inte berättade om Jason och Liam, eller vad som hade hänt med Noelle.
Medans jag gick ut till min bil kollade jag runt hela tiden efter Jason och Liam. Kunde dom bara inte dyka upp så att jag kunde få slå skiten ur dom! Jag svärde för mej själv flera gånger medans jag höll hårt i ratten. Jag började plötsligt tänka på Noelle igen, jag måste få träffa henne, NU. Jag måste få se hennes ansikte och veta hur hon har det.
Efter en kvart var jag framme. Jag klev ut ur bilen och kollade på det stora, gamla, smutsiga höghuset. Här bodde Noelle, och inte så långt från mitt hus heller. Jag öppnade porten och efter några minuter hittade jag den rätta lägenheten. Jag gjorde en snabb hairflip och plingade sedan på, hoppas hon skulle öppna.
Efter någon minut öppnades dörren och där stog en kvinna som var läskigt lik Noelle. Det måste antagligen vara hennes mamma. Hon kollade frågandes på mej.
-Eh.. Hej! Är Noelle hemma? frågade jag vänligt.
-Och du är? sa hon otrevligt och satte armarna i kors.
-Justin, jag är hennes vän.
-Vänta lite.. Jag känner igen dej, är inte du den där Justin Bieber?
-Precis, det är jag.
-Ok.. NOELLE!! ropade hennes mamma och efter någon minut kom Noelle ut. Hon kollade chockat på mej..
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag satt i min säng med gitarren i mitt knä och spelade några ackord med mina papper framför mej. Mina papper med mina egna texter på. Jag började sjunga lite lätt på den låten jag tycker bäst om och började spela gitarr men avbröts genast när mamma ropade efter mej. Jag suckade och la ifrån mej gitarren och gick ut till mamma. Då såg jag Justin stå i dörröppningen, vad gjorde han här?
-Justin.. Vad gör du här? frågade jag chockat och tog upp ena handen för att skymma mitt slitna ansikte.
-Kan vi snacka?
Han kollade allvarligt på mej och jag nickade. Mamma släppte in honom och han hängde med mej in på mitt rum. Jag skämdes genast för hur stökigt och fult vi hade det här hemma, och hur lätt med möbler jag hade i mitt rum.
Justin kollade omkring sej och jag satte mej i sängen. Då fastnade genast hans ögon på min gitarr.
-Wow.. Spelar du gitarr? frågade han imponerat och log.
-Ibland, ljög jag och la undan gitarren. Egentligen spelade jag gitarr ganska ofta, jag faktiskt älskade det.
Justin nickade och jag försökte försikigt gömma mina låttexter men självklart fick han syn på dom.
-Woooh, är det låttexter?
Han tog genast upp papprerna och kollade på dom.
-Nej, TITTA INTE! halvskrek jag och ryckte åt mej dom.
Jag ville faktiskt inte att någon skulle få se dom.
-Förlåt.. Jag trodde.. mumlade Justin men jag avbröt honom.
-Det är Ok! Jag vill bara inte att någon ska se dom..
Han nickade och kollade ner i golvet och vi blev alldeles tysta.
-Vad var det du ville? frågade jag sedan och log lite lätt. Jag kände mej faktiskt taskigt för att rytit åt honom, precis som förra gången.
-Jag ville bara se hur du hade det och så.. sa Justin och log tillbaka.
Jag kände hur hela jag lös upp. Han brydde sej om mej, han gjorde verkligen det!
Justin satte sej bredvid mej i sängen och vi satt alldeles tysta.
-Eh.. Noelle.. Kan jag få fråga en sak? sa han sedan plötsligt.
-Ok..
-Varför.. har.. du ..skadat dej själv?
Jag kände hur det hettade till i mina kinder och en liten tår letade sej fram i ögat.
-Jag.. vill inte prata om det, sa jag och en tår rullade sakta ner för min kind.
Han kollade sorgset på mej och jag torkade snabbt bort min tår och hoppades att han inte hann se den.
-Ok.. Förlåt, jag skulle inte ha frågat. Blev du ledsen?
Jag nickade och tittade ner på mina knän.
-Var inte ledsen. Jag är här för att göra dej glad. Kom igen, häng med mej ut och vi kan ha superkul!
Justin kollade förväntansfullt på mej med ett stort leende på läpparna. Jag visste inte vad jag skulle säga, det där kom som en chock. Han ville hitta på något.. med mej!! Skulle jag säga ja?
Jag kollade in i Justins bruna och glada ögon.
-Visst! Men jag måste byta om först. Jag kan inte gå ut såhär..
-Yes! Byt om snabbt då, jag väntar, sa han och log sitt varma leende.
JUSTINS PERSPEKTIV
Efter 10 min var Noelle klar. Hon hade satt på sej ett par blåa shorts och en vit långärmad tröja. Jag kollade som besatt på henne, hur kunde man vara så vacker? Hon släppte ut sitt långa, bruna hår och log nervöst.
-Sådär, ska vi gå?
Jag vaknade till och skrattade.
-Just det ja! Comon!
Jag hade redan lite planer för vad vi skulle göra. Först så kunde vi ju äta någonstans och sen gå till någon park, självklart inte den parken där allt hände Jason och Liam. Vi satte oss i min bil och började köra.
-Är du hungrig? frågade jag och Noelle.
-Är du?
-Jag frågade faktiskt först.
-Ja!
Noelle fnittrade, det var så gulligt och jag kände mej alldeles stum.
-Va? frågade jag.
-Ja, jag är hungrig, sa hon och fnittrade igen.
-Jaha, vad bra! Jag med! Då åker vi och äter då!
Vi stannade vid en korvkiosk och beställde korv och bröd. Egentligen hade jag gärna viljat ta henne till en resturang men hon ville bara äta något enkelt, och det här var ju inte direkt en dejt.
Solen sken och det var ganska varm ute, sommaren var redan här. Vi satte oss på en bänk inte så långt ifrån den parken vi skulle till. Vi satt i tystnad och åt våra korvar (haha det lät lite roligt). Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, jag harklade mej och kollade på Noelle.
-Är det gott?
-Jarå.
-Bra!
När vi hade ätit klart så började vi gå mot parken. När vi var framme var det en massa folk där, både unga och gamla. Vi bestämde oss för att gå runt och kolla lite. Solen lyste på Noelles ansikte medans vi gick och jag kunde inte sluta kolla på henne.
-Så vad ska vi göra då? frågade Noelle plötsligt och kollade på mej.
-Hmm..
Jag kollade runt om mej och då såg jag att några spelade basket. Ja, vi kunde spela basket! Då kunde jag även visa upp mina skills, tänkte jag för mej själv.
-Vi kan spela basket! sa jag och pekade mot basketplanen.
-Ja! Jag älskar basket! sa Noelle glatt.
-Gör du?
-Ja, jag vet att det är mest killar som gillar det, men jag har alltid tyckt om det.
-Coolt!
Vi gick mot basketplanen där en massa spelade, dom spelade även hög musik och några stod och dansade.
-Hey! Får vi vara med och spela eller? frågade jag en kille som hette Julio, en gammal kompis.
-Såklart Bieber! Vem är det du har med dej? frågade han sedan och kollade på Noelle.
-Noelle, en kompis.
-Hej Noelle! sa Julio och log flirtigt.
-Hej, sa hon och skrattade blygt.
-Ok, vi delar in nya lag, kom hit allihopa! skek Julio till dom andra som fortfarande spelade.
-Justin.. Jag vet inte om jag vill spela längre.. sa Noelle och kollade osäkert på mej.
-Varför?
-Några killar från våran skola kollar konstigt på mej.
-Äh skit i dom! Dom kommer inte göra något, jag är här.
-Ok. Tack Justin!
-NU KÖR VI! skrek Julio och passade mej sedan bollen.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kände mej genast säker igen. Det kändes säkert att ha Justin vid min sida. Julio passade bollen till Justin som genast började dribbla och kom förbi alla som stod i hans väg. Jag rörde mej lite lätt på planen och rätt som det var passade Justin bollen till mej och jag sköt i den rakt i basketkorgen. YES!
-WOOOOOOH! skrek alla i mitt lag och gav mej high five.
Jag log generat och Justin sprang genast fram till mej.
-Snyggt! sa han och log flirtigt.
-Haha tack!
Vi körde igång igen och vi körde ett riktigt långt tag, tillsist orkade jag inte mer och satte mej ner på en bänk och andades tungt. Justin dribblade snyggt med bollen men rätt som det var puttade två killar till honom, Jason och Liams kompisar. Justin ramlade ner på marken och tappade bollen.
-Sluta diva dej din bortskämda jävel, hörde jag den ena killen säga och Justin kollade surt på honom.
-VAD FAN SA DU? halvskrek han och ställde sej snabbt upp.
Julio ställde sej framför Justin.
-Skit i honom!
Justin skakade på huvudet och gick fram till mej istället.
-Hur gick det? frågade jag direkt.
-Bra, sa Justin och satte sej bredvid mej på bänken.
-Äh, vi gör något annat nu. Bara du och jag, här finns det ju bara idioter, sa han sedan och ställde sej upp.
-Håller med! sa jag och tillsammans gick vi bort från basketplanen.....
-Asså.. Vad är det här? Först din bil och nu det här? sa Christian chockat.
Jag svarade inte utan kände hur hela jag skakade av ilska. När jag får tag på Jason och Liam kommer det sluta illa.
-Justin.. Har du bråkat med någon? Det står ju att det inte är "över än", frågade Ryan och kollade allvarligt på mej.
-Nej, jag har inte bråkat med någon. Det är väl bara några idioter som hatar mej.. sa jag och ryckte på axlarna.
Jag ville inte berättade om Jason och Liam, eller vad som hade hänt med Noelle.
Medans jag gick ut till min bil kollade jag runt hela tiden efter Jason och Liam. Kunde dom bara inte dyka upp så att jag kunde få slå skiten ur dom! Jag svärde för mej själv flera gånger medans jag höll hårt i ratten. Jag började plötsligt tänka på Noelle igen, jag måste få träffa henne, NU. Jag måste få se hennes ansikte och veta hur hon har det.
Efter en kvart var jag framme. Jag klev ut ur bilen och kollade på det stora, gamla, smutsiga höghuset. Här bodde Noelle, och inte så långt från mitt hus heller. Jag öppnade porten och efter några minuter hittade jag den rätta lägenheten. Jag gjorde en snabb hairflip och plingade sedan på, hoppas hon skulle öppna.
Efter någon minut öppnades dörren och där stog en kvinna som var läskigt lik Noelle. Det måste antagligen vara hennes mamma. Hon kollade frågandes på mej.
-Eh.. Hej! Är Noelle hemma? frågade jag vänligt.
-Och du är? sa hon otrevligt och satte armarna i kors.
-Justin, jag är hennes vän.
-Vänta lite.. Jag känner igen dej, är inte du den där Justin Bieber?
-Precis, det är jag.
-Ok.. NOELLE!! ropade hennes mamma och efter någon minut kom Noelle ut. Hon kollade chockat på mej..
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag satt i min säng med gitarren i mitt knä och spelade några ackord med mina papper framför mej. Mina papper med mina egna texter på. Jag började sjunga lite lätt på den låten jag tycker bäst om och började spela gitarr men avbröts genast när mamma ropade efter mej. Jag suckade och la ifrån mej gitarren och gick ut till mamma. Då såg jag Justin stå i dörröppningen, vad gjorde han här?
-Justin.. Vad gör du här? frågade jag chockat och tog upp ena handen för att skymma mitt slitna ansikte.
-Kan vi snacka?
Han kollade allvarligt på mej och jag nickade. Mamma släppte in honom och han hängde med mej in på mitt rum. Jag skämdes genast för hur stökigt och fult vi hade det här hemma, och hur lätt med möbler jag hade i mitt rum.
Justin kollade omkring sej och jag satte mej i sängen. Då fastnade genast hans ögon på min gitarr.
-Wow.. Spelar du gitarr? frågade han imponerat och log.
-Ibland, ljög jag och la undan gitarren. Egentligen spelade jag gitarr ganska ofta, jag faktiskt älskade det.
Justin nickade och jag försökte försikigt gömma mina låttexter men självklart fick han syn på dom.
-Woooh, är det låttexter?
Han tog genast upp papprerna och kollade på dom.
-Nej, TITTA INTE! halvskrek jag och ryckte åt mej dom.
Jag ville faktiskt inte att någon skulle få se dom.
-Förlåt.. Jag trodde.. mumlade Justin men jag avbröt honom.
-Det är Ok! Jag vill bara inte att någon ska se dom..
Han nickade och kollade ner i golvet och vi blev alldeles tysta.
-Vad var det du ville? frågade jag sedan och log lite lätt. Jag kände mej faktiskt taskigt för att rytit åt honom, precis som förra gången.
-Jag ville bara se hur du hade det och så.. sa Justin och log tillbaka.
Jag kände hur hela jag lös upp. Han brydde sej om mej, han gjorde verkligen det!
Justin satte sej bredvid mej i sängen och vi satt alldeles tysta.
-Eh.. Noelle.. Kan jag få fråga en sak? sa han sedan plötsligt.
-Ok..
-Varför.. har.. du ..skadat dej själv?
Jag kände hur det hettade till i mina kinder och en liten tår letade sej fram i ögat.
-Jag.. vill inte prata om det, sa jag och en tår rullade sakta ner för min kind.
Han kollade sorgset på mej och jag torkade snabbt bort min tår och hoppades att han inte hann se den.
-Ok.. Förlåt, jag skulle inte ha frågat. Blev du ledsen?
Jag nickade och tittade ner på mina knän.
-Var inte ledsen. Jag är här för att göra dej glad. Kom igen, häng med mej ut och vi kan ha superkul!
Justin kollade förväntansfullt på mej med ett stort leende på läpparna. Jag visste inte vad jag skulle säga, det där kom som en chock. Han ville hitta på något.. med mej!! Skulle jag säga ja?
Jag kollade in i Justins bruna och glada ögon.
-Visst! Men jag måste byta om först. Jag kan inte gå ut såhär..
-Yes! Byt om snabbt då, jag väntar, sa han och log sitt varma leende.
JUSTINS PERSPEKTIV
Efter 10 min var Noelle klar. Hon hade satt på sej ett par blåa shorts och en vit långärmad tröja. Jag kollade som besatt på henne, hur kunde man vara så vacker? Hon släppte ut sitt långa, bruna hår och log nervöst.
-Sådär, ska vi gå?
Jag vaknade till och skrattade.
-Just det ja! Comon!
Jag hade redan lite planer för vad vi skulle göra. Först så kunde vi ju äta någonstans och sen gå till någon park, självklart inte den parken där allt hände Jason och Liam. Vi satte oss i min bil och började köra.
-Är du hungrig? frågade jag och Noelle.
-Är du?
-Jag frågade faktiskt först.
-Ja!
Noelle fnittrade, det var så gulligt och jag kände mej alldeles stum.
-Va? frågade jag.
-Ja, jag är hungrig, sa hon och fnittrade igen.
-Jaha, vad bra! Jag med! Då åker vi och äter då!
Vi stannade vid en korvkiosk och beställde korv och bröd. Egentligen hade jag gärna viljat ta henne till en resturang men hon ville bara äta något enkelt, och det här var ju inte direkt en dejt.
Solen sken och det var ganska varm ute, sommaren var redan här. Vi satte oss på en bänk inte så långt ifrån den parken vi skulle till. Vi satt i tystnad och åt våra korvar (haha det lät lite roligt). Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga, jag harklade mej och kollade på Noelle.
-Är det gott?
-Jarå.
-Bra!
När vi hade ätit klart så började vi gå mot parken. När vi var framme var det en massa folk där, både unga och gamla. Vi bestämde oss för att gå runt och kolla lite. Solen lyste på Noelles ansikte medans vi gick och jag kunde inte sluta kolla på henne.
-Så vad ska vi göra då? frågade Noelle plötsligt och kollade på mej.
-Hmm..
Jag kollade runt om mej och då såg jag att några spelade basket. Ja, vi kunde spela basket! Då kunde jag även visa upp mina skills, tänkte jag för mej själv.
-Vi kan spela basket! sa jag och pekade mot basketplanen.
-Ja! Jag älskar basket! sa Noelle glatt.
-Gör du?
-Ja, jag vet att det är mest killar som gillar det, men jag har alltid tyckt om det.
-Coolt!
Vi gick mot basketplanen där en massa spelade, dom spelade även hög musik och några stod och dansade.
-Hey! Får vi vara med och spela eller? frågade jag en kille som hette Julio, en gammal kompis.
-Såklart Bieber! Vem är det du har med dej? frågade han sedan och kollade på Noelle.
-Noelle, en kompis.
-Hej Noelle! sa Julio och log flirtigt.
-Hej, sa hon och skrattade blygt.
-Ok, vi delar in nya lag, kom hit allihopa! skek Julio till dom andra som fortfarande spelade.
-Justin.. Jag vet inte om jag vill spela längre.. sa Noelle och kollade osäkert på mej.
-Varför?
-Några killar från våran skola kollar konstigt på mej.
-Äh skit i dom! Dom kommer inte göra något, jag är här.
-Ok. Tack Justin!
-NU KÖR VI! skrek Julio och passade mej sedan bollen.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag kände mej genast säker igen. Det kändes säkert att ha Justin vid min sida. Julio passade bollen till Justin som genast började dribbla och kom förbi alla som stod i hans väg. Jag rörde mej lite lätt på planen och rätt som det var passade Justin bollen till mej och jag sköt i den rakt i basketkorgen. YES!
-WOOOOOOH! skrek alla i mitt lag och gav mej high five.
Jag log generat och Justin sprang genast fram till mej.
-Snyggt! sa han och log flirtigt.
-Haha tack!
Vi körde igång igen och vi körde ett riktigt långt tag, tillsist orkade jag inte mer och satte mej ner på en bänk och andades tungt. Justin dribblade snyggt med bollen men rätt som det var puttade två killar till honom, Jason och Liams kompisar. Justin ramlade ner på marken och tappade bollen.
