bieberlovestories

NOELLE'S PERSPEKTIV



Jag låg i min säng och försökte somna men det gick inte. Jag var alldeles nervös för imorgon då jag ska tillbaka till skolan. Men som tur är har jag Justin vid min sida och då kommer säkert allt gå mycket bättre. Jag är bara rädd för att folk ska hata mej ännu mer för att jag umgås med Justin, eller att dom ska bara börja hata Justin för att han umgås med mej. Jag vill inte att han ska förlora sina vänner för min skull, absolut inte. Men det jag mest är rädd för är Jason och Liam, kommer jag verkligen klara se dom igen? Tillsist somnade jag och då var klockan redan 3 på natten.


Nästa morgon ringde klockan och jag ryckte till. Jag var verkligen hur trött som helst och mina ögon var alldeles svulna. Jag satte på mej kläder och sminkade mej lite snabbt, sedan fick jag ett sms. Det var Justin, vi hade bytt nummer sen sist vi sågs. Jag läste smset.

"Godmorgon! Jag kommer och hämtar dej vid halv 8. Var utanför ditt hus då, See ya."

"Morning! Ok, tack!! Ses!" skrev jag tillbaka och efter ett tag var det dags att åka.

Jag stod och tittade efter Justins bil och någon minut senare kom den. Han stannade och jag hoppade in i sätet bredvid honom. Han log stort mot mej och hans hår låg perfekt över hans huvud. Undrar hur han får det så? Haha.
-Har du sovit bra? Du ser lite trött ut, sa Justin plötsligt när vi hade börjat åka.
-Ne, har typ inte sovit något, sa jag och gnuggade mej i ögonen.
-Aha.. Jag har inte heller sovit så mycket.

När vi var framme vid skolan och Justin parkerade bilen andades jag tungt av både rädsla och nervositet.
Justin tittade noga på mej.
-Noelle, ta det lugnt. Det kommer gå bra, jag är ju med dej som jag har lovat. Kom nu!
-Men.. Ok, vi går. Tack så mycket Justin! sa jag och öppnade bildörren.
-Tacka mej inte, sa han och skrattade.

Tillsammans gick vi in i skolan och jag visste att snart skulle allas blickar dras mot oss.

JUSTIN'S PERSPEKTIV

När jag hade lugnat ner Noelle gick vi tillsammans in i skolan. Inga hade märkt oss än men det skulle dom nog göra snart. Och helt ärligt så skiter jag i vad mina vänner kommer säga. Jag vill vara med Noelle, och det kan dom inte göra något åt. Mina vänner och klass stod utanför klassrummet med ryggarna mot oss än så länge. Jag och Noelle gick fram till våra skåp men när hon såg mitt skåp stannade hon till.

-Justin.. Ditt skåp! sa hon chockat.
-Jag vet. Det hände förra veckan.
-Det måste vara Jason och Liam, eller hur?
-Ja, det är det säkert, sa jag och öppnade mitt skåp.
-Men.. Tänk så kommer dom göra något mot dej?
-Nejdå. Tänk inte på det nu! Kom! sa jag och stängde mitt skåp.

Noelle tänkte precis säga något men gick bara efter mej utan att säga ett ord. När vi kom gåendes så vände sej mina vänner om och kollade underligt på mej och sedan Noelle som gick bredvid mej.
-Eh.. Är du med Noelle? frågade Ryan och höll sej för skratt.
-Ja, vadårå? sa jag kaxigt och lyfte på ena ögonbrynet.
-Men hallå? Det är ju Noelle? sa Chaz som vanligt skulle lägga sej i.
-Och? Vi är vänner, sa jag och kollade på Noelle som kollade ner i golvet.
-HHAHHA! Det var det roligaste jag nånsin har hört! sa en annan kille och då började alla skratta.
-Skaffa liv! Vad är det för fel på Noelle? sa jag surt och hade lust att slå till allihopa som skrattade.
-Listan är för lång, sa Chaz och alla började skratta ännu mera.
-Allvarligt, skaffa liv! Det är förfan fel på er och inte på henne, sa jag argt och alla tystnade.
-Sorry Bieber. Det var inte meningen att du skulle bli så sur.. Men vi trodde att du inte..
Jag avbröt Ryan snabbt.
-Jag bryr mej inte.
-Sak samma. Kom med oss nu förfan, sa Chaz och drog med mej in i klassrummet och jag kollade bak på Noelle som gick efter med blicken nerförd i golvet.

Jag satte mej vid min bänk och några sekunder senare satt Noelle också bredvid mej. Hon målade i sitt block och såg riktigt ledsen ut. Medans läraren skrev på tavlan vände jag mej om mot Noelle.
-Förlåt för det dom sa. Skit bara i dom, ok?
Hon kollade upp på mej med sina sorgsna, vackra ögon och suckade.
-Det är inte så lätt. Dom kommer aldrig acceptera att vi är.. vänner, sa hon och började måla igen.
Jag svarade inte för läraren kollade surt på mej och jag suckade. Varför kan inte bara folk acceptera min och Noelle's vänskap, och varför kan dom inte acceptera henne? Hon är ju precis som alla andra, bara så mycket bättre och finare.

