LOVE OF MY LIFE - chapter 5
Jag kunde klart och tydligt höra skrik från parken, det lät som en tjejs skrik. Skriken blev bara högre och högre och jag visste inte vad jag skulle göra. Skulle jag gå och kolla eller vända hemåt? Nej, jag kan inte, jag måste hjälpe henne, vem det nu än är, jag började springa mot parken det snabbaste jag kunde och mitt hjärta dunkade hårt inne i min bröstkorg...
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jasons händer rörde vid mina bröst och han log elakt.
-Du är allt en liten slampa du..
Jag slog bort hans händer och tänkte precis springa iväg men Liam tog tag i mej och slängde mej fram till Jason igen som stod och flinade.
-Det är ingen idé att försöka springa, Noelle. Jag vet att du vill det här, tror du inte att jag vet att du var en liten hora borta i New York? VA? skrek han i mitt ansikte och jag kände hur hela mitt ansikte fylldes med tårar.
-Låt mej va.. viskade jag och backade bakåt men där stod Liam och vaktade.
-Nu ska vi allt visa dej hur det går till för såna som dej.. sa Jason och började skratta.
Jag kände hur hela min kropp började darra och tårarna blev bara fler och fler. Mitt hjärta bankade hårt och jag trodde jag skulle spy vilken sekund som helst, så rädd var jag. Jason slängde sej på mej och började försöka ta av min tröja.
-NEEEEEEEEEEEEJ! SLUTA NEEEEJ! JAG VILL INTE!! skrek jag och försökte komma bort från Jason.
-HÅLL HENNE DÅ FÖRFAN! skrek Jason till Liam och Liam tog tag i mina armar och la mej ner på marken.
Jason slev av mej tröjan och smekte mej över brösten. Jag kände mej så hjälplös, jag hade vart med om den här känslan förut, hur mycket jag än kämpade skulle jag aldrig komma loss, hur mycket jag än ville att det skulle ta slut, skulle det inte ta slut. Inte igen, snälla inte igen, tänkte jag hela tiden i mitt huvud medans jag sparkade och stretade emot Jasons hårda händer.
-NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! skrek jag det högsta jag kunde och sparkade Jason det hårdaste jag kunde i magen.
Jag såg hur hela hans ansikte förvred sej och han tog sats och slog till mej i ansiktet med knytnäven. Det blev alldeles svart för ögonen men vaknade jag till igen och Jason hade nästan fått av mina byxor.
Jag började skrika igen och försökte ta mej ur Liams grepp men det gick inte, han var för stark.
När Jason hade fått av mej mina byxor skrek jag som aldrig förr och han sparkade mej i magen flera gånger och slog till mej i ansiktet igen.
-HÅLLKÄFTEN DIN JÄVLA HORA ANNARS BLIR DET BARA VÄRRE! väste Liam och tog tag i mitt hår och släppte sedan igen.
Deras röster började sakta försvinna och min kropp flög iväg kändes det som. Men ändå stretade jag emot det bästa jag kunde, jag skulle inte låta det hända igen, jag hade lovat mej själv att det ALDRIG skulle få hända igen. Jason hade fått av sej sin tröja och snart hade hans byxor också åkt av.
-Sådär, nu ska du få se, sa han hest och jag stängde ögonen. SNÄLLA, HJÄLP MEJ NÅGON!
Jason skulle precis ta av mina underkläder och jag bara väntade på smärtan, som aldrig skulle ta slut. Men den kom inte, istället kände jag hur både Liam och Jason hade släppt sina grepp om mej. Jag öppnade ögonen och där låg Jason och Liam kvidande av smärta på marken.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag sprang in i den mörka parken och följde det hemska skriket som fick minsta lilla hårstå på min kropp att resa sej. Då såg jag det, det var det hemskaste jag nånsin hade sett i mitt liv. Jag kunde inte tro mina ögon, jag kunde inte röra mej, mina ögon stirrade stort Liam som höll i Noelle och Jason som nästan låg över Noelle. Noelle skrik fick mej att bli som förlamad men då vaknade jag till och sprang det snabbast jag kunde fram till dom. Dom hade inte sett mej än, jag tog tag i Jason och slog till honom det hårdaste jag kunde i hans ansikte så att han ryggade bakåt och föll ner på marken. Sedan tog jag tag i Liam och knäade honom i magen så att han också föll ner på marken bredvid Jason.