-Sluta diva dej din bortskämda jävel, hörde jag den ena killen säga och Justin kollade surt på honom.
-VAD FAN SA DU? halvskrek han och ställde sej snabbt upp.
Julio ställde sej framför Justin.
-Skit i honom!
Justin skakade på huvudet och gick fram till mej istället.
-Hur gick det? frågade jag direkt.
-Bra, sa Justin och satte sej bredvid mej på bänken.
-Äh, vi gör något annat nu. Bara du och jag, här finns det ju bara idioter, sa han sedan och ställde sej upp.
-Håller med! sa jag och tillsammans gick vi bort från basketplanen.....
---------------------------------------------
Hmm.. Vad kommer dom hitta på? Är Justin och Noelle bara vänner eller börjar dom kanske bli kära?
Vi får se.. ;) Ni får den andra delen lite senare ikväll :) KOMMENTERA
skriver imorn
Orkar tyvärr inte skriva idag, har också läxor att göra. Dööööööööör, så tråkigt -.- Haha.
Men imorn får ni två delar, puss och kram!! :D
Världen snyggast kille, right? ;)
Men imorn får ni två delar, puss och kram!! :D
Världen snyggast kille, right? ;)
LOVE OF MY LIFE - chapter 6
-Förlåt Justin.. Jag måste gå.. sa jag och öppnade snabbt hans dörr och sprang nerför trapporna. Jag hörde att Justin skrek efter mej och sprang genast efter. Jag öppnade ytterdörren och sprang det snabbast jag kunde bort från hans hus även fast det värkte i hela min kropp.....
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag lät det varma vattnet rinna över mej medans jag satt på golvet i duschen. Jag kände mej alldeles tom i huvudet och jag rös till varje gång jag tänkte tillbaka på vad som hände i parken. Min kropp värkte och jag andades tungt, jag skulle snart brista ut i gråt. Tårarna rann och blandades ut med vattnet som rann över mej. Varför gick jag till parken? Hur kunde jag vara så dum? Och hur hade det gått om Justin inte hade hittat mej? Justin.. Jag kände mej så taskig, jag skulle inte bara sprungit ifrån honom sådär men han såg ju mina ärr, som ingen annan nånsin har sett förut. Jag kollade på mina handleder och började gråta ännu mer, vad har jag gjort mot mej själv?
Efter ett tag låg jag i min säng med ansiktet intryckt i kudden. Jag kände mej fortfarande otrygg fastän jag var hemma, den obehagliga känslan ville inte försvinna. Min kudde blev snabbt blöt av mina tårar och jag skrek i kudden det högsta jag kunde medans jag slog med händerna på madrassen. Fan ta mitt liv!!
Tillslut blev jag lugnare och stirrade upp i taket, det fula, tråkiga vita taket. Jag vände mej om och räckte mej efter kortet på min pappa och tittade länge på det. Jag rörde på det gamla kortet med mina fingrar och en liten tår föll ner på den. Jag undrar vad pappa gör just nu? Vart bor han? Har han kanske en familj? Lever han ens?
Jag kände hur jag blev alldeles varm i ansiktet och tårarna skulle börja spruta ut när som helst. Jag rev hastigt sönder kortet i flera små bitar och kastade dom på golvet. Jävla pappa.. Hur kunde han bara lämna mej?
Finns det ens någon i hela världen som bryr sej om mej? Gud kanske? Men om han nu gjorde det, varför lät han mej ha det såhär? Jag kände hur jag sakta somnade in, och det sista jag hann tänka på var Justins varma leende och fina ögon, och jag kände en aning glädje..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och tänkte, mest på Noelle, eller bara på Noelle faktiskt. Hennes ärr skrämde mej, jag vill så gärna hjälpa henne men hur? Jag vet inte hur jag ska ta kontakt med henne, det är svårt på något sätt. Undrar om hon kommer till skolan imorn? Nej, det gör hon inte, jag vet det, det hade inte jag heller gjort om jag var hon. Men när hon väl kommer till skolan igen, hur ska det gå då? Tänk så gör Jason och Liam henne något igen och jag inte finns där och kan hjälpa henne. Men en sak är säker, då ringer jag på polisen på riktigt.
Jag låg och vred mej i sängen och försökte somna men det gick inte. Jag var inte ett dugg trött och det kändes så hemskt efter det som hände under kvällen. Stackars Noelle, jag ska hjälpa henne på något sätt, jag känner inte henne men hon är något speciellt. Hon har något speciellt som jag inte rikigt kan sätta fingret på..
Nästa morgon gjorde jag mej i ordning till skolan, jag var fortfarande trött och det kändes bara jobbigt att åka till skolan idag. När jag var framme vid skolan stod mina vänner och väntade på mej.
-Åh hej Justin! Jag har saknat dej! Sa Cloe snabbt och kramade om mej.
Jag kramade tillbaka och vanligtvis hade jag skrattat åt det hon sa men fick inte ens fram ett leende.
Vi hade vart borta från varenda en dag och hon saknade mej redan, ok..? Mina vänner skojade och skrattade med varandra och jag bara log lite då och då. Jag kunde inte sluta tänka på Noelle hur mycket jag än försökte.
-Vad är det med dej egentligen? Du är väl inte sur på mej? sa Cloe plötsligt när vi satt inne i matsalen.
Jag vaknade till och kollade på Cloe som kollade på mej med sina tillgjorda valpögon.
-Va? Eh.. Nej.. Jag är bara lite trött.. sa jag och skakade på huvudet och tvingade fram ett leende.
-Är det säkert? Du beteer dej inte som vanligt, sa Ryan och kollade fundersamt på mej.
-Yep, det är säkert. Man blir bara lite trött när man har en massa besatta tjejer efter sej, you know, sa jag och skrattade. Jag kollade sedan på Cloe och jag kunde se att hon tog åt sej, inte för att jag brydde mej så mycket heller.
Jason och Liam var inte på en endaste lektion idag, skönt, för jag ville verkligen inte se dom. Äckliga små råttor är vad dom är!! Äntligen var skolan slut, jag hade inte häng med en enda gång under lektionerna fastän jag försökte. När jag var påväg ut mot min bil med mina vänner stannade jag plötsligt till och kollade förskräckt på min bil. Alla fyra fönster var repade och på framsidan av bilen hade någon ristat in ordet GAY med stora bokstäver.
-FUCK! skrek jag hysteriskt och sparkade till ena däcket på bilen.
-VEM FAN HAR GJORT DET HÄR? skrek Chaz argt och kollade runt om sej.
En massa elever samlade sej runt om oss och kollade.
-Någon verkar inte gilla dej ser jag.. sa Ryan surt.
-Jag ska döda dom när jag får tag på dom, fräste jag och låste upp bilen och körde snabbt ifrån allihopa utan att säga hejdå. Jag visste redan vilka det var som hade gjort det, det var ju uppenbart. Jason och Liam, vilka annars skulle det vara?
NOELLE'S PERSPEKTIV
Dagarna rullade på och det enda jag gjorde var att ligga i sängen, sova och äta lite då och då. Jag klarade inte gå till skolan, inte efter det som hade hänt med Jason och Liam. Det gick bara inte, jag skulle nog aldrig klara att se deras ansikten igen. För varje dag som gick blev jag bara mer och mer deppigare, en natt blev det bara för mycket och jag skärde mej igen, fast jag hade lovat mej själv att inte göra det igen. Men det är det enda som hindrar smärtan jag hela tiden känner som ligger och trycker. Jag vet inte hur länge jag kommer klara av det här. Mamma bryr sej knappt om att jag har vart hemma hela veckan, märker hon inte att jag ljuger när jag säger att jag är sjuk? Det enda jag vill är att hon ska se mej, krama om mej så att jag kan få berätta allt som har hänt, men det funkar inte riktigt så längre..
Och på något sätt kan jag inte sluta tänka på Justin. Jag vet inte varför men när jag tänker på honom så blir jag glad inombords. Han räddade mej och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Borde jag kanske snacka med honom? Det känns så kallt att bara skita i honom efter allt han har gjort för mej..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nu hade lite mer än vecka gått och Noelle hade inte vart en endaste gång i skolan. Undrar hur hon mår.. Jag kan verkligen inte sluta tänka på henne, jag måste få veta hur hon har det. Om jag inte får veta snart så vet jag inte vad jag gör. Jason och Liam har förresten kommit tillbaka till skolan men dom har ignorerat mej helt, dom har inte sagt ett endaste ord och hållt sej borta från mej och mina vänner hela tiden. Är dom rädda? Förstår dom att jag vet att det är dom som har förstört min bil? Hoppas det! Om dom gör en minsta lilla grej till så ska dom allt få se. Jag har sån lust att bara gå och slå ihjäl dom. Äckliga idioter.
Äntligen! Det är fredag och nu är skolan slut! Jag skyndade mej fram till mitt skåp med mina vänner bakom mej men så stannade jag hastigt och kollade på dom svarta bokstäverna.
"VÄNTA DU BARA BEAVER! DET ÄR INTE ÖVER ÄN!".....
Jag lät det varma vattnet rinna över mej medans jag satt på golvet i duschen. Jag kände mej alldeles tom i huvudet och jag rös till varje gång jag tänkte tillbaka på vad som hände i parken. Min kropp värkte och jag andades tungt, jag skulle snart brista ut i gråt. Tårarna rann och blandades ut med vattnet som rann över mej. Varför gick jag till parken? Hur kunde jag vara så dum? Och hur hade det gått om Justin inte hade hittat mej? Justin.. Jag kände mej så taskig, jag skulle inte bara sprungit ifrån honom sådär men han såg ju mina ärr, som ingen annan nånsin har sett förut. Jag kollade på mina handleder och började gråta ännu mer, vad har jag gjort mot mej själv?
Efter ett tag låg jag i min säng med ansiktet intryckt i kudden. Jag kände mej fortfarande otrygg fastän jag var hemma, den obehagliga känslan ville inte försvinna. Min kudde blev snabbt blöt av mina tårar och jag skrek i kudden det högsta jag kunde medans jag slog med händerna på madrassen. Fan ta mitt liv!!
Tillslut blev jag lugnare och stirrade upp i taket, det fula, tråkiga vita taket. Jag vände mej om och räckte mej efter kortet på min pappa och tittade länge på det. Jag rörde på det gamla kortet med mina fingrar och en liten tår föll ner på den. Jag undrar vad pappa gör just nu? Vart bor han? Har han kanske en familj? Lever han ens?
Jag kände hur jag blev alldeles varm i ansiktet och tårarna skulle börja spruta ut när som helst. Jag rev hastigt sönder kortet i flera små bitar och kastade dom på golvet. Jävla pappa.. Hur kunde han bara lämna mej?
Finns det ens någon i hela världen som bryr sej om mej? Gud kanske? Men om han nu gjorde det, varför lät han mej ha det såhär? Jag kände hur jag sakta somnade in, och det sista jag hann tänka på var Justins varma leende och fina ögon, och jag kände en aning glädje..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och tänkte, mest på Noelle, eller bara på Noelle faktiskt. Hennes ärr skrämde mej, jag vill så gärna hjälpa henne men hur? Jag vet inte hur jag ska ta kontakt med henne, det är svårt på något sätt. Undrar om hon kommer till skolan imorn? Nej, det gör hon inte, jag vet det, det hade inte jag heller gjort om jag var hon. Men när hon väl kommer till skolan igen, hur ska det gå då? Tänk så gör Jason och Liam henne något igen och jag inte finns där och kan hjälpa henne. Men en sak är säker, då ringer jag på polisen på riktigt.
Jag låg och vred mej i sängen och försökte somna men det gick inte. Jag var inte ett dugg trött och det kändes så hemskt efter det som hände under kvällen. Stackars Noelle, jag ska hjälpa henne på något sätt, jag känner inte henne men hon är något speciellt. Hon har något speciellt som jag inte rikigt kan sätta fingret på..
Nästa morgon gjorde jag mej i ordning till skolan, jag var fortfarande trött och det kändes bara jobbigt att åka till skolan idag. När jag var framme vid skolan stod mina vänner och väntade på mej.
-Åh hej Justin! Jag har saknat dej! Sa Cloe snabbt och kramade om mej.
Jag kramade tillbaka och vanligtvis hade jag skrattat åt det hon sa men fick inte ens fram ett leende.
Vi hade vart borta från varenda en dag och hon saknade mej redan, ok..? Mina vänner skojade och skrattade med varandra och jag bara log lite då och då. Jag kunde inte sluta tänka på Noelle hur mycket jag än försökte.
-Vad är det med dej egentligen? Du är väl inte sur på mej? sa Cloe plötsligt när vi satt inne i matsalen.
Jag vaknade till och kollade på Cloe som kollade på mej med sina tillgjorda valpögon.
-Va? Eh.. Nej.. Jag är bara lite trött.. sa jag och skakade på huvudet och tvingade fram ett leende.
-Är det säkert? Du beteer dej inte som vanligt, sa Ryan och kollade fundersamt på mej.
-Yep, det är säkert. Man blir bara lite trött när man har en massa besatta tjejer efter sej, you know, sa jag och skrattade. Jag kollade sedan på Cloe och jag kunde se att hon tog åt sej, inte för att jag brydde mej så mycket heller.
Jason och Liam var inte på en endaste lektion idag, skönt, för jag ville verkligen inte se dom. Äckliga små råttor är vad dom är!! Äntligen var skolan slut, jag hade inte häng med en enda gång under lektionerna fastän jag försökte. När jag var påväg ut mot min bil med mina vänner stannade jag plötsligt till och kollade förskräckt på min bil. Alla fyra fönster var repade och på framsidan av bilen hade någon ristat in ordet GAY med stora bokstäver.
-FUCK! skrek jag hysteriskt och sparkade till ena däcket på bilen.
-VEM FAN HAR GJORT DET HÄR? skrek Chaz argt och kollade runt om sej.
En massa elever samlade sej runt om oss och kollade.
-Någon verkar inte gilla dej ser jag.. sa Ryan surt.
-Jag ska döda dom när jag får tag på dom, fräste jag och låste upp bilen och körde snabbt ifrån allihopa utan att säga hejdå. Jag visste redan vilka det var som hade gjort det, det var ju uppenbart. Jason och Liam, vilka annars skulle det vara?
NOELLE'S PERSPEKTIV
Dagarna rullade på och det enda jag gjorde var att ligga i sängen, sova och äta lite då och då. Jag klarade inte gå till skolan, inte efter det som hade hänt med Jason och Liam. Det gick bara inte, jag skulle nog aldrig klara att se deras ansikten igen. För varje dag som gick blev jag bara mer och mer deppigare, en natt blev det bara för mycket och jag skärde mej igen, fast jag hade lovat mej själv att inte göra det igen. Men det är det enda som hindrar smärtan jag hela tiden känner som ligger och trycker. Jag vet inte hur länge jag kommer klara av det här. Mamma bryr sej knappt om att jag har vart hemma hela veckan, märker hon inte att jag ljuger när jag säger att jag är sjuk? Det enda jag vill är att hon ska se mej, krama om mej så att jag kan få berätta allt som har hänt, men det funkar inte riktigt så längre..
Och på något sätt kan jag inte sluta tänka på Justin. Jag vet inte varför men när jag tänker på honom så blir jag glad inombords. Han räddade mej och nu vet jag inte riktigt vad jag ska göra. Borde jag kanske snacka med honom? Det känns så kallt att bara skita i honom efter allt han har gjort för mej..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nu hade lite mer än vecka gått och Noelle hade inte vart en endaste gång i skolan. Undrar hur hon mår.. Jag kan verkligen inte sluta tänka på henne, jag måste få veta hur hon har det. Om jag inte får veta snart så vet jag inte vad jag gör. Jason och Liam har förresten kommit tillbaka till skolan men dom har ignorerat mej helt, dom har inte sagt ett endaste ord och hållt sej borta från mej och mina vänner hela tiden. Är dom rädda? Förstår dom att jag vet att det är dom som har förstört min bil? Hoppas det! Om dom gör en minsta lilla grej till så ska dom allt få se. Jag har sån lust att bara gå och slå ihjäl dom. Äckliga idioter.
Äntligen! Det är fredag och nu är skolan slut! Jag skyndade mej fram till mitt skåp med mina vänner bakom mej men så stannade jag hastigt och kollade på dom svarta bokstäverna.
"VÄNTA DU BARA BEAVER! DET ÄR INTE ÖVER ÄN!".....
---------------------------------------------------
Tråkig del tyvärr, i nästa del blir det lite roligare och intressantare :)
För då kommer det handla mer om Justin och Noelle.. tillsammans ;)
KOMMENTERA!!
Tråkig del tyvärr, i nästa del blir det lite roligare och intressantare :)
För då kommer det handla mer om Justin och Noelle.. tillsammans ;)
KOMMENTERA!!
BRA NOVELL!
Tänkte bara tipsa er läsare om en skitbra novell. Den är verkligen hur bra som helst och är riktigt speciell jämfört med alla andra noveller. Är ni sugna på att läsa något speciellt och gulligt?
