ME+U - chapter 38
Justin kramade fortfarande om mej och jag kände hans varma andedräkt emot mitt huvud. Nu kände jag mej trygg, ingen skulle kunna skada mej nu, inte nu när jag var med Justin....
Justin och hans mamma Pattie
Justin viskade tyst i mitt öra.
-Alicia, berätta vad som har hänt? Vad gör du här? Jag kan inte fatta att du är här, just nu med mej.
Hans ord kändes som en dans i mina öron och jag kunde inte hålla mej från att le.
Jag vill inte men jag tog bort mitt huvud från hans bröstkorg och kollade på honom.
Han torkade bort mina tårar och petade på min näsa och log.
-Alicia? Du vet att du kan berätta allt till mej? sa han medans han log.
Jag ville berätta nu.
-Kan vi inte gå upp på ditt rum och prata? Åtminstone där ingen ser och hör oss, sa jag lite osäkert och bet mej i läppen.
-Visst, kom nu gumman, sa han och tog tag i min hand.
Vi gick uppför en trappa och svängde sedan till höger, han tryckte upp dörren.
-Sådär, sätt dej i sängen, sa han.
Jag satte mej i sängen och kollade osäkert omkring mej.
Justin satte sej nu bredvid mej och höll i mina händer.
-Så.. Berätta nu.
Jag tog ett djupt andetag och försökte sluta snyfta.
-Min pappa... Det tog stopp för mej.
-Din pappa..? sa Justin och smekte mina händer.
-Asså vi började bråka och så puttade han till mej så jag flög ner på golvet.
Jag drog upp mitt ena byxben och han kollade chockat på mitt ben.
-Omg, du har värsta blåmärket på benet ju.
Jag svarade inte.
Justin slet bort blicken från mitt ben och frågade:
-Varför började ni bråka?
-Jag hörde att mamma och pappa pratade om oss, så jag gick ner och lyssnade. Jag fick ett utbrott när min pappa sa att du skulle kunna få mej att göra vad som helst och att man inte ska lita på såna som dej...
Det samlades tårar i ögonen på mej igen.
-Fortsätt, sa Justin och höll hårt i mina händer.
-Och då sa jag till han att vi faktiskt inte gjorde någonting med varandra, sen så sprang jag upp på mitt rum och gjorde sönder en sak. Då kom pappa upp och så började vi bråka ännu mera och sen så slutade det såhär.
Justin tittade sorgset på mej och mina tårar föll ner på hans ljusblåa lakan.
-Alicia, det din pappa gjorde mot dej var fel. Det är inte ditt fel, OK? Glöm honom nu. Du är med dej och ingen ska få göra dej illa. Du kan få stanna här hur länge du vill, sa Justin och vände mitt ansikte mot honom så att vi kollade varandra i ögonen.
-Justin, det behövs inte. Jag måste ändå gå hem någon gång, annars kommer det bara bli ännu värre.
-Oroa dej inte, du får sova hos mej inatt, sa han och kysste mej på kinden.
Hans läppar kändes så varma emot min iskalla kind. Hans kyss fick mej att må bättre.
-Kom, vi går ner och snackar med min mamma, även om du inte får sova här så ska du det ändå.
Jag blev genast nervös.
-Eh OK...
Vi började gå ner för trapporna och Justin ropade på sin mamma.
-Mamma, kom, jag är i köket!
-Jag kommer Justin!
Hans mamma kom in i köket och kollade förvånat på Justin och sedan på mej.
Jag såg ju säkert ut som en hemlös idiot.
-Justin.. Vem är det här?
Justin tittade på mej och log.
-Det här är Alicia, en jätte bra vän till mej. Hon måste få sova hos oss inatt, det har hänt en sak.
Pattie kollade på mej med stora ögon men sedan så log hon mot mej.
-Kom hit Alicia, sa Pattie och vinkade till mej.
Jag kände hur jag blev generad.
-Justin, gå upp på ditt rum så länge, jag vill prata ensam med Alicia.
-OK, sa Justin och log mot oss och gick sedan upp på rummet.
-Sätt dej vid bordet gumman, sa Pattie och drog ut en stol åt mej.
Jag log svagt mot henne och satte mej på stolen.
Hon satte sej på en stol mittemot mej.
-Så.. Vad har hänt? Du ser inte ut att må så bra.
Jag kollade ner i bordet och skämdes.
-Eh.. Jag och min pappa har bråkat, sa jag tyst.
-Var det allvarligt?
-Sådär.
-Alicia, jag ser på dej att det hände något mer, sa Pattie och kollade sorgset på mej.
Jag kollade upp på henne.
-Eh.. Jo.. Han puttade till mej så jag föll på golvet, sa jag och en tår föll ner från min kind.
Pattie sträckte fram sin hand och tog tag i min. Hennes hand var så len och varm, precis som Justins.
-Men lilla gumman, var det därför du kom hit? frågade hon.
-Ja, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, sa jag och hade börjat gråta igen.
-Du kan få stanna här hos oss tills allt ordnar sej, sa Pattie och höll fortfarande i min hand.
-Tack men det behövs nog inte, sa jag och kramade om hennes hand.
-OK men säg till om du vill, sa hon och ställde sej upp och kramade om mej.
Jag var inte generad längre och jag kramade henne hårt tillbaka....
Justin och hans mamma Pattie
Justin viskade tyst i mitt öra.
-Alicia, berätta vad som har hänt? Vad gör du här? Jag kan inte fatta att du är här, just nu med mej.
Hans ord kändes som en dans i mina öron och jag kunde inte hålla mej från att le.