Jag andades andfått och darrade av ilska. Jag vände mej sedan om mot Noelle som låg och skakade på marken. Hennes ansikte var blodigt och hon hade sår och blåmärken över hela kroppen. Herregud.. Vafan hade dom gjort med henne? Hur fan kunde dom?
Jag såg hur Noelle öppnade sina ögon och kollade livrädd in i mina ögon. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag måste bara få bort henne härifrån från Jason och Liam.
-VAFAN HÅLLER DU PÅ MED? skrek Liam och tog sej för magen.
-PRECIS DIN JÄVLA BÖG! INGEN VILL HA DEJ HÄR BEAVER! STICK BÖGHELVETE! skrek Jason.
Jag tänkte precis gå fram och slå Jason igen med Liam drog upp honom och båda sprang iväg det snabbaste dom kunde. Jävla idioter, jävla fucking idioter.
Jag darrade fortfarande i hela kroppen och mitt ansikte var blött av svett. Jag böjde mej snabbt ner mot Noelle.
-Jag ska hjälpa dej, Noelle.. sa jag tyst och försökte få upp henne från marken.
Hennes kropp var tung och det såg ut som att hon skulle svimma när som helst.
När jag hade fått henne att sätta sej upp så brast hon ut i gråt och slängde sej i min famn. Hon håll hårt om mej och snyftade inne i mitt bröst. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kände att jag också var påväg att gråta. Jag hade aldrig nånsin vart med om något sånt här. Jag la mina armar om henne och kände hur det föll ner en tår för kinden och den föll ner i hennes hår.
-Gå inte, lämna mej inte.. snyftade hon fram och höll om mej ännu hårdare.
-Jag lämnar dej inte. Allt kommer bli bra, var inte rädd, sa jag och strök hennes nakna och kalla rygg.
NOELLE'S PERSEPKTIV
Jag fattade inte vad jag höll på med, jag fattade inte vad som hände eller vad som hade hänt. Jag kände bara Justins varma och trygga armar runt om min kropp och jag lutade mitt huvud mot hans bröst och snyftade. Jag darrade fortfarande, var jag verkligen säker nu? Mitt huvud snurrade och det kändes som att jag skulle somna vilken sekund som helst. Justin försökte få upp mej på ben men jag höll bara ett hårdare tag om hans rygg.
-Gå inte, gå inte, jag är rädd, gå inteeeee, snyftade jag flera gånger om.
-Jag lovar, jag ska inte gå. Jag ska bara hjälpa dej att ställa dej upp, kom här.
Han tog ett stadigt tag om mej och hela min kropp värkte av smärta. Jag flämtade till.
-Shit, förlåt, sa Justin och höll mej i ett mjukare grepp.
Jag mindes inte så mycker mer för att gick så fort. Justin fick på mej mina kläder och sen help plötsligt satt vi i hans bild påväg hem till honom. Jag kollade på mej själv i bilspegeln, blåmärket runt mitt öga hade börjat träda fram, min läpp var sprucken och jag hade blod i ansiktet från min näsa.
-Vi måste tvätta av dej och sen ringer vi polisen och anmäler Jason och Liam. Ok?
Jag ryckte till och kollade förtvivlat på Justin som kollade sorgset på mej.
-Va? NEJ! Vi kan inte ringa till polisen, snälla nej. Jag ber dej, gör det inte, bad jag och det rann ner tårar för mina kinder igen.
-Noelle, ta det lugnt. Vi måste ringa, vi kan ju inte låta dom komma undan med det här! Dom har misshandlat dej och dom.. dom nästan.. våldt..
Jag avbröt Justin snabbt, jag ville inte höra ordet, jag ville inte höra det äckliga ordet våldtog.
-Nej!! Allt kommer bara bli värre, snälla lyssna på mej. Ring inte!!
Tårarna blev bara fler och fler och jag kollade ner i mitt knä.
-Ok, ok. Jag ringer inte, men vi borde göra. Ta det bara lugnt nu.. sa han mjukt och jag slöt ögonen.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Vi borde egentligen ringa polisen, men jag kunde inte säga emot Noelle. Hon fick panik så fort jag sa att vi behövde ringa polisen så jag får väl lyssna då. Jag kunde inte sluta titta på Noelle, hon såg alldeles förstörd ut. När jag såg att hon grät igen kände jag hur jag fick en stor klump i halsen. Det var nära på att jag också började gråta men jag höll mej. Jag harklade mej och efter en liten, liten stund var vi snart framme vid mitt hus.