LÄS DÅ DEN HÄR NOVELLEN! NI KOMMER INTE ÅNGRA ER ;)
Och till er som skriver novellen, ni gör verkligen ett bra jobb, har aldrig läst någon liknande novell. När ni tipsade mej att läsa den så blev jag fast direkt haha! :) Eran blogg förtjänar lätt mer läsare!! Kram
UPDATE: Ja, Justin är "gay" i novellen. Vad spelar det för roll? Det är en novell, och den kan handla om vad som helst, right? :) Det är ju kul att någon gör något annorlunda liksom. Jag blev också lite paff när jag läste den första gången men jag lovar, när man väl har börjat läsa så kan man inte sluta! Den är riktigt bra, enligt mej iallafall :)
svar
kommentar:
Helt allvarligt, jag tror inte att du som skriver förstår hur allvarligt det är med våldtäkt. Att skriva om det tycker jag känns respektlöst mot dom som faktiskt har varit med om det. Jag antar att du aldrig varit med om det, och du kan inte därför sätta dig in i hennes situation. Jag har varit i den sitsen, och du fattar inte du smärtsamt det är att läsa. Visst, jag har ett val att sluta läsa och det är din blogg, men det är fortfarande respektlöst mot mig och vi som blivit utsatta för våldtäckt.
svar:
Herregud, känner mej faktiskt skit dum just nu. Jag tänkte inte på det, förlåt, är verkligen jätte ledsen. Nej, jag har aldrig vart med om en våldtäkt och jag vet inte hur det känns, men jag förstår att det måste ha vart svårt att läsa detta. Funderar på att kanske ta bort själva "våldtäkt berättelsen" ur delen faktiskt.. Förlåt till er alla som blev sårade av det jag skrev!! Jag tänkte inte rikigt till innan jag skrev..
LOVE OF MY LIFE - chapter 5
Jag kunde klart och tydligt höra skrik från parken, det lät som en tjejs skrik. Skriken blev bara högre och högre och jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag gå och kolla eller vända hemåt? Nej, jag kan inte, jag måste hjälpe henne, vem det nu än är, jag började springa mot parken det snabbaste jag kunde och mitt hjärta dunkade hårt inne i min bröstkorg...
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jasons händer rörde vid mina bröst och han log elakt.
-Du är allt en liten slampa du..
Jag slog bort hans händer och tänkte precis springa iväg men Liam tog tag i mej och slängde mej fram till Jason igen som stod och flinade.
-Det är ingen idé att försöka springa, Noelle. Jag vet att du vill det här, tror du inte att jag vet att du var en liten hora borta i New York? VA? skrek han i mitt ansikte och jag kände hur hela mitt ansikte fylldes med tårar.
-Låt mej va.. viskade jag och backade bakåt men där stod Liam och vaktade.
-Nu ska vi allt visa dej hur det går till för såna som dej.. sa Jason och började skratta.
Jag kände hur hela min kropp började darra och tårarna blev bara fler och fler. Mitt hjärta bankade hårt och jag trodde jag skulle spy vilken sekund som helst, så rädd var jag. Jason slängde sej på mej och började försöka ta av min tröja.
-NEEEEEEEEEEEEJ! SLUTA NEEEEJ! JAG VILL INTE!! skrek jag och försökte komma bort från Jason.
-HÅLL HENNE DÅ FÖRFAN! skrek Jason till Liam och Liam tog tag i mina armar och la mej ner på marken.
Jason slev av mej tröjan och smekte mej över brösten. Jag kände mej så hjälplös, jag hade vart med om den här känslan förut, hur mycket jag än kämpade skulle jag aldrig komma loss, hur mycket jag än ville att det skulle ta slut, skulle det inte ta slut. Inte igen, snälla inte igen, tänkte jag hela tiden i mitt huvud medans jag sparkade och stretade emot Jasons hårda händer.
-NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! skrek jag det högsta jag kunde och sparkade Jason det hårdaste jag kunde i magen.
Jag såg hur hela hans ansikte förvred sej och han tog sats och slog till mej i ansiktet med knytnäven. Det blev alldeles svart för ögonen men vaknade jag till igen och Jason hade nästan fått av mina byxor.
Jag började skrika igen och försökte ta mej ur Liams grepp men det gick inte, han var för stark.
När Jason hade fått av mej mina byxor skrek jag som aldrig förr och han sparkade mej i magen flera gånger och slog till mej i ansiktet igen.
-HÅLLKÄFTEN DIN JÄVLA HORA ANNARS BLIR DET BARA VÄRRE! väste Liam och tog tag i mitt hår och släppte sedan igen.
Deras röster började sakta försvinna och min kropp flög iväg kändes det som. Men ändå stretade jag emot det bästa jag kunde, jag skulle inte låta det hända igen, jag hade lovat mej själv att det ALDRIG skulle få hända igen. Jason hade fått av sej sin tröja och snart hade hans byxor också åkt av.
-Sådär, nu ska du få se, sa han hest och jag stängde ögonen. SNÄLLA, HJÄLP MEJ NÅGON!
Jason skulle precis ta av mina underkläder och jag bara väntade på smärtan, som aldrig skulle ta slut. Men den kom inte, istället kände jag hur både Liam och Jason hade släppt sina grepp om mej. Jag öppnade ögonen och där låg Jason och Liam kvidande av smärta på marken.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag sprang in i den mörka parken och följde det hemska skriket som fick minsta lilla hårstå på min kropp att resa sej. Då såg jag det, det var det hemskaste jag nånsin hade sett i mitt liv. Jag kunde inte tro mina ögon, jag kunde inte röra mej, mina ögon stirrade stort Liam som höll i Noelle och Jason som nästan låg över Noelle. Noelle skrik fick mej att bli som förlamad men då vaknade jag till och sprang det snabbast jag kunde fram till dom. Dom hade inte sett mej än, jag tog tag i Jason och slog till honom det hårdaste jag kunde i hans ansikte så att han ryggade bakåt och föll ner på marken. Sedan tog jag tag i Liam och knäade honom i magen så att han också föll ner på marken bredvid Jason.
Jag andades andfått och darrade av ilska. Jag vände mej sedan om mot Noelle som låg och skakade på marken. Hennes ansikte var blodigt och hon hade sår och blåmärken över hela kroppen. Herregud.. Vafan hade dom gjort med henne? Hur fan kunde dom?
Jag såg hur Noelle öppnade sina ögon och kollade livrädd in i mina ögon. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag måste bara få bort henne härifrån från Jason och Liam.
-VAFAN HÅLLER DU PÅ MED? skrek Liam och tog sej för magen.
-PRECIS DIN JÄVLA BÖG! INGEN VILL HA DEJ HÄR BEAVER! STICK BÖGHELVETE! skrek Jason.
Jag tänkte precis gå fram och slå Jason igen med Liam drog upp honom och båda sprang iväg det snabbaste dom kunde. Jävla idioter, jävla fucking idioter.
Jag darrade fortfarande i hela kroppen och mitt ansikte var blött av svett. Jag böjde mej snabbt ner mot Noelle.
-Jag ska hjälpa dej, Noelle.. sa jag tyst och försökte få upp henne från marken.
Hennes kropp var tung och det såg ut som att hon skulle svimma när som helst.
När jag hade fått henne att sätta sej upp så brast hon ut i gråt och slängde sej i min famn. Hon håll hårt om mej och snyftade inne i mitt bröst. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kände att jag också var påväg att gråta. Jag hade aldrig nånsin vart med om något sånt här. Jag la mina armar om henne och kände hur det föll ner en tår för kinden och den föll ner i hennes hår.
-Gå inte, lämna mej inte.. snyftade hon fram och höll om mej ännu hårdare.
-Jag lämnar dej inte. Allt kommer bli bra, var inte rädd, sa jag och strök hennes nakna och kalla rygg.
NOELLE'S PERSEPKTIV
Jag fattade inte vad jag höll på med, jag fattade inte vad som hände eller vad som hade hänt. Jag kände bara Justins varma och trygga armar runt om min kropp och jag lutade mitt huvud mot hans bröst och snyftade. Jag darrade fortfarande, var jag verkligen säker nu? Mitt huvud snurrade och det kändes som att jag skulle somna vilken sekund som helst. Justin försökte få upp mej på ben men jag höll bara ett hårdare tag om hans rygg.
-Gå inte, gå inte, jag är rädd, gå inteeeee, snyftade jag flera gånger om.
-Jag lovar, jag ska inte gå. Jag ska bara hjälpa dej att ställa dej upp, kom här.
Han tog ett stadigt tag om mej och hela min kropp värkte av smärta. Jag flämtade till.
-Shit, förlåt, sa Justin och höll mej i ett mjukare grepp.
Jag mindes inte så mycker mer för att gick så fort. Justin fick på mej mina kläder och sen help plötsligt satt vi i hans bild påväg hem till honom. Jag kollade på mej själv i bilspegeln, blåmärket runt mitt öga hade börjat träda fram, min läpp var sprucken och jag hade blod i ansiktet från min näsa.
-Vi måste tvätta av dej och sen ringer vi polisen och anmäler Jason och Liam. Ok?
Jag ryckte till och kollade förtvivlat på Justin som kollade sorgset på mej.
-Va? NEJ! Vi kan inte ringa till polisen, snälla nej. Jag ber dej, gör det inte, bad jag och det rann ner tårar för mina kinder igen.
-Noelle, ta det lugnt. Vi måste ringa, vi kan ju inte låta dom komma undan med det här! Dom har misshandlat dej och dom.. dom nästan.. våldt..
Jag avbröt Justin snabbt, jag ville inte höra ordet, jag ville inte höra det äckliga ordet våldtog.
-Nej!! Allt kommer bara bli värre, snälla lyssna på mej. Ring inte!!
Tårarna blev bara fler och fler och jag kollade ner i mitt knä.
-Ok, ok. Jag ringer inte, men vi borde göra. Ta det bara lugnt nu.. sa han mjukt och jag slöt ögonen.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Vi borde egentligen ringa polisen, men jag kunde inte säga emot Noelle. Hon fick panik så fort jag sa att vi behövde ringa polisen så jag får väl lyssna då. Jag kunde inte sluta titta på Noelle, hon såg alldeles förstörd ut. När jag såg att hon grät igen kände jag hur jag fick en stor klump i halsen. Det var nära på att jag också började gråta men jag höll mej. Jag harklade mej och efter en liten, liten stund var vi snart framme vid mitt hus.
-Justin.. Egentligen behöver du inte hjälpa mej. Du kan bara skjutsa hem mej eller så kan jag gå hem, sa Noelle hest.
-Nej! Jag kan inte låta dej gå hem ensam. Nu åker vi hem till mej, min mamma kan säkert hjälpa oss, sa jag mjukt och log.
-Ehm.. Din mamma? Jag vill.. asså inte att någon ska få reda på vad som har hänt.
-Ok, jag förstår.
Efter några minuter var vi inne i mitt hus och jag hade tvättat av Noelles ansikte och såren på hennes kropp. Jag kunde se att hon var riktigt generad för hon sa knappt något när vi gick upp på mitt rum. Hon satte sej försikigt i min säng och kollade runt om sej.
-Vill du låna telefonen? Du måste ju berätta till dina föräldrar vad som har hänt, sa jag och räckte henne telefonen.
-Nej, det behövs inte. Jag kan berätta när jag kommer hem, sa hon tyst.
Jag kunde se att hon ljög men jag sa inget. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra så jag satte mej bredvid henne i sängen. Mamma hade inte vaknat än, tur för Noelle eftersom hon inte vill att någon ska veta. För om mamma hade sett hur Noelle hade sett ut hade hon ringt polisen direkt.
Jag märkte att Noelle blev nervös när jag satte mej bredvid henne. Hon satt och skruvade på sej och fingrade på sitt hår. Jag harklade mej lite lätt och öppnade munnen.
-Vad var det som hände egentligen? Vad gjorde du i parken nu?
-Ehm.. Jag gick bara dit för jag ville och så helt plötsligt kommer Jason och Liam fram från ingenstans. Jag försökte eh.. gå ifrån dom men dom.. eh stoppade mej.. och ja..
Jag hörde på hennes röst att hon var påväg att gråta igen.
-Ok.. svarade jag och sen satt vi tysta igen.
Jag kunde inte sluta att titta på henne, även fast hon hade en stor blåtira runt ögat och en sprucken läpp så var hon fortfarande hur fin som helst. Hon strök fingrarna genom sitt långa, lena bruna hår och våra ögon möttes. Jag såg att hon blev generad för hon tittade genast bort. Jag log för mej själv och tittade på hennes perfekta läppar. Undrar hur det skulle kännas att få känna dom mot mina i bara några sekunder..?
Jag flyttade mej lite närmare Noelle och våra händer råkade nudda varandra.
-Sorry, sa jag och skrattade.
-Det gör inget, sa hon och log nervöst.
Det fanns inte ord för hur mycket jag hade lust att bara få krama om henne och berätta hur fin hon är.
Helt plötsligt stelnade jag till och mina ögon fastnade på hennes ena handled. Den var full med små ärr!!!
NOELLE'S PERSPEKTIV
Justin hade räddat mej. Han hade räddat mej från att bli våldtagen och ännu mer misshandlad. Är det ett tecken på att han bryr sej om mej? För annars hade han väl inte gjort det? Jag ville verkligen tacka honom på något sätt men jag visste inte hur. Han är iallafall den snällaste killen jag nånsin har träffat i hela mitt liv. Han fucking räddade mej.. han tog med mej hit till honom, tvättade av mej och nu sitter vi här i hans rum. Han bryr sej om mej, det var hur länge sen som helst sen jag kände en sån här känsla.
Jag tittade in i Justins fina bruna ögon. Tyckte jag dom var fina? Ja det gjorde jag. Han log mot mej men jag kollade bort och blev generad. Helt plötsligt märkte jag att Justins ögon hade fastnat på min handled. FAN! Jag drog snabbt ner min tröjärm och svärde för mej själv.
-Noelle.. Vad har du gjort? sa Justin chockat.
-Inget, sa jag tyst och hjärtat började dunka fortare.
-Du har ju skär..
-MEN NEJ! halvskrek jag och kollade in i Justins sorgsna ögon.
Jag kände mej genast taskig, jag borde inte ha skrikit åt honom. Han hade ju faktiskt räddat mej..
-Men.. Varför har du.. fortsatte Justin med darrande röst.
-FÖR ATT MITT LIV ÄR SKIT! OK? Om du var jag så skulle du förstå, sa jag argt och kände hur en tår föll ner från ögat.
Justin kollade sorgset på mej med fuktiga ögon.
-Förlåt Justin.. Jag måste gå.. sa jag och öppnade snabbt hans dörr och sprang nerför trapporna. Jag hörde att Justin skrek efter mej och sprang genast efter. Jag öppnade ytterdörren och sprang det snabbast jag kunde bort från hans hus även fast det värkte i hela min kropp.....
----------------------------------
WOW ! Nu fick ni en skit lång del ! Men ni ville ju ha det så.. ;)
Sorry för er som är lite känsliga , jag vet att jag har skrivit riktigt grova grejer men det känns mer riktigt då.
Och så älskar jag att skriva hur dom känner , känslor och sånt , tycker själv att det är kul att läsa hur folk känner. Ni kanske tycker det är lite tråkigt men aja.. :)
Det var ju iallafall tur att Justin räddade Noelle !! Och vad kommer Justin göra nu när han har sett att Noelle skär/skar sej ? Ni får se i nästa del ! ;) KOMMENTERA ALLIHOPA !
Jasons händer rörde vid mina bröst och han log elakt.
-Du är allt en liten slampa du..
Jag slog bort hans händer och tänkte precis springa iväg men Liam tog tag i mej och slängde mej fram till Jason igen som stod och flinade.
-Det är ingen idé att försöka springa, Noelle. Jag vet att du vill det här, tror du inte att jag vet att du var en liten hora borta i New York? VA? skrek han i mitt ansikte och jag kände hur hela mitt ansikte fylldes med tårar.
-Låt mej va.. viskade jag och backade bakåt men där stod Liam och vaktade.
-Nu ska vi allt visa dej hur det går till för såna som dej.. sa Jason och började skratta.
Jag kände hur hela min kropp började darra och tårarna blev bara fler och fler. Mitt hjärta bankade hårt och jag trodde jag skulle spy vilken sekund som helst, så rädd var jag. Jason slängde sej på mej och började försöka ta av min tröja.
-NEEEEEEEEEEEEJ! SLUTA NEEEEJ! JAG VILL INTE!! skrek jag och försökte komma bort från Jason.
-HÅLL HENNE DÅ FÖRFAN! skrek Jason till Liam och Liam tog tag i mina armar och la mej ner på marken.
Jason slev av mej tröjan och smekte mej över brösten. Jag kände mej så hjälplös, jag hade vart med om den här känslan förut, hur mycket jag än kämpade skulle jag aldrig komma loss, hur mycket jag än ville att det skulle ta slut, skulle det inte ta slut. Inte igen, snälla inte igen, tänkte jag hela tiden i mitt huvud medans jag sparkade och stretade emot Jasons hårda händer.
-NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! skrek jag det högsta jag kunde och sparkade Jason det hårdaste jag kunde i magen.
Jag såg hur hela hans ansikte förvred sej och han tog sats och slog till mej i ansiktet med knytnäven. Det blev alldeles svart för ögonen men vaknade jag till igen och Jason hade nästan fått av mina byxor.
Jag började skrika igen och försökte ta mej ur Liams grepp men det gick inte, han var för stark.
När Jason hade fått av mej mina byxor skrek jag som aldrig förr och han sparkade mej i magen flera gånger och slog till mej i ansiktet igen.
-HÅLLKÄFTEN DIN JÄVLA HORA ANNARS BLIR DET BARA VÄRRE! väste Liam och tog tag i mitt hår och släppte sedan igen.
Deras röster började sakta försvinna och min kropp flög iväg kändes det som. Men ändå stretade jag emot det bästa jag kunde, jag skulle inte låta det hända igen, jag hade lovat mej själv att det ALDRIG skulle få hända igen. Jason hade fått av sej sin tröja och snart hade hans byxor också åkt av.
-Sådär, nu ska du få se, sa han hest och jag stängde ögonen. SNÄLLA, HJÄLP MEJ NÅGON!
