LOVE OF MY LIFE - chapter 32
Jag svärde för mej själv medans jag gick längs vägen och sparkade på dom små stenarna på marken, jag ville inte tillbaka till festen, absolut inte, men jag ville inte hem eller. Jag vet fan inte vad jag vill, men en sak vet jag iallafall. Jag vet vem jag vill ha.. Det vet jag men det sket sej, hon är borta nu.....
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kände hur det värkte i magen och jag kände mej alldeles tung i hela kroppen. Jag kände hur en tår rann nerför min kind och jag torkade snabbt bort den men det kom bara fler och fler, jag fortsatte raskt torka bort dom men insåg att det inte var till någon nytta alls. Men det var inte det enda jag insåg. Jag stannade plötsligt upp och stod alldeles stilla. Vad fan håller jag på med? Jag låter det finaste jag har försvinna rakt framför ögonen på mej och vad gör jag åt saken? Om jag någonsin skulle såra henne så skulle jag göra allt för att få tillbaka henne, var det inte så? Var det inte det jag bestämde mej för när det blev vi..?
Det är inte bara hon som har gjort fel.. Vi båda gjorde fel, varför kunde vi inte bara fatta det och förlåta varandra? Var jag tvungen att göra allt så jävla mycket värre? Åhh..
Är det för sent nu? Det kanske är för sent nu!? Jag kände hur mitt hjärta började dunka fortare och klumpen i magen blev bara större och större. Jag vände mej sakta om och kollade rakt framför mej där Noelle hade gått, men hon var borta nu, kanske föralltid? Nej nej nej! Så får det inte vara! Jag tog ett djupt andetag och gjorde det, det som jag borde ha gjort från första början..
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag klarade snart inte mer, min ben nästan vek sej och tårarna rann som aldrig förr. Varför var det tvunget att bli såhär mellan mej och Justin? Jag kan inte fatta det, det är över nu, det är över! Det är inte längre vi, Justin och jag. Hur kunde DET lilla förstöra något så stort mellan oss? Men nu är det såhär och det får jag väl helt enkelt ta och acceptera, hur svårt det än är och kommer bli i fortsättningen. Nej.. Jag klarar inte det här, jag klarar det inte.
Jag stannade upp och satte mej på marken, nästan slängde mej. Mina ben gjorde så ont, hela min kropp gjorde ont och huvudvärken ville bara inte försvinna. Jag satt en liten stund på marken utan att röra mej det minsta lilla. Jag slöt ögonen och bara tänkte på allt som hade hänt, och varför det blev som det blev. Och inte förrens nu förstår jag att det var bådas fel, inte bara Justins eller mitt, bådas! Varför ska vi göra slut pågrund av det här? Det här lilla som egentligen inte hade behövt bli så stort. HELVETE!
Jag ställde mej snabbt upp och vände mej om mot det hållet Justin hade gått. Det är inte över än, det får inte vara över än!
Jag samlade all min kraft och började springa, springa efter den jag älskar mest i hela världen. Jag skulle nog tappa andan när som helst men jag fortsatte springa och då såg jag honom.. Han sprang precis som jag och vi kollade hela tiden in i varandras ögon medans vi sprang.
-Justin.. Justin.. Viskade jag för mej själv.
Vi stannade framför andra, båda andades tungt och jag kunde se att Justin grät.
-Förlåt Noelle! Snälla förlåt! Jag klarar mej inte utan dej! Sa han andfått medans en tår rann nerför hans kind.
-Nej Justin. Jag ska säga förlåt.. Och jag, jag klarar mej inte utan dej heller! Sa jag andfått tillbaka. Han kollade på mej med sina sorgsna ögon och jag ville bara slänga mej i hans famn och kyssa hans underbara läppar.
-Nej.. Det är mitt fel, jag gjorde bara allt värre, jag var så jävla dum. Jag lovar Noelle, det är dej jag vill ha, ingen annan! Utan dej är jag ingenting, jag klarade inte att lämna dej. Jag behöver dej mest utav allt..
Justin spände läpparna för att dom inte skulle börja darra och hans ögon tog nästan kål på mej. Dom såg så sorgsna ut och man kunde verkligen se att han menade allt det han sa.
-Vi båda har gjort fel Justin.. Båda.. Ok? Sa jag försiktigt och sträckte ut mina händer mot hans. Han tog dom försiktigt i sina darrande händer och höll om dom. Vi kollade in i varandras ögon och konstigt nog hade jag slutat gråta, även Justin.