-Justin.. Egentligen behöver du inte hjälpa mej. Du kan bara skjutsa hem mej eller så kan jag gå hem, sa Noelle hest.
-Nej! Jag kan inte låta dej gå hem ensam. Nu åker vi hem till mej, min mamma kan säkert hjälpa oss, sa jag mjukt och log.
-Ehm.. Din mamma? Jag vill.. asså inte att någon ska få reda på vad som har hänt.
-Ok, jag förstår.
Efter några minuter var vi inne i mitt hus och jag hade tvättat av Noelles ansikte och såren på hennes kropp. Jag kunde se att hon var riktigt generad för hon sa knappt något när vi gick upp på mitt rum. Hon satte sej försikigt i min säng och kollade runt om sej.
-Vill du låna telefonen? Du måste ju berätta till dina föräldrar vad som har hänt, sa jag och räckte henne telefonen.
-Nej, det behövs inte. Jag kan berätta när jag kommer hem, sa hon tyst.
Jag kunde se att hon ljög men jag sa inget. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra så jag satte mej bredvid henne i sängen. Mamma hade inte vaknat än, tur för Noelle eftersom hon inte vill att någon ska veta. För om mamma hade sett hur Noelle hade sett ut hade hon ringt polisen direkt.
Jag märkte att Noelle blev nervös när jag satte mej bredvid henne. Hon satt och skruvade på sej och fingrade på sitt hår. Jag harklade mej lite lätt och öppnade munnen.
-Vad var det som hände egentligen? Vad gjorde du i parken nu?
-Ehm.. Jag gick bara dit för jag ville och så helt plötsligt kommer Jason och Liam fram från ingenstans. Jag försökte eh.. gå ifrån dom men dom.. eh stoppade mej.. och ja..
Jag hörde på hennes röst att hon var påväg att gråta igen.
-Ok.. svarade jag och sen satt vi tysta igen.
Jag kunde inte sluta att titta på henne, även fast hon hade en stor blåtira runt ögat och en sprucken läpp så var hon fortfarande hur fin som helst. Hon strök fingrarna genom sitt långa, lena bruna hår och våra ögon möttes. Jag såg att hon blev generad för hon tittade genast bort. Jag log för mej själv och tittade på hennes perfekta läppar. Undrar hur det skulle kännas att få känna dom mot mina i bara några sekunder..?
Jag flyttade mej lite närmare Noelle och våra händer råkade nudda varandra.
-Sorry, sa jag och skrattade.
-Det gör inget, sa hon och log nervöst.
Det fanns inte ord för hur mycket jag hade lust att bara få krama om henne och berätta hur fin hon är.
Helt plötsligt stelnade jag till och mina ögon fastnade på hennes ena handled. Den var full med små ärr!!!
NOELLE'S PERSPEKTIV
Justin hade räddat mej. Han hade räddat mej från att bli våldtagen och ännu mer misshandlad. Är det ett tecken på att han bryr sej om mej? För annars hade han väl inte gjort det? Jag ville verkligen tacka honom på något sätt men jag visste inte hur. Han är iallafall den snällaste killen jag nånsin har träffat i hela mitt liv. Han fucking räddade mej.. han tog med mej hit till honom, tvättade av mej och nu sitter vi här i hans rum. Han bryr sej om mej, det var hur länge sen som helst sen jag kände en sån här känsla.
Jag tittade in i Justins fina bruna ögon. Tyckte jag dom var fina? Ja det gjorde jag. Han log mot mej men jag kollade bort och blev generad. Helt plötsligt märkte jag att Justins ögon hade fastnat på min handled. FAN! Jag drog snabbt ner min tröjärm och svärde för mej själv.
-Noelle.. Vad har du gjort? sa Justin chockat.
-Inget, sa jag tyst och hjärtat började dunka fortare.
-Du har ju skär..
-MEN NEJ! halvskrek jag och kollade in i Justins sorgsna ögon.
Jag kände mej genast taskig, jag borde inte ha skrikit åt honom. Han hade ju faktiskt räddat mej..
-Men.. Varför har du.. fortsatte Justin med darrande röst.