Jason skulle precis ta av mina underkläder och jag bara väntade på smärtan, som aldrig skulle ta slut. Men den kom inte, istället kände jag hur både Liam och Jason hade släppt sina grepp om mej. Jag öppnade ögonen och där låg Jason och Liam kvidande av smärta på marken.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag sprang in i den mörka parken och följde det hemska skriket som fick minsta lilla hårstå på min kropp att resa sej. Då såg jag det, det var det hemskaste jag nånsin hade sett i mitt liv. Jag kunde inte tro mina ögon, jag kunde inte röra mej, mina ögon stirrade stort Liam som höll i Noelle och Jason som nästan låg över Noelle. Noelle skrik fick mej att bli som förlamad men då vaknade jag till och sprang det snabbast jag kunde fram till dom. Dom hade inte sett mej än, jag tog tag i Jason och slog till honom det hårdaste jag kunde i hans ansikte så att han ryggade bakåt och föll ner på marken. Sedan tog jag tag i Liam och knäade honom i magen så att han också föll ner på marken bredvid Jason.
Jag andades andfått och darrade av ilska. Jag vände mej sedan om mot Noelle som låg och skakade på marken. Hennes ansikte var blodigt och hon hade sår och blåmärken över hela kroppen. Herregud.. Vafan hade dom gjort med henne? Hur fan kunde dom?
Jag såg hur Noelle öppnade sina ögon och kollade livrädd in i mina ögon. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag måste bara få bort henne härifrån från Jason och Liam.
-VAFAN HÅLLER DU PÅ MED? skrek Liam och tog sej för magen.
-PRECIS DIN JÄVLA BÖG! INGEN VILL HA DEJ HÄR BEAVER! STICK BÖGHELVETE! skrek Jason.
Jag tänkte precis gå fram och slå Jason igen med Liam drog upp honom och båda sprang iväg det snabbaste dom kunde. Jävla idioter, jävla fucking idioter.
Jag darrade fortfarande i hela kroppen och mitt ansikte var blött av svett. Jag böjde mej snabbt ner mot Noelle.
-Jag ska hjälpa dej, Noelle.. sa jag tyst och försökte få upp henne från marken.
Hennes kropp var tung och det såg ut som att hon skulle svimma när som helst.
När jag hade fått henne att sätta sej upp så brast hon ut i gråt och slängde sej i min famn. Hon håll hårt om mej och snyftade inne i mitt bröst. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kände att jag också var påväg att gråta. Jag hade aldrig nånsin vart med om något sånt här. Jag la mina armar om henne och kände hur det föll ner en tår för kinden och den föll ner i hennes hår.
-Gå inte, lämna mej inte.. snyftade hon fram och höll om mej ännu hårdare.
-Jag lämnar dej inte. Allt kommer bli bra, var inte rädd, sa jag och strök hennes nakna och kalla rygg.
NOELLE'S PERSEPKTIV
Jag fattade inte vad jag höll på med, jag fattade inte vad som hände eller vad som hade hänt. Jag kände bara Justins varma och trygga armar runt om min kropp och jag lutade mitt huvud mot hans bröst och snyftade. Jag darrade fortfarande, var jag verkligen säker nu? Mitt huvud snurrade och det kändes som att jag skulle somna vilken sekund som helst. Justin försökte få upp mej på ben men jag höll bara ett hårdare tag om hans rygg.
-Gå inte, gå inte, jag är rädd, gå inteeeee, snyftade jag flera gånger om.
-Jag lovar, jag ska inte gå. Jag ska bara hjälpa dej att ställa dej upp, kom här.
Han tog ett stadigt tag om mej och hela min kropp värkte av smärta. Jag flämtade till.
-Shit, förlåt, sa Justin och höll mej i ett mjukare grepp.
Jag mindes inte så mycker mer för att gick så fort. Justin fick på mej mina kläder och sen help plötsligt satt vi i hans bild påväg hem till honom. Jag kollade på mej själv i bilspegeln, blåmärket runt mitt öga hade börjat träda fram, min läpp var sprucken och jag hade blod i ansiktet från min näsa.
-Vi måste tvätta av dej och sen ringer vi polisen och anmäler Jason och Liam. Ok?
Jag ryckte till och kollade förtvivlat på Justin som kollade sorgset på mej.
-Va? NEJ! Vi kan inte ringa till polisen, snälla nej. Jag ber dej, gör det inte, bad jag och det rann ner tårar för mina kinder igen.
-Noelle, ta det lugnt. Vi måste ringa, vi kan ju inte låta dom komma undan med det här! Dom har misshandlat dej och dom.. dom nästan.. våldt..
Jag avbröt Justin snabbt, jag ville inte höra ordet, jag ville inte höra det äckliga ordet våldtog.
-Nej!! Allt kommer bara bli värre, snälla lyssna på mej. Ring inte!!
Tårarna blev bara fler och fler och jag kollade ner i mitt knä.
-Ok, ok. Jag ringer inte, men vi borde göra. Ta det bara lugnt nu.. sa han mjukt och jag slöt ögonen.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Vi borde egentligen ringa polisen, men jag kunde inte säga emot Noelle. Hon fick panik så fort jag sa att vi behövde ringa polisen så jag får väl lyssna då. Jag kunde inte sluta titta på Noelle, hon såg alldeles förstörd ut. När jag såg att hon grät igen kände jag hur jag fick en stor klump i halsen. Det var nära på att jag också började gråta men jag höll mej. Jag harklade mej och efter en liten, liten stund var vi snart framme vid mitt hus.
-Justin.. Egentligen behöver du inte hjälpa mej. Du kan bara skjutsa hem mej eller så kan jag gå hem, sa Noelle hest.
-Nej! Jag kan inte låta dej gå hem ensam. Nu åker vi hem till mej, min mamma kan säkert hjälpa oss, sa jag mjukt och log.
-Ehm.. Din mamma? Jag vill.. asså inte att någon ska få reda på vad som har hänt.
-Ok, jag förstår.
Efter några minuter var vi inne i mitt hus och jag hade tvättat av Noelles ansikte och såren på hennes kropp. Jag kunde se att hon var riktigt generad för hon sa knappt något när vi gick upp på mitt rum. Hon satte sej försikigt i min säng och kollade runt om sej.
-Vill du låna telefonen? Du måste ju berätta till dina föräldrar vad som har hänt, sa jag och räckte henne telefonen.
-Nej, det behövs inte. Jag kan berätta när jag kommer hem, sa hon tyst.
Jag kunde se att hon ljög men jag sa inget. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra så jag satte mej bredvid henne i sängen. Mamma hade inte vaknat än, tur för Noelle eftersom hon inte vill att någon ska veta. För om mamma hade sett hur Noelle hade sett ut hade hon ringt polisen direkt.
Jag märkte att Noelle blev nervös när jag satte mej bredvid henne. Hon satt och skruvade på sej och fingrade på sitt hår. Jag harklade mej lite lätt och öppnade munnen.
-Vad var det som hände egentligen? Vad gjorde du i parken nu?
-Ehm.. Jag gick bara dit för jag ville och så helt plötsligt kommer Jason och Liam fram från ingenstans. Jag försökte eh.. gå ifrån dom men dom.. eh stoppade mej.. och ja..
Jag hörde på hennes röst att hon var påväg att gråta igen.
-Ok.. svarade jag och sen satt vi tysta igen.
Jag kunde inte sluta att titta på henne, även fast hon hade en stor blåtira runt ögat och en sprucken läpp så var hon fortfarande hur fin som helst. Hon strök fingrarna genom sitt långa, lena bruna hår och våra ögon möttes. Jag såg att hon blev generad för hon tittade genast bort. Jag log för mej själv och tittade på hennes perfekta läppar. Undrar hur det skulle kännas att få känna dom mot mina i bara några sekunder..?
Jag flyttade mej lite närmare Noelle och våra händer råkade nudda varandra.
-Sorry, sa jag och skrattade.
-Det gör inget, sa hon och log nervöst.
Det fanns inte ord för hur mycket jag hade lust att bara få krama om henne och berätta hur fin hon är.
Helt plötsligt stelnade jag till och mina ögon fastnade på hennes ena handled. Den var full med små ärr!!!
NOELLE'S PERSPEKTIV
Justin hade räddat mej. Han hade räddat mej från att bli våldtagen och ännu mer misshandlad. Är det ett tecken på att han bryr sej om mej? För annars hade han väl inte gjort det? Jag ville verkligen tacka honom på något sätt men jag visste inte hur. Han är iallafall den snällaste killen jag nånsin har träffat i hela mitt liv. Han fucking räddade mej.. han tog med mej hit till honom, tvättade av mej och nu sitter vi här i hans rum. Han bryr sej om mej, det var hur länge sen som helst sen jag kände en sån här känsla.
Jag tittade in i Justins fina bruna ögon. Tyckte jag dom var fina? Ja det gjorde jag. Han log mot mej men jag kollade bort och blev generad. Helt plötsligt märkte jag att Justins ögon hade fastnat på min handled. FAN! Jag drog snabbt ner min tröjärm och svärde för mej själv.
-Noelle.. Vad har du gjort? sa Justin chockat.
-Inget, sa jag tyst och hjärtat började dunka fortare.
-Du har ju skär..
-MEN NEJ! halvskrek jag och kollade in i Justins sorgsna ögon.
Jag kände mej genast taskig, jag borde inte ha skrikit åt honom. Han hade ju faktiskt räddat mej..
-Men.. Varför har du.. fortsatte Justin med darrande röst.
-FÖR ATT MITT LIV ÄR SKIT! OK? Om du var jag så skulle du förstå, sa jag argt och kände hur en tår föll ner från ögat.
Justin kollade sorgset på mej med fuktiga ögon.
-Förlåt Justin.. Jag måste gå.. sa jag och öppnade snabbt hans dörr och sprang nerför trapporna. Jag hörde att Justin skrek efter mej och sprang genast efter. Jag öppnade ytterdörren och sprang det snabbast jag kunde bort från hans hus även fast det värkte i hela min kropp.....
----------------------------------
WOW ! Nu fick ni en skit lång del ! Men ni ville ju ha det så.. ;)
Sorry för er som är lite känsliga , jag vet att jag har skrivit riktigt grova grejer men det känns mer riktigt då.
Och så älskar jag att skriva hur dom känner , känslor och sånt , tycker själv att det är kul att läsa hur folk känner. Ni kanske tycker det är lite tråkigt men aja.. :)
Det var ju iallafall tur att Justin räddade Noelle !! Och vad kommer Justin göra nu när han har sett att Noelle skär/skar sej ? Ni får se i nästa del ! ;) KOMMENTERA ALLIHOPA !
LOVE OF MY LIFE - chapter 4
Jag böjde mej ner och log lite svagt.
-Här, jag hjälper dej, sa jag och plockade upp några böcker.
-Tack.. mumlade hon tyst och när hon skulle ta upp en bok råkade vi ta samma.
Våra händer rörde vid varandra och hon höjde ansiktet och kollade in i mina ögon....
-Här, jag hjälper dej, sa jag och plockade upp några böcker.
-Tack.. mumlade hon tyst och när hon skulle ta upp en bok råkade vi ta samma.
Våra händer rörde vid varandra och hon höjde ansiktet och kollade in i mina ögon....
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag räckte mej efter en bok och då kände jag Justins hand snudda vid min. Jag kollade upp osäkert i Justins ögon och han halvlog. Sedan ryckte vi till och tog bort våra händer.
-Oj, förlåt, sa han och skrattade mjukt.
-Det gör inget, sa jag tyst och tog snabbt boken i min hand.
När vi hade fått upp alla böcker ställde vi oss upp och jag öppnade mitt skåp och la in böckerna, Justin hjälpte mej. Jag kände att det skakade lite i mina händer, det var längesen jag hade vart såhär nära en kille, en kille som var snäll mot mej dessutom. Så jag var lite nervös..
-Tack så mycket, sa jag tyst när vi hade fått in alla böckerna.
-Inga problem, sa han och log.
Jag gav tillbaka ett litet, litet leende och sen stog vi bara där utan att säga ett ord.
-Eh jag måste iallafall gå nu, vi ses imorn! sa Justin och tog några steg.
-Hejdå, sa jag snabbt och sedan gick han iväg. Jag kollade på honom hela tiden tills jag inte kunde se honom mer. Varför var han så snäll? Varför ville han hjälpa mej? Kanske ville han bara vara snäll, kanske tycker han synd om mej? Jag vill inte att folk ska tycka synd om mej, jag vill bara att dom ska förstå. Jag slängde väskan runt axeln och gick sakta mot skolbussen som stod och väntade.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När jag kom ut stod mina vänner och väntade på mej vid min bil. Jag vinkade mot dom och dom vinkade tillbaka. Cloe kom genast fram till mej och gav mej en kram.
-Kan du skjutsa hem mej? Snälla, Justin.. sa hon och log ett varmt leende.
-Visst, sa jag glatt och hon gav mej en kram till. Vi sa hejdå till våra vänner och satte oss i bilen.
-Nu är jag hemma! sa jag glatt när jag kom in genom dörren.
-Hej gubben! Sa Pattie och gav mej en puss på kinden.
-Hur var det i skolan? Var det många som kom fram? Säg till om det blir för mycket för dej, kom ihåg det! rabblade mamma.
-Det är lugnt mamma, allt går bra, sa jag och log.
-Bra!
Jag gick upp på mitt rum och slängde mej direkt i sängen. Jag började tänka tänka på Noelle och hennes fina ögon. Jag tänkte på det lilla leendet hon hade gett mej i skolan och ett leende spred sej över mina läppar.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och lyssnade på musik för att slippa höra mammas och Denver's skrik. Jag orkade inte höra mer, kan dom bara inte sluta? Varför måste mamma ha en kille? Kan det inte bara vara jag och hon? Precis som förut, när jag kunde prata med henne när jag ville utan att någon stod ivägen. Nu var det inte så längre, jag fanns inte längre kändes det som. Denver betyder mer för mamma än vad jag gör, så är det bara. Deras skrik blev bara högre och högre och jag la händerna för mina öron och blundade hårt. Kan dom bara inte hållakäften?
Tillslut orkade jag inte mer, jag ställde mej hastigt upp och öppnade min dörr. Jag stängde ute deras skrik och tog på mina skor, sedan öppnade jag ytterdörren och när jag var ute smällde jag igen den det hårdaste jag kunde. Det kändes så bra.. När jag kom ut i den friska luften bestämde jag mej för att gå till den stora parken. Jag vet att jag inte borde det nu när det är så mörkt ute men jag behöver få tänka. Jag går alltid till parken när jag behöver tänka eller gråta. Jag trivs som fan i parken faktiskt.
Efter en liten stund var jag framme vid den mörka parken. Jag satte mej som vanligt på den kalla bänken med ansiktet i mina händer. Sådär kunde jag sitta hur länge som helst utan att ens röra på mej. Som vanligt försvann jag in i min egna lilla värld, där allt är bra, där allt är perfekt. Där jag har vänner, en mamma som kramar mej varje dag, en pappa som säger att han aldrig skulle kunna lämna mej, vänner som skrattar med mej i skolan och en pojkvän som säger att jag är det finast som finns. Om det bara kunde vara så..
Jag kollade på klockan, den var redan halv 12 på natten. Jag behöver gå hem nu, det börjar bli lite läskigt här i parken. Jag ställde mej upp och började gå igenon den kolsvarta parken, jag kollade åt alla håll hela tiden. Jag kände mej förföljd.
-Noelle, Noelle, Noelle.. sa någon tyst och jag vände mej hastigt om.
Jag trodde inte mina ögon, där stod Jason och Liam. Fan.. Vad gjorde dom här?
Dom kollade på mej med elaka blickar och jag vände mej om igen och började gå. Dom kommer säket göra något mot mej. Jag vet att dom kommer det!! Jag började gå snabbare och dom gick efter.
-Stanna Noelle, vi ska inte göra något! Vi lovar! sa Liam men jag hörde ändå den hemska tonen i hans röst.
Jag visste att om jag inte stannade nu skulle det bara bli värre, men jag bara fortsatte gå, jag vågade inte stanna.
-STANNA FÖRIHELVETE! Skrek Jason och grep tag i min arm. Det gjorde ont, men jag vågade inte göra ett ljud. Jag försökte rycka bort min arm men han tryckte bara hårdare och det sved. Jag höll tillbaka mina tårar, jag ville inte gråta, jag ville inte visa hur svag jag kände mej just nu.
-Varför stannade du inte för din fitta? Vi sa ju att vi inte skulle göra något, fast ja, du är ju trög, som vanligt, sa Liam och skrattade elakt.
-Låt mej va era jävla idioter, sa jag med en klump i halsen. Jag visste att jag skulle börja gråta vilken sekund som helst.
-Ooooh, Noelle skyddar sej själv! Fast tyvärr kan vi inte låta dej gå. Vi är inte klara med dej än.. sa Jason och strök sin äckliga hand på min kind, hals och ner till mina bröst. Jag kände hur en tår rann nerför min kind. Snälla gud, hjälp mej..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag bestämde mej för att gå ut en sväng. Jag hade vart inne hela dagen och jag behövde få luft. Jag smög ut genom dörren och bestämde mej för att gå ner mot parken. Det var mörkt ute och allt var knäpptyst, det var riktigt skönt. Jag fortsatte ner mot parken men helt plötsligt stelnade jag till och fick rysningar i hela kroppen. Jag visste att jag inte inbillade mej. Jag kunde klart och tydligt höra skrik från parken, det lät som en tjejs skrik. Skriken blev bara högre och högre och jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag gå och kolla eller vända hemåt? Nej, jag kan inte, jag måste hjälpe henne, vem det nu än är, jag började springa mot parken det snabbaste jag kunde och mitt hjärta dunkade hårt inne i min bröstkorg...
------------------------------------------------
Wooooh , hur kommer det här gå ? :O
Börjar det bli lite spännande ? Vi får väl se vad som händer i nästa del ;) KOMMENTERA !
Jag räckte mej efter en bok och då kände jag Justins hand snudda vid min. Jag kollade upp osäkert i Justins ögon och han halvlog. Sedan ryckte vi till och tog bort våra händer.
-Oj, förlåt, sa han och skrattade mjukt.
-Det gör inget, sa jag tyst och tog snabbt boken i min hand.