Jag vill inte men jag tog bort mitt huvud från hans bröstkorg och kollade på honom.
Han torkade bort mina tårar och petade på min näsa och log.
-Alicia? Du vet att du kan berätta allt till mej? sa han medans han log.
Jag ville berätta nu.
-Kan vi inte gå upp på ditt rum och prata? Åtminstone där ingen ser och hör oss, sa jag lite osäkert och bet mej i läppen.
-Visst, kom nu gumman, sa han och tog tag i min hand.
Vi gick uppför en trappa och svängde sedan till höger, han tryckte upp dörren.
-Sådär, sätt dej i sängen, sa han.
Jag satte mej i sängen och kollade osäkert omkring mej.
Justin satte sej nu bredvid mej och höll i mina händer.
-Så.. Berätta nu.
Jag tog ett djupt andetag och försökte sluta snyfta.
-Min pappa... Det tog stopp för mej.
-Din pappa..? sa Justin och smekte mina händer.
-Asså vi började bråka och så puttade han till mej så jag flög ner på golvet.
Jag drog upp mitt ena byxben och han kollade chockat på mitt ben.
-Omg, du har värsta blåmärket på benet ju.
Jag svarade inte.
Justin slet bort blicken från mitt ben och frågade:
-Varför började ni bråka?
-Jag hörde att mamma och pappa pratade om oss, så jag gick ner och lyssnade. Jag fick ett utbrott när min pappa sa att du skulle kunna få mej att göra vad som helst och att man inte ska lita på såna som dej...
Det samlades tårar i ögonen på mej igen.
-Fortsätt, sa Justin och höll hårt i mina händer.
-Och då sa jag till han att vi faktiskt inte gjorde någonting med varandra, sen så sprang jag upp på mitt rum och gjorde sönder en sak. Då kom pappa upp och så började vi bråka ännu mera och sen så slutade det såhär.
Justin tittade sorgset på mej och mina tårar föll ner på hans ljusblåa lakan.
-Alicia, det din pappa gjorde mot dej var fel. Det är inte ditt fel, OK? Glöm honom nu. Du är med dej och ingen ska få göra dej illa. Du kan få stanna här hur länge du vill, sa Justin och vände mitt ansikte mot honom så att vi kollade varandra i ögonen.
-Justin, det behövs inte. Jag måste ändå gå hem någon gång, annars kommer det bara bli ännu värre.
-Oroa dej inte, du får sova hos mej inatt, sa han och kysste mej på kinden.
Hans läppar kändes så varma emot min iskalla kind. Hans kyss fick mej att må bättre.
-Kom, vi går ner och snackar med min mamma, även om du inte får sova här så ska du det ändå.
Jag blev genast nervös.
-Eh OK...
Vi började gå ner för trapporna och Justin ropade på sin mamma.
-Mamma, kom, jag är i köket!
-Jag kommer Justin!
Hans mamma kom in i köket och kollade förvånat på Justin och sedan på mej.
Jag såg ju säkert ut som en hemlös idiot.
-Justin.. Vem är det här?
Justin tittade på mej och log.
-Det här är Alicia, en jätte bra vän till mej. Hon måste få sova hos oss inatt, det har hänt en sak.
Pattie kollade på mej med stora ögon men sedan så log hon mot mej.
-Kom hit Alicia, sa Pattie och vinkade till mej.
Jag kände hur jag blev generad.
-Justin, gå upp på ditt rum så länge, jag vill prata ensam med Alicia.
-OK, sa Justin och log mot oss och gick sedan upp på rummet.
-Sätt dej vid bordet gumman, sa Pattie och drog ut en stol åt mej.
Jag log svagt mot henne och satte mej på stolen.
Hon satte sej på en stol mittemot mej.
-Så.. Vad har hänt? Du ser inte ut att må så bra.
Jag kollade ner i bordet och skämdes.
-Eh.. Jag och min pappa har bråkat, sa jag tyst.
-Var det allvarligt?
-Sådär.
-Alicia, jag ser på dej att det hände något mer, sa Pattie och kollade sorgset på mej.
Jag kollade upp på henne.
-Eh.. Jo.. Han puttade till mej så jag föll på golvet, sa jag och en tår föll ner från min kind.
Pattie sträckte fram sin hand och tog tag i min. Hennes hand var så len och varm, precis som Justins.
-Men lilla gumman, var det därför du kom hit? frågade hon.
-Ja, jag visste inte vart jag skulle ta vägen, sa jag och hade börjat gråta igen.
-Du kan få stanna här hos oss tills allt ordnar sej, sa Pattie och höll fortfarande i min hand.
-Tack men det behövs nog inte, sa jag och kramade om hennes hand.
-OK men säg till om du vill, sa hon och ställde sej upp och kramade om mej.
Jag var inte generad längre och jag kramade henne hårt tillbaka....
Kommentarer
Postat av: Julia ♥
Stackars Alicia! :'( är så glad att hon är i säkerhet! ♥ Snälla skriv lite mer ! ÄLSKAR historien ! ♥ :D
Postat av: Emma
MER MER MER MER MER MER !!!! JÄTTEBRA VERKLIGEN !!! :D
Postat av: Anonym
MEEEEEEEEER :D
Postat av: Millaaa
åååh älskar justins mamma! :D så jätte bra<333
Postat av: sina
http://jblovestories.blogg.se
nytt avsnitt ute
________________________
Mer!!
Postat av: Anna
awwww :D
Postat av: Julia
s-s-s-superbra (yyy'
längtar tills nästa kommer ;pp <3
Trackback