-FÖR ATT MITT LIV ÄR SKIT! OK? Om du var jag så skulle du förstå, sa jag argt och kände hur en tår föll ner från ögat.
Justin kollade sorgset på mej med fuktiga ögon.
-Förlåt Justin.. Jag måste gå.. sa jag och öppnade snabbt hans dörr och sprang nerför trapporna. Jag hörde att Justin skrek efter mej och sprang genast efter. Jag öppnade ytterdörren och sprang det snabbast jag kunde bort från hans hus även fast det värkte i hela min kropp.....
----------------------------------
WOW ! Nu fick ni en skit lång del ! Men ni ville ju ha det så.. ;)
Sorry för er som är lite känsliga , jag vet att jag har skrivit riktigt grova grejer men det känns mer riktigt då.
Och så älskar jag att skriva hur dom känner , känslor och sånt , tycker själv att det är kul att läsa hur folk känner. Ni kanske tycker det är lite tråkigt men aja.. :)
Det var ju iallafall tur att Justin räddade Noelle !! Och vad kommer Justin göra nu när han har sett att Noelle skär/skar sej ? Ni får se i nästa del ! ;) KOMMENTERA ALLIHOPA !
Jasons händer rörde vid mina bröst och han log elakt.
-Du är allt en liten slampa du..
Jag slog bort hans händer och tänkte precis springa iväg men Liam tog tag i mej och slängde mej fram till Jason igen som stod och flinade.
-Det är ingen idé att försöka springa, Noelle. Jag vet att du vill det här, tror du inte att jag vet att du var en liten hora borta i New York? VA? skrek han i mitt ansikte och jag kände hur hela mitt ansikte fylldes med tårar.
-Låt mej va.. viskade jag och backade bakåt men där stod Liam och vaktade.
-Nu ska vi allt visa dej hur det går till för såna som dej.. sa Jason och började skratta.
Jag kände hur hela min kropp började darra och tårarna blev bara fler och fler. Mitt hjärta bankade hårt och jag trodde jag skulle spy vilken sekund som helst, så rädd var jag. Jason slängde sej på mej och började försöka ta av min tröja.
-NEEEEEEEEEEEEJ! SLUTA NEEEEJ! JAG VILL INTE!! skrek jag och försökte komma bort från Jason.
-HÅLL HENNE DÅ FÖRFAN! skrek Jason till Liam och Liam tog tag i mina armar och la mej ner på marken.
Jason slev av mej tröjan och smekte mej över brösten. Jag kände mej så hjälplös, jag hade vart med om den här känslan förut, hur mycket jag än kämpade skulle jag aldrig komma loss, hur mycket jag än ville att det skulle ta slut, skulle det inte ta slut. Inte igen, snälla inte igen, tänkte jag hela tiden i mitt huvud medans jag sparkade och stretade emot Jasons hårda händer.
-NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! skrek jag det högsta jag kunde och sparkade Jason det hårdaste jag kunde i magen.
Jag såg hur hela hans ansikte förvred sej och han tog sats och slog till mej i ansiktet med knytnäven. Det blev alldeles svart för ögonen men vaknade jag till igen och Jason hade nästan fått av mina byxor.
Jag började skrika igen och försökte ta mej ur Liams grepp men det gick inte, han var för stark.
När Jason hade fått av mej mina byxor skrek jag som aldrig förr och han sparkade mej i magen flera gånger och slog till mej i ansiktet igen.
-HÅLLKÄFTEN DIN JÄVLA HORA ANNARS BLIR DET BARA VÄRRE! väste Liam och tog tag i mitt hår och släppte sedan igen.
Deras röster började sakta försvinna och min kropp flög iväg kändes det som. Men ändå stretade jag emot det bästa jag kunde, jag skulle inte låta det hända igen, jag hade lovat mej själv att det ALDRIG skulle få hända igen. Jason hade fått av sej sin tröja och snart hade hans byxor också åkt av.
-Sådär, nu ska du få se, sa han hest och jag stängde ögonen. SNÄLLA, HJÄLP MEJ NÅGON!