När vi hade fått upp alla böcker ställde vi oss upp och jag öppnade mitt skåp och la in böckerna, Justin hjälpte mej. Jag kände att det skakade lite i mina händer, det var längesen jag hade vart såhär nära en kille, en kille som var snäll mot mej dessutom. Så jag var lite nervös..
-Tack så mycket, sa jag tyst när vi hade fått in alla böckerna.
-Inga problem, sa han och log.
Jag gav tillbaka ett litet, litet leende och sen stog vi bara där utan att säga ett ord.
-Eh jag måste iallafall gå nu, vi ses imorn! sa Justin och tog några steg.
-Hejdå, sa jag snabbt och sedan gick han iväg. Jag kollade på honom hela tiden tills jag inte kunde se honom mer. Varför var han så snäll? Varför ville han hjälpa mej? Kanske ville han bara vara snäll, kanske tycker han synd om mej? Jag vill inte att folk ska tycka synd om mej, jag vill bara att dom ska förstå. Jag slängde väskan runt axeln och gick sakta mot skolbussen som stod och väntade.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När jag kom ut stod mina vänner och väntade på mej vid min bil. Jag vinkade mot dom och dom vinkade tillbaka. Cloe kom genast fram till mej och gav mej en kram.
-Kan du skjutsa hem mej? Snälla, Justin.. sa hon och log ett varmt leende.
-Visst, sa jag glatt och hon gav mej en kram till. Vi sa hejdå till våra vänner och satte oss i bilen.
-Nu är jag hemma! sa jag glatt när jag kom in genom dörren.
-Hej gubben! Sa Pattie och gav mej en puss på kinden.
-Hur var det i skolan? Var det många som kom fram? Säg till om det blir för mycket för dej, kom ihåg det! rabblade mamma.
-Det är lugnt mamma, allt går bra, sa jag och log.
-Bra!
Jag gick upp på mitt rum och slängde mej direkt i sängen. Jag började tänka tänka på Noelle och hennes fina ögon. Jag tänkte på det lilla leendet hon hade gett mej i skolan och ett leende spred sej över mina läppar.
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag låg i min säng och lyssnade på musik för att slippa höra mammas och Denver's skrik. Jag orkade inte höra mer, kan dom bara inte sluta? Varför måste mamma ha en kille? Kan det inte bara vara jag och hon? Precis som förut, när jag kunde prata med henne när jag ville utan att någon stod ivägen. Nu var det inte så längre, jag fanns inte längre kändes det som. Denver betyder mer för mamma än vad jag gör, så är det bara. Deras skrik blev bara högre och högre och jag la händerna för mina öron och blundade hårt. Kan dom bara inte hållakäften?
Tillslut orkade jag inte mer, jag ställde mej hastigt upp och öppnade min dörr. Jag stängde ute deras skrik och tog på mina skor, sedan öppnade jag ytterdörren och när jag var ute smällde jag igen den det hårdaste jag kunde. Det kändes så bra.. När jag kom ut i den friska luften bestämde jag mej för att gå till den stora parken. Jag vet att jag inte borde det nu när det är så mörkt ute men jag behöver få tänka. Jag går alltid till parken när jag behöver tänka eller gråta. Jag trivs som fan i parken faktiskt.
Efter en liten stund var jag framme vid den mörka parken. Jag satte mej som vanligt på den kalla bänken med ansiktet i mina händer. Sådär kunde jag sitta hur länge som helst utan att ens röra på mej. Som vanligt försvann jag in i min egna lilla värld, där allt är bra, där allt är perfekt. Där jag har vänner, en mamma som kramar mej varje dag, en pappa som säger att han aldrig skulle kunna lämna mej, vänner som skrattar med mej i skolan och en pojkvän som säger att jag är det finast som finns. Om det bara kunde vara så..
Jag kollade på klockan, den var redan halv 12 på natten. Jag behöver gå hem nu, det börjar bli lite läskigt här i parken. Jag ställde mej upp och började gå igenon den kolsvarta parken, jag kollade åt alla håll hela tiden. Jag kände mej förföljd.
-Noelle, Noelle, Noelle.. sa någon tyst och jag vände mej hastigt om.
Jag trodde inte mina ögon, där stod Jason och Liam. Fan.. Vad gjorde dom här?
Dom kollade på mej med elaka blickar och jag vände mej om igen och började gå. Dom kommer säket göra något mot mej. Jag vet att dom kommer det!! Jag började gå snabbare och dom gick efter.
-Stanna Noelle, vi ska inte göra något! Vi lovar! sa Liam men jag hörde ändå den hemska tonen i hans röst.
Jag visste att om jag inte stannade nu skulle det bara bli värre, men jag bara fortsatte gå, jag vågade inte stanna.
-STANNA FÖRIHELVETE! Skrek Jason och grep tag i min arm. Det gjorde ont, men jag vågade inte göra ett ljud. Jag försökte rycka bort min arm men han tryckte bara hårdare och det sved. Jag höll tillbaka mina tårar, jag ville inte gråta, jag ville inte visa hur svag jag kände mej just nu.
-Varför stannade du inte för din fitta? Vi sa ju att vi inte skulle göra något, fast ja, du är ju trög, som vanligt, sa Liam och skrattade elakt.
-Låt mej va era jävla idioter, sa jag med en klump i halsen. Jag visste att jag skulle börja gråta vilken sekund som helst.
-Ooooh, Noelle skyddar sej själv! Fast tyvärr kan vi inte låta dej gå. Vi är inte klara med dej än.. sa Jason och strök sin äckliga hand på min kind, hals och ner till mina bröst. Jag kände hur en tår rann nerför min kind. Snälla gud, hjälp mej..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag bestämde mej för att gå ut en sväng. Jag hade vart inne hela dagen och jag behövde få luft. Jag smög ut genom dörren och bestämde mej för att gå ner mot parken. Det var mörkt ute och allt var knäpptyst, det var riktigt skönt. Jag fortsatte ner mot parken men helt plötsligt stelnade jag till och fick rysningar i hela kroppen. Jag visste att jag inte inbillade mej. Jag kunde klart och tydligt höra skrik från parken, det lät som en tjejs skrik. Skriken blev bara högre och högre och jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag gå och kolla eller vända hemåt? Nej, jag kan inte, jag måste hjälpe henne, vem det nu än är, jag började springa mot parken det snabbaste jag kunde och mitt hjärta dunkade hårt inne i min bröstkorg...
------------------------------------------------
Wooooh , hur kommer det här gå ? :O
Börjar det bli lite spännande ? Vi får väl se vad som händer i nästa del ;) KOMMENTERA !
LOVE OF MY LIFE - chapter 3
Jag satte mej bekvämt på min stol och jag hörde hur alla fnissade då och då. Sedan blev det tyst och alla började jobba. Eller inte jag, det gick inte att koncentrera mej när jag hade Noelle bredvid mej, hon var så.. fin. I smyg kollade jag på henne medans hon läste, det var något speciellt med henne.....
Shit förlåt.. Men asså jag fick avbryta skrivandet för jag skulle hjälpa min syrra med en grej. Och sen så har jag chillat lite.. haha. Men nu skev jag klart delen ! :D Vad tyckte ni om den här delen då ? Och vad var det som egentligen hände i New York ? Hmm.. I nästa del händer det grejer ;) KOMMENTERA !
NOELLE'S PERSPEKTIV
Åh.. Varför var Mrs Clarkson tvungen att sätta Justin bredvid mej? Jag vill faktiskt sitta ensam, har hon inte fattat det än? Jag började läsa i min bok, sida för sida men det var svårt att koncentrera mej. Jag kände hela tiden att Justins ögon var på mej och det gjorde mej nervös. Jag var faktiskt inte dum i huvudet om han nu trodde det, kan han inte bara sluta titta? Snälla, snälla, snälla.. Hade han slutat stirra? Jag vände sakta huvudet åt hans håll och möttes av hans stora, bruna ögon. Fan.. Jag vände snabbt på huvudet igen och suckade. Hade han inget bättre för sej än att glo eller? Jag kände plötsligt hur något träffade mej löst i axeln, jag kollade bak och där satt Jason och Liam och skrattade med suddgummin i händerna.
-Och vad glor du på ditt fule fan? Ska du inte kolla på Justin istället? sa Jason elakt.
-Precis, ditt äckel, sa Liam och båda började skratta. Då fylldes nästan hela klassrummet med skratt och jag vände mej snabbt om, och pressade hörlurarna hårt mot mina öron och försökte förtränga deras fula, hemska skratt.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När första lektionen var slut skyndade jag mej ut ur klassrummet med mina vänner. Jag kunde inte sluta tänka på hur taskiga dom hade vart mot Noelle på lektionen. Men jag sa inget, vad skulle jag säga? Jag kände mej taskig på något sätt men det kanske var bäst att bara vara tyst? Jag kollade snabbt på Noelle som lämnade klassrummet sist av alla, hon gick med ansiktet nersänkt förbi oss till sitt skåp. Stackars tjej..
Plötsligt kom Cloe fram från till mej från ingenstans. Hon log stort och jag log tillbaka.
-Vart har du vart? frågade jag när hon var tillräckligt nära.
-Jag gjorde ett prov i ett annat klassrum som jag missade när jag var sjuk. Men nu är jag här! sa hon glatt och gav mej en kram. Jag kramade tillbaka och log men slutade genast när jag såg hur Liam och några andra killar skrek något efter Noelle som skyndade sej ifrån dom. Vad är deras problem?
Cloe slutade krama mej och vände sej om och kollade på Noelle som nästan hade försvunnit ur synhåll.
-Hon är så jävla jobbig.. Eller hur? Det är synd att hon går i vår klass, sa hon och skrattade elakt.
Jag kollade förvirrat på Cloe och sen på mina vänner som väntade på vad jag skulle säga. Jag suckade.
-Jag vet inte. Jag har inget problem med henne iallafall, sa jag bestämt och kollade på Cloe som höjde på ögonbrynen och kollade på mina vänner som började skratta.
-Menar du allvar? sa Ryan och dom andra började skratta ännu mer.
-Ja, sa jag och jag såg att Cloe himlade med ögonen när hon trodde att jag inte såg. Jag kollade surt på henne men då log hon sitt söta leende igen och slängde med håret. Jag halvlog tillbaka. Dom andra sa inget mer efter det. Det känns lite som om dom har respekt för mej..
NOELLE'S PERSPEKTIV
Puuuuuh, snart var skolan slut. En lektion kvar, det klarar jag, det har jag gjort i mer än ett år. Mer än ett jävla år och t.o.m mer om man räknar med i New York också. Jag låste in mej på närmsta toalett och satte mej på toalettstolen med ansiktet i mina händer. New York, New York.. Jävla New York. Varför var det tvungen att bli såhär? Jag hade vänner, jag hade en pojkvän, min mamma brydde sej om mej, jag hade allt jag behövde. Sen hände det, så snabbt.. Mina vänner lämnade mej, alla började hata mej, mamma skaffade sej en kille, som är alkohlist och knarkare dessutom. Och nu bor vi här i Atlanta, hopp om att det skulle bli bättre, FEL.
Jag tänkte på mitt gamla liv, jag tänkte på allt, och jag kunde inte hålla mej från att tänka på det som jag absolut inte fick tänka på. Jag kände hur jag började skaka i hela kroppen, jag försökte hålla tårarna tillbaka men det gick inte. Dom började spruta ner för mina kinder och jag hörde hur det bankade på dörren. Jag brydde mej inte, dra åt helvete bara, alla kan dra åt helvete, allt kan dra åt helvete..
När jag äntligen hade slutat gråta så ställde jag mej upp på skakiga ben. Jag tog fram mobilen, nästa lektion om bara 10 min. Skulle jag gå? Jag hade verkligen inte lust att gå efter den här ångestattacken jag nyss hade fått. Äh, det är bara en lektion, EN. Jag kollade på mej själv lite snabbt i spegeln, mascaran var utkletad i hela mitt ansikte. Jag spolade snabbt av mej med kallt vatten och sedan försökte jag le mot mej själv i spegeln, men det gick inte. Jag låste snabbt upp dörren och försvann ut. Det var ganska länge sen jag fick en ångestattack så jag skakade fortfarande. Varför var jag tvungen att tänka på den saken just nu..?
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Sista lektionen nu, skönt eller vad ska man säga? Jag har ju precis börjat skolan så jag tycker ju det ändå är ganska kul. Annars så gillar jag inte skolan för det minsta, det är ju liksom bara kul att få vara med sina vänner och så. Jag satte mej bredvid Noelle som hade gömt sej under sitt hår. Medans läraren skrev på tavlen sneglade jag på Noelle och jag kunde se lite av hennes ögon och ansikte. Det såg ut som att hon hade gråtit. Jag ville fråga vad som hade hänt men satt bara helt tyst. Jag vände mej om mot Cloe som satt bredvid Kelly, hon vinkade mot mej och jag log till svar.
Jag visste inte om jag hade rätt men Cloe hade börjat kännas lite klänging. Hon skulle hela tiden krama mej, och jämt när alla såg. Fast det kanske inte var med mening? Hon betedde sej iallafall lite konstigare än vanligt när alla var nära. När lektionen äntligen var slut så bestämde jag mej för att stanna kvar lite och snacka med läraren. Mina vänner sa att dom skulle vänta på mej utanför skolan. Noelle var också fortfarande kvar i klassrummet, hon satt och skrev i sitt block såg jag medans jag pratade med läraren om läxor och sånt.
När hon var klar så gick hon sedan snabbt förbi utan att ens ge mej en blick. När jag hade pratat klart med läraren så gick jag också ut. När jag skulle gå till mitt skåp såg jag Noelle. Jason och Liam gick skrattandes bakom henne. Helt plötsligt putte Jason till Noelle så att hon tappade alla sina böcker på golvet.
-Oj det var inte meningen slampa, sa han sedan och gick skrattandes därifrån med Liam.
Jag kollade på Noelle som långsamt böjde sej ner för att ta upp sina böcker. Jag bestämde mej för att gå fram och hjälpa henne. Jag kollade runt mej och sedan gick jag fram till henne med snabba steg. När hon hade fått syn på mej kollade hon upp på mej och jag såg hennes vackra, bruna ögon. Jag böjde mej ner och log lite svagt.
-Här, jag hjälper dej, sa jag och plockade upp några böcker.
-Tack.. mumlade hon tyst och när hon skulle ta upp en bok råkade vi ta samma.
Våra händer rörde vid varandra och hon höjde ansiktet och kollade in i mina ögon....
-----------------------------
Åh.. Varför var Mrs Clarkson tvungen att sätta Justin bredvid mej? Jag vill faktiskt sitta ensam, har hon inte fattat det än? Jag började läsa i min bok, sida för sida men det var svårt att koncentrera mej. Jag kände hela tiden att Justins ögon var på mej och det gjorde mej nervös. Jag var faktiskt inte dum i huvudet om han nu trodde det, kan han inte bara sluta titta? Snälla, snälla, snälla.. Hade han slutat stirra? Jag vände sakta huvudet åt hans håll och möttes av hans stora, bruna ögon. Fan.. Jag vände snabbt på huvudet igen och suckade. Hade han inget bättre för sej än att glo eller? Jag kände plötsligt hur något träffade mej löst i axeln, jag kollade bak och där satt Jason och Liam och skrattade med suddgummin i händerna.
-Och vad glor du på ditt fule fan? Ska du inte kolla på Justin istället? sa Jason elakt.
-Precis, ditt äckel, sa Liam och båda började skratta. Då fylldes nästan hela klassrummet med skratt och jag vände mej snabbt om, och pressade hörlurarna hårt mot mina öron och försökte förtränga deras fula, hemska skratt.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
När första lektionen var slut skyndade jag mej ut ur klassrummet med mina vänner. Jag kunde inte sluta tänka på hur taskiga dom hade vart mot Noelle på lektionen. Men jag sa inget, vad skulle jag säga? Jag kände mej taskig på något sätt men det kanske var bäst att bara vara tyst? Jag kollade snabbt på Noelle som lämnade klassrummet sist av alla, hon gick med ansiktet nersänkt förbi oss till sitt skåp. Stackars tjej..
Plötsligt kom Cloe fram från till mej från ingenstans. Hon log stort och jag log tillbaka.
-Vart har du vart? frågade jag när hon var tillräckligt nära.
-Jag gjorde ett prov i ett annat klassrum som jag missade när jag var sjuk. Men nu är jag här! sa hon glatt och gav mej en kram. Jag kramade tillbaka och log men slutade genast när jag såg hur Liam och några andra killar skrek något efter Noelle som skyndade sej ifrån dom. Vad är deras problem?
Cloe slutade krama mej och vände sej om och kollade på Noelle som nästan hade försvunnit ur synhåll.
-Hon är så jävla jobbig.. Eller hur? Det är synd att hon går i vår klass, sa hon och skrattade elakt.
Jag kollade förvirrat på Cloe och sen på mina vänner som väntade på vad jag skulle säga. Jag suckade.
-Jag vet inte. Jag har inget problem med henne iallafall, sa jag bestämt och kollade på Cloe som höjde på ögonbrynen och kollade på mina vänner som började skratta.
-Menar du allvar? sa Ryan och dom andra började skratta ännu mer.
-Ja, sa jag och jag såg att Cloe himlade med ögonen när hon trodde att jag inte såg. Jag kollade surt på henne men då log hon sitt söta leende igen och slängde med håret. Jag halvlog tillbaka. Dom andra sa inget mer efter det. Det känns lite som om dom har respekt för mej..
NOELLE'S PERSPEKTIV
Puuuuuh, snart var skolan slut. En lektion kvar, det klarar jag, det har jag gjort i mer än ett år. Mer än ett jävla år och t.o.m mer om man räknar med i New York också. Jag låste in mej på närmsta toalett och satte mej på toalettstolen med ansiktet i mina händer. New York, New York.. Jävla New York. Varför var det tvungen att bli såhär? Jag hade vänner, jag hade en pojkvän, min mamma brydde sej om mej, jag hade allt jag behövde. Sen hände det, så snabbt.. Mina vänner lämnade mej, alla började hata mej, mamma skaffade sej en kille, som är alkohlist och knarkare dessutom. Och nu bor vi här i Atlanta, hopp om att det skulle bli bättre, FEL.
