bra bieber novell!
Hejsan! Jag ville bara länka en novell till er :) Jag har inte läst hela novellen för har inte haft tid men det jag har läst hittills är sjukt bra! Så, om ni vill ha en ny novell att läsa har ni en perfekt här! Kom igen nu, ge dom lite feedback :)
LOVE OF MY LIFE - chapter 56
Jag avlsutade med att hon är den finaste tjejen som finns i hela världen, och att hon ska komma ihåg det vad som än händer, för mej kommer hon alltid vara den finaste tjejen i hela världen. Och det spelar ingen roll hur många tjejer jag ser eller träffar, så kommer hon alltid vara den finaste. Alltid.
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Nästa morgon vaknade jag av att dörren smälldes igen däre nere. Någon hade kommit hem och antagligen var det mamma. Jag vände mej om och bredvid Noelle och sov sött. Jag bestämde mej för att inte väcka henne och gick tyst upp från sängen och ner för trapporna. I hallen stod mamma, Kenny och Scooter. När mamma fick syn på mej gav hon mej en hastig kram och kysste mej flera gånger på huvudet, sedan släppte hon mej och gav mej en allvarlig blick.
-Justin.. Vi måste prata. Om det här med Noelle. Sa hon och jag nickade. Hoppas det här skulle gå bra. Vi gick in till köket och satte oss ner vid bordet. Jag berättade hela historien, om hur jag hade fått ute henne och hela köret. Mamma vart alldeles chockad i början men började slappna av efter ett tag.
-Alltså.. Jag förstår att Noelle måste stanna här men.. Det du gjorde var helt sjukt. Det var allt förutom tillåtet! Men gjort är gjort som sagt. Men jag är fortfarande besviken på dej, men om Noelle ska stanna här måste jag först prata med hennes mamma.
-NEJ! Gör inte det. Hon kommer bara skicka tillbaka henne till rehabet fattar du väl? Asså åhhhh! Sa jag frustrerat.
-Men hennes mamma har nog redan fått reda på att Noelle är borta från rehabet, eller kommer nog få reda på det snart. Det förstår du väl själv, och det är ju här hon kommer leta först efter henne, eftersom hon vet att det var du som tog henne därifrån. Så det spelar ingen roll ifall jag säger detta till hennes mamma, Justin.
-Men.. Jag vet att hon kommer skicka tillbaka henne till rehabet och det kan jag inte bara gå med på. Jag har precis fått ut henne och ja..
-Ta det lugnt Justin. Jag ska prata med hennes mamma om det här. Oroa dej inte, men om det inte går som du vill får du lova att inte bli för besviken.
-Vi får väl se. Sa jag tyst och skulle precis gå bort från köket men Scooter stoppade mej.
-Vad är det nu då? Sa jag irriterat.
-Justin, jag är sjukt jäkla besviken på dej men jag accepterar dina val i livet men.. Det här måste du gottgöra. Jag är din manager så jag kan inte tillåta det här. Du måste fixa allt det här med konserterna och fansen. Och pressen, vet du hur mycket snack det har vart om dej?
-Jag ska fixa det. Herregud, det här inte slutet av världen. Jag klarar det här. Oroa er inte. Sa jag och gick sedan upp till mitt rum igen. Där låg Noelle och sov fortfarande. Jag satte mej på sängkanten och böjde mej ner och kysste henne mjukt på halsen. Hon ryckte till och slog upp ögonen och kollade på mej. Hon log och jag log tillbaka.
-Godmorgon söta du. Sa jag glatt.
-Godmorgon Biebs. Sa hon och skrattade.
-Min mamma är här och hon ska snacka med din mamma om det här.
-Men..
-Oroa dej inte, det kommer gå bra.
-Jag hoppas det. Jag vill verkligen inte lämna dej igen.
Jag smekte hennes kind och log försiktigt. Hon ska aldrig få åka bort från mej igen. Aldrig. Jag kysste henne mjukt på munnen och kramade sedan om henne.
-Förresten.. Jag måste fråga dej en sak. Jag vet att det här är känsligt men, jag måste få veta. Skärde du dej verkligen igen? Dina ärr verkar ju vara helt läkta, alltså gamla.
Jag kollade på Noelle och hon skakade snabbt på huvudet.