Jason skulle precis ta av mina underkläder och jag bara väntade på smärtan, som aldrig skulle ta slut. Men den kom inte, istället kände jag hur både Liam och Jason hade släppt sina grepp om mej. Jag öppnade ögonen och där låg Jason och Liam kvidande av smärta på marken.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag sprang in i den mörka parken och följde det hemska skriket som fick minsta lilla hårstå på min kropp att resa sej. Då såg jag det, det var det hemskaste jag nånsin hade sett i mitt liv. Jag kunde inte tro mina ögon, jag kunde inte röra mej, mina ögon stirrade stort Liam som höll i Noelle och Jason som nästan låg över Noelle. Noelle skrik fick mej att bli som förlamad men då vaknade jag till och sprang det snabbast jag kunde fram till dom. Dom hade inte sett mej än, jag tog tag i Jason och slog till honom det hårdaste jag kunde i hans ansikte så att han ryggade bakåt och föll ner på marken. Sedan tog jag tag i Liam och knäade honom i magen så att han också föll ner på marken bredvid Jason.
Jag andades andfått och darrade av ilska. Jag vände mej sedan om mot Noelle som låg och skakade på marken. Hennes ansikte var blodigt och hon hade sår och blåmärken över hela kroppen. Herregud.. Vafan hade dom gjort med henne? Hur fan kunde dom?
Jag såg hur Noelle öppnade sina ögon och kollade livrädd in i mina ögon. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag måste bara få bort henne härifrån från Jason och Liam.
-VAFAN HÅLLER DU PÅ MED? skrek Liam och tog sej för magen.
-PRECIS DIN JÄVLA BÖG! INGEN VILL HA DEJ HÄR BEAVER! STICK BÖGHELVETE! skrek Jason.
Jag tänkte precis gå fram och slå Jason igen med Liam drog upp honom och båda sprang iväg det snabbaste dom kunde. Jävla idioter, jävla fucking idioter.
Jag darrade fortfarande i hela kroppen och mitt ansikte var blött av svett. Jag böjde mej snabbt ner mot Noelle.
-Jag ska hjälpa dej, Noelle.. sa jag tyst och försökte få upp henne från marken.
Hennes kropp var tung och det såg ut som att hon skulle svimma när som helst.
När jag hade fått henne att sätta sej upp så brast hon ut i gråt och slängde sej i min famn. Hon håll hårt om mej och snyftade inne i mitt bröst. Jag visste inte vad jag skulle göra, jag kände att jag också var påväg att gråta. Jag hade aldrig nånsin vart med om något sånt här. Jag la mina armar om henne och kände hur det föll ner en tår för kinden och den föll ner i hennes hår.
-Gå inte, lämna mej inte.. snyftade hon fram och höll om mej ännu hårdare.
-Jag lämnar dej inte. Allt kommer bli bra, var inte rädd, sa jag och strök hennes nakna och kalla rygg.
NOELLE'S PERSEPKTIV
Jag fattade inte vad jag höll på med, jag fattade inte vad som hände eller vad som hade hänt. Jag kände bara Justins varma och trygga armar runt om min kropp och jag lutade mitt huvud mot hans bröst och snyftade. Jag darrade fortfarande, var jag verkligen säker nu? Mitt huvud snurrade och det kändes som att jag skulle somna vilken sekund som helst. Justin försökte få upp mej på ben men jag höll bara ett hårdare tag om hans rygg.
-Gå inte, gå inte, jag är rädd, gå inteeeee, snyftade jag flera gånger om.
-Jag lovar, jag ska inte gå. Jag ska bara hjälpa dej att ställa dej upp, kom här.
Han tog ett stadigt tag om mej och hela min kropp värkte av smärta. Jag flämtade till.
-Shit, förlåt, sa Justin och höll mej i ett mjukare grepp.
Jag mindes inte så mycker mer för att gick så fort. Justin fick på mej mina kläder och sen help plötsligt satt vi i hans bild påväg hem till honom. Jag kollade på mej själv i bilspegeln, blåmärket runt mitt öga hade börjat träda fram, min läpp var sprucken och jag hade blod i ansiktet från min näsa.
-Vi måste tvätta av dej och sen ringer vi polisen och anmäler Jason och Liam. Ok?
Jag ryckte till och kollade förtvivlat på Justin som kollade sorgset på mej.
-Va? NEJ! Vi kan inte ringa till polisen, snälla nej. Jag ber dej, gör det inte, bad jag och det rann ner tårar för mina kinder igen.
-Noelle, ta det lugnt. Vi måste ringa, vi kan ju inte låta dom komma undan med det här! Dom har misshandlat dej och dom.. dom nästan.. våldt..