Jag tänkte på mitt gamla liv, jag tänkte på allt, och jag kunde inte hålla mej från att tänka på det som jag absolut inte fick tänka på. Jag kände hur jag började skaka i hela kroppen, jag försökte hålla tårarna tillbaka men det gick inte. Dom började spruta ner för mina kinder och jag hörde hur det bankade på dörren. Jag brydde mej inte, dra åt helvete bara, alla kan dra åt helvete, allt kan dra åt helvete..
När jag äntligen hade slutat gråta så ställde jag mej upp på skakiga ben. Jag tog fram mobilen, nästa lektion om bara 10 min. Skulle jag gå? Jag hade verkligen inte lust att gå efter den här ångestattacken jag nyss hade fått. Äh, det är bara en lektion, EN. Jag kollade på mej själv lite snabbt i spegeln, mascaran var utkletad i hela mitt ansikte. Jag spolade snabbt av mej med kallt vatten och sedan försökte jag le mot mej själv i spegeln, men det gick inte. Jag låste snabbt upp dörren och försvann ut. Det var ganska länge sen jag fick en ångestattack så jag skakade fortfarande. Varför var jag tvungen att tänka på den saken just nu..?
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Sista lektionen nu, skönt eller vad ska man säga? Jag har ju precis börjat skolan så jag tycker ju det ändå är ganska kul. Annars så gillar jag inte skolan för det minsta, det är ju liksom bara kul att få vara med sina vänner och så. Jag satte mej bredvid Noelle som hade gömt sej under sitt hår. Medans läraren skrev på tavlen sneglade jag på Noelle och jag kunde se lite av hennes ögon och ansikte. Det såg ut som att hon hade gråtit. Jag ville fråga vad som hade hänt men satt bara helt tyst. Jag vände mej om mot Cloe som satt bredvid Kelly, hon vinkade mot mej och jag log till svar.
Jag visste inte om jag hade rätt men Cloe hade börjat kännas lite klänging. Hon skulle hela tiden krama mej, och jämt när alla såg. Fast det kanske inte var med mening? Hon betedde sej iallafall lite konstigare än vanligt när alla var nära. När lektionen äntligen var slut så bestämde jag mej för att stanna kvar lite och snacka med läraren. Mina vänner sa att dom skulle vänta på mej utanför skolan. Noelle var också fortfarande kvar i klassrummet, hon satt och skrev i sitt block såg jag medans jag pratade med läraren om läxor och sånt.
När hon var klar så gick hon sedan snabbt förbi utan att ens ge mej en blick. När jag hade pratat klart med läraren så gick jag också ut. När jag skulle gå till mitt skåp såg jag Noelle. Jason och Liam gick skrattandes bakom henne. Helt plötsligt putte Jason till Noelle så att hon tappade alla sina böcker på golvet.
-Oj det var inte meningen slampa, sa han sedan och gick skrattandes därifrån med Liam.
Jag kollade på Noelle som långsamt böjde sej ner för att ta upp sina böcker. Jag bestämde mej för att gå fram och hjälpa henne. Jag kollade runt mej och sedan gick jag fram till henne med snabba steg. När hon hade fått syn på mej kollade hon upp på mej och jag såg hennes vackra, bruna ögon. Jag böjde mej ner och log lite svagt.
-Här, jag hjälper dej, sa jag och plockade upp några böcker.
-Tack.. mumlade hon tyst och när hon skulle ta upp en bok råkade vi ta samma.
Våra händer rörde vid varandra och hon höjde ansiktet och kollade in i mina ögon....
-----------------------------
Shit förlåt.. Men asså jag fick avbryta skrivandet för jag skulle hjälpa min syrra med en grej. Och sen så har jag chillat lite.. haha. Men nu skev jag klart delen ! :D Vad tyckte ni om den här delen då ? Och vad var det som egentligen hände i New York ? Hmm.. I nästa del händer det grejer ;) KOMMENTERA !
det kommer mer snart !
Först och främst vill jag tacka er för alla fina kommentarer jag har fått ! Ni fattar inte hur glad jag blir när jag läser dom , ni läsare är bara för bäst ! :) haha. Thanks everyone ! Nu sitter jag iallafall och håller på med tredje delen som är klar alldeles strax. I hope U will like it ! :D 
hahha suddig bild men han är fortfarande heeeet ;)
LOVE OF MY LIFE - chapter 2
Fler söta tjejer gick förbi oss men min blick drogs direkt mot en tjej med långt, brun hår och stora bruna ögon. Det kändes nästan som att jag tappade andan, hon var verkligen.. fin. Hon kollade ner i marken och hade fortfarande inte fått syn på mej. Jag såg att hon hade hörlurar i öronen och hon öppnade sitt skåp och la in sin väska och tog ut skolböcker. Jag kunde inte slita min blick från henne, vem var hon...?
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kollade fortfarande distraherat på den fina tjejen. Hon stog fortfarande och fixade med sina böcker och kollade oroligt omkring sej då och då. Jag vände mej om mot Chaz som pratade med Ryan. Jag klappade snabbt på hans arm och pekade sedan på tjejen.
-Vem är det där? frågade jag och Chaz vände sej om och kollade.
Han brast ut i skratt och jag kollade frågandes på honom.
-Skojar du med mej eller? frågade han sedan och lyfte på ögonbrynen.
-Vadå?
Jag fattade inte varför Chaz skrattade.
-Kom igen Bieber. Tycker du om Noelle? Noelle, den konstigaste tjejen i hela skolan som alla hatar? sa Chaz sedan och skrattade igen.
Jag kollade frågandes på Chaz igen och sedan lite fort på tjejen som hette Noelle. Vilket fint namn.. Men varför hatade alla henne? Och hon såg inte alls konstig ut, hon var ju hur fin som helst. Jag vände mej snabbt om mot Chaz igen.
-Ne, jag gillar inte henne, jag undrade bara för hon är.. äh det va inget, sa jag fort och kollade bort från Chaz.
-Ok..?
Han kollade fundersamt på mej och jag kom snabbt på något att säga.
-Varför hatar alla henne då?
Chaz ryckte på axlarna.
-Vet inte riktigt. Hon är bara konstig. Typ alla visste redan vem hon var när hon började den här skolan, för innan det gick hon i en skola i New York och där hatade alla henne också. Jag vet inte så mycket mer.. Jag tycker bara inte om henne.
-Ok.. sa jag tyst och förstod verkligen inte varför ingen gillade henne. Vad kunde hon ha gjort så att folk hatade henne? Jag vände mej snabbt om mot hennes håll och då märkte jag att hon hade börjat gå mot oss.
Hon hade fortfarande blicken nerförd i golvet men rätt som det var förde hon sakta blicken framåt. Jag sökte efter hennes ögon och hon vände sakta på huvudet mot mitt håll och kollade rakt in i mina ögon...
NOELLE'S PERSPEKTIV
Hela tiden medans jag stod vid mitt skåp kände jag mej iakttagen av någon men det kanske bara var inbillning? Jag hörde hur alla pratade högt, högre än vanligt, jag gav en snabb blick mot klassrummet där vi skulle ha våran första lektion. Det stod en massa elever där, kanske är det Justin Bieber alla står samlade runt om? Om det nu är han så tycker jag att dom ska ge sej, han är en vanlig människa precis som alla andra. Och orka stalka honom? Det är väl inget speciellt med honom? Jag låste mitt skåp och tryckte mina böcker hårt mot bröstet och tog ett djupt andetag. Nu börjar det..
Jag förde sakta mina fötter mot klassrummets rikting och började gå. Som vanligt hoppades jag att ingen skulle lägga märke till mej genom att titta ner i golvet. Hela tiden kände jag hur någon kollade på mej, jag förde sakta blicken framför mej och där stod han. Justin Bieber. Jag kollade in i hans ögon och han kollade in i mina. Kollade han verkligen på MEJ? Jag kunde inte sluta titta in i hans ögon och jag kunde se att dom var bruna och dom såg så.. snälla ut. Jag visste inte om jag inbillade mej men det såg ut som om han gav mej ett svagt leende. Varför? Låten Just the way you are spelades i mina hörlurar och jag kollade fortfarande in i hans ögon, och han i mina. Varför kollade ingen av oss bort?
-HAHA TITTA PÅ NOELLE! HON KOLLAR IN JUSTIN BIEBER! skrek Jason, den elakaste av alla i hela skolan och alla började gapskratta. Då ryckte jag till och slet genast bort mina ögon från Justins och sänkte blicken i golvet. Jag kände hur det hettade till i kinderna och jag gick med snabba steg förbi alla och ställde mej längst ner i hörnet. Fan! Nu tror alla att jag gillar Justin Bieber, vilket jag inte ens gör. Det var hans fel! Det var han som kollade på mej först, det är väl klart som fan jag glor tillbaka? Eller..? Varför log han mot mej och varför såg hans ögon så snälla ut? Som om dom bara ville mej väl..
Men borde inte han, Justin Bieber, den rika och kända killen hata såna som mej? Jag är ingen speciell, jag är inte den populära tjejen som går i cheerleading och har alla killar över mej. För det är ju säkert såna tjejer han vill ha. Så varför tittade han just på mej? Han hade säkert få höra att jag var den konstiga tjejen och ville såklart stirra. Fast.. den där ögonkontakten vi fick var faktiskt speciell. Men ändå, fan, nu kommer säkert alla reta mej för det här!! Våran lärare öppnade klassrummet och alla vällde in, jag var sist in i klassrummet, som vanligt.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Klassrumsdörren öppnades och alla slutade skratta åt det Jason sa om Noelle. Alla gick in, Jason först, jag kände honom inte men han verkade tro att han ägde hela skolan. Innan jag också försvann in i rummet med Chaz och Ryan gav jag Noelle en sista blick som kollade ner i golvet i sitt hörn. Hon kollade snabbt upp på mej och sedan skakade hon på huvudet och kollade ner igen. Jag vände mitt ansikte framåt igen och gick sedan snabbt in i klassrummet och ställde mej bredvid våran lärare Mrs Clarkson. Alla hade redan satt sej på sina platser, Chaz och Ryan satt bredvid varandra så bredvid dom skulle jag inte få sitta. Mrs Clarkson skulle precis säga något men då kom Noelle in i klassrummet och hon tystade igen. Jag följde hela tiden Noelle med min blick medans hon satte sej vid sin bänk. Hon kollade ner i bänken och fingrade på sitt långa hår.
Jag försökte slita bort min blick från henne men det var svårt. Hon såg så ledsen ut och jag fattade att hon var sur över det Jason hade sagt. Varför var han tvungen att säga så? Mrs Clarkson presenterade mej för hela klassen och jag log mot alla i klassrummet.
-Ja, ni vet ju säkert redan vem Justin är så, det finns väl inte så mycket att säga, sa Mrs Clarkson och log.
-Det är ju klart, han är ju Justin Bieber, sa en tjej och alla skrattade.
-Du kan förresten sitta bredvid Noelle, sa Mrs Clarkson sedan och pekade mot Noelles bänk. Alla började skratta och Jason skrek.
-HAHAHAHA! STACKARS DEJ JUSTIN!
-Du kommer få sitta med psyket, sa en annan tjej och skrattade.
-OOOOOOOOOH! skrek några andra och hela klassrummet fylldes med högljudda skratt.
Mrs Clarkson gav alla en arg blick och det blev tyst igen.
Noelle kollade genast upp på mej med stora ögon. Det såg ut som om hon var påväg att börja gråta. Jag fattade inte hur alla kunde vara så taskiga mot henne men jag sa inget. Jag gjorde som läraren sa och började sedan gå mot Noelle, jag kollade hela tiden på henne men hon vägrade kolla på mej. Hon flyttade sin stol så att jag också skulle få plats vid bänken. Jag satte mej bekvämt på min stol och jag hörde hur alla fnissade då och då. Sedan blev det tyst och alla började jobba. Eller inte jag, det gick inte att koncentrera mej när jag hade Noelle bredvid mej, hon var så.. fin. I smyg kollade jag på henne medans hon läste, det var något speciellt med henne.....
---------------------------------
Andra delen nu då :) Har skrivit den här delen ganska länge nu , har så svårt att komma på vad som ska hända haha. Är helt tom i huvudet idag men jag gjorde mitt bästa. KOMMENTERA ALLIHOPA :D
LOVE OF MY LIFE - chapter 1
Ok nu kör vi igång då ! Den här novellen kommer handla om 16:åriga Noelle. Och såklart Justin ;) Haha !
NOELLE'S PERSPEKTIV
Härligt, nu börjar skolan igen, veckan ut kommer man bli kallad en massa saker av alla i skolan, som vanligt. Jag pallar verkligen inte mer längre. Såhär har det vart mer än ett jävla år, varje dag in och ut ska man behöva bli retad av idioter. Jag trodde det skulle bli bättre när jag flyttade hit till Atlanta från New York, jag trodde det skulle bli bättre när jag började den här privatskolan, tvärtom, allt blev bara värre. I New York blev jag också mobbad, det såg mina vänner till, jag trodde dom var mina riktiga vänner men jag hade så fel. Ibland så vill jag faktiskt bara försvinna och komma tillbaka om några år. Om det ens har blivit bättre då?
Jag gäspade stort och satte på mej kläder. Det fick bli mina blåa favorit jeans och en tight, svart, långärmad tröja. Jag gick sedan in på toaletten och tog fram det lilla sminket jag hade. Medans jag strök på mascara på mina ögonfransar kollade jag hela tiden in i spegeln. Usch, hur jag ser ut, tänkte jag och tittade genast bort när jag var klar med mascaran. Jag såg som vanligt trött ut med stora, mörka påsar under ögonen. Jag får nästan ingen sömn längre, det är ganska svårt när man har mycket att tänka på och föräldrar som skriker hysteriskt. Jag gick sedan ner till köket och öppnade kylskåpsdörren, tomt, som vanligt. Jag suckade och slängde min väska över axeln och gick ut till hallen och satte på mina skor. Jag öppnade dörren och gick ut, det var ganska fint ute, solen sken svagt och fåglarna kvittrade. Om ungefär 2 månader var det dags för sommarlov, snälla låt det gå fort!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kunde knappt fatta att jag skulle få börja skolan igen. Det kändes som evigheter sen sist jag var i skolan eller att få sitta i ett klassrum med mina vänner. Det här kändes grymt, jag skulle få träffa alla mina vänner och bara få vara vanlig, en vanlig tonårskille. Just nu har jag uppehåll, det är därför jag får börja skolan igen, dels för att jag ville och även för att min manager tyckte att jag behövde det. Fast självklart är skolan en privatskola så jätte många elever är det ju inte, undrar hur det skulle ha sett ut? Det hade säkert blivit kaos om jag klev in i en helt vanlig skola. Men i den här privatskolan kände jag nästan redan alla, det är en massa gamla vänner som jag har känt hela mitt liv.
Jag tog en snabb dusch och sedan fixade jag mitt hår med min hårfön. Jag skrattade för mej själv medans det blåste genom hela mitt hår, varför tror folk att mitt hår tar mycket tid att göra? Det tar ju bara några minuter. När mitt hår satt perfekt på plats log jag snabbt mot spegeln och gick sedan ut. Jag tog på mej mina kläder, jag valde noga vad jag skulle ha på mej, man vill ju faktiskt se bra ut första dagen. När jag var klar så sprutade jag även på lite parfym. Jag satte bilnycklarna i min hand och gick ner till hallen, kramade mamma hejdå och satte mej sedan i min egna Range Rover.
Jag sjöng nästan hela vägen till skolan för jag var på så bra humör. Efter ett tag var jag framme vid skolan, och självklart stog mina vänner där och väntade på mej. Jag parkerade bilen och kollade ut ur fönstret på mina vänner. Men då såg jag att det inte bara var mina vänner som stod och väntade på mej, det var även en massa andra elever. Jag klev ut ur bilen och alla kom snabbt mot mej och jag log stort mot dom.
NOELLE'S PERSPEKTIV
När jag äntligen var framme vid skolan så såg jag en stor klunga på skolgården. Vad var det här nu då? Klungan började röra sej mot skolans ingång och jag väntade på tills dom hade försvunnit in. Medans jag sakta gick mot skolans ingång så funderade jag på varför alla hade samlat sej. Men avbröts snabbt när jag såg en stor, otroligt snygg Range Rover stå parkerad. Vem fan i våran skola äger en sådan lyxig bil? Jag funderade ett tag till på vems bilen var och varför alla elever hade samlat sej. Efter ett tag så förstod jag, eller chansade iallafall på det! Det måste ha varit.. Justin Bieber! Jag hade nästan glömt av att han skulle börja i våran skola. I flera veckor hade det snackats om att han skulle börja i våran skola, men jag trodde att det bara var ett fånigt rykte!? Men antagligen var det väl sant då.. Coolt, eller vad ska man säga? Inte för att jag brydde mej så mycket, jag lyssnar ändå aldrig på hans musik, jag vet helt ärligt inte ett skit om honom. Inte min smak helt enkelt!
Jag tog ett djupt andetag och gick sedan in i skolan. Nu börjar tortyren!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Det kändes härligt att få träffa alla mina vänner igen. Speciellt mina bästa vänner Chaz, Ryan och Christian. Fast Christian är två år yngre än oss så han går inte i våran klass. Medans vi stog utanför vårat klassrum och väntade på att våran första lektion skulle börja snackade jag med Chaz, Ryan och Christian. Självklart stod alla runt om oss och ville också snacka med oss. När dom andra äntligen hade lugnat ner sej så fortsatte jag prata med mina vänner.
-Så.. Hur går det med Cloe? frågade Ryan och putte retsamt till mej på armen.
Cloe är en tjej som jag har dejtat några gånger, det är inget mellan oss.. än iallafall. Hon är iallafall hur söt som helst.