-Jag lovar, jag skärde mej inte igen. Jag skulle aldrig göra det, även fast jag inte hade dej då så tänkte jag inte ens tanken. För så lågt ville jag inte sjunka igen. Även fast det var svårt men nej. Jag gjorde det aldrig. Det var mamma som trodde att jag hade det, för Denver hade sagt det till henne och mamma tittade på mina gamla ärr och ja.. Det slutade såhär. Det var Denver's fel. Han ville säkert bara ha bort mej därifrån.
Noelle tittade lite sorgset på mej och jag smekte hennes kalla hand tills den blev varm.
-Jag förstår.. Jag vet att du aldrig skulle skära dej igen, men jag ville bara veta. Jag hade brytit ihop ifall du faktiskt hade gjort det. Jag vill aldrig se dej sån igen. Och jag fattar inte hur Denver kunde göra så. Jävla svin. Sa jag surt och kände sådant hat helt plötsligt.
Efter ett tag gick vi ner till köket för att prata lite mer mamma. Hon hade redan ringt Noelles mamma och hon skulle komma över senare mot kvällen för att prata mer. Jag såg att Noelle var riktigt nervös över det, vilket jag också var men jag höll mjukt i Noelles hand för att lugna ner henne. Pattie gav Noelle en lång kram.
-Gumman. Oroa dej inte, här är du alltid välkommen. Sa hon och Noelle nickade tacksamt.
Jag och Noelle gick upp till mitt rum och bestämde oss för att kolla på film. Vi la oss bekvämt i sängen och jag la min arm runt om henne och snosade henne i nacken. Hon luktade så gott, och jag hade verkligen saknat hennes doft. Hon fnissade och vände sej om för att ge mej en kyss. Sedan kollade vi på filmen. När filmen var slut hörde vi hur dörren där nere smälldes igen och folk började prata. Det lät som Noelles mamma, men det var inte bara hon, utan fler personer. Jag och Noelle tittade oroligt på varandra och gick försikigt nerför trappan för att ta reda på vilka det var.....
----------------------------------------------------
VÄRLDENS DÅLIGASTE UPDATERING JAG VET!
Nej jag har inte glömt av bloggen men jag har inte vart inne på den en endaste gång. Jag har inte ens brytt mej ifall jag tappar läsare eller så.. Förlåt :( Men jag orkar inte med bloggen längre och är lite osäker hur jag ska göra. Känner inte för det längre, men fortfarande vill jag skriva lite då och då. Jag skriver mer om det här senare..
KOMMENTERA IFALL NI VILL :)
Nästa morgon vaknade jag av att dörren smälldes igen däre nere. Någon hade kommit hem och antagligen var det mamma. Jag vände mej om och bredvid Noelle och sov sött. Jag bestämde mej för att inte väcka henne och gick tyst upp från sängen och ner för trapporna. I hallen stod mamma, Kenny och Scooter. När mamma fick syn på mej gav hon mej en hastig kram och kysste mej flera gånger på huvudet, sedan släppte hon mej och gav mej en allvarlig blick.
-Justin.. Vi måste prata. Om det här med Noelle. Sa hon och jag nickade. Hoppas det här skulle gå bra. Vi gick in till köket och satte oss ner vid bordet. Jag berättade hela historien, om hur jag hade fått ute henne och hela köret. Mamma vart alldeles chockad i början men började slappna av efter ett tag.
-Alltså.. Jag förstår att Noelle måste stanna här men.. Det du gjorde var helt sjukt. Det var allt förutom tillåtet! Men gjort är gjort som sagt. Men jag är fortfarande besviken på dej, men om Noelle ska stanna här måste jag först prata med hennes mamma.
-NEJ! Gör inte det. Hon kommer bara skicka tillbaka henne till rehabet fattar du väl? Asså åhhhh! Sa jag frustrerat.
-Men hennes mamma har nog redan fått reda på att Noelle är borta från rehabet, eller kommer nog få reda på det snart. Det förstår du väl själv, och det är ju här hon kommer leta först efter henne, eftersom hon vet att det var du som tog henne därifrån. Så det spelar ingen roll ifall jag säger detta till hennes mamma, Justin.
-Men.. Jag vet att hon kommer skicka tillbaka henne till rehabet och det kan jag inte bara gå med på. Jag har precis fått ut henne och ja..