Jag avbröt Justin snabbt, jag ville inte höra ordet, jag ville inte höra det äckliga ordet våldtog.
-Nej!! Allt kommer bara bli värre, snälla lyssna på mej. Ring inte!!
Tårarna blev bara fler och fler och jag kollade ner i mitt knä.
-Ok, ok. Jag ringer inte, men vi borde göra. Ta det bara lugnt nu.. sa han mjukt och jag slöt ögonen.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Vi borde egentligen ringa polisen, men jag kunde inte säga emot Noelle. Hon fick panik så fort jag sa att vi behövde ringa polisen så jag får väl lyssna då. Jag kunde inte sluta titta på Noelle, hon såg alldeles förstörd ut. När jag såg att hon grät igen kände jag hur jag fick en stor klump i halsen. Det var nära på att jag också började gråta men jag höll mej. Jag harklade mej och efter en liten, liten stund var vi snart framme vid mitt hus.
-Justin.. Egentligen behöver du inte hjälpa mej. Du kan bara skjutsa hem mej eller så kan jag gå hem, sa Noelle hest.
-Nej! Jag kan inte låta dej gå hem ensam. Nu åker vi hem till mej, min mamma kan säkert hjälpa oss, sa jag mjukt och log.
-Ehm.. Din mamma? Jag vill.. asså inte att någon ska få reda på vad som har hänt.
-Ok, jag förstår.
Efter några minuter var vi inne i mitt hus och jag hade tvättat av Noelles ansikte och såren på hennes kropp. Jag kunde se att hon var riktigt generad för hon sa knappt något när vi gick upp på mitt rum. Hon satte sej försikigt i min säng och kollade runt om sej.
-Vill du låna telefonen? Du måste ju berätta till dina föräldrar vad som har hänt, sa jag och räckte henne telefonen.
-Nej, det behövs inte. Jag kan berätta när jag kommer hem, sa hon tyst.
Jag kunde se att hon ljög men jag sa inget. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga eller göra så jag satte mej bredvid henne i sängen. Mamma hade inte vaknat än, tur för Noelle eftersom hon inte vill att någon ska veta. För om mamma hade sett hur Noelle hade sett ut hade hon ringt polisen direkt.
Jag märkte att Noelle blev nervös när jag satte mej bredvid henne. Hon satt och skruvade på sej och fingrade på sitt hår. Jag harklade mej lite lätt och öppnade munnen.
-Vad var det som hände egentligen? Vad gjorde du i parken nu?
-Ehm.. Jag gick bara dit för jag ville och så helt plötsligt kommer Jason och Liam fram från ingenstans. Jag försökte eh.. gå ifrån dom men dom.. eh stoppade mej.. och ja..
Jag hörde på hennes röst att hon var påväg att gråta igen.
-Ok.. svarade jag och sen satt vi tysta igen.
Jag kunde inte sluta att titta på henne, även fast hon hade en stor blåtira runt ögat och en sprucken läpp så var hon fortfarande hur fin som helst. Hon strök fingrarna genom sitt långa, lena bruna hår och våra ögon möttes. Jag såg att hon blev generad för hon tittade genast bort. Jag log för mej själv och tittade på hennes perfekta läppar. Undrar hur det skulle kännas att få känna dom mot mina i bara några sekunder..?
Jag flyttade mej lite närmare Noelle och våra händer råkade nudda varandra.
-Sorry, sa jag och skrattade.
-Det gör inget, sa hon och log nervöst.
Det fanns inte ord för hur mycket jag hade lust att bara få krama om henne och berätta hur fin hon är.
Helt plötsligt stelnade jag till och mina ögon fastnade på hennes ena handled. Den var full med små ärr!!!
NOELLE'S PERSPEKTIV
Justin hade räddat mej. Han hade räddat mej från att bli våldtagen och ännu mer misshandlad. Är det ett tecken på att han bryr sej om mej? För annars hade han väl inte gjort det? Jag ville verkligen tacka honom på något sätt men jag visste inte hur. Han är iallafall den snällaste killen jag nånsin har träffat i hela mitt liv. Han fucking räddade mej.. han tog med mej hit till honom, tvättade av mej och nu sitter vi här i hans rum. Han bryr sej om mej, det var hur länge sen som helst sen jag kände en sån här känsla.