-Det går bra, vart är hon? sa jag och log.
-Hon kommer nog snart. Hon är säkert med sitt tjejgäng nånstans, sa Ryan.
Jag svarade inte utan längtade bara efter att hon skulle komma. Jag vände snabbt på huvudet när jag såg en massa tjejer komma in i skolan. När dom fick syn på mej gick dom direkt förbi mej och log flirtigt, jag log tillbaka, tjejerna är verkligen otroligt snygga i den här skolan.
Fler söta tjejer gick förbi oss men min blick drogs direkt mot en tjej med långt, brun hår och stora bruna ögon. Det kändes nästan som att jag tappade andan, hon var verkligen.. fin. Hon kollade ner i marken och hade fortfarande inte fått syn på mej. Jag såg att hon hade hörlurar i öronen och hon öppnade sitt skåp och la in sin väska och tog ut skolböcker. Jag kunde inte slita min blick från henne, vem var hon...?
--------------------------------------------------------------------------
Så.. Vad tycker ni om novellen hittills ? KOMMENTERA :D
Härligt, nu börjar skolan igen, veckan ut kommer man bli kallad en massa saker av alla i skolan, som vanligt. Jag pallar verkligen inte mer längre. Såhär har det vart mer än ett jävla år, varje dag in och ut ska man behöva bli retad av idioter. Jag trodde det skulle bli bättre när jag flyttade hit till Atlanta från New York, jag trodde det skulle bli bättre när jag började den här privatskolan, tvärtom, allt blev bara värre. I New York blev jag också mobbad, det såg mina vänner till, jag trodde dom var mina riktiga vänner men jag hade så fel. Ibland så vill jag faktiskt bara försvinna och komma tillbaka om några år. Om det ens har blivit bättre då?
Jag gäspade stort och satte på mej kläder. Det fick bli mina blåa favorit jeans och en tight, svart, långärmad tröja. Jag gick sedan in på toaletten och tog fram det lilla sminket jag hade. Medans jag strök på mascara på mina ögonfransar kollade jag hela tiden in i spegeln. Usch, hur jag ser ut, tänkte jag och tittade genast bort när jag var klar med mascaran. Jag såg som vanligt trött ut med stora, mörka påsar under ögonen. Jag får nästan ingen sömn längre, det är ganska svårt när man har mycket att tänka på och föräldrar som skriker hysteriskt. Jag gick sedan ner till köket och öppnade kylskåpsdörren, tomt, som vanligt. Jag suckade och slängde min väska över axeln och gick ut till hallen och satte på mina skor. Jag öppnade dörren och gick ut, det var ganska fint ute, solen sken svagt och fåglarna kvittrade. Om ungefär 2 månader var det dags för sommarlov, snälla låt det gå fort!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kunde knappt fatta att jag skulle få börja skolan igen. Det kändes som evigheter sen sist jag var i skolan eller att få sitta i ett klassrum med mina vänner. Det här kändes grymt, jag skulle få träffa alla mina vänner och bara få vara vanlig, en vanlig tonårskille. Just nu har jag uppehåll, det är därför jag får börja skolan igen, dels för att jag ville och även för att min manager tyckte att jag behövde det. Fast självklart är skolan en privatskola så jätte många elever är det ju inte, undrar hur det skulle ha sett ut? Det hade säkert blivit kaos om jag klev in i en helt vanlig skola. Men i den här privatskolan kände jag nästan redan alla, det är en massa gamla vänner som jag har känt hela mitt liv.
Jag tog en snabb dusch och sedan fixade jag mitt hår med min hårfön. Jag skrattade för mej själv medans det blåste genom hela mitt hår, varför tror folk att mitt hår tar mycket tid att göra? Det tar ju bara några minuter. När mitt hår satt perfekt på plats log jag snabbt mot spegeln och gick sedan ut. Jag tog på mej mina kläder, jag valde noga vad jag skulle ha på mej, man vill ju faktiskt se bra ut första dagen. När jag var klar så sprutade jag även på lite parfym. Jag satte bilnycklarna i min hand och gick ner till hallen, kramade mamma hejdå och satte mej sedan i min egna Range Rover.
Jag sjöng nästan hela vägen till skolan för jag var på så bra humör. Efter ett tag var jag framme vid skolan, och självklart stog mina vänner där och väntade på mej. Jag parkerade bilen och kollade ut ur fönstret på mina vänner. Men då såg jag att det inte bara var mina vänner som stod och väntade på mej, det var även en massa andra elever. Jag klev ut ur bilen och alla kom snabbt mot mej och jag log stort mot dom.
NOELLE'S PERSPEKTIV
När jag äntligen var framme vid skolan så såg jag en stor klunga på skolgården. Vad var det här nu då? Klungan började röra sej mot skolans ingång och jag väntade på tills dom hade försvunnit in. Medans jag sakta gick mot skolans ingång så funderade jag på varför alla hade samlat sej. Men avbröts snabbt när jag såg en stor, otroligt snygg Range Rover stå parkerad. Vem fan i våran skola äger en sådan lyxig bil? Jag funderade ett tag till på vems bilen var och varför alla elever hade samlat sej. Efter ett tag så förstod jag, eller chansade iallafall på det! Det måste ha varit.. Justin Bieber! Jag hade nästan glömt av att han skulle börja i våran skola. I flera veckor hade det snackats om att han skulle börja i våran skola, men jag trodde att det bara var ett fånigt rykte!? Men antagligen var det väl sant då.. Coolt, eller vad ska man säga? Inte för att jag brydde mej så mycket, jag lyssnar ändå aldrig på hans musik, jag vet helt ärligt inte ett skit om honom. Inte min smak helt enkelt!
Jag tog ett djupt andetag och gick sedan in i skolan. Nu börjar tortyren!
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Det kändes härligt att få träffa alla mina vänner igen. Speciellt mina bästa vänner Chaz, Ryan och Christian. Fast Christian är två år yngre än oss så han går inte i våran klass. Medans vi stog utanför vårat klassrum och väntade på att våran första lektion skulle börja snackade jag med Chaz, Ryan och Christian. Självklart stod alla runt om oss och ville också snacka med oss. När dom andra äntligen hade lugnat ner sej så fortsatte jag prata med mina vänner.
-Så.. Hur går det med Cloe? frågade Ryan och putte retsamt till mej på armen.
Cloe är en tjej som jag har dejtat några gånger, det är inget mellan oss.. än iallafall. Hon är iallafall hur söt som helst.
-Det går bra, vart är hon? sa jag och log.
-Hon kommer nog snart. Hon är säkert med sitt tjejgäng nånstans, sa Ryan.
Jag svarade inte utan längtade bara efter att hon skulle komma. Jag vände snabbt på huvudet när jag såg en massa tjejer komma in i skolan. När dom fick syn på mej gick dom direkt förbi mej och log flirtigt, jag log tillbaka, tjejerna är verkligen otroligt snygga i den här skolan.
Fler söta tjejer gick förbi oss men min blick drogs direkt mot en tjej med långt, brun hår och stora bruna ögon. Det kändes nästan som att jag tappade andan, hon var verkligen.. fin. Hon kollade ner i marken och hade fortfarande inte fått syn på mej. Jag såg att hon hade hörlurar i öronen och hon öppnade sitt skåp och la in sin väska och tog ut skolböcker. Jag kunde inte slita min blick från henne, vem var hon...?
--------------------------------------------------------------------------
Så.. Vad tycker ni om novellen hittills ? KOMMENTERA :D
I'm working on it
Sorry guys för att jag inte har skrivit tidigare ! Men just nu håller jag iallafall på med första delen , det går ganska bra. Hoppas ni orkar vänta eller så får ni väl läsa imorn ;) Puss
sorry
Förlåt för att jag inte har uppdaterat något !! Förlåt, förlåt, förlåt allihopa !! Jag har haft ganska mycket att göra och saken är den att jag vet inte riktigt vad nästa novell ska handla om. Jag har brist på fantasi men har äntligen klurat ihop något :) Är rädd för att ni kommer tycka novellen är tråkig eller att den kommer bli tråkig efter ett tag. Men jag hoppas ni kommer gilla den ! LOVAR att skriva imorn ! PUSS OCH KRAM SÖTASTE LÄSARE <3
ME+U - chapter 94
Vi log mot varandra och efter ett tag var vi framme vid hennes hus. Vi kysste varandra hejdå och jag kollade på henne hela tiden medans hon gick till sitt hus. När hon var framme vid dörren log hon mot mej och jag log tillbaka. Sedan startade jag bilen och körde hemåt, turnén kommer bli awesome!
ALICIAS PERSPEKTIV
NÄSTA DAG
Idag var det sista dagen för mej i skolan idag. Det glädje mej faktiskt att jag skulle få extra långt sommarlov än alla andra, haha. Fast, jag och Justin kommer ju fortfarande att få gå i skolan när vi åker på turnén. Jag, Sophia, Taylor och Catherine stod och pratade utanför skolan. Dom tjatade om hur mycket dom skulle sakna mej. Haha! Jag skulle sakna dom med, dom är ju mina bästa vänner. Jag ryckte till när jag hörde hur en bil tutade på oss, jag och mina vänner vände oss om och där satt Justin i sin bil och vinkade flirtigt mot oss.
Jag skrattade för mej själv och kramade mina vänner länge, men slutade när Justin tutade igen.
Jag sprang mot bilen och satte mej bredvid Justin. Han startade bilen och log sedan stort mot mej.
-Två dagar kvar, sen åker vi!
Jag satte på radion och musiken började spelas.
-Jag vet! Det kommer bli så jäkla kul!
JUSTINS PERSPEKTIV
Det var hur kul som helst att få ha Alicia hemma hos mej varenda dag. Att vakna upp och somna med henne bredvid mej, varje morgon och kväll. Det påminde mej om hur det kommer vara när vi flyttar ihop i framtiden. Om två dagar, då var det dags, då skulle vi åka runt hela europa! Jag kollade på Alicia som satt bredvid mej i bilen. Hon log för sej själv utan att märka mej.
-Och idag kommer Chaz och dom! Fatta vad kul vi kommer ha! sa jag och log mot henne när hon vände sej om mot mej.
-Ja, längtar redan! sa hon och log stort. Sedan höjde hon musiken och rörde sej till musiken och sjöng med. Hon såg lite rolig ut så jag började skratta. Sedan började jag också sjunga med och röra mej fram och tillbaka i sätet. Hennes humör skulle alltid smitta av sej, haha!
Några timmar senare så låg jag och Alicia i min säng och pratade och snart skulle dom andra komma. Mamma och Scooter är och hämtae dom på flygplatsen just nu. En timme senare så knackade det på min dörr och in kom Chaz, Ryan, Caitlin, Christian och Jaden. Jag och Alicia ställde oss direkt upp och kramade om dom. Fan, vad jag har saknat dom! Vi hade jätte kul den kvällen, vi sprang runt i en park och löjlade oss, körde runt i min bil och dunkade musik och senare på kvällen kollade vi på film. Det här var det jag saknade, att bara få löjla mej med mina vänner, att bara få vara vanlig liksom. Jag är så glad över att Alicia är som jag, lite galen, haha.
Nästa dag gick oerhört fort för vi hade så kul och imorgon var det dags att åka. Jag och Alicia hade redan packat våra väskor och allt var klart. Vi sa godnatt till dom andra och sedan gick vi och la oss i min säng. Dom andra sov i rummet bredvid oss, vi har alltid haft ett rum som är till för gäster. Jag la mina armar om Alicia och kysste henne i nacken. Jag hörde hur hon började andas tungare så jag fortsatte kyssa henne i nacken och över hela halsen. Det slutade med att hon började stöna. Hon vände sej om mot mej och viskade i mitt öra.
-Vill du?
Jag kysste henne mjukt på munnen.
-Ja.
Vi tog av oss våra sovkläder och jag tog fram en kondom. 30 minuter senare så föll jag vid sidan om henne och andades tungt. Den här gången körde vi snabbare och hårdare än alla andra gånger. Det var helt enkelt perfekt, fast det har det vart alla gånger. Jag vände mej om mot henne och hon la sitt huvud på min bröstkorg.
-Jag kan höra ditt hjärta. Det dunkar jätte hårt.. viskade hon och kysste mej på magen.
-Såklart, det dunkar ju för dej.. viskade jag tillbaka och kysste henne på huvudet och andades in hennes härliga doft från hennes hår.
ALICIAS PERSPEKTIV
Jag log över vad han sa och vilade mitt huvud på hans nakna bröst. Imorgon skulle vi åka, imorgon!! Vi skulle gå upp jätte tidigt men det skulle vi nog klara, eller iallafall jag. Justin är ju värsta morgontrött, haha. Innan jag somnade så viskade Justin i mitt öra.
-Jag älskar dej, Alicia.
Hans varma andedräkt kittlade i mitt öra och jag fnissade.
-Jag älskar dej med, Justin.
Sedan somnade vi sött tillsammans.
På morgonen blev vi väckta av Pattie som ruskade om oss. Jag la först kudden över huvudet men då kom jag på att jag inte direkt var hemma. Jag kom också på att jag och Justin låg alldeles nakna under täcket. Pinsamt..! Jag satte mej försiktigt upp i sängen med täcket över mej och kollade på Pattie.
-Godmorgon, gud vad svårt det är att få upp er, haha! Kan du försöka få upp Justin så går jag och väcker upp dom andra, sa Pattie mjukt.
-Visst, sa jag och log.
-Ok, tack så mycket! sa Pattie och gick ut ur rummet. Jag vände mej om mot Justin som fortfarande låg och snarkade under täcket. Jag ruskade om honom men han mumlade bara att han inte ville gå upp. Då nöp jag honom i armen och han flög upp. Han tittade chockat på mej.
-Vad håller du på med?
Jag höll mej för skratt.
-Din mamma har typ väckt oss i tusen år, sa jag och log.
Justin kollade på mej med stora ögon.
-Va? Har min mamma vart här inne? Jag har inte ens hört henne isåfall. Fan va pinsamt.. Vi låg ju liksom nakna, sa han och skrattade sedan lite.
-Jag vet, men hon märkte inget. Kom igen nu, vi tar på oss kläder.
Justin gäspade stort och några minuter senare var vi klara. Vi gick tillsammans ner till TV-rummet och där satt Caitlin, Christian och Jaden. Dom såg hur trötta ut som helst.
-Vart är Ryan och Chaz? frågade jag.
-Dom sover fortfarande, Pattie kan inte ens få upp dom, sa Christian och skrattade.
-Det vi måste göra något åt, sa Justin och skrattade.
Vi hängde efter honom och sakta öppnade han dörren. Ryan och Chaz låg i varsin säng snarkandes. Justin viskade åt oss att skrika på 1,2,3.
-1,2..3, viskade Justin och sedan skrek vi alla på samma gång.
Ryan flög up ur sängen och Chaz ramlade ner på golvet. Vi skrattade så mycket att vi la oss ner på golvet.
-Det där var fan inte kul, sa Chaz och tog sej för armen.
-Jag fick faktiskt ont, sa han sedan.
-Ja, och ni har typ gjort mej döv, sa Ryan surt.
-Äh, kom igen era töntar, sa Justin och skrattade.
Vid klockan 6 (på morgonen) åkte vi till flygplatsen. När vi var framme vid flygplatsen var det fortfarande 40 min kvar tills vi skulle gå på flygplanet. Så vi bestämde oss för att köpa lite godis från en automat. När vi hade fått vårat godis så var det bara Chaz kvar. När han äntligen hade fått ut sitt godis så puttade Christian till honom så att han tappade det på marken.
-Jätte snällt, verkligen! sa Chaz och himlade med ögonen.
Vi började gapskratta och tillsist började Chaz också skratta.
JUSTINS PERSPEKTIV
Äntligen var det dags att gå på flygplanet. Jag och Alicia satte oss bredvid varandra i ett säte och dom andra några säten bort. Det här skulle bli så kul!! Jag älskar att flyga även fast jag redan har gjort det en massa gånger. Jag vände mej om mot Alicia som såg ut att skaka.
-Vad är det? frågade jag oroligt.
-Jag har aldrig flygit förut.. Och jag är rädd.. sa hon tyst.
Jag la min ena arm om henne och kysste henne på kinden.
-Var inte rädd, jag är här med dej hela tiden. Ok?
-Ok, sa hon och log.
Hon la sitt huvud på min axel och jag lutade mitt huvud mot hennes.
-Du vet att jag älskar dej va? sa jag och log för mej själv.
-Ja, och du vet väl att jag älskar dej?
-Ja, såklart. It's ME+U, remember? sa jag och lyfte min arm och visade henne armbandet.
Hon lyfte också upp sin arm och la den bredvid min. Vi kollade på våra armband och log.
-ME+U, viskade hon tyst och kysste mej sedan på munnen.
Det var en lång och varm kyss. Sedan la hon sitt huvud på min axel igen.
Efter en stund märkte jag att alla hade somnat förutom jag. Jag la mitt huvud på Alicias och log för mej själv. Och innan jag också somnade tänkte jag på en sak.
"Det här är inte slutet, det här är bara början..."
SLUUUUUUUUUUUUT ! :DDDDDD
Lite töntigt slut men visste inte hur jag skulle avsluta..
BOMBA MED KOMMENTARER , TACK ! :D HAHA.
ME+U - chapter 93
-Jag älskar dej, viskade hon sedan.
Jag kollade in i hennes vackra blåa ögon.
-Jag älskar dej med.
Vi log mot varandra och gick till Pattie och dom andra, men stannade plötsligt och vände oss om när en dörr öppnades.....
-----------------------------------------------
Tycker ni att det var bra att dom har förlät Jasmine ? Haha.
DET BLIR BARA EN DEL TILL OCH SEN ÄR NOVELLEN SLUT ! KOMMENTERA :D
Jag kollade in i hennes vackra blåa ögon.
-Jag älskar dej med.
