ME+U - chapter 36
Plötsligt så hörde jag mamma och pappa prata nere i köket, det lät som om dom argumenterade om någonting. Jag hörde dom säga mitt namn och Justins namn ett antal gånger. Jag smög mej ner för trapporna....
I hopp om att dom inte skulle höra om mej och det verkade funka. Jag stog nu i ett hörn utanför köket och nu kunde jag höra klart och tydligt vad dom sa.
-Men sluta nu Peter, var inte så barnslig och överbeskyddande, sa mamma argt.
-Barnslig? Överbeskyddande? Dom låg ju i samma säng, hur ska vi kunna veta vad dom gjorde? svarade pappa argt tillbaka.
Jag hörde hur mamma suckade tungt.
-Snälla Peter, jag kom in i rummet före dej och dom sov då. Dom gjorde absolut ingenting med varandra.
-Ähh, man vet aldrig med såna där killar som han, Justin Bieber, fnös han.
Jag kände hur det kokade inom mej.
-Justin verkar faktiskt vara en bra kille, oerhört bra för att vara känd och ha miljontals tjejer omkring sej varje dag, sa mamma bestämt.
-Du vet hur killar är i den här åldern, han kan få Alicia att göra vad som helst, något som egentligen inte vill.
Pappa spottade fram orden och nu kunde jag inte hålla mej mer.
Jag klev ut ur mitt hörn in i köket och kollade på pappa-
-Vafan snackar du om? Jag och Justin gjorde inget med varandra! Är det så svårt att fatta? skrek jag mot honom.
Han skrek tillbaka.
-Nehe, men det kommer en dag då ni kommer göra det, Alicia! Tänk dej för!
-Lugna ner dej, sa mamma och tog i pappa.
Han slutade att skrika och jag sprang upp för trapporna med tårar i ögonen. Hur många gånger skulle mina föräldrar såra mej? Jag smällde igen min dörr och kastade en liten vas som stog i mitt fönster i golvet. Det låg glasbitar överallt men jag brydde mej inte. Jag var så arg så att jag skulle kunna mörda någon. En idiot till pappa är vad jag har, tänkte jag för mej själv. Pappa måste ha hört att jag gjorde sönder något för han öppnade min dörr hysteriskt och skrek:
-VAD SYSSLAR DU MED?
-Skit i det du, svarade jag kaxigt.
Han kollade på glasbitarna som låg på mitt golv.
-STÄDA UPP DET NU, GENAST!
-glöm det, ut ur mitt rum.
Jag såg nu hur pappa darrade av ilska.
-Alicia, jag fattar inte vad som har hänt med dej. Du har börjat bli som din syster. Är det pågrund av den där Justin? VA?
-DIN IDIOT, skrek jag mot honom.
Hans ögon svartnade och han gick fram till mej med raska steg. Jag blev rädd nu, pappa hade aldrig vart såhär arg förut.
Han var nu bara några centimeter ifrån mej och kollade mej argt i ögonen.
-Du är verkligen en idiot, sa jag tyst pågrund av ilska och rädsla.
Han putte till mej så jag flög ner på sängen och sen i golvet. Jag skrek till för jag slog i mitt ben i sängkanten.
-VAFAN HÅLLER DU PÅ MED? skrek jag med tårar i ögonen.
Jag låg fortfarande ner på golvet.
-Jag lär dej att visa respekt, sa pappa och gick nu ut från mitt rum.
Jag tog mej om mitt ben och grät och grät. Mamma kom in i mitt rum, hon såg chockad ut.
-Alicia, vad hände? Gjorde pappa något mot dej? Gumman?
Jag försökte kolla på henne men mina tårar döljde allt.
Jag reste mej upp från golvet och putte till henne. Jag stapplade ner för trapporna, tog på mej mina skor och sen så öppnade jag dörren. Jag bara sprang, sprang och sprang. Bort från allt, bort från mina idiot föräldrar. Mitt ben värkte fortfarande efter smällen mot sängkanten och mitt huvud dunkade som aldrig förr. Det kändes som om jag skulle ramla ihop när som helst. Jag stannade och pustade ut, det var alldeles kolsvart ute. Jag grät fortfarande, jag kunde inte sluta. Jag började springa igen, jag visste nu vart jag skulle. Jag sprang mot busstationen....
I hopp om att dom inte skulle höra om mej och det verkade funka. Jag stog nu i ett hörn utanför köket och nu kunde jag höra klart och tydligt vad dom sa.
-Men sluta nu Peter, var inte så barnslig och överbeskyddande, sa mamma argt.
-Barnslig? Överbeskyddande? Dom låg ju i samma säng, hur ska vi kunna veta vad dom gjorde? svarade pappa argt tillbaka.
Jag hörde hur mamma suckade tungt.