-Och jag behöver dej med. VI behöver varandra. Justin, du är den som betyder mest i mitt liv.. Jag skulle aldrig klara att lämna dej.. Aldrig.. Sa jag mjukt och jag såg hur hans läppar formade sej till ett sorgset leende. Hans ögon glänste och jag log tillbaka. Jag la varsamt mina armar om hans nacke och slöt ögonen. Jag hörde hans tunga andetag mot mitt ansikte och några sekunder därefter kände jag hans härliga läppar mot mina. Det är vi, är menade för varandra, jag vet det..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kysste hennes mjuka läppar och strök mina fingrar genom hennes hår. Hon är min igen!! Vi avslutade kyssen och kollade in i varandras ögon, båda log och jag torkade bort några tårar från hennes kinder. Noelle är det finaste jag har och jag vill aldrig se henne såhär igen, och jag vill aldrig få henne bli såhär igen. Hon är mitt allt..
Vi tog tog i varandras händer och började långsamt gå, vart vi skulle spelar ingen roll, bara jag får va med henne..
-Ska vi åka hem eller? Jag orkar inte gå tillbaka till festen iallafall.. Sa Noelle efter en lång stund tystnad.
-Ja, det gör vi.. Sa jag tillbaka och ville bara spy så fort jag tänkte på ordet fest. Gud vad jag hade ont i mitt huvud och jag var fortfarande lite småfull.. Men jag kan ju fortfarande betee mej normalt.
När vi var framme vid min bil satte vi oss i den och jag startade bilen och började köra hem mot Noelle...
--------------------------------------
Aww.. :D Det är bra att det är Noelle och Justin igen, right?
KOMMENTERA SÖTNOSAR ;)
update: hahahaha det var någon som kommenterade att justin var ju full och nu ska han köra bil.. Ursäkta men jag glömde av det men skitsamma, han är ju inte jäääätteee full ;) Orkar inte ändra i delen, så ni får helt enkelt ignorera att han kör bil hem.. Haha
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kände hur det värkte i magen och jag kände mej alldeles tung i hela kroppen. Jag kände hur en tår rann nerför min kind och jag torkade snabbt bort den men det kom bara fler och fler, jag fortsatte raskt torka bort dom men insåg att det inte var till någon nytta alls. Men det var inte det enda jag insåg. Jag stannade plötsligt upp och stod alldeles stilla. Vad fan håller jag på med? Jag låter det finaste jag har försvinna rakt framför ögonen på mej och vad gör jag åt saken? Om jag någonsin skulle såra henne så skulle jag göra allt för att få tillbaka henne, var det inte så? Var det inte det jag bestämde mej för när det blev vi..?
Det är inte bara hon som har gjort fel.. Vi båda gjorde fel, varför kunde vi inte bara fatta det och förlåta varandra? Var jag tvungen att göra allt så jävla mycket värre? Åhh..
Är det för sent nu? Det kanske är för sent nu!? Jag kände hur mitt hjärta började dunka fortare och klumpen i magen blev bara större och större. Jag vände mej sakta om och kollade rakt framför mej där Noelle hade gått, men hon var borta nu, kanske föralltid? Nej nej nej! Så får det inte vara! Jag tog ett djupt andetag och gjorde det, det som jag borde ha gjort från första början..
NOELLE'S PERSPEKTIV
Jag klarade snart inte mer, min ben nästan vek sej och tårarna rann som aldrig förr. Varför var det tvunget att bli såhär mellan mej och Justin? Jag kan inte fatta det, det är över nu, det är över! Det är inte längre vi, Justin och jag. Hur kunde DET lilla förstöra något så stort mellan oss? Men nu är det såhär och det får jag väl helt enkelt ta och acceptera, hur svårt det än är och kommer bli i fortsättningen. Nej.. Jag klarar inte det här, jag klarar det inte.
Jag stannade upp och satte mej på marken, nästan slängde mej. Mina ben gjorde så ont, hela min kropp gjorde ont och huvudvärken ville bara inte försvinna. Jag satt en liten stund på marken utan att röra mej det minsta lilla. Jag slöt ögonen och bara tänkte på allt som hade hänt, och varför det blev som det blev. Och inte förrens nu förstår jag att det var bådas fel, inte bara Justins eller mitt, bådas! Varför ska vi göra slut pågrund av det här? Det här lilla som egentligen inte hade behövt bli så stort. HELVETE!
Jag ställde mej snabbt upp och vände mej om mot det hållet Justin hade gått. Det är inte över än, det får inte vara över än!
Jag samlade all min kraft och började springa, springa efter den jag älskar mest i hela världen. Jag skulle nog tappa andan när som helst men jag fortsatte springa och då såg jag honom.. Han sprang precis som jag och vi kollade hela tiden in i varandras ögon medans vi sprang.
-Justin.. Justin.. Viskade jag för mej själv.