Vi log mot varandra och gick till Pattie och dom andra, men stannade plötsligt och vände oss om när en dörr öppnades.....
ALICIAS PERSPEKTIV
Jag och Justin vände oss plötsligt om när en dörr öppnades. I dörröppningen stod.. Jasmine. Jag och Justin kollade chockat på henne. Vad gjorde hon här? Hur kunde ens med att komma hit efter allt hon hade gjort mot oss? Justin tog ett hårt tag om min hand och kollade surt på Jasmine.
-Vad gör du här? Hoppas du har något viktigt att säga annars kan du dra! sa Justin bestämt och spände blicken i henne.
Jasmine gick lite närmre oss och stannade sedan.
-Ja, eftersom ni ska åka på turnén snart så ville jag bara hinna säga förlåt. Jag är verkligen ledsen för allt jag har gjort. Jag har tänkt på det nästan varenda kväll när jag ska sova och jag har vart en riktig idiot..
Justin avbröt henne.
-Ja, det har du verkligen vart, sa han surt.
Hon fortsatte.
-Jag lovar att jag aldrig ska göra om det och jag ska låta er vara från och med nu. Jag hoppas ni kan förlåta mej..
Hon tystnade och kolla hela tiden in i våra ögon, speciellt i mina. Jag visste inte vad jag skulle säga. Självklart var jag fortfarande sur på henne för det hon hade gjort, men.. Kanske var det dags att förlåta? Det hade ju trots allt gått några månader sen det hände nu. Hon verkade faktiskt ledsen över det hon hade gjort och det hon sa lät ärligt. Jag märkte att Usher och Pattie hade ställt sej bakom oss med armarna i kors tittandes på Jasmine.
Jag vände mej om mot Justin och kollade in i hans ögon. Han såg riktigt sur ut, han snörpte på munnen.
-Jag tänker inte förlåta henne. Hon kan bara dra..
Jag avbröt honom och kollade allvarligt på honom.
-Justin.. Jag tycker vi ska förlåta henne. Det har gått flera månader och det är nog dags att förlåta nu!
Justin kollade länge på mej och sen log han lite lätt.
-Du har rätt. Det är lika bra att göra det nu.
Vi vände oss om mot Jasmine som stog och vickade nervöst på fötterna.
Jag tog ett djupt andetag och hon kollade upp på mej.
-Ok, vi förlåter dej Jasmine. Du har vart en idiot ja, men alla gör sina misstag. Jag tycker iallafall att det var riktigt modigt av dej att komma hit och säga det här till oss.
Jag såg hur det ryckte till lite i hennes kinder. Och tillslut spred det sej ett stort leende över hennes ansikte.
-Förlåter ni mej verkligen? Tack så mycket, ni fattar inte hur bra det känns just nu.
-Ja, vi förlåter dej. Gör bara aldrig om det! sa Justin bestämt men ändå snällt.
-Jag lovar! Men jag måste faktiskt åka nu. Jag ska åka till New York men vi ses väl någon gång. Hejdå!
Hon gav oss ett sista leende och sedan öppnade hon dörren och gick ut.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag kunde inte riktigt fatta att Jasmine hade kommit hit och sagt förlåt. Det hade jag aldrig ens kunnat fantisera i mina vildaste fantasier. Fast det kändes faktiskt bra att vi hade förlåtit henne. När Jasmine hade lämnat rummet kollade jag på Alicia igen som log stort mot mej. Jag log tillbaka och kollade sedan på Usher och mamma.
-Det var väldigt snällt av er att förlåta henne, sa Usher.
Mamma nickade och jag log mot dom. Jag antar att dom har rätt..
Efter en stund bestämde vi oss för att åka hem. Mamma och dom andra åkte i Ushers bil medans jag körde hem Alicia i min bil. Vi satte på radion som vanligt och pratade om allt möjligt.
-Var det kul att träna på låten då? frågade jag och log.
-Ja, jätte kul! Kan knappt vänta tills vi ska sjunga den på scen tillsammans!
-Inte jag heller.. sa jag och fantiserade hur det skulle se ut.
Jag kom då plötsligt på att jag inte hade berättat att för Alicia att Ryan, Chaz, Christian, Caitlin och Jaden skulle också hänga med på turnén.
-Förresten, jag har glömt av att berätta det här men Ryan, Chaz, Christian, Caitlin och Jaden ska också hänga med på turnén. Kul va?
Hon log stort mot mej.
-JA!! Du fattar inte hur mycket jag älskar dom, haha! Det kommer bli skit kul! När kommer dom?
-Umm, dom kommer nästa vecka, några dagar innan vi åker typ.
-OK!
Vi log mot varandra och efter ett tag var vi framme vid hennes hus. Vi kysste varandra hejdå och jag kollade på henne hela tiden medans hon gick till sitt hus. När hon var framme vid dörren log hon mot mej och jag log tillbaka. Sedan startade jag bilen och körde hemåt, turnén kommer bli awesome!
-Vad gör du här? Hoppas du har något viktigt att säga annars kan du dra! sa Justin bestämt och spände blicken i henne.
Jasmine gick lite närmre oss och stannade sedan.
-Ja, eftersom ni ska åka på turnén snart så ville jag bara hinna säga förlåt. Jag är verkligen ledsen för allt jag har gjort. Jag har tänkt på det nästan varenda kväll när jag ska sova och jag har vart en riktig idiot..
Justin avbröt henne.
-Ja, det har du verkligen vart, sa han surt.
Hon fortsatte.
-Jag lovar att jag aldrig ska göra om det och jag ska låta er vara från och med nu. Jag hoppas ni kan förlåta mej..
Hon tystnade och kolla hela tiden in i våra ögon, speciellt i mina. Jag visste inte vad jag skulle säga. Självklart var jag fortfarande sur på henne för det hon hade gjort, men.. Kanske var det dags att förlåta? Det hade ju trots allt gått några månader sen det hände nu. Hon verkade faktiskt ledsen över det hon hade gjort och det hon sa lät ärligt. Jag märkte att Usher och Pattie hade ställt sej bakom oss med armarna i kors tittandes på Jasmine.
Jag vände mej om mot Justin och kollade in i hans ögon. Han såg riktigt sur ut, han snörpte på munnen.
-Jag tänker inte förlåta henne. Hon kan bara dra..
Jag avbröt honom och kollade allvarligt på honom.
-Justin.. Jag tycker vi ska förlåta henne. Det har gått flera månader och det är nog dags att förlåta nu!
Justin kollade länge på mej och sen log han lite lätt.
-Du har rätt. Det är lika bra att göra det nu.
Vi vände oss om mot Jasmine som stog och vickade nervöst på fötterna.
Jag tog ett djupt andetag och hon kollade upp på mej.
-Ok, vi förlåter dej Jasmine. Du har vart en idiot ja, men alla gör sina misstag. Jag tycker iallafall att det var riktigt modigt av dej att komma hit och säga det här till oss.
Jag såg hur det ryckte till lite i hennes kinder. Och tillslut spred det sej ett stort leende över hennes ansikte.
-Förlåter ni mej verkligen? Tack så mycket, ni fattar inte hur bra det känns just nu.
-Ja, vi förlåter dej. Gör bara aldrig om det! sa Justin bestämt men ändå snällt.
-Jag lovar! Men jag måste faktiskt åka nu. Jag ska åka till New York men vi ses väl någon gång. Hejdå!
Hon gav oss ett sista leende och sedan öppnade hon dörren och gick ut.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag kunde inte riktigt fatta att Jasmine hade kommit hit och sagt förlåt. Det hade jag aldrig ens kunnat fantisera i mina vildaste fantasier. Fast det kändes faktiskt bra att vi hade förlåtit henne. När Jasmine hade lämnat rummet kollade jag på Alicia igen som log stort mot mej. Jag log tillbaka och kollade sedan på Usher och mamma.
-Det var väldigt snällt av er att förlåta henne, sa Usher.
Mamma nickade och jag log mot dom. Jag antar att dom har rätt..
Efter en stund bestämde vi oss för att åka hem. Mamma och dom andra åkte i Ushers bil medans jag körde hem Alicia i min bil. Vi satte på radion som vanligt och pratade om allt möjligt.
-Var det kul att träna på låten då? frågade jag och log.
-Ja, jätte kul! Kan knappt vänta tills vi ska sjunga den på scen tillsammans!
-Inte jag heller.. sa jag och fantiserade hur det skulle se ut.
Jag kom då plötsligt på att jag inte hade berättat att för Alicia att Ryan, Chaz, Christian, Caitlin och Jaden skulle också hänga med på turnén.
-Förresten, jag har glömt av att berätta det här men Ryan, Chaz, Christian, Caitlin och Jaden ska också hänga med på turnén. Kul va?
Hon log stort mot mej.
-JA!! Du fattar inte hur mycket jag älskar dom, haha! Det kommer bli skit kul! När kommer dom?
-Umm, dom kommer nästa vecka, några dagar innan vi åker typ.
-OK!
Vi log mot varandra och efter ett tag var vi framme vid hennes hus. Vi kysste varandra hejdå och jag kollade på henne hela tiden medans hon gick till sitt hus. När hon var framme vid dörren log hon mot mej och jag log tillbaka. Sedan startade jag bilen och körde hemåt, turnén kommer bli awesome!
-----------------------------------------------
Tycker ni att det var bra att dom har förlät Jasmine ? Haha.
DET BLIR BARA EN DEL TILL OCH SEN ÄR NOVELLEN SLUT ! KOMMENTERA :D
ME+U - chapter 92
När han hade lagt på var han tvungen att gå. Hans mamma och crew ville planera lite innan turnén. Jag kysste honom flera gånger på munnen och sedan försvann han ut. Jag kollade efter honom i fönstret som vanligt och log för mej själv. JAG SKULLE FÅ ÅKA MED PÅ JUSTINS TURNÉ! Kunde jag bli lyckligare?
-------------------------------------------
Vem är det som kommer in genom dörren ? Who knows.. ;)
Blir en eller två delar till , SEN ÄR NOVELLEN SLUT ! KOMMENTERA OM DET FINNS NÅGRA NATTUGGLOR DÄR UTE ! :D
JUSTINS PERSPEKTIV
Veckorna rullade på och nu hade en och en halv månad gått. Jag hade fyllt 17 hela år också, det är sjukt hur snabbt tiden går. Men det bästa var nog festen som Alicia och mitt crew fixade åt mej. Dom hade bjudit in en massa folk, dom hade fixat allt jätte fint, dom hade verkligen lagt ner tid. Det var den bästa festen jag någonsin hade vart på! Nu var det bara två veckor kvar tills turnén, först skulle vi åka till danmark har vi bestämt. Jag och Jag och Alicia är reddan taggade, det ska bli så otroligt kul. Men det bästa är ju att hon ska med, absolut!
Jag hoppade in i bilen och började köra mot Alicias hus. Vi skulle träna på overboard tillsammans för första gången nu. Hon ville även ta några sång lektioner innan för att vara helt säker på sin röst. När jag var framme vid hennes hus stod hon redan utanför. Jag klev ut ur bilen och kramade om henne, det var faktiskt två dagar sen sist vi såg varandra. Vi hoppade in i bilen igen och körde mot studion, inte för att vi skulle spela in något men det är där vi ska träna på låten. Vi satte på radion och lyssnade på musik medans vi pratade.
Veckorna rullade på och nu hade en och en halv månad gått. Jag hade fyllt 17 hela år också, det är sjukt hur snabbt tiden går. Men det bästa var nog festen som Alicia och mitt crew fixade åt mej. Dom hade bjudit in en massa folk, dom hade fixat allt jätte fint, dom hade verkligen lagt ner tid. Det var den bästa festen jag någonsin hade vart på! Nu var det bara två veckor kvar tills turnén, först skulle vi åka till danmark har vi bestämt. Jag och Jag och Alicia är reddan taggade, det ska bli så otroligt kul. Men det bästa är ju att hon ska med, absolut!
Jag hoppade in i bilen och började köra mot Alicias hus. Vi skulle träna på overboard tillsammans för första gången nu. Hon ville även ta några sång lektioner innan för att vara helt säker på sin röst. När jag var framme vid hennes hus stod hon redan utanför. Jag klev ut ur bilen och kramade om henne, det var faktiskt två dagar sen sist vi såg varandra. Vi hoppade in i bilen igen och körde mot studion, inte för att vi skulle spela in något men det är där vi ska träna på låten. Vi satte på radion och lyssnade på musik medans vi pratade.
ALICIAS PERSPEKTIV
-Så.. Är du nervös för att träna på låten? frågade Justin och log flirtigt.
-Haha nej, faktiskt inte, tycker bara att det ska bli kul!
-Vad bra, men det kommer bli ännu roligare på scenen.
-Såklart!
Vi log mot varandra och pratade vidare. Efter en stund var vi framme vid studion. Vi gick in och jag kollade mej omkring, jag hade aldrig nånsin vart i en riktig studio förut. Jag skulle faktiskt vilja pröva spela in en låt någon gång, skulle säkert vara jätte kul. Inne i studion fanns också Usher, Pattie och några från Justins crew.
-Hej, äntligen är ni här! Alicia, är du nervös? frågade Usher glatt.
-Nejdå, inte alls, sa jag och log tillbaks.
Pattie gav mej och Justin en kram och en stund senare körde vi igång. Jag fick texten och jag lärde mej den nästan på en gång, jag skulle alltså börja sjunga den första versen. Först sjöng vi lite lätt utan musik och sen med musik. Musiken startades och jag började sjunga den första versen.
It's feels like we've been out at sea. So back and forth that how it seems".
När jag hade sjungt klart min del så stannade Usher musiken och alla kollade på mej.
Jag kollade generat på dom och sen på Justin som log stort mot mej.
-Wow, Justin sa att du var bra, men såhär bra trodde jag inte att det skulle va!? sa Usher och skrattade.
-Ja, du sjunger ju jätte fint, sa Pattie och läg vänligt.
Alla i crewet nickade och berömde mej. Jag kände hur jag blev alldeles röd i ansiktet.
-Åh tack så mycket allihopa! sa jag glatt och Justin log fortfarande stort mot mej.
-Baby, du är bäst, sa han och musiken startades igen.
Vi sjöng refrängen ihop och det kändes otroligt. Våra röster går verkligen bra ihop. Jag och Justin kollade hela tiden i i varandras ögon medans vi sjöng och det kändes som allt annat om oss bara försvann.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag visste redan nu att det skulle bli bättre än bäst på scenen. Alicia hade redan lärt sej låten och hennes röst är ängalik. När vi hade sjöngt klart låten gav jag henne en puss på munnen när alla tittade bort.
-You're amazing, viskade jag tyst efteråt.
Hon svarade inte utan kysste mej snabbt på munnen.
-Jag älskar dej, viskade hon sedan.
Jag kollade in i hennes vackra blåa ögon.
-Jag älskar dej med.
Vi log mot varandra och gick till Pattie och dom andra, men stannade plötsligt och vände oss om när en dörr öppnades.....
Wooh, jag var verkligen taggad inför turnén och även att träna på overboard. Det skulle bli så himla kul! Jag och Justin satt och lyssnade på musik medans vi pratade om allt möjligt.
-Så.. Är du nervös för att träna på låten? frågade Justin och log flirtigt.
-Haha nej, faktiskt inte, tycker bara att det ska bli kul!
-Vad bra, men det kommer bli ännu roligare på scenen.
-Såklart!
Vi log mot varandra och pratade vidare. Efter en stund var vi framme vid studion. Vi gick in och jag kollade mej omkring, jag hade aldrig nånsin vart i en riktig studio förut. Jag skulle faktiskt vilja pröva spela in en låt någon gång, skulle säkert vara jätte kul. Inne i studion fanns också Usher, Pattie och några från Justins crew.
-Hej, äntligen är ni här! Alicia, är du nervös? frågade Usher glatt.
-Nejdå, inte alls, sa jag och log tillbaks.
Pattie gav mej och Justin en kram och en stund senare körde vi igång. Jag fick texten och jag lärde mej den nästan på en gång, jag skulle alltså börja sjunga den första versen. Först sjöng vi lite lätt utan musik och sen med musik. Musiken startades och jag började sjunga den första versen.
It's feels like we've been out at sea. So back and forth that how it seems".
När jag hade sjungt klart min del så stannade Usher musiken och alla kollade på mej.
Jag kollade generat på dom och sen på Justin som log stort mot mej.
-Wow, Justin sa att du var bra, men såhär bra trodde jag inte att det skulle va!? sa Usher och skrattade.
-Ja, du sjunger ju jätte fint, sa Pattie och läg vänligt.
Alla i crewet nickade och berömde mej. Jag kände hur jag blev alldeles röd i ansiktet.
-Åh tack så mycket allihopa! sa jag glatt och Justin log fortfarande stort mot mej.
-Baby, du är bäst, sa han och musiken startades igen.
Vi sjöng refrängen ihop och det kändes otroligt. Våra röster går verkligen bra ihop. Jag och Justin kollade hela tiden i i varandras ögon medans vi sjöng och det kändes som allt annat om oss bara försvann.
JUSTINS PERSPEKTIV
Jag visste redan nu att det skulle bli bättre än bäst på scenen. Alicia hade redan lärt sej låten och hennes röst är ängalik. När vi hade sjöngt klart låten gav jag henne en puss på munnen när alla tittade bort.
-You're amazing, viskade jag tyst efteråt.
Hon svarade inte utan kysste mej snabbt på munnen.
-Jag älskar dej, viskade hon sedan.
Jag kollade in i hennes vackra blåa ögon.
-Jag älskar dej med.
Vi log mot varandra och gick till Pattie och dom andra, men stannade plötsligt och vände oss om när en dörr öppnades.....
-------------------------------------------
Vem är det som kommer in genom dörren ? Who knows.. ;)
Blir en eller två delar till , SEN ÄR NOVELLEN SLUT ! KOMMENTERA OM DET FINNS NÅGRA NATTUGGLOR DÄR UTE ! :D