-Snälla Peter, jag kom in i rummet före dej och dom sov då. Dom gjorde absolut ingenting med varandra.
-Ähh, man vet aldrig med såna där killar som han, Justin Bieber, fnös han.
Jag kände hur det kokade inom mej.
-Justin verkar faktiskt vara en bra kille, oerhört bra för att vara känd och ha miljontals tjejer omkring sej varje dag, sa mamma bestämt.
-Du vet hur killar är i den här åldern, han kan få Alicia att göra vad som helst, något som egentligen inte vill.
Pappa spottade fram orden och nu kunde jag inte hålla mej mer.
Jag klev ut ur mitt hörn in i köket och kollade på pappa-
-Vafan snackar du om? Jag och Justin gjorde inget med varandra! Är det så svårt att fatta? skrek jag mot honom.
Han skrek tillbaka.
-Nehe, men det kommer en dag då ni kommer göra det, Alicia! Tänk dej för!
-Lugna ner dej, sa mamma och tog i pappa.
Han slutade att skrika och jag sprang upp för trapporna med tårar i ögonen. Hur många gånger skulle mina föräldrar såra mej? Jag smällde igen min dörr och kastade en liten vas som stog i mitt fönster i golvet. Det låg glasbitar överallt men jag brydde mej inte. Jag var så arg så att jag skulle kunna mörda någon. En idiot till pappa är vad jag har, tänkte jag för mej själv. Pappa måste ha hört att jag gjorde sönder något för han öppnade min dörr hysteriskt och skrek:
-VAD SYSSLAR DU MED?
-Skit i det du, svarade jag kaxigt.
Han kollade på glasbitarna som låg på mitt golv.
-STÄDA UPP DET NU, GENAST!
-glöm det, ut ur mitt rum.
Jag såg nu hur pappa darrade av ilska.
-Alicia, jag fattar inte vad som har hänt med dej. Du har börjat bli som din syster. Är det pågrund av den där Justin? VA?
-DIN IDIOT, skrek jag mot honom.
Hans ögon svartnade och han gick fram till mej med raska steg. Jag blev rädd nu, pappa hade aldrig vart såhär arg förut.
Han var nu bara några centimeter ifrån mej och kollade mej argt i ögonen.
-Du är verkligen en idiot, sa jag tyst pågrund av ilska och rädsla.
Han putte till mej så jag flög ner på sängen och sen i golvet. Jag skrek till för jag slog i mitt ben i sängkanten.
-VAFAN HÅLLER DU PÅ MED? skrek jag med tårar i ögonen.
Jag låg fortfarande ner på golvet.
-Jag lär dej att visa respekt, sa pappa och gick nu ut från mitt rum.
Jag tog mej om mitt ben och grät och grät. Mamma kom in i mitt rum, hon såg chockad ut.
-Alicia, vad hände? Gjorde pappa något mot dej? Gumman?
Jag försökte kolla på henne men mina tårar döljde allt.
Jag reste mej upp från golvet och putte till henne. Jag stapplade ner för trapporna, tog på mej mina skor och sen så öppnade jag dörren. Jag bara sprang, sprang och sprang. Bort från allt, bort från mina idiot föräldrar. Mitt ben värkte fortfarande efter smällen mot sängkanten och mitt huvud dunkade som aldrig förr. Det kändes som om jag skulle ramla ihop när som helst. Jag stannade och pustade ut, det var alldeles kolsvart ute. Jag grät fortfarande, jag kunde inte sluta. Jag började springa igen, jag visste nu vart jag skulle. Jag sprang mot busstationen....
Kommentarer
Postat av: tilda
mer mer mer! :D <3
Postat av: Anna
jag hatar hennes pappa :o haha ,mer ! :D
Postat av: Emma
jag hatat oxå hennes pappa meer !! hon åker väl till justin? ;)
Postat av: Julia ♥
Vilken hemsk pappa ! D': jag kanske avslöjar för mycket men... sånt har hänt många gånger mellan min pappa och mig. Jag menar även den där på-marken-biten av historien oxå :'(
HATAR hennes pappa!
SPRING TILL JUSTIN, Alicia ! <3 MEER! ♥
Postat av: Herrn
Engelskans "argue" och svenskans "argumentera" har sällan samma innebörd. "Argue" översätts till "gräla", medan argumentering innebär att man, vanligtvis lugnt och sansat på ett civiliserat sätt, för fram argument för sin åsikt. Exempel på argumentation är partiledardebatter. Gräl är en form av argumentering, men "att argumentera" används ytterst sällan med den innebörden, och att göra det är inte att rekommendera.
Jag är inte elak, jag försöker bara sprida god grammatik hos Sveriges ungdomar.
Postat av: Bieberlover
DUM PAPPA :'(
Trackback