NOELLE'S PERSPEKTIV

När lektionen var slut gick jag snabbt ut från klassrummet med Justin efter mej. Jag gick fram till mitt skåp och lämnade alla mina grejer och gick sedan förbi Justins skåp men stannade fort när han vinkade åt mej att komma.
-Varför tänkte du bara gå förbi? Typ.. diss, hahahhaa, skrattade Justin och jag kunde inte motstå från att le. Hans skratt och leende var bara för fint.
-Jag vet inte, förlåt, sa jag och log blygt.
-Ähh, lugnt! Ska vi sätta oss och snacka nånstans?
-Visst, sa jag och tillsammans gick vi och satte oss på en bänk och började pratade. Han fick mej att skratta nästan hela tiden och allt kändes så bra. Jag hade fått en vän, som vill vara med mej, som bryr sej om mej och skyddar mej. Tack, Justin, tack.

Justin's vänner och alla andra glodde chockat på oss men jag försökte ignorera det. Än så länge hade jag inte sett till Jason och Liam vilket kändes så skönt. Men när dom väl skulle komma, vad skulle hända då? Vad skulle jag göra? Skulle jag springa därifrån och aldrig komma tillbaka? Det var iallafall så jag kände just nu.

-Noelle, vad tänker du på? Jason och Liam? frågade Justin som verkade kunna läsa mina tankar.
-Ja, asså.. Jag tänker liksom på hur det kommer vara när jag träffar dom igen. Jag vet inte om jag kommer klara av det.. Sa jag tyst och kollade ner på mina knän.
-Oroa dej inte. Det kommer gå bra och jag finns här, det vet du, sa han och smekte mej snabbt på benet.
Jag visste inte vad jag skulle göra eller säga. Hans hand kändes så skön mot mitt ben och jag log smått för mej själv. Plötsligt kom Cloe fram till oss från ingenstans, hon kollade surt på mej och log sedan mot Justin.
-Kan du komma lite? Vi behöver prata, sa hon och log flirtigt mot Justin.
Jag suckade tyst och kollade åt ett annat håll.
-Eh.. Sure, sa Justin och ställde sej upp. Cloe krokade snabbt arm med honom och innan dom var borta sa Justin:
-Jag kommer snart! Vänta här!
Jag nickade och kollade sedan ner i mitt knä och väntade bara på att Justin's vänner skulle komma fram till mej. Jag hade sett hur dom hela tiden hade pekat på mej och pratat om mej, jag visste att dom skulle komma.

JUSTIN'S PERSPEKTIV

Jag hängde med Cloe till ett hörn där det inte var några folk. Jag lutade mej mot väggen och hon kollade underligt på mej.
-Justin, vad har hänt med dej? Förra veckan ignorerade du mej helt och nu är du med Noelle! Sa hon och jag kunde se att hon var upprörd, berodde det kanske av avundsjuka?
-Kom igen Cloe. Det är väl inget fel att vara med Noelle? Vi är vänner och jag gillar att vara med henne, sa jag och kollade allvarligt på Cloe som fnös.
-Vänner? Du gillar att vara med Noelle? Jag har aldrig hört något värre! Hon är en nobody som ingen vill ha. Hur kommer det då sej att du vill ha henne? Liksom du, Justin Bieber, du om någon borde inte vilja vara med henne, sa Cloe med en elak ton i rösten och jag kunde inte låta bli att bli sur.
-Ge dej! Hon är speciell och jag vill va med henne för hon är rolig att vara med. Ok? Hon är inte som alla andra, det är ju förfan tråkigt med alla tjejer som är likadana. Jag är trött på alla tjejer som klänger på mej för att jag är Justin Bieber, fattar du? Sa jag argt och jag kunde se att Cloe blev sårad.
-Så du menar att jag är en tjej i mängden? Eller? Sa hon med ledsen röst och jag visste inte vad jag skulle säga.
-Nej det var inte så jag menade. Men jag gillade dej i början när vi träffades men nu har du blivit så himla konstig, precis som alla andra klängiga tjejer. Och är du kanske avundsjuk för jag att jag umgås med Noelle? Det verkar så iallafall, sa jag surt och kollade på Cloes ansikte som direkt ändrades.

-Är jag klängig? Och fan heller, jag är inte alls avundsjuk på dej och Noelle. Vem fan bryr sej om henne? Hon är ingen, hon är värdelös. Och jag vet att du gillar mej egentligen. Och det är fan du som har blivit annorlunda! Kan du inte bli som förut? sa hon argt och verkade skaka av ilska. Nu var det så jäkla självklart, Cloe är precis som alla andra tjejer, inte ett dugg speciell eller intressant. Hon har bara ett sött ansikte, that's it. Jag öppnade sakta min mun och kollade in i hennes ögon.
-Ähh, kom tillbaka till verkligheten tjejen. Måste dra! Sa jag och log kaxigt mot henne och gick sedan därifrån, hon ropade efter mej med en förtvivlad röst.
-DU KAN INTE MENA ALLVAR! JAG ÄR SÅ MYCKET BÄTTRE ÄN ALLA ANDRA TJEJER OCH DET VET DU!! MEN GÅ DU TILL ÄCKLET NOELLE! DU KOMMER ÅNGRA DEJ, DET VET BÅDE DU OCH JAG!! skrek hon men jag bara ignorerade henne och fortsatte gå.....

-------------------------------------

Sorry för dålig uppdatering men jag har inte orkat. Den här delen blev lite weird men är så sjukt trött och känner mej riktigt sjuk. Skriver mer imorn istället :) KOMMENTERA!!