-Ta det lugnt Justin. Jag ska prata med hennes mamma om det här. Oroa dej inte, men om det inte går som du vill får du lova att inte bli för besviken.
-Vi får väl se. Sa jag tyst och skulle precis gå bort från köket men Scooter stoppade mej.
-Vad är det nu då? Sa jag irriterat.
-Justin, jag är sjukt jäkla besviken på dej men jag accepterar dina val i livet men.. Det här måste du gottgöra. Jag är din manager så jag kan inte tillåta det här. Du måste fixa allt det här med konserterna och fansen. Och pressen, vet du hur mycket snack det har vart om dej?
-Jag ska fixa det. Herregud, det här inte slutet av världen. Jag klarar det här. Oroa er inte. Sa jag och gick sedan upp till mitt rum igen. Där låg Noelle och sov fortfarande. Jag satte mej på sängkanten och böjde mej ner och kysste henne mjukt på halsen. Hon ryckte till och slog upp ögonen och kollade på mej. Hon log och jag log tillbaka.
-Godmorgon söta du. Sa jag glatt.
-Godmorgon Biebs. Sa hon och skrattade.
-Min mamma är här och hon ska snacka med din mamma om det här.
-Men..
-Oroa dej inte, det kommer gå bra.
-Jag hoppas det. Jag vill verkligen inte lämna dej igen.
Jag smekte hennes kind och log försiktigt. Hon ska aldrig få åka bort från mej igen. Aldrig. Jag kysste henne mjukt på munnen och kramade sedan om henne.
-Förresten.. Jag måste fråga dej en sak. Jag vet att det här är känsligt men, jag måste få veta. Skärde du dej verkligen igen? Dina ärr verkar ju vara helt läkta, alltså gamla.
Jag kollade på Noelle och hon skakade snabbt på huvudet.
-Jag lovar, jag skärde mej inte igen. Jag skulle aldrig göra det, även fast jag inte hade dej då så tänkte jag inte ens tanken. För så lågt ville jag inte sjunka igen. Även fast det var svårt men nej. Jag gjorde det aldrig. Det var mamma som trodde att jag hade det, för Denver hade sagt det till henne och mamma tittade på mina gamla ärr och ja.. Det slutade såhär. Det var Denver's fel. Han ville säkert bara ha bort mej därifrån.
Noelle tittade lite sorgset på mej och jag smekte hennes kalla hand tills den blev varm.
-Jag förstår.. Jag vet att du aldrig skulle skära dej igen, men jag ville bara veta. Jag hade brytit ihop ifall du faktiskt hade gjort det. Jag vill aldrig se dej sån igen. Och jag fattar inte hur Denver kunde göra så. Jävla svin. Sa jag surt och kände sådant hat helt plötsligt.
Efter ett tag gick vi ner till köket för att prata lite mer mamma. Hon hade redan ringt Noelles mamma och hon skulle komma över senare mot kvällen för att prata mer. Jag såg att Noelle var riktigt nervös över det, vilket jag också var men jag höll mjukt i Noelles hand för att lugna ner henne. Pattie gav Noelle en lång kram.
-Gumman. Oroa dej inte, här är du alltid välkommen. Sa hon och Noelle nickade tacksamt.
Jag och Noelle gick upp till mitt rum och bestämde oss för att kolla på film. Vi la oss bekvämt i sängen och jag la min arm runt om henne och snosade henne i nacken. Hon luktade så gott, och jag hade verkligen saknat hennes doft. Hon fnissade och vände sej om för att ge mej en kyss. Sedan kollade vi på filmen. När filmen var slut hörde vi hur dörren där nere smälldes igen och folk började prata. Det lät som Noelles mamma, men det var inte bara hon, utan fler personer. Jag och Noelle tittade oroligt på varandra och gick försikigt nerför trappan för att ta reda på vilka det var.....
----------------------------------------------------
VÄRLDENS DÅLIGASTE UPDATERING JAG VET!
Nej jag har inte glömt av bloggen men jag har inte vart inne på den en endaste gång. Jag har inte ens brytt mej ifall jag tappar läsare eller så.. Förlåt :( Men jag orkar inte med bloggen längre och är lite osäker hur jag ska göra. Känner inte för det längre, men fortfarande vill jag skriva lite då och då. Jag skriver mer om det här senare..
KOMMENTERA IFALL NI VILL :)