Jag tittade in i Justins fina bruna ögon. Tyckte jag dom var fina? Ja det gjorde jag. Han log mot mej men jag kollade bort och blev generad. Helt plötsligt märkte jag att Justins ögon hade fastnat på min handled. FAN! Jag drog snabbt ner min tröjärm och svärde för mej själv.
-Noelle.. Vad har du gjort? sa Justin chockat.
-Inget, sa jag tyst och hjärtat började dunka fortare.
-Du har ju skär..
-MEN NEJ! halvskrek jag och kollade in i Justins sorgsna ögon.
Jag kände mej genast taskig, jag borde inte ha skrikit åt honom. Han hade ju faktiskt räddat mej..
-Men.. Varför har du.. fortsatte Justin med darrande röst.
-FÖR ATT MITT LIV ÄR SKIT! OK? Om du var jag så skulle du förstå, sa jag argt och kände hur en tår föll ner från ögat.
Justin kollade sorgset på mej med fuktiga ögon.
-Förlåt Justin.. Jag måste gå.. sa jag och öppnade snabbt hans dörr och sprang nerför trapporna. Jag hörde att Justin skrek efter mej och sprang genast efter. Jag öppnade ytterdörren och sprang det snabbast jag kunde bort från hans hus även fast det värkte i hela min kropp.....
----------------------------------
WOW ! Nu fick ni en skit lång del ! Men ni ville ju ha det så.. ;)
Sorry för er som är lite känsliga , jag vet att jag har skrivit riktigt grova grejer men det känns mer riktigt då.
Och så älskar jag att skriva hur dom känner , känslor och sånt , tycker själv att det är kul att läsa hur folk känner. Ni kanske tycker det är lite tråkigt men aja.. :)
Det var ju iallafall tur att Justin räddade Noelle !! Och vad kommer Justin göra nu när han har sett att Noelle skär/skar sej ? Ni får se i nästa del ! ;) KOMMENTERA ALLIHOPA !
Kommentarer
Postat av: Clara
Asså shit, det här är en av dom bästa novellerna jag har läst !! Vill bara ha meeeer !! :D
Postat av: Anonym
Helt allvarligt, jag tror inte att du som skriver förstår hur allvarligt det är med våldtäkt. Att skriva om det tycker jag känns respektlöst mot dom som faktiskt har varit med om det. Jag antar att du aldrig varit med om det, och du kan inte därför sätta dig in i hennes situation. Jag har varit i den sitsen, och du fattar inte du smärtsamt det är att läsa. Visst, jag har ett val att sluta läsa och det är din blogg, men det är fortfarande respektlöst mot mig och vi som blivit utsatta för våldtäckt.
Postat av: annaa
Jag håller med dig om att de är de bästa att läsa om deras känslor osv. Du är sjukt duktig :)
Postat av: ebba :) galet justin bieber fan
SKITBRA!!!!!!!!!
tycker ockå om att läsa om andras känslor :)
asså, omb!
den här novellen blir bara bättre o bättre
de är så bra att du inte skriver som alla andra,
för oftast brukar de typ hända samma saker,
men det har aldrig handlat om en mobbad tjej ;d
ÄLSKAR DEN <3
VILL BARA LÄSA MER MER MER MER MER
Postat av: Anonym
Mer! Du är ju as duktig!
Postat av: Julia
OMG SKITBRA! Justin är verkligen Noelles life sever:)
Postat av: V
OMB! Skiiiit bra!!!
Meeeer!!! :D
Postat av: Hannah
Beest!:D
Postat av: Vanessa
Längtar tills nästa del.
Postat av: Anonym
asbraa
men jag tycker att det snart ska ta slut med att killarna miss handlar henne och att dom andra e taskigaa !
men älskar den fortfarande !!! :D:D
Postat av: Julia ♥
OH MY GOSH, SÅ JÄVLA BRA !!!! <3 MEEEER !!! ♥ stackars henne ! :(( jättebra, låt dom va lite för sig själva nu :) låt dom känna varandra lite bättre ! ^^
Postat av: Anonym
AAASSSSS BRA!!
Postat av: linnea
suuper bra :D
Postat av: Julia
SHIIT! VERKLIGEN SKIIITBRA! :D
Postat av: N
Skit bra :) längtar till nästa del :D
Trackback