Vi stannade framför andra, båda andades tungt och jag kunde se att Justin grät.
-Förlåt Noelle! Snälla förlåt! Jag klarar mej inte utan dej! Sa han andfått medans en tår rann nerför hans kind.
-Nej Justin. Jag ska säga förlåt.. Och jag, jag klarar mej inte utan dej heller! Sa jag andfått tillbaka. Han kollade på mej med sina sorgsna ögon och jag ville bara slänga mej i hans famn och kyssa hans underbara läppar.
-Nej.. Det är mitt fel, jag gjorde bara allt värre, jag var så jävla dum. Jag lovar Noelle, det är dej jag vill ha, ingen annan! Utan dej är jag ingenting, jag klarade inte att lämna dej. Jag behöver dej mest utav allt..
Justin spände läpparna för att dom inte skulle börja darra och hans ögon tog nästan kål på mej. Dom såg så sorgsna ut och man kunde verkligen se att han menade allt det han sa.
-Vi båda har gjort fel Justin.. Båda.. Ok? Sa jag försiktigt och sträckte ut mina händer mot hans. Han tog dom försiktigt i sina darrande händer och höll om dom. Vi kollade in i varandras ögon och konstigt nog hade jag slutat gråta, även Justin.
-Och jag behöver dej med. VI behöver varandra. Justin, du är den som betyder mest i mitt liv.. Jag skulle aldrig klara att lämna dej.. Aldrig.. Sa jag mjukt och jag såg hur hans läppar formade sej till ett sorgset leende. Hans ögon glänste och jag log tillbaka. Jag la varsamt mina armar om hans nacke och slöt ögonen. Jag hörde hans tunga andetag mot mitt ansikte och några sekunder därefter kände jag hans härliga läppar mot mina. Det är vi, är menade för varandra, jag vet det..
JUSTIN'S PERSPEKTIV
Jag kysste hennes mjuka läppar och strök mina fingrar genom hennes hår. Hon är min igen!! Vi avslutade kyssen och kollade in i varandras ögon, båda log och jag torkade bort några tårar från hennes kinder. Noelle är det finaste jag har och jag vill aldrig se henne såhär igen, och jag vill aldrig få henne bli såhär igen. Hon är mitt allt..
Vi tog tog i varandras händer och började långsamt gå, vart vi skulle spelar ingen roll, bara jag får va med henne..
-Ska vi åka hem eller? Jag orkar inte gå tillbaka till festen iallafall.. Sa Noelle efter en lång stund tystnad.
-Ja, det gör vi.. Sa jag tillbaka och ville bara spy så fort jag tänkte på ordet fest. Gud vad jag hade ont i mitt huvud och jag var fortfarande lite småfull.. Men jag kan ju fortfarande betee mej normalt.
När vi var framme vid min bil satte vi oss i den och jag startade bilen och började köra hem mot Noelle...
--------------------------------------
Aww.. :D Det är bra att det är Noelle och Justin igen, right?
KOMMENTERA SÖTNOSAR ;)
update: hahahaha det var någon som kommenterade att justin var ju full och nu ska han köra bil.. Ursäkta men jag glömde av det men skitsamma, han är ju inte jäääätteee full ;) Orkar inte ändra i delen, så ni får helt enkelt ignorera att han kör bil hem.. Haha
Kommentarer
Postat av: berri
Haha roligt kapitel :)
men bra skriveet ;)
Postat av: Anonym
MEEER!! Biebergasm!! xD <333
Postat av: Anonym
sa inte du att justin var full ? sen kör han bilen ? haha , lite wierd men aja din story .. gillar den annars :)
Postat av: Anonym
asbraaa
Postat av: Vannichis - Blogg om min vardag!
Hiihii,men bra ändå ;)
Postat av: Anonym
åh det var fett bra! :D
Postat av: belieber
superbraa!!!
Postat av: Julia ♥
NAAAW!! ♥ Lyssnar på "That should be me" av honom. Började fyfasen böla typ xp
SKITBRA MEEEER! ♥
Postat av: ebba :) galet justin bieber fan
AMAZING!
JAG ÄLSKAR DIN NOVELL<3
och det är GALET bra att dom är ihop igen :D
SKRIV MEEEEEEEEEER!!!!!!!!!!! :D
Postat av: ♥
helt sjukt bra , mer !
Postat av: Julia
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAW! :D
Postat av: någon
jag e ny här så jag läste me+you och den här på några daga igår började jag på den här jag börja gråta när jag läste från början men jag tog bort det för annars skulle min familj undra vf jag gorde det , men jätte jätte jätte bra
Postat av: Madde
Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer!
Trackback
