ME+U - chapter 44
-OK gumman, jag litar på dej. Jag vet att du aldrig skulle ljuga för mej. Men lova att du kommer hem ikväll, sa hon och började treva i sin plånbok.
Jag ville inte komma hem ikväll men när hon sa att hon litade på mej så kunde jag inte säga nej.
-OK, jag lovar, sa jag tyst.
Precis när mamma skulle ge mej 100-lappen så kom pappa ner från övervåningen och slet 100-lappen från hennes hand. Han kollade argt på mej och jag skyggade tillbaka....
Vad skulle han göra? Han gick sakta fram till mej och kollade hela tiden in i mina ögon.
-VART HAR DU VART? skrek han rakt i mitt ansikte.
Jag började darra lite för han skrek ju så högt.
Nej han ska fan inte skrämma mej, jag är i mitt eget hem, jag ska inte behöva vara rädd.
-Sluta skrik, herregud, sa jag och kollade in i hans ögon.
Jag försökte låta bestämd men om det funkade visste jag inte.
-Ska jag sluta skrika? Du ska sluta vara så spydig! sa pappa strängt.
-Ge dej nu Peter, sa mamma i bakgruden.
-Nå, vart har du vart? frågade pappa argt.
-Det har du inte med att göra, ge mej mina pengar, jag behöver dom, sa jag bestämt.
Han kollade mej i ögonen och började skratta lite lågt.
-Har du vart hos den där Justin? Jag tänkte väl det, spottade han fram.
-Och om jag har vart där? Här kan man iallafall inte va, sa jag.
-Peter ge henne pengarna nu, skrek mamma och gick fram till honom.
Pappa kollade hysteriskt på mej och gav mej pengarna.
-Du förtjänar dom inte ens. Och den där pojken ska inte tro att han kan ha dej hemma hos sej när han vill utan att fråga mej först.
Jag kollade surt på honom.
-Fråga dej? Är du dum eller? sa jag och fnös.
-Vad sa du? sa pappa förvånat.
Jag ignorerade honom och sprang upp på mitt rum. Jag skyndade mej att klä på mej kläder och sen så gick jag ner igen.
Jag gick ner igen till hallen. Pappa stog där och stirrade på mej.
-Jag har pratat med din mamma och du ska banne mej vara hemma ikväll, om inte så kommer både du och snorungen Justin ångra sej, sa pappa hysteriskt.
Jag ignorerade honom och öppnade dörren. Jag smällde igen den hårt och jag såg Justins bil stå framför mej. Jag kände mej trygg igen och sprang fram till bilen. Jag såg att Justin log mot mej i bilfönstret.
Jag log tillbaka och öppnade bildörren och satte mej i sätet.
-Hur gick det? sa han direkt.
-Det gick väl bra, vi tjafsade bara lite, inget mer med det, sa jag och log.
-Bra, jag var lite orolig ett tag, sa Justin och log tillbaka.
Vi kollade in i varandras ögon och jag sträckte mej snabbt över sätet och kysste hans kind, sedan satte jag mej ner igen.
Han tittade på mej och jag såg att han blev lite överraskad.
-Nu åker vi, precious.
Jag log mot honom och sen så började vi köra mot stan....
Jag ville inte komma hem ikväll men när hon sa att hon litade på mej så kunde jag inte säga nej.
-OK, jag lovar, sa jag tyst.
Precis när mamma skulle ge mej 100-lappen så kom pappa ner från övervåningen och slet 100-lappen från hennes hand. Han kollade argt på mej och jag skyggade tillbaka....
Vad skulle han göra? Han gick sakta fram till mej och kollade hela tiden in i mina ögon.
-VART HAR DU VART? skrek han rakt i mitt ansikte.
Jag började darra lite för han skrek ju så högt.
Nej han ska fan inte skrämma mej, jag är i mitt eget hem, jag ska inte behöva vara rädd.
-Sluta skrik, herregud, sa jag och kollade in i hans ögon.
Jag försökte låta bestämd men om det funkade visste jag inte.
-Ska jag sluta skrika? Du ska sluta vara så spydig! sa pappa strängt.
-Ge dej nu Peter, sa mamma i bakgruden.
-Nå, vart har du vart? frågade pappa argt.
-Det har du inte med att göra, ge mej mina pengar, jag behöver dom, sa jag bestämt.
Han kollade mej i ögonen och började skratta lite lågt.
-Har du vart hos den där Justin? Jag tänkte väl det, spottade han fram.
-Och om jag har vart där? Här kan man iallafall inte va, sa jag.
-Peter ge henne pengarna nu, skrek mamma och gick fram till honom.
Pappa kollade hysteriskt på mej och gav mej pengarna.
-Du förtjänar dom inte ens. Och den där pojken ska inte tro att han kan ha dej hemma hos sej när han vill utan att fråga mej först.
Jag kollade surt på honom.
-Fråga dej? Är du dum eller? sa jag och fnös.
-Vad sa du? sa pappa förvånat.
Jag ignorerade honom och sprang upp på mitt rum. Jag skyndade mej att klä på mej kläder och sen så gick jag ner igen.
Jag gick ner igen till hallen. Pappa stog där och stirrade på mej.
-Jag har pratat med din mamma och du ska banne mej vara hemma ikväll, om inte så kommer både du och snorungen Justin ångra sej, sa pappa hysteriskt.
Jag ignorerade honom och öppnade dörren. Jag smällde igen den hårt och jag såg Justins bil stå framför mej. Jag kände mej trygg igen och sprang fram till bilen. Jag såg att Justin log mot mej i bilfönstret.
Jag log tillbaka och öppnade bildörren och satte mej i sätet.
-Hur gick det? sa han direkt.
-Det gick väl bra, vi tjafsade bara lite, inget mer med det, sa jag och log.
-Bra, jag var lite orolig ett tag, sa Justin och log tillbaka.
Vi kollade in i varandras ögon och jag sträckte mej snabbt över sätet och kysste hans kind, sedan satte jag mej ner igen.
Han tittade på mej och jag såg att han blev lite överraskad.
-Nu åker vi, precious.
Jag log mot honom och sen så började vi köra mot stan....
Kommentarer
Postat av: Anna
hatar hennes pappa :o
Postat av: Julia ♥
Hatar hennes pappa! :O MEEER ! ♥ idag, snälla? :}
Postat av: sina
nytt avsnitt, nr 9 uppe. Kolla in det.
_______________________________________
mer!
Postat av: Julia
s-s-s-superbra (yyy'
längtar tills nästa del kommer ;pp <3
haha bästa reklamen det var under inlägget för mig .. Justin Proactiv reklam x'd <3
Trackback